Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Kyrko-Musik och Sång i Swerige för äldre och sednare tider

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Nya Testamentets Andeliga sång och Musik i allmänhet
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers
Andra Samlingen om Kyrko-Musik
 Orgwerks upfinnande, bruk och inrättning i allmänhet  →


[ 142 ]

II. Afdelningen, om Kyrko-Musik och Sång i Swerige, för äldre och sednare tider.

§. 1.

För Hedne tid tjenar de pag. 92 redan gjorde anmärkningar, at wid afguda tjenster fordom här, såsom annorstädes, hördes [ 143 ]Musik eller rättare sagt ljud af Horn, Pipor och Trummor, i synnerhet wid gamla Upsala, deräst, under mörka hedendomen, wåre Förfäder hade sitt allmänna offer-hus, och et ohyggeligt skri af spel och menniskor derföre ansågs nödwändigt. Ehuru Diodorus Siculus, som lefde öfwer 100 år för Christi tid, säger, at de Nordiske då redan brukat Cither-spel til Gudarnas ära, wågar man dock ej tilägna forntidens folk i Swea Rike sådane Instrumenter, förrän de något sednare fått lära sig samma inrättning, hwilken likwäl ibland Greker och andre Nationer af ålder warit nyttjad. [1]

§. 2. Med Christendomens början, hwartil i 8 Sæculo gafs anledning, men i 9 och 10 kom til fortplantning, samt i det 11te under Konung Olof Skott-Konungs tid blef mera stadgad, hade wåre Förfäder, så wid Gudstjensten som i annat, begynt at aflägga hedniska seder, samt småningom antaga Christnas skick och ordning. Ehuru hedendom och Christna Läran länge samfält tåldes, och Ewangelii Ljus ännu icke med full klarhet feck skina i wår Nord, war [ 144 ]dock icke utan, at ju de först hit inkomne Lärare, särdeles Ansgarius och Gautbertus i 9 Sæculo hade här i Riket infört Kyrko-sång til den Treenige Gudens Lof. Sedan förste Kyrko-bygnaden omkring år 831 war anlagd wid Björkö, hade dermed hunnits så wida i 12 och 13 Sæculo, at et ansenligt antal Kyrkor räknades i Swea och Götha Rike, och som Sturleson berättar, endast i Skara Stift omkring 1100. [2] I början hade Gudstjensten på enfaldigt sätt blifwit förrättad, men sedan Roms wälde i Norden ökades, och Påfwiske Biskopar här förordnades at hafwa upsigt öfwer Kyrkosakerne, begyntes alt mera med präktige inrättningar och Ceremonier i Kyrkorne, särdeles under Konung Amund Jacobs tid wid år 1050, då Riket aldeles kastades under Påfwiska oket. [3] Är äfwen troligt, at ock någon Musik i Kyrkorne i 12 eller 12 Sæculo här begynt nyttjas, särdeles der mera råd och lägenhet gafs at anskaffa Orgwerk.

§. 3. Under Påfwiska tiden, bestod förnämsta Gudstjensten i Latinsk sång och Mässa, ehnru ej månge af präster eller Munkarne, och än mindre någon bland gemene man, förstod hwad som söngs. Anledning dertil finne wi af Påfwarnas Witaliani påbud 666 och [ 145 ]Hildebrands ytterligare befallning i 11:te Sæculo, at Gudstjensten ej feck hållas på något för allmenheten bekant språk. [4] De så kallade Andeligas högmod hade utan twifwel warit orsak til samma obilliga författning, och deraf kom, at Gudagtighets öfningar då bestodo mäst i åhörande af obegripelig sång och Mässa, präktige Ceremonier, Processioner, brinnande waxljus och Musik, som alt kunde förorsaka en blind undergifwenhet för Religion, med fördelad wördnad emellan GUD och Munkar. Derigenom tiltog okunnoghet i rätta Christendomen, och den i Norden plantade Församling förswagades altmer, emedan Gudstienst, sång och Musik blefwo missbrukade under Påfwiska widskeppelser. Förtjenar dock ihogkommas, huru wid Domkyrkorne i Riket denne tid funnits angelägit, at underhålla många wäl öfwade och förfarne Chor-sångare och Mäss-Präster, hwarföre äfwen sådan lärdom i synnerhet drefs wid de allmänne Scholar, til dess Upsala Academie blef instiftad år 1476, hwarefter sedan flere inrättningar der gordes til sång och spel-konstens fördel. Wi kunne i öfrigit sluta, af flere forntids lemningar, at Kyrko-Musik och Instrumenter i Catholska tiden, här i Riket warit i slätt afseende, emot dess nu egande skick, som ock wid Orgwerks beskrifningen får anmärkas. [5] [ 146 ]

§. 4. Efter Reformatjon finna wi märkelige förändringar, så wid Gudstjensten, som inrättningen af Sång och Musik i Kyrkorne. Så fort Latinsk sång och Mässa blifwit indragne, började man allment på Modersmålet sjunga och spela til HERrans Lof. Alt efter som Påfwiske willfarelser kunde uptäckas, och den sanna Ewangeli Lära införas, begynte man äfwen afskaffa missbruk, och af Fädernas stadgar endast behålla det som kunde tjena til upbyggelse och förkofran i Christendomen. [6] Andelige sånger på Swenska språket woro förut när oss sällsynte, [ 147 ]men nu snart erhölts flere genom öfwersättningar. De ökades sedan efter hand, så at man först på 1600 talet egde åtskillige sångböcker, hwilka dock änteligen sammandrogos och urskildes, så at wår nu brukelige Psalmbok år 1695 deraf blef författad. [7] Men som Melodier til Psalmerna borde tillika allmänt blifwa bekante, ty åtogo sig Professorerna Olof Rudbeck den äldre och Harald Wallerius, at sätta samma Psalmbok på noter, hwarigenom änteligen likhet i sången erhölts i församlingarne, deremot hwar ort förut hade mäst sine egne melodier. [8] Med Musikens gillande, eller antagande och nyttjande i kyrkorne, gick wäl i början något sent til, [ 148 ]hälst Orgwerk, i Konung Gustaf I tid, icke funnos på många ställen, utom i större städer, och dessutan Instrumenters bruk wid sången af någre förkastades, under föregifwande, at sådant endast wore en Påfwisk inrättning: se p. 122. I synnerhet förordsakades af de så kallade Wederdöpare mycket buller i Stockholm 1524. Uti Landsorterne hade man ock länge skilagtige meningar derom. [9] Men sedan åtskillige Lärare hunnit underwisa de enfaldigare om Kyrko-Musikens wärde och nytta, då den rätt brukas til GUDs lof och pris, nemligen: huru den upmuntrar hiertat til frögd, påminner oss HERrans godhet och wälgärningar i Naturens och Nådenes Rike, samt ger oss likasom en försmak af den tilkommande härlighet och frögd, hwarunder Trogna GUDs barn gärna känna de liufwaste rörelser, men de hårdaste Syndare ofta få röna den Högstas kallande röst, så blef Andelig Musik omsider bibehållen och allment i Swenska Kyrkan ansedd såsom upbygglig, samt derföre sedan nytjad både i Städer och på landet, alt efter som Församlingarnas råd och tilfälle medgaf, hwartil dessutom wåre Religions förwanters Exempel i andre [ 149 ]Riken lemnat oss både anledning och upmuntran. [10]

§. 5. I sist