Gotlands konsthistoria/Linde
| ← Fardhem |
|
Loista → |
| På Wikipedia finns en artikel om Linde kyrka. |
Linde.
Från Fardhem ligger dess annex Linde nära ½ mil norrut. Afvägen är något smal, men ganska god. Snart möter en lång och temligen brant backe och man nedskådar från höjden deraf tillbaka på den mycket vidsträckta och bördiga slätten, och man befinner sig i en fjälltrakt med dvergskog mellan kalkklippor. Man nedkommer från denna fjällsträcka utför en brant och krokig backe, vid hvars slut Linde ligger i en bördig dal. Ett ganska ansenligt och tvärbrant kalkberg, hvarur ofantliga block nedstörtat i närheten af vägen, gör ett eget afbrott mot den grönskande dalen och den vördnadsbjudande helgedomen derunder.
Linde består af fyrkantigt skepp, aflångfyrkantigt kor med halfrundt utsprång i öster och fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten med någon inblandning af sandsten.
Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 25.4 samt i motsatt riktning 26.6 och i murtjocklek 4.3, har socklar, hvilka utgöras af en skråkant och derpå en platt samt vidare en rundstaf och en hålkäl. I skeppet står en midtkolonn, som uppbär fyra korshvalf. Midtkolonnen, hvars skaft håller i omkrets 7.6, företer följande anordning. Grundstenen är hög och fyrkantig, basen attisk med rund plint, kapitälet bägarlikt och alldeles rundt, kransen mycket tunn och qvadratisk med afsnedade underkanter. Kransen motsvaras å sido- och gafvelmurarna af hålkälade kragstenar. Korshvalfven, som äro rundbågiga med vågräta kappor, ha små hålkälade kragstenar i hörnen, men inga skiljebågar. Hvalffötterne äro nära 2.6 breda.
Å södra sidomuren och i midten af vestra hvalfafdelningen är en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida en kolonn emellan två murhörn. Derinnanför stå breda poster på hög tröskel. Yttre murhörnen uppgå från socklarna. Kolonnerne och inre murhörnen ha attiska baser med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och å hvartdera ses en örn stå på och framstupa bita i ringen. Yttre och inre murhörnen samt kolonnerne ha tunna och hålkälade kransar. Posterne uppbära ett dörrfält, som inunder har en helt grund rätvinklig inskärning, men som för öfrigt är alldeles slätt. Murhörnen, hvilka ha ansenlig storlek, uppbära skarpkantiga rundbågar. Kolonnerne motsvaras af en lika grof rundstafvig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Midt emot denna ingång finnes å norra sidomuren en igenmurad sådan. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan stora murhörn, som hvila på socklarna, och breda poster, hvilka stå på hög tröskel. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och löfprydda med smala fasettband. Kransar saknas. Murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. På kolonnerna hvilar en rundbåge, som har i kanten en hålkäl. Nära slutstenen af sistberörda båge ses ett gubbhufvud. Inre omfattningen har varit, såsom det visar sig, snedsmygig och lågrakspetsig. På midten af östra hvalfafdelningen å södra liksom å norra sidomuren finnes ett nytt rundbågigt fönster, hvilket liknar alla sådana. Triumfbågen är på det oförsvarligaste sätt utvidgad genom bortbrytningar å sidomurarna och betäckningen är vanställd genom den råaste spetsbågsform. Till följd häraf har i anseende till påtryckningen af skeppets östra gafvelröste en grof bjelke måst inläggas midt derunder. Genom denna utvidgning har triumfbågen blifvit vida bredare än koret. Skeppets vestra gafvelmur har å midten en spetsig båge, som håller 18.1 i bredd och uppbär detsammas vestra röste.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.7 samt i vester och öster 13.9 och hvars murtjocklek är 4.4, betäckes med ett korshvalf, som har rundbågiga och vågräta kappor med små hålkälade kragstenar. Socklarne bestå såsom skeppets af skråkant platt rundstaf och hålkäl.
Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida tre stora murhörn och emellan de yttre en kolonn. Murhörnen stå på socklarna. Kolonnerne ha attiska baser med rätvinkliga hörn. Baserne öfverskjuta till en tredjedel socklarna. Kolonnerne sakna kapitäler och kransar och de uppbära en rundstafvig rundbåge. Murhörnen ha skarpkantiga rundbågar. Breda men tunna poster på hög tröskel uppbära en trebladig båge. Denne portal är lika bred som hög och ehuru ganska gammal och ursprunglig ovanligt ful. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Snedt öfver denna ingång å midten af södra sidomuren finnes ett lägre fönster och å norra sidomuren ett högre motsvarande, hvilka nyligen tillkommit och vittna derom.
