Gunnar Vägman

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Du liv...
Kolvaktarens visor
av Dan Andersson

Gunnar Vägman
Jag väntar...  →
Ur diktsamlingen Kolvaktarens visor 1915. Texten är tonsatt av Gunde Johansson.


Gunnar Vägman

Jag har sett honom sitta bland unga
invid dörren på hemgjord stol.
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
till sin gnälliga gamla fiol.

Jag kan minnas den reslige finnen,
och hans blick under buskiga bryn,
när han drog sina fagraste minnen
från sin ungdom i Mattina-byn.

Det var skämtsamma låtar från logen
och visor han själv hade smitt —
han var gammal som bygden och skogen
och hans hår var glesnat och vitt.
*
Har du lyssnat när topparna gunga
i förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
som han sjöng när han fått sig ett rus?