Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Instrumenterna för närwarande tid, särdeles i Europa

Från Wikisource, det fria biblioteket.

←  Den Musik som närwarande tid träffas utom Europa
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers

Första Samlingen om Musik och Instrumenter
Musiken i Swerige i synnerhet  →


[ 77 ] [ 78 ]

VIII. Afdelningen, om Instrumenterna i allmenhet, för närvarande tid, särdeles i Europa.

§. 1.

At beskrifwa de förändringar, som Instrumenterna tid efter annan undergått, samt tillika wisa, hwad förmoner Musiken derigenom wunnit, fodrar större insigt och mera widlöftighet, än af mig kan wäntas. På samma sätt, som man i föregående Afdel. korteligen anmärkt äldre tiders inrättningar, blir ock här allenast upteknadt, hwad om Instrumenterna i sednare tidehwarf kunnat ihopsamlas, sedan wi förut wete, at, alt som Musikaliska wetenskapen i Europa stigit, Instrument-makeriet äfwen blifwit förbättradt, och således månge beqwäme samt fördelaktige uptäkter skedt, hwilka ock ännu ständigt torde wara at förmoda, så länge konster och wetenskaper kunna ökas. Efter den redan gjorde fördelning, anföras äfwen de mäst brukelige Instrumenter uti 3 Classer. 1:o Besträngade, Fidicina eller Chordata, 2:o de som genom blåsning eller wäder gifwa ljud, och kallas Pneumatica, 3:o sådane som blifwa ljudande genom påslagning, och få namn af Pulsatilia.