Utsprånget, som håller i inre tvärmått 19.0, uppbär ett halft kupolhvalf. Socklarne äro lika med skeppets och korets. Det är ganska ovanligt, att utsprånget fått åt öster ett spetsbågigt fönster, hvilket har en midtpost och derpå två trebladiga spetsbågar samt deröfver en trebladig ros. Fönstret är till det yttre och inre snedsmygigt. Posten och bågarne samt rosen ha utvändigt rundstafvar och äro invändigt snedsmygiga. Fönstret har en yttre vattenlist, som prydes med en djup karnis och består af en hel häll, hvilken svänger sig efter rundlen. Denna vattenlist såsom jemväl annat visar, att fönstret tillkommit i den sednare medeltiden. I södra sidan ses ett större rakspetsigt väggskåp, som har omfattning och dörrar af ek med fint beslag i sen medeltidsstil. I norra sidan nära vestra ändan märkes ett fyrkantigt väggskåp.
Tornet innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 18.1 samt i vester och öster 20.9 och har i murtjocklek åt vester 6.2, betäckes med ett korshvalf, som är något spetsigt, men som har för öfrigt vanlig anordning. Tornets socklar äro blott skråkantiga, men de äro 3.0 högre än de öfriga, hvilka äro sinsemellan vågräta. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång, hvars yttre omfattning består af mycket stora murhörn, som hvila på tornets socklar. Derinnanför stå breda men temligen tunna poster på hög tröskel. Murhörnen uppbära en skarpkantig och posterne en trebladig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Midt öfver ingången finnes ett smalt men högt fönster, hvilket har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. Första afdelningen saknar egen bågöppning åt öster.
I södra sidomurens vestra ända inleder en raksluten ingång till en trappa, som uppgår i vestra sidomuren genom dervarande fönster till norra ändan, hvarest den efter en vridning inleder genom en likadan ingång i norra sidomurens vestra ända till andra afdelningen, hvilken har en högst ovanlig höjd och betäckes med ett korshvalf. För uppbärning af östra sidomuren, som icke har någon motsvarande i den första afdelningen, finnes i den andra en mycket bred och hög spetsbåge åt öster. Å skeppets vestra gafvelröste inför en stor raksluten ingång till vinden. Andra afdelningens vestra sidomur har på midten en fyrbladig ljusöppning, som utvändigt består af en hel häll. Inre omfattningen är snedsmygig och rakbetäckt, och derinnanför märkes en mycket vid nich med rundbågig betäckning.
Å södra sidomurens vestra ända inför en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppleder genom vestra sidomuren, på midten hvaraf en likadan ingång öppnar sig till ett bjelklag, hvarefter blott spår synas. Således har den höga afdelningen haft tvenne rum öfver hvarandra. Trappan i vestra sidomuren fortsättes till norra ändan, hvarest den genom en vridning inleder i norra sidomuren, hvarur man mot midten inkommer til den tredje afdelningen, hvars golf består af den andras höga korshvalf. Tredje afdelningen har å hvarje sida två stora gluggar. En midtkolonn har i hvarje glugg uppburit tvenne små rundbågar. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga, men de förra rundbågiga, de sednare lågrakspetsiga. Alla kolonnerne saknas, men många af de små bågarne äro i behåll. Tornet har en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
I kyrkan står ett muradt altarbord med en hålkälad skifva af slipad kalksten. På midten af framsidan och under skifvan märkes ett fyrkantigt hål. På skifvan står ett altarskåp med flygeldörrar. Skåpet, som är af furu, innehåller trenne fack jemte hvarandra, af hvilka det mellersta är dubbelt bredare än de omgifvande. Af dörrarna har hvardera två fack öfver hvarandra. I midtfacket sitter Gud fader med liljekrona på en tron och håller den törnekrönte och blödande Christus till höger om sig. Under och vid hvarje sida å tronen ses fyra små barhufvade män knäböja på pallar. Höger om Gud faders hufvud framstår en spik, hvarå en dufva ofelbart varit fästad. Bottnen är förgylld