Gyllenhjelms bojor

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gyllenhjelms bojor
av Carl David af Wirsén
Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Gyllenhjelms bojor.


Naturlig son af stål och blod,

En hjälte from till sinne,
Satt Gyllenhjelm med tåligt mod

I Ravas häkte inne.
Där yrde snövind genom vägg

Och isbelupet vardt hans skägg.
I bojor smidd, på halmen

Han sjöng den svenska psalmen.

I bön och psalm han fann sin frid
Och bojorna mer kära,
Dem tungt han fick i tolf års tid
I unket fängsel bära:
De honom lärde, midt i tvång,
Att själen frihet får i sång,
Att Gud ej öfvergifver
Den honom trogen blifver.

När han till sist befriad vardt
Och budet kom att träda
Ur Ravas håla djup och svart
Och åt Guds sol sig gläda,
Han bad blott ett, som minnesskatt,
När på de tunga gångjärn gladt
Till frihet porten vred sig:
Att bojorna få med sig.

I Strengnäs dôm vid hjältens kor
Än dessa bojor hänga
Och vittna, att den själ, som tror,
Från Gud ej häkten stänga,
De tala om en tid af blod,
Men ock af bibeltroget mod,
Hvars minnen ännu susa
Kring Mälarstränder ljusa.