§. 2. Sträng-instrumenter, Fidicina eller Chordata, träffas ock af flere inrättningar, dels med åtskillige metall-strängar af messing eller stål, dels med tarmsträngar, stundom ock [ 79 ]af begge slagen. Antingen gifwa de förstnämde klang genom tangenters nedtryckning, då fjädrar eller små bleckskifwor (crepiner) röra strängarne, eller ock, bekomma de liud genom knäppning med fingren; en stor del af de öfrige spelas med särdeles slags pennor eller stråkar. Monochordium med en sträng, som först blifwit giordt til at söka tonernas förhållande och proportioner, har gifwit anledning til upfinning af flere Instrumenter och tjenar ännu til rättelse wid stämning: Clawichordium skal der efter blifwit bekant, såsom det första med tangenter, och i början haft 20 metall strängar, men det föregifwes, at en Boethius sedan skal ökat samma med flere semitoner, hwarigenom ock wåre brukelige Clawer upkommit, som dock intil sednare tider behöft och fått förbättringar. [1] Arpichordium har från äldre tider warit bekant, men, 1724 är Clav d’Amour en ny uptäkt af Silberman i Dresden. [2] Spinet och [ 80 ]Wirginal leda äfwen ifrån Clawer sin upkomst, samt hafwa bidragit, at de så kallade Clawicymbaler sedan blifwit inrättade, hwilka sednare af sin skapnad i början kallades Flygel. Alla desse, som röras genom fjädrar, bestå af l, 2, til 3 Clawer, och derefter af 2, 3 eller fler register, med äfwen så många afdelningar metall strängar, hafwa ock för sitt sammanstämmande fått namn af Symphonier; skilnaden består deruti, at de förra stå 4 fots ton mot Cymbaler, som mäst gjöras i 8 fots ton, men desse finnas ock större af 16 fot. Utom de förbättringar som sådane Instrumenter tid efter annan wunnit, har ock Probsten Nils Brelin förfärdigat en uprätt stående Cymbal, som förwaras på Modell-Cammaren i Stockholm, och beskrifs i Wet. Acad. Handl. 1741. p. 218. Hit kunde ännu föras Clawicitherium, Clawiorganum samt Clawier-Gamba med sina tilsatser af tarmsträngar eller pipwerk, [3] hwarigenom [ 81 ]samma Instrumenter bekomma flere slags läten, och der efter fått namn. [4] Med Stål och Metall strängar, träffas större och mindre Cithror af åtskillige förändringar, ifrån 4 til 12 Chor strängar, hwilka spelas genom fingerknäppning. [5] Harpor äro af flere slag, och spelas äfwen genom knäppning. De stora dubla hafwa öfwer 40 Messings-strängar, de allmänna enkla något öfwer 20 strängar, dock utan semitoner, men de små äga mindre antal strängar, och äro bekante under namn af Harponett; den som därpå spelar kallas Harponist. Bandoer, (Pandora) Orpheoreon och Penorcon, äro [ 82 ]af dylik art. Cithrinchen mäst enahanda, men dess bottn är half öpen, och spelas därpå med en fjäder, lika så Colascion, som allenast har 3 strängar, men halsen är 6 fot lång, och afdelt i 16 tag; i Arabien kallas den Damburo. Sambucca, (Barbitus) och Hackbräde, hawa samma slags strängar, men få sitt klang genom påslagning af 2:ne pinnar. Psalterium [6] är uråldrigt och merendels giort som en triangel. Guittare är et Spanskt Instrument med 10 strängar, ej olikt Cithra. Ännu märkes Scheidholts som har 4 strängar, Trumschedr också med 4 strängar men af olika längd, dock mäst af enahanda beskaffenhet. [7] Til Instrumenter med tarmsträngar räknas Lutor, Lyror och alla slags Violer. Luta (Testudo) hade i början allenast 4 dubla Chorsträngar, men ökades sedan til 12 Chor. Efter stämningen som är nog mödosam, få Lutor åtskillige namn. Stora Bas-Lutor kallas Theorba, har 14 til 16 Chorsträngar. Qwinterna eller Chiterna [ 83 ]med 4 til 5 Chor, hel platt, brukas mäst i Italien på Comœdier; desse gifwas ymsom både med stål och tarmsträngar. Lyror förekomma ock af flere slag. Utom de så kallade Bond-Lyror (Lyræ Rusticæ) med 4 strängar, som äro nog ringa at anse, och genom wefning få et brummande ljud, märkes stora Italienska Lyror, (Lyra Lyroni,) som til skapnad likna Viol de Gamb med 12 til 16 strängar, samt de mindre med 7 strängar, som äro ibland de äldsta Instrumenter, fordom bekante under flere namn alt efter antal af strängar [8] . Angelika är en Lut-art, men lättare at spela, likaså Calichon, med 5 enckla strängar, stämd som Viol de Gamb. Cetera Tedesca med 10 strängar är i Tyskland bekant, och har likhet med Luta. [9] Mandolino och Mandola skola wara i bruk i Italien, såsom uråldriga Instrumenter. Mandolino har 5 Chor [ 84 ]stål-strängar, spelas med en fiäder , men Mandola med tarmsträngar, och knäppes med fingren, såsom Bas til den förra. Wid Violer som i allmenhet kallas på Tyska Geigen, förekomma flere förändringar, ehuru de äro lika, både til inrättning med tarmsträngar, så och deruti, at spelningen sker genom stråka. Viol de Bardone har några 40 strängar, Viol de Bastarda äger 6 tarm- och 8 messings-strängar, Viol de Gamba och Violetta 6 strängar, Violone är en stor Bas-Viol af 16 fots ton, kallas derför Violone Grosso. Viola de Basso, Viola de Spala och Violoncello, hafwa, 3, 5 til 6 strängar. Viola da Braccio, Bratsch, kallas egenteligen små Violer som hållas på armen. Utom desse, gifwas ock Viola d’ Amour, Viola Piccola o. s. w. man fördelar eljest i allmenhet sådane Instrumenter i Bas- eller Discant-Violer samt Alt och Tenor-Violer. Härtil kunna äfwen räknas Tyskarnas Brettlein, Sack-geiglein och Qwart-geiglein de gamlas Fiddel, samt wåra små Stok-Violer, äfwen Trompet Marin med en sträng. o. s. w.