med rosverk. Gud faders mantel och krona äro förgyllda. Gud faders och Christi samt de små männens hufvuden ha naturliga färger. Uti en gloria bakom Gud faders hufvud läses: Sta Trinitas. I norra sidofacket står en man, hvilken bär en biskopsmössa och håller en uppslagen bok i högra handen och har äfven haft något i venstra. Vid dennes fötter ligger en hund. I en gloria å bottnen derbakom läses Sts Egidius. I södra sidofacket ses Olof den Helige med liljekrona samt gyllene mantel och rustning stå på en drake med krönt menniskohufvud och hålla i den högra handen en stridsyxa och i den venstra en kalk. På den förgyllda bottnen läses å en gloria Stvs Olavs. I norra dörren stå dessa personer med åtecknade namn på guldgrund i glorior inunder Stvs Iacobus. S. Iohanes. Sts Mattevs. Sts Kanwtws. ofvanpå Sts Bartollomes. Sts Pavlvs. Sts Petrvs. Sta Brida. I södra dörren inunder Sts Ericws. Sts Simon. Sts Iwda. Sts Filipes. ofvanpå Sts Georgis. Sts Andreas. Sts Mattvs. Sts Tomas. Bokstäfverne äro alla likstora versaler och sådana, som brukades under den sista medeltiden. Midtgruppen föreställer treenigheten med de fyra små evangelisterne såsom assistenter. De öfriga figurerne ha sina vanliga attributer. Alla figurerne äro fullrunda och temligen väl skurna af ek. Gloriorna äro runda och bestå af förgyllning och målning. De små figurerne ha gyllene mantlar, men de äro för öfrigt målade. Fackens understycken prydas med genombrutna rosverk, och de åtskiljas af mycket grofva och plumpa kolonner med kruklika fotställningar och svällande skaft samt knoppsirade kapitäler. I dörrarna stå helt små kolonner, som för öfrigt äro alldeles lika med de nyssberörda. De särskildta facken prydas upptill med bladverk. Skåpet har en slät undersats, hvilken består af furu och är målad med oljefärg och framter nedannämnda föreställningar. En fyrkantig tafla å midten hålles af två knäböjande englar. Å denna tafla läses: in. dem. iare. nach. Christi gebort. M.CCCCCXXI. En gubbe til venster håller ett radband i begge händer, och deröfver läses: Botel Meorink. En gubbe till höger håller jemväl ett radband i begge händer och deröfver läses: Jon Hellelbin. Gubbarne, som ha vanliga mössor, äro bröststycken och stå bakom englarna och se uppåt treenigheten. Namnen äro skrifna med den tidens munkbokstäfver. Målningen är ej synnerligen god.
På yttersidan af södra dörren finnas tvenne målade fack. I nedra facket ses Olof den Helige med gloria stå på ett menniskolikt troll, hvilket han slår med spira i högra handen, och han håller ett riksäple i venstra. Derjemte ses S. Jöran med gloria kämpa mot draken. I öfra facket föreställes den skjutna hinden, som slickar handen på den heliga Genoveva, hvilken äfven har gloria. Bredvid stå en furste och en jägare med båge samt en biskop i sin skrud. På yttersidan af norra dörren ses i nedra facket en munk, som har gloria och läser i en bok framför en kyrka. I öfra facket märkes en biskop, hvilken har gloria och kräkla och besöker en eremit. Skåpets bredd tillika med dörrarnas utgör 12.2 och dess höjd 5.0 samt undersatsens höjd 1.5.
En rund dopfunt af sandsten står i kyrkan. Foten har en stor hålkäl, hvarur ett mennisko- och ett bagghufvud samt ett lejon- och ett hundhufvud framskjuta. Skålen har skråkantig botten och raka sidor samt i den öfra kanten en hålkäl, och den är för öfrigt alldeles slät. Dopfuntens hela höjd utgör 2.5 och skålens yttre tvärmått 1.9.5. Under dopfunten ligger en fyrkantig grundsten.
Kyrkan, om hvars byggnadsår upplysning saknas från medeltiden, företer ren rundbågsstil, hvadan hon förmodligen blifvit uppförd i sednare hälften af tolfte seklet. Altarskåpet är särdeles märkvärdigt, emedan derå angifves den tid, hvarpå det tillkommit. Vi kunna således deraf inhemta, huru den yngre öfvergångsstilen på Gotland var beskaffad. Jemväl bör såsom en sällsynt företeelse nämnas, att de tre nordiska rikenas tre helige konungar Olof Knut och Erik äro här sammanställda tillika med den heliga Birgitta.