Hoppa till innehållet

Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Instrumenterna i allmänhet hos fordna folkslag för Christi tid

Från Wikisource, det fria biblioteket.

←  Musiken i Gamla Testamentet hos andra folkslag
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers

Första Samlingen om Musik och Instrumenter
Nya Testamentets Politiska Musik  →


[ 42 ] [ 43 ]

V. Afdelningen, om Instrumenterna i allmänhet hos fordna Folkslag för Christi tid.

§. 1.

Den anmärkning, som redan är gjord i 3 Afd. om Judiska Instrumenterna, tjenar ock här, at ingen säker underrättelse i detta ämne för närwarande tid kan erhållas. Någre hafwa wäl utur Hedniska Poëters skrifter samlat hwad härom til uplysning funnits anmärkt, och derefter lemnat oss beskrifningar på åtskillige fordna inrättningar, men alt ganska ofullkomligt. [1] Man wågar dock påstå, at den redan gjorde fördelning, äfwen här bör gälla, och således tages för afgjordt, at både Sträng- Blås- och Slag-Instrumenter fordom warit allmänt i bruk bos flere Folk-slag.

§. 2. Ibland Sträng-Instrumenter woro i synnerhet Harpor bekante, hwilka hade namn af ἀρπάζω, emedan strängarne knäptes med fingren; desse woro af olika inrättning, i [ 44 ]anseende til antal af strängar. Lyror och Cithror hafwa ifrån äldsta tider warit brukelige i flere Länder, fast än under olika namn, alt efter antal af Chor-strängar och hwar orts sed, så at desse warit af mångfaldige slag. [2] Chelys eller χέλυς hos Grekerna, förmenes warit den så kallade Mercurii Cithra eller Testudo som hade i början 4 men sedan 7 strängar, Chaldeernes Cathros war nästan dylik. Lessbiernas Asias, och Lybiernas Ascarum woro af samma inrättning. Phönicierne hade ock sin Phœnix (Φόἱνιξ). I Athen hade Epigones infört et Instrument med 40 strängar, som hade namn af Epigoneum. På samma sätt hade andre Hedningars Strängspel blifwit bekante. Ibycus, säges upfunnit Ibycinum som beskrifwes trekantigt med flera strängar, och äfwen kallades trigonon, Sambuca förmenes ock warit något dylikt af honom inrättadt. Barbiton eller Barbet med många tarm-strängar skall haft Anacreon från Tejo til upfinnare, och liknat hackbräde, samt warit mycket allmänt i Persien. Et så kallat Simicum med 35 strängar säges [ 45 ]wara gjordt af Simus. Flere dylika nämnas eljest, såsom Phorminx, Dichordium, Enneachordum o. s. w. men utom det, at en del sådane icke annat warit än förändringar af Harpor och Cithror, finnes ock ofta misstag med öfwersättningen, efter mycket fått namn af Instrument som haft annor bemärkelse. [3]

§. 3. Blås-Instrumenter woro af flere slag. Pipor, Tibia, som af Ebreerna kallades Chhalil, måste warit Fleuter, hwilka på andra ställen bekommit föränderlige namn. Om Egypjernas Monaulus (pag. 6.) warit de först bekanta, eller om Hyagnis bör hafwa upfinnings hedren, kan gjöra oss lika, nog af, när wi wete, at sådane Instrumenter äro ifrån äldsta tider, ehuru de undergått förbättringar. Tangris war en Syrisk och Athena en Thebanisk Fleut: Tibia Phrygia Phrygiska pipor med 3 hol. Tibia Sarrana Tyrernas, o. s. w. [ 46 ]Säckpipor kallades hos de gamla Ascaules eller Caula, och förmenes Symphoneja warit af samma beskaffenhet. Bombyr giordes i Aristotelis tid af en sort Rör, (calamus), som sedan gifwit dem namn Chalumeau hos Fransmänner, hwaraf ordet Schallmeij upkommit. Ibland Krigs-Instrument war Buccina allmänt, och förmodeligen enahanda med Judarnas Kæræn och Schophar. (pag. 24.) Zinkor och Basuner leda äfwen derifrån sitt ursprung. [4] Til Romerska Fält-Musiken räknades Litui, Buccinæ, Cornua och Tubæ, hwilka warit gjorde på olika sätt, mäst af Koppar, hwarföre de som derpå blåste, kallades i gemen Æneatores Kopparblåsare, men woro ock bekante under namn af Cornicines, Buccinatores eller Tubicines. Tuba war mäst 3 alnar lång och liknade wåra Lurar, men litet krökte emot ändan, gjord af Koppar eller Silfwer, och brukades för Fot-folket. I dess ställe har Trummet eller Trompett blifwit införd. Lituus och Buccina woro ej mycket olike, krökte såsom wåre Waldthorn och nyttjades wid Rytteriet. Wid Skåde-spelen hade man då Tibiæ pares, impares, dextræ och Sinistræ hwars beskaffenhet ej kan beskrifwas. (5) [5] [ 47 ]Athenienserne hade ock et krökt Horn, som de gåfwo namn af Photinx. Palæomagadis war fordom et Blås-Instrument med skarpt ljud. Doppion skall warit något dylikt som Sorduner, men desse och andre endast til namnen öfrige lemne wi wåre Antiquarier at utreda. [6]