§. 3. Blås-Instrumenter, (Pneumatica,) äro egenteligen at tala 2:ne slag, nemligen de som genom mennisko-ansats eller blåsning gifwa klang, och sådane, som med inrättning af wäder-bälgor blifwa liudande. Til de sednare, räknas i synnerhet pipwärk, såsom Regal, Positiw och Orgwerk, hwarom på annat ställe kommer at handlas, men de förra, som här skola [ 85 ]nämnas äro af mångfaldig förändring. Af sådane Instrumenter, märkes 1:o de som blåsas med munstycken, hwilka dels äro lösa, dels ock fasta. Under förstnämde Class, komma Basuner som bestå af 2:ne stycken, samt genom ut- och indragning gifwa sina toner med et starkt klang. Desse äro utan twifwel til sin inrättning bibehållne ifrån älsta tider. (Jemför p. 24.) Trumpeter, hwilka, genom et särdeles tungans bemödande, blåses, bestå af hopwälde krökta messings rör, med 3 afsättningar. Zinkor, eller Italienska Cornetto, äro 2 slag, räta och krökte. De räta hafwa munstycken, kallas Cornetto dritto Cornetto muto o. s. w. Krökte Zinkor äro af flere slag; de så kallade allmänna, brukas såsom Discant til Basun. Cornettiner äro en Qwint högre, men Corno Torto en Qwint diupare, och mäst krökte som et S. Cornett a Bouqvin, brukas wid Kyrko-musik på wissa orter. Waldthorn som i sednare tider blifwit bekante, äro i rundning krökte och något lättare at blåsa än Trumpet, göras äfwen af flere slag. [10] [ 86 ]Fleuter som hafwa fasta munstycken, och blåsas med lätthet, gifwas af många slag; de få äfwen namn efter storlek och ton, samt giöres af åtskilligt träd, såsom Buksbom, Elphenben, Horn, o. s. w. De förfärdigas mäst i hela accorder, och fördelas i Alt, Discant och Bas-Fleuter, som hwardera hafwa sina förändringar. Ibland små Fleuter, står Qvinta Decima twå octawer högre än en Cornetto. Flageolet, Fleut Douce, Flauto picciole, kallas de smärre sorter men Flautone stora Bas Fleuter. Flauto Traverso, tibia transversa, blåses på twäran och kallas twär Fleuter, af desse, är Fistula minor Helvetica allment i bruk bland Regements pipare, nämnes ock i Tyskland Schweizer Pfeiffe eller Qwer-Flöten, sådane jämte Fleute Traversiere [ 87 ]och Allemande, fordra starkare ansats än Fleuter. Widare, erhinras (2:o) at Blås Instrumenter som genom rör få klang, äro äfwen mångfaldige; däribland märkas: Pommer [11] eller Bombarda hos Italienarne, som äro af enahanda art med Schallmejor och Hautbois, fastän af olika storlek. Schallmej-blåsare och Hautboister hafwa af de sednare fått namn, och blifwit hos oss brukade både i Fält- och Kyrko-Musik. Faggot som ock under namn, Dulcian, eller Basson, är bekant, blåses igenom et skorrande rör til Bas wid andra Instrumenter. Sorduner, Bassanelli och Doppioner, äro af samma beskaffenhet; likaså Schryari eller Schrejer-Pfeiffen som hafwa et starckt liud. Krumhorn [ 88 ]äro mera krökte än Zinkor, och blåsas äfwen med rör. Säckpipor som förmenas warit de gamlas Symphoneja, kunna ock hit räknas. Dessa gifwas äfwen af åtskillig art. [12] Fler Blås-Instrumenter kunde ännu upräknas, men desse allenast anföras såsom mäst bekante. [13]

§. 4. Slag-Instrumenter (Pulsatilia) blifwa klingande, antingen genom pinnar af träd och horn, eller med Jern-kläppar. Pukor (Tympana) af koppar, träd och silfwer, giöres i 2 särskilte delar, blifwa ock kallade Här-Pukor, sedan de af ålder warit brukade i fält. Trummor, Trummel, hwilka billigt må räknas bland de äldsta Instrumenter, äro i alla orter bekante. Trombe har likhet med pukor, men äger ock så 2 strängar, som gifwer et särdeles liud. Tabourin kallas små trummor, [ 89 ]hwadan ock Trumslagare fordom haft namn af Tambourer. Surdastrum nämnes ock af Kirkerus såsom Trumma. Strohfidel (Clavitympanum) [14] skall wara upfunnen i Flandern, består allenast af trädstycken, som äro i 2 Octawer eller i 25 toner afdelte, många sådana inrättningar finnas af jern, glas, och andra klingande ämnen, som genom påslagning gifwa ljud. [15] Man kunde ock å nyo under denna Class uptaga Hackbräden, Sambucca och flere strängspel, som genom pinnar eller fjädrar blifwa klingande. Castagnetter äro äfwen af sednare tiders slag-Instrumenter, likaså Piechbeck en i Ängland upfunnen konst-machin med flere slags klang. Ibland sådane, som slås med jernkläppar böra nämnas Klockspel, (Tintinnabula) så wida de få räknas til Instrumenter. [16] Triangel Crepitaculum, Sistrum och Cimbeln samt Nola [ 90 ]eller Schellen, höra ock hit. Tyskarna hänga 2 sådane Schellchen på et finger och slå dem tilsammans. Äfwen så sker med de i Janitscha Musiken brukelige messings talrickar, som nyligen blifwit wid Kongl. Gardet införde. Riagar, eller Singe-Kugel kastas up i wädret och derigenom blifwa klingande, flere dylika skulle kunna anföras, men wi slute med dessa, [17] och komme ändteligen til


