Gotlands konsthistoria/Sproge
| ← Silte |
|
Eista → |
| På Wikipedia finns en artikel om Sproge kyrka. |
Sproge.
Nordnordvest ½ mil från Silte ligger Sproge, annex till Eista, i en lågländ och fruktbar slättbygd. Sproge består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett nära fyrkantigt kor och ett halfrundt utsprång i öster samt ett fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som håller i inre bredd 23.3 och i längd 31.0, har låga skråkantiga socklar. Vid första anblicken visar sig, att skeppet fått i sednare tid vidkännas en ganska våldsam vandalisering. En midtkolonn har tvifvelsulan der uppburit fyra korshvalf, och en ingång å den södra sidomuren mot vestra ändan har troligtvis haft en motsvarande å den norra. Nu betäckes skeppet med ett lågt tunnhvalf af bräder. En ingång på midten af södra sidomuren framter lemmingar af en gammal portal, som har poster med ett trebladigt dörrfält och derutanför på skeppets socklar murhörn med en skarpkantig rundbåge. Vid portalens flyttning ha dessa partier blifvit alldeles förfuskade. Intet spår märkes efter ursprungliga fönster. Deremot har ett rundbågigt fönster tillkommit på hvarje sida om ingången och två motsvarande å norra sidomuren, hvilka ha karmar med lång- och tvärposter samt bågar af trä och vanliga rutor. Triumfbågen, som är lågspetsig och ansenligt bred men föga hög, har hålkälade dynstenar.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 17.7 samt i motsatt riktning blott 14.4, har likadana socklar som skeppet. Ett korshvalf med halfrunda raka och uppåtgående kappor bildar korets betäckning. En ingång å södra sidomuren mot vestra ändan och ett litet rundfönster i öster derom ha blifvit igenmurade och ett stort fönster i likhet med skeppets uppbrutet.
Utsprånget, som håller i inre bredd 15.1, har likadana socklar som skeppet och koret och betäckes med ett halft kupollvalf. Ett litet rundfönster åt öster är till det yttre och inre snedsmygigt och har liksom de öfriga fått träkarm och träbåge.
I utsprånget står ett muradt altarbord med skråkantig och slipad skifva af kalksten. En altartafla af sandsten har 1665 tillkommit och röjer ett dåligt arbete i rococomaner.
Tornet innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Socklarne, hvilka utgöras af en stor skråkant och derpå en rundstaf, äro 3.0 högre än den öfriga byggnadens. Tornets sidomurar äro inåtdragna.
Första afdelningen, som invändigt utgör i söder och norr 16.8 samt i vester och öster 17.4, har ett spetsigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor. Å norra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn. Derinnanför stå poster på hög tröskel. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne raka och låga med fina ringar uppomkring, kapitälerne nedåt sneda med fina ringar. Inre kolonnerne och alla murhörnen uppbära skarpkantiga spetsbågar, yttre kolonnerne ha deremot en sådan med afskuret hörn. På posterna hvilar en fyrbladig båge med tre rullika knoppar, och deröfver höjer sig en smal tunn och tandad spetsbage. Allt röjer en sen ålder och en dålig hållning. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Afdelningen har åt vester haft ett mindre rundfönster, hvilket blifvit uppbrutet och äfven fått karm samt poster och bågar af trä. Tornbågen är spetsig och har hålkälade och rundstafviga dynstenar.
En raksluten ingång i första afdelningens sydöstra hörn inleder till en trappa, som sträcker sig från öster åt vester i den södra sidomuren och vänder sig sedan till hälften genom den vestra, der man inkommer i andra afdelningen. Sedan uppgår en stege till tredje afdelningen, hvilken å hvarje sida har två gluggar. Deröfver höjer sig å hvarje sida ett spetsigt röste, som har två gluggar jemte hvarandra och en mindre sådan midt öfver desamma. Der finnas således fem gluggar å hvarje sida. I hvarje glugg har en midtkolonn uppburit två trebladiga spetsbågar. Kolonnerne äro utbytta mot fyrkantiga stolpar, men bågarne äro bibehållna. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Å hvarje yttersida finnes under de nedersta gluggarna en skråkantig indragning. En åttkantig spira utgör tornets betäckning.
Om kyrkans byggnadsår saknas underrättelse från medeltiden. Skeppet koret och utsprånget, hvilka äro samtidiga, förete rundbågsstil, och härröra, såsom det tyckes, från sednare hälften af tolfte seklet. Tornet, som deremot framter spetsbågsstil, är nära två århundraden yngre.
I kyrkogårdsmuren finnes en större ingång från söder och en sådan från vester. Hvarje sida af dessa ingångar utgöres af fyra halfva rundstycken således sexton tillhopa, hvilka tvifvelsutan tillhört den midtkolonn, som uppburit skeppets takhvalf. Dessa stycken, af hvilka två sammanlagda balla 6.3 i omkrets och ungefär 1.0 i tjocklek, måste på vanligt sätt bundit hvarandra.
Utvändigt öfver skeppets ingång står på en stor halfrund stentafla: Sproge kyrka byggd 1058. På midten af norra sidomurens inre sida ses en stor fyrkantig tafla, hvarå läses: År 1839 då Per Wallgren var kyrkoherde m. m. blef Sproge kyrka renoverad. Midt deremot öfver södra ingången ses äfven en likadan tafla med inskrift.
Det är en sällsam fåkunnighet att låta i en gammal helgedom inhugga ett byggnadsår, som ingalunda kan rättfärdigas hvarken af kyrko- eller konsthistorien. Ja, vi anse tillochmed ett dylikt tilltag vara otillbörligt. Sproge kyrka har, såsom vi redan uppgifvit, troligtvis uppstått minst ett århundrade efter 1058. P. Wallgren, under hvars tid kyrkan blifvit på nyssberörda sätt vandaliserad, hade isanning gjort väl, om han ej inskrifvit sitt namn med gyllene bokstäfver och ej begagnat styckena af midtkolonnen vid ingångarna till kyrkogården. Det är en lycka för Gotlands märkvärdiga kyrkor, att der funnits få så företagsamma eller rättare tilltagsna kyrkoherdar som P. Wallgren, och vi önska uppriktigt, att aldrig någon med så ringa insigt och så stor inbilskhet i kyrklig byggnadskonst måtte få någon befattning med någon gotländsk helgedom.