§. 4. Til fordna Slag-Instrumenter räknades Crotalum, (Κρόταλον,) som warit i bruk hos de gamla Greker och Romare, och säges bestått af två Koppar-bleck, hwarpå slogs i dans. Sistrum war et klingande Koppar-spel i Egypten, både wid deras Gudstjenst och i dans nyttjadt, särdeles af Fruentimmer, förmenes äfwen haft strängar, och kallats på Tyska Egyptische-Rassel (Skrammel.) Hit torde man kunna föra Ebreernas Zilzel eller Cymbaler, (pag. 22,) såsom i andre orter bruklige, och genom påslagning ljudande. Tympana den tidens Pukor, woro af åtskillig beskaffenhet, ibland hwilka Anacara (ἀνάκαρα) Här-Pukor nyttjades i fält, och de som derpå slogo kallades Anacarister. Toph måste ock, utom hos Ebreerna, warit allmänt i Krigs-Musik, såsom [ 48 ]nära samslägtade med wåra Trummor, åtminstone är säkert, at et dylikt Slag-Instrument bör räknas til de äldsta inrättningar. Ehuru flere kunde upnämnas, anse wi det onödigt, men föreställe oss, och det icke utan grund, at månge sådane forntids Instrumenter warit nog enfaldigt och med ringa konst förfärdigade. Wi slute härmed Gamla Testamentets Musikaliska inrättningar, och fortfare i



  1. Utom Polydorus Wergilius, Plinius och flere som skrifwit om Musik, har Michael Praetorius i sin Syntagma Musicum lemnat oss ritning på flere äldre och sednare tiders Instrumenter.
  2. De gamlas Cithara tyckes swara mot denna tids Cithra eller Cithrinchen, deras Testudo emot wår Luta eller Angelika, deras Lyra emot wår Harpa eller Harponett o. s. w. ehuru de haft någon märkelig skilnad. Man finner äfwen at Nablium, Psalterium och Lyra ofta tages för et och samma Instrument.
  3. Någre påstå, at Grekernas först brukeliga Harpa med fyra strängar haft namn af Tetrachordum, men andre, at ordet utmärkt den tidens Musikaliska System, och warit det samma, som Octaver hos oss; så at, Tetrachorder brukades til Instrumenters och rösters utmätning genom sammansättande, och Modi Musicos inrättande efter wiss naturlig ordning; efter sådane uträkningar innefattar en Octawa til exempel: c, d, e, f, g, a, h, c, två Tetrachorder, det förra lägre, det sednare högre, o. s. w. Om Magadis warit fleut eller Stränga-spel är nog owist; wid flere ord förekomma lika twifwelsmål.
  4. Buccina (Βυχάνη) tages ock ofta för et Herde-Horn, öfwersättes äfwen stundom med Basuner eller Zinkor, som widare kan ses af Martini Lexico Philolog.
  5. De så kallade Vasa Echea, Ljudkäril, som wid dylika tillfällen brukades hos de Romare, äro oss också obekante til sin inrättning.
  6. Chorus skall warit et Blås-Instrument med 2 rör, Rigabellum påstås warit fordom i bruk i Italiens Kyrkor, men är til sin inrättning obekant. Ugabh, som nämnes p. 25. föregifwes också hos Grekerna warit et pipwerk.