  1. Namet är tagit af detta Instrumentets beqwäma inrättning, som för dess fullkomlighet äger mycket wärde. Om beskaffenheten af de Gamlas Clawer, samt project til någon ändring i Clawerets läge, kan läsas 1762 åra Lärd. Tidn. N:o 10, 12, 18. &c. samma års Weckoblad: N:o 30, 61 och följande.
  2. Clav d’Amour är ock en förändring af Clawer, som fått namn af dess angenäma klang, liksom flere Instrumenter, med någre särdeles förbättringar, lånt namn af Amour, e. g. Hautbois d’Amour, Viola d'Amour, o. s. w. Clav d’Amours-strängarne hwila på en Elphenbens-kugg; när tangenten röres, uplyftas strängcn, som är accurat lika lång på begge sidor om stallen, och gifwer dubbelt klang emot Clawer. Desse kallas ock Clavessin d’Amour. Det första af desse Instrumenter, kom 1728 genom Kellner til Swerige, och köptes af Herr Grill. Philip Specken, som lärt Instrumentmakeriet i Dresden, gjorde sedan dylika i Stockholm.
  3. Sådant Instrument är i Tyskland bekant under namn af Nürnbergisch Geigen-werk. Orgbyggaren Söderström har gjort et dylikt, och inlemnat på Modell-Cammaren. Strängarne röras med tangenter, men få mäst Viol de Gambs ljud, genom en särdeles stråke, som medelst wefning gifwer an tonerna.
  4. Prosten Brelin har äfwen i Wet. Acad. Handl. 1739 p. 81. upgifwit et nytt påfund, at öka Clawers och Cymbalers godhet, som widare beskrifs i 1757 års Handl. p. 36. Hwad ändring desse och andre Instrumenter undergå i stark köld, berättar 1760 års Handl. p. 317. Kircherus nämner en Ramarinus, som wid dess tid giort försök, at i hast genom särdeles Register förändra Cymbalens klang ifrån hög til lägre ton.
  5. Cithror äro i synnerhet af 5 särskilta slag. 1:o de allmänna med 4 Chorsträngar, som i Tyska orter mäst brukas af ringare folk, och spelas med en fjäder. 2:o af 5 Chor. 3:o af 6 Chor. 4:o äro de så kallade stora 6 Chorige, och 5:o med 12 Chor strängar, som hafwa starkt klang. Harpor, Cithror och Psalterium blifwa eliest ofta orätt ansedde för et och samma Instrument.
  6. Psalterium träffas både med messings och tarm-strängar, de måste wara en af äldsta tiders inrättningar, som ännu i Orienten och andra orter brukas; förmenes äfwen gifwit anledning til flere Sträng-spel. Hieronimi Cithra beskrifwes ock 3 kantig. I Ryssland är Psalter et bekant Instrument.
  7. Jemför Prätorii Syntagma Musicum eller Theatrum Instrumentorum med ritning på äldre och nyare Instrumenter til 1619.
  8. Af Lyror kunde upräknas många förändringar, e. g. Lyra de Bracio, Lyra Lesbiæ, Lyra Octacordis, pentachordis o. s. w. men sådane äro dels mindre allmänna, dels ock til inrättningen obekante.
  9. Ännu torde flere besträngade Instrumenter kunna anföras, såsom; Alto-Basso, hwilket ger klang genom påslagning, men hwarjämte tillika blåses såsom på Fleut. Pantaleon och Rastellum äro äfwen sågra särdeles inrättningar, men deras beskrifning saknas. Jag har ock nyligen sedt et strängspel, gjordt som en Flygel, fast utan tangenter, hwilket gafs namn af Cymbal, och spelas såsom Hackbräde.
  10. Ehuru mitt ändamål icke är, at beskrifwa hwart Instrument til sina inrättningar, emedan sådant kan ses af det nämde Musik-Lexicon, och eljest i allmänhet är bekant, må dock följande erhindras: Basuner gifwas af 4 slag, Bas, Tenor, Alt och Discant, hwars toner genom 4 föränderlige dragningar erhållas. Trumpeten gifwer på särdeles sätt an sina toner, icke efter hwar andra, som almännast skier på messings Blås-instrumenter, utan Octaw Ters och Qwint om hwart annat; deras klang är c. g. ͞c. ͞e. ͞g. ͞͞c. ͞͞d. ͞͞e. o. s. w. Alla Zinckor hafwa 19 toner. Waldthorn hafwa wunnit åtskillig förbättring; sådane, finnas nu i alla hufwud toner, och därföre få namn efter tonerna. Utom dess, är nyligen en nyttig uptägt giord, at man på et enda par, genom en wiss wändning med Hornet, kan blåsa utur hwad ton hälst behagas. Uti Hamburger Relations Courier N:o 28 1769, nämnes at Carl Christoph. Elffe förfärdigat Waldthorn som blåses ur 8 toner utan tilsatser. Hos Frantsmänner är Serpent en särdeles Bas, hwilken går i ring, som en orm eller et Waldthorn, med grof dock liuflig ton.
