Herdinnan (1850)
| ← Blinda Flickan wid grinden |
|
Den Liknöjde → |
N:o. 7.
Herdinnan.
E+2+3+6+7.Lifligt.
44) 1 3 5 6 5 4 3 0 |
Tiden ståndar aldrig still,
5 6 5 6 5 8 6 5 |
Timmarna som swalor fara
1 3 5 6 5 4 3 0 |
Sörja må hwem helst som will,
5 6 5 6 5 8 6 5 |
Jag will glad och lustig wara.
Hastigare.
34) 5 5 4 4 4 3 |
Foglar, blommor och träd 5 5 4 4 4 3
Glädjas och fröjdas med,
5 | 8 7 6 5 4 3 2 1 |
Hwi skulle jag sucka och klaga.
Trasten sjunger gladligen
I naturens stora kyrka:
Han, som jag, wäl har en wän
Att i ro och tysthet dyrka.
Dufwan kuttrar på qwist.
Källan porlar så friskt
Och bäcken hörs susa i dalen.
Lilla Lärkan ljufligt slår
Högt i rymdens blåa salar,
Hennes sång jag wäl förstår:
Hwarje ton till ghertat talar.
Tjädern spelar i topp,
Orren leker... Hopp, hopp!
Se Ärlorna trippa på ängen.
Göken gal i löfrik ek,
Mygg och bi i stora flockar,
Swärma lustigt om i lek,
Skatan skrattar, anden lockar
Sina käraste små
Ut bland böljorna blå,
Der snöhwita swanorna segla.
Öfwer allt är frid och fröjd;
Endast muntra, glada wäsen
Swäfwa om från dal till höjd
Ibland blommorna och gräsen.
Ingen klagande röst,
Intet suckande bröst
Mitt öra förnimmer i skogen.
Sorla lifligt muntra bäck!
Källa, porla friskt i dalen!
Dofta rikligt rosenhäck!
Dufwa, kuttra ömt i alen!
Min älskling kommer snart,
Kysser mig – det är klart
Och se'n står wårt bröllop till hösten!