Höga majestät

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Herre! evigt stor i ära
Höga majestät
av Samuel Johan Hedborn
För dig, o Gud! mitt hjerta brinner  →
Här återgiven i Hedborns version från 1819 års psalmbok (nr 3). Lovpsalm diktad 1812 av Samuel Johan Hedborn. Den första och fjärde verserna är med under denna rubrik medan sjunde versen Oss välsigna och bevara är medtagen i Svensk söndagsskolsångbok 1908 och Svensk söndagsskolsångbok 1929, som avslutningssång. Bearbetad av Britt G Hallqvist 1983. . På Wikipedia finns en artikel om Höga majestät.


1819 års Psalmbok (nr 3)[redigera]

[ 8 ]

3. Höga majestät! vi alle
För dina fötter nederfalle:
Ditt lof från våra hjertan går.

[ 9 ]

Evig är din makt och ära;
Dig jord och himmel vittne bära:
Af allt ditt verk du offer får.
Dig lova Cherubim,
Dig sjunga Serafim.
Hosianna! Helig är Gud,
All verldens Gud,
All krafts och nåds och visdoms Gud!

2. Solen dig sitt offer tänder,
Der klar hon fram på fästet länder
Med ljusets helga rikedom,
Och, då ljuft naturen svalkas,
Med friden vördsamt månen nalkas
För dig i nattens helgedom:
Och hela himlens här
Dig samma vördnad bär.
Med ditt finger, O Jehova!
I verldarna Du skref ditt namn.
Halleluja!

3. Hör ditt lof från tusen munnar,
En dag den andra det förkunnar,
En natt den andra säger det.
Åskans knall och blixtens lågor
Och stormens ljud och hafvets vågor
Förkunna, Gud! ditt majestät.
Och själen, denna flägt
Utaf din andedrägt.
Går med andakt
På ljusets stig
Och närmar sig
Med evigt lof, o Fader! dig.

4. Fader! allt i dig sig gläder:
Du föder allt, och allt du kläder,
Och vårdar med din högra hand:
Stjernan du på fästet leder
Och minsta kräk dess väg bereder
Och vakar öfver minsta grand.
Dig fågeln i sitt ljud,
Och liljan i sin skrud,
Fader kallar.
Ditt barn är jag:
Med hvarje dag
Jag röner säll ditt hjertelag.

5. Helige, som bor i ljuset!
Du vårdar dina verk i gruset,
Du dina barn ej öfverger:
Du, o Fader! dig förbarmar;
Din egendom i dina armar,
Ditt folk, Barmhertige! jag ser.
Din Son du verlden sändt;
Wi dig i honom känt
Huld och nådig:
Din Anda för
Och rena gör
De hjertan, som din kärlek rör.

6. Chor af samma röster skallar
Dig Helig, Helig, Helig kallar
Din helga hjord, din Christenhet.
Hör de barn, du tvagit rena!
I trohet vilja de dig tjena
Och vandra uti helighet.
I oss din kärlek tänd;
Din höga vishet sänd
Från din himmel,
Att hon oss när
På jorden är,
Och dina vägar rätt oss lär.

7. Oss välsigna och bevara,
Med nåd ditt ansigte förklara
Och vänd det till ditt folk med frid!
Här ditt namn vi vilja sjunga;
Och sedan med en helig tunga,

[ 10 ]

Dig lofva, Gud, till evig tid
Med dina Cherubim
Och dina Serafim:
Hosianna! Helig är Gud,
All verldens Gud,
All krafts och nåds och visdoms Gud!


Moderniserad version[redigera]

1.
Höga majestät, vi alla
för dina fötter nederfalla:
ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära,
dig jord och himmel vittne bära,
av allt ditt verk du offer får.
Dig lova Kerubim,
dig sjunga Serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.

2.
Solen dig sitt offer tänder,
där klar hon fram på fästet länder
med ljusets helga rikedom.
Och då ljuvt naturen svalkas,
med friden vördsamt månen nalkas
för dig i nattens helgedom;
och hela himlens här
dig samma vördnad bär.
Med ditt finger,
o Jehova,
i världarna
du skrev ditt namn. Halleluja!

3.
Hör ditt lov från tusen munnar,
en dag den andra det förkunnar,
en natt den andra säger det.
Åskans knall och blixtens lågor
och stormens ljud och havets vågor
förkunna, Gud, ditt majestät.
Och själen, denna fläkt
utav din andedräkt
går med andakt
på ljusets stig
och närmar sig
med evigt lov, o Fader, dig.

4.
Fader, allt i dig sig gläder,
du föder allt, och allt du kläder
och vårdar med din högra hand.
Stjärnan du på fästet leder
och minsta kräk dess väg bereder
och vakar över minsta grand.
Dig fågeln i sitt ljud
och liljan i sin skrud
Fader kallar.
Ditt barn är jag,
med varje dag
jag röner säll ditt hjärtelag.

5.
Helige, som bor i ljuset,
du vårdar dina verk i gruset,
du dina barn ej överger.
Du, o Fader, dig förbarmar;
din egendom i dina armar,
ditt folk, barmhärtige, jag ser.
Din Son du världen sänt,
vi dig i honom känt
huld och nådig.
Din Ande för
och rena gör
de hjärtan, som din kärlek rör.

6.
Kor av fromma röster skallar:
dig h e l i g, h e l i g, h e l i g kallar
i bön och sång din kristenhet.
Hör de barn du tvagit rena,
i trohet vilja de dig tjäna
och vandra uti helighet.
I oss din kärlek tänd,
din höga vishet sänd
från din himmel,
att hon oss när
på jorden är
och dina vägar rätt oss lär.

7.
Oss välsigna och bevara,
med nåd ditt ansikte förklara
och vänd det till ditt folk med frid.
Här ditt namn vi vilja sjunga,
och sedan med en helig tunga
dig, lova, Gud, till evig tid
med dina Kerubim
och dina Serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.