  11. Desse fördelas i flera slag, stora Bas, Tenor och Alt-Pommer. o. s. w. Stora Bas-Pommer äro 10 fot långe, de öfrige kortare, hwar efter andra. Schalmejor som ej hafwa den undra öpningen, eller tumhålet, fodra starck ansats. Hautbois med et genomträngande klang, har ock blifwit kallat Dass hohe holts efter det går en ton högre än Zinkor och Basuner. Bassanelli äro Pipor af olika storlek och hafwa namn af sin upfinnare Bassano. Af Sorduner höra 5 til et helt stämwärk, äro i storlek efter hwarandra. Schryari likna til skapnaden Canoner, samt bestå äfwen af Bas, Tenor, Alt och Discant. Hautbois äro icke mycket gamle. Hautbois d’Amour blef bekant 1720. Clarinetter af dylik art, äro ock af sednare uptägt ifrån Nürnberg, och nyligen i wår Regements Musik antagne.
  12. Särdeles i andra orter såsom Grosser Bock- och Magdeburgische Sackpfeiff, samt Schaper-Pfeiff, Sackpfeiff mit blas belg, Hummelshin, Düdej o. s. w. efter Tyskarnas talesätt. Maul-Trommel, Brum-Eisen, Mun-gigor, Wallhorn m. fl., ehuru de fordra ansats, förtiena ej nämnas bland Instrumenter.
  13. Rakett skall wara et Blås Instrument, hwars ljud liknar Faggot? Ranket är eljest en orgwärks stämma, likasom Schallmej. Under namn Sordun, Faggot, Krumhorn, Schweitser-Pfeiff &c. hafwa flere stämmor af åtskillig anledning blifwit insatte i äldre orgwärck. Tournebout säges warit et rörat Blås Instrument, och Olifant et horn bekant i 8 Seculo.
  14. Kallas Stroh-fidel af Tyskarna, emedan pinnarna ligga på 2 af halm hopbundne käppar. Liudet liknar wisslande; när ton skall bli högre aftages pinnarne på längden, men bör ton bli grof, skäras de på platta sidan eller tiockleken, giöras hälst af Al eller Gran, kallas i Frankrike Claque-bois.
  15. Sådant spel kan ock inrättas af öl-glas som kallas Verrilon; medelst jern eller stål stycken af wiss längd, kan ock dylikt giöras. Crotalum och Cicuta hafwa äfwen blifwit räknade bland fordna tiders Instrumenter.
  16. Klockspel på Kyrkorne, kunde ock komma häribland. Det i Stockholm på Tyska Kyrkan har 28 klockor, wäger 21 Skeppund 16 Lisp., är upsatt 1666, förfärdigat i Amsterdam, och kostat 4000 Riksdaler. I andra Riken finnas de långt större. Wid Mafra i Portugal är et dylikt af 160 klockor: förut p. 22 nämnas Hebreernas Zilzelim såsom samslägtade med wåre klockor, och så wida desse äfwen hafwa harmonie sins emellan, böra de ock här ihogkommas. Upsala Domkyrkas största klocka äger ibland flere, för sit starka liud och angenäma klang, et särdeles wärde. Den wäger 46 Skeppund. Utom Stockholm, finner man i Götheborg, Westerås, Lindköping, Strengnäs och wid någre andra Domkyrkor, et behagligt öfwerensstämmande emellan klockorne, som innehåller et musikaliskt klang, och förtienar upmärksamhet.
  17. I Matthessons neu eröffnete orchestre 3 Cap. upräknas de fläste mäst brukelige Instrumenter, med någre särdeles egenskaper. Näst mennisko stämman och de fullkomliga orgwärk, anföres där: fullstämmige Clawer, widtskallande Trumpeter, präktigt ljudande Basuner, ljuflige och pompeuse Waldthorn, likasom talande Hautbois, stolta Bassonger, hårda Zinkor, Modeste Fleuter, Heroiske Pukor, wäldige Klockspel, smekande Lutor, lutlike Angelikor, diupa Theorber, prompte Calichon, Complisante Violiner, intagande Viola d’ Amore, fyllande Violer, susande Viol di gamba, dristige Violoncello, brummande Violone, föragtande Trumpet Mariner o. s. w.