Höst och rusk (Sehlstedt 1861)
| ← Hvad är en Informator |
|
Lutspelaren → |
Höst och rusk.
Köld och nordanväder,
Mörkt kring dal och fjell,
Skinn och ytterkläder,
Maglapp af flanell;
Kind af frosten biten,
Blick som stelna vill!
Näsan, stackars liten,
Vet att hon är till.
Alla svårt sig grufva:
Hosta vid hvart steg;
Reumatism och snufva,
Håll och senapsdeg.
Burkar och doktorer,
Notifikation!
Liktal af pastorer,
Kringlor och cession!
Dyra rum och hyror,
Ondt om pengar än;
Hufvu’t fullt med myror
Uppå riksdagsmän;
Bönder och baroner
Inom skål och vägg;
Kif om millioner,
Gräl om påfvens skägg!
Jernvägslån och fester,
Foderbrist och kor;
Religion och prester,
Faen och hans mor!
Värst ändå mig qväljer
Utaf alltihop:
Mina tombuteljer
Och mitt spruckna stop.
Är det värdt att sjunga?
Nej, för tusan, nej!
Höst och dimmor tunga
Lifva skalden ej.
Rimmen äro flydda,
Sjelf jag somnar af . . .
Mossbelupen hydda,
Kors på Idas graf!
