Gotlands konsthistoria/Hväte
| ← Atlingbo |
|
Heide → |
| På Wikipedia finns en artikel om Väte kyrka. |
Hväte.
Söderut och nära ½ mil ifrån Atlingbo ligger Hväte, som är annex till Heide, å en bördig slättbygd. Hväte består af ett aflångfyrkantigt skepp och ett likadant men mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren. Der saknas torn; men å vestra ändan af skeppets kroppåstak uppstår en hög fyrkantig takryttare. Skeppets och korets södra sidomurar äro uppförda af huggen kalksten i mycket olika skiften, men deras norra sido- och alla gafvelmurar liksom hela sakristian af huggen och tuktad sådan.
Skeppet, hvars inre bredd utgör 38.8 och längd 61.9 samt murtjocklek 6.0, bar skråkantiga och rundstafviga socklar. I skeppet stå fyra kolonner, som bilda en mellan- och två sidogångar, af hvilka den förre är nära dubbelt bredare, men föga högre än de sednare. Kolonnernas afstånd från varandra utgör i söder och norr 15.1 samt i vester ech öster 18.5; deras afstånd från den södra liksom från den norra sidomuren 9.4. De vestra äfvensom de östra kolonnernas afstånd från den närmaste galvelmuren uppgår till 19.3. Kolonnerne ha följande anordning. Grundstenarne, som äro fyrkantiga och lodräta samt höga, ha skråkantiga socklar. Baserne, hvilka vila derpå, öfverskjuta plinterna med nedra torerna och ha i hörnen fyrkanter för blifvande skyddsblad. Kapitälerne äro låga och hålkälade med stora yfviga blad. De vestra kapitälerne ha åt söder och norr samt vester och öster framspringande konsoler, men de östra inga sådana. Kransarne å de vestra kapitälerna äro hålkälade och bilda fyrkanter med halfrunda framsprång å alla sidor. Å de östra kapitälerna äro kransarne fyrkantiga och hålkälade. Skaften, som hålla 7.2 i omkrets, äro slipade. Kapitälerne motsvaras å sidomurarna af kragstenar, hvilka nedtill äro spetsiga och upptill bägarformiga med stora blad. Kransarne äro rundstafviga och hålkälade. Kragstenarne å den vestra gafvelmuren utgöras af blotta kransar, men å den östra till söder ses en bladprydd knopp till norr ett menniskohufvud och begge ha likadana kransar som de nyssberörda. Från kapitälerna och kragstenarna uppstå tolf enkla skarpkantiga och spetsiga skiljebågar, som uppbära nio spetsiga korshvalf med raka och föga uppåtgående kappor.
Å den södra sidomuren nära vestra ändan finnes en stor ingång och å den norra är en motsvarande vida mindre sådan igenmurad och ett litet fönster deri insatt. Södra portalen har å hvarje sida haft emellan inre murhörn och yttre pilastrar tre kolonner, af hvilka skaften saknas. Hvardera af pilastrarna prydes framtill med en rundstaf. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter för kolonnerna och kapitälerne höga och bägarlika samt kransarne tjocka och hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett dörrfält, som har sex flikar och deröfver sex motsvarande rundbågar. Hvardera af posterna siras med elfva rundbågar, hvilka å vestra sidan sakna, men å östra ha rosor i svickorna. Alla bågarne prydas med runda knoppar. Öfverst å dörrfältet sitter Maria till höger och Gud fader til venster å samma tron och den förra krönes af den sednare. Rundstafviga bågar hvila på kolonnerna och skarpkantiga på murhörnen och pilastrarna. Alla bågarne äro högspetsiga. Öfver pilastrarna reser sig ett högt röste med hålkälade vattenlister. De vestra kapitälerne siras med rikt bladverk och ytterst med en dubbel ros. Å de östra kapitälerna afbildas bebådelsen, Marias besök hos Elisabeth, Christi födelse, Josef vid fotändan af Marias säng och slutligen märkes en stor dubbel ros. Öfverst i röstet sitter Christus med korsgloria på en tron och en person ses knäböja vid hvarje sida. Öfver hvardera af de knäböjande personerna ses ett rökelsekar. Röstets spets har lemningar af en knopp. I östra sidan af inre omfattningen, som är snedsmygig och lågrakspetsig, inrymmes en rundbågig vigvattensten.
