Herr Jöns eller Rådmans-valet
| ← Pelles visa |
|
Hemvandringen → |
Herr Jöns eller Rådmans-valet.
"
ill torgs, till torgs!" budkafveln går:
I rådstu-sal
Uti vår stad nu förestår
Ett rådmans-val!
Och många borgare de gå
På egna ben;
Men mången dras af hästar två,
För tung för en.
Herr Jöns han rakar bort sitt skägg,
Dess färg är grått.
Till frukost äter han par ägg:
Det smakar godt;
Och dricker sen, som han är van,
Sitt porter-krus,
Och gläds att kunna, fram på da'n,
Stå mot ett rus.
Ty att bli rådman är hans mål:
Hans hopp är tryggt;
Och derför har han nu en bål
På förhand bryggt.
Förnöjd han knäpper sin syrtut,
Och färdig re'n
Han nacken slår mer styf bakut
Och ordar se'n:
“Adjö, min fru nu vandrar jag:
Ställ glas kring bål'n!
Vi få väl halfva sta'n i dag
I rådmansgåln.”
Men frun hon skrek sår glad och säll:
“Min hjertans du!
Låt se, att gumman din i qväll!
Är rådmans-fru!” —
Men Jöns stod, allt som valet skred,
Långnäst och qvald.
Hans närmsta granne, som var smed,
Blef allmänt vald.
Att Jöns båd' svettades och frös
Ej undras på.
Då han kom hem, var elden lös
I hvarje vrå.
Frun hoppar som ett retadt höns
I dörr'n och svär:
“Du kallas icke blott, du är
En riktig Jöns.”
Hon skrek, allt som dess harm tog till,
I gråt och gnäll:
“Nu kan du gerna, om du vill,
Bli sme'ns gesäll.”
“Ty bättre passar du till dräng
Än skipa lag.
Och köp dig fort en enmans-säng,
Det råder jag!” —
Och följden, om mitt herrskap tror,
Blef slutligt den,
Att Jöns gick flat på sitt kontor —
Slog dörr'n igen.