Norra portalen har stora murhörn, hvilka uppgå från skeppets socklar, och derinnanför tjocka poster, som utgöras af flere qvaderstycken och stå på hög tröskel. På murhörnen hvilar en skarpkantig rundbåge och på posterna en sådan. Hvardera af murhörnen prydes med en rundstaf. Å vestra murhörnets framsida märkes en bladslinga i ett större liksom en sådan i ett mindre fält, hvilka äro fyrkantiga. Å östra murhörnets framsida finnes en rundbågig fördjupning, hvari en qvinna med hög mössa och vida ärmar står på en af tvenne ormar med sammanslingrade stjertar. Qvinnan håller med hvarje hand en af ormarna om halsen och låter dia sig. En padda uppkryper åt den venstra armhålan, och en mark uppkrälar under den högra. Från rundbågen uppslingrar sig en vinranka, hvilken omgifver en blomma. Inre omfattningen har, såsom det visar sig, varit snedsmygig och lågrakspetsig. Å södra sidomuren finnes ett spetsbågigt fönster i midten af mellersta och ett sådant i östra hvalfafdelningen. Hvardera af dessa fönster har två poster, som med motsvarande karm uppbära en trebladig spetsbåge mellan två smalare och lägre sadana. Begge fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. Posterne karmarne och bågarne äro jemväl ut- och invändigt snedsmygiga, och de prydas till det yttre med fina rundstafvar. Å skeppets vestra gafvelmur synes både ut- och invändigt en stor spetsig båge, hvilken varit ärnad till öppning för ett blifvande torn, hvarföre socklarne der fått afbrytningar till förtagningar. Denne båge, hvars bredd utgör 22.6, har dynstenar, af hvilka den södra är hålkälad, men den norra hålkälad och rundstafvig. Vid norra ändan af vestra gafvelmuren inuti skeppet märkes nära takhvalfvens kragstenar en raksluten ingång till en trappa, som sträcker sig genom densamma åt söder och inleder till vinden. I skeppets sydöstra hörn qvarstår ett helgonaltare, hvarpå predikstolen till en del hvilar. Triumfbågen, hvilken håller 19.2 i bredd med ansenlig höjd, har spetsig betäckning och hålkälade dynstenar.
Koret, som invändigt håller i bredd 29.4 och i längd 33.4 samt i murtjocklek 4.5, bar likadana socklar som skeppet. Ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor utgör korets betäckning. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång med följande anordning. Portalens hvarje sida har tre kolonner mellan murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel. Ytterst framskjuta två pilastrar. Tre grofva rundstafvar, af hvilka den mellerste är skarpryggig, bilda hvardera af dessa pilastrar. Grundstenarne äro skråkantiga och baserne attiska med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och siras med hålkälar och fasettringar, kransarne ha dubbla hålkälar med platter. På posterna hvilar ett dörrfält, som utgöres af fyra bågar, hvilka i spetsarna ha runda knoppar. De två innersta kolonnerne uppbära fyra bågar, som utbreda sig på och öfverensstämma med dörrfältet samt prydas i spetsarna med treflikiga knoppar. De öfriga kolonnerne och pilastrarne motsvaras af rundstafviga, men murhörnen af skarpkantiga spetsbågar. Märkligt är, att de skarpryggiga stafvarne ha å den motsvarande bågen ett likadant framsprång. Skaften bägarne samt posterne och dörrfältet äro slipade. Ett högspetsigt röste, hvilket uppgår från pilastrarna, har hålkälade vattenlister, och krönes med en åttkantig knopp. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öfver ingången och närmare åt öster finnes ett stort rundfönster, som både ut- och invändigt har en skarpkantig och derefter en skråkantig omfattning och midt deremellan fyra våg- och lodrätt stående ringar samt i midten deraf en fyrbladig ros och i svicklorna vanliga trekanter. Altarväggen har tre spetsbågiga fönster, af hvilka det mellersta, som är bredare och högre än de omgifvande, prydes innantill med en skarpryggig rundstaf, hvilken hvilar på konsoler. Dessa fönster äro liksom skeppets ut- och invändigt snedsmygiga. I södra sidomuren närmare östra ändan märkes ett litet rakspetsigt väggskåp. Jemväl ses ett litet fyrkantigt väggskåp i midten af altarväggen. Der finnes äfvenledes i södra ändan af altarväggen ett rakspetsigt väggskap med en rosprydd gallerdörr.
Nära midten af norra sidomuren leder en ingång till sakristian. Yttre omfattningen har karnis- och stafprydda sidostycken med bladslingor och vågrät betäckning samt derå ett halfcirkelformigt dörrfält med sammanflätade löf. Ingången, som invändigt är rät- vinklig och rakbetäckt, saknar både poster och tröskel. Dörren består af furuplankor med rosigt jernbeslag samt lås ring och nyckel i den stil, hvilken begagnats omkring år 1450. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 13.5 samt i vester och öster 13.7, har små skråkantiga socklar. Ett rund- hågigt korshvalf med nära raka och föga uppåtgående kappor betäcker sakristian. På midten af östra muren märkes ett litet fönster, hvilket till det yttre är sned- smygigt och spetsbågigt, men till det inre snedsmygigt och rakslutet. Midten af norra muren intages af en fönsterros, som utgöres af fyra ringar öfver hörn och deremellan en öppen fyrkant. Fönsterrosen, hvilken består af en enda häll, är utvändigt snedsmygig, men invändigt finnas derframför stora sneda smygar och rak betäckning. Åt vester ses ett litet väggskap.
Vester om helt nära skeppets södra portal finnes en snedsmygig och rundbagig nich. Öfverst å bågen ses Christus, som utsträcker högra handen till välsignelse. Vid hvarje sida stå sex lärjungar, alla med glorior. Å vestra sidan om nichen märkas två fåglar öfver varandra, å östra ses en ryttare med spetsig sköld och falk på högra handen. Dessa figurer äro något vittrade. I södra ändan af skeppets östra gafvelmur finnes jemte korets portal en snedsmygig och rundbågig nich. Hvarje sida prydes med två rundstafvar, hvilka ha gemensamma baser och kapitäler. Bågen siras med motsvarande rundstafvar och deröfver uppslingra sig tvenne vinrankor, som öfverst i midten afslutas med ett stort blad. I de södra sidomurarna finnas åtskilliga qvaderstycken, hvilka prydas med lätt uthuggna båg- och bildverk. Der märkas dels i dels utan rundbågar ett lejon, en man med sköld och spjut, en bågskytt, en hund, ett vildsvin, åter ett vildsvin, en ryttare, en grip, en bågskytt på knä, en hund och ett vildsvin samt en valknut, två personer, som omfamna hvarandra, en hare samt blomsterslingor m. m.
Det visar sig, at der liksom flerstädes på Gotland legat en äldre helgedom, hvilken varit väl uppförd af huggen kalksten i ren rundbågsstil, och att den förmodligen varit för liten och blifvit i grund nedbruten samt att en annan i dess ställe tillkommit i spetsbågsstil, hvadan en mängd af den gamla kyrkans huggna kalksten blifvit i den nya använd. Skeppets norra portal, för hvars inrymmande socklarnas rundstaf måst afhuggas och hvars hela hållning företer en hög ålder, har tvifvelsutan tillhört en äldre byggnad. Samma anmärkning gäller i afseende på yttre omfattningen af ingången till sakristian. Detta gäller äfvenledes i afseende på de ovanliga nicher och figurprydda qvaderstycken, som blifvit insatta i skeppets och korets yttermurar och som sakna all betydelse på sina nuvarande platser. Härtill kommer, att samma nicher och qvaderstycken röja en byggnadsart, hvilken är mycket äldre än den, hvari den nuvarande kyrkan visar sig vara hållen.
Att man ärnat här uppföra ett torn är uppenbart af bågöppningen och förtagningarna i skeppets vestra gafvelmur. Vid kyrkans ombyggnad torde medel saknats till tornets uppförande. Sedan angrepp af infödingar och öfverrumplingar af fribytare ej fordrade dylika försvarsverk, ansågos torn mindre behöfliga, enär ringklockor väl kunde, såsom ännu flerstädes är händelsen, anbringas i takryttare.
Från medeltiden finnes ingen underrättelse om kyrkans byggnadstid. De lemningar, som blifvit insatta i hennes yttermurar, ha begagnats till dörr- och fönsteromfattningar samt båggesimiser och röja en mycket ren rundbågsstil. Alltså har den helgedom, hvartill samma lemningar hört, troligtvis uppstått i sednare hälften af tolfte seklet. Deremot visar hela hållningen af kyrkan sen spetsbågsstil, hvadan hon, tillkommit vidpass två hundra år sednare än den bortbrutna.
Altarbordet består af huggen kalksten. Midt framför bordet märkes ett fyrkantigt hål. Skifvan, hvilken har hålkälade kanter, är stor och slipad. Altartaflan, som 1699 tillkommit och utgöres af fin sandsten, röjer ett uselt arbete i rococomaner. I midten af taflan skildras nattvarden i oljemålning.
Ett helt litet altarbord ses i korets sydöstra hörn. På bordet står ett ganska litet skåp af ek, hvari Maria sitter med barnet på venstra armen. I skåpet märkes en genombruten stickbåge. Sidorna äro sneda och himmelsblåa, ryggen prydes med gylne stjernor. Skåpet krönes med sex tinnar, af hvilka en affallit. Dörrarne bestå af enkla bräder, som varit in- och utvändigt målade. Nu synes blott å venstra dörren S. Johannes med kalk. All målning är utförd på kritgrund, hvaraf det mesta bortfallit. Der finnes jemväl ett litet skåp och ett monstranshus, hvilka äfven äro af ek och förtjena, ehuru förfallna, att vårdas. Dessa tre lemmingar röja sen medeltidsstil.
En dopfunt af sandsten har fyrkantig och hålkälad grundsten, som öfvergår till rund. Foten är rund, men skålen åttkantig. Å foten framskjuta tre mennisko- och ett vädurshufvud. Botten är skråkantig och slät. Sidorna ha på vanligt sätt åtta rundbågiga fält, hvaruti dessa figurer inrymmas, 1. en kentaur, 2. en man med svärd, 3. Simson uppbryter lejonets gap, 4. en engel med utslagna vingar. 5. en påfågel, 6. en grip, 7. en lilja, 8. döljes af väggen. Figurerne äro skadade af vittring. Sedan vi första gången undersökt detta konstverk, har man på abderitiskt sätt så öfversmetat detsamma med mörkgrön oljefärg, att figurerne numera ej kunna rätt urskiljas. Dopfuntens hela höjd tillika med grundstenen utgör 3.7 och skålens yttre tvärmått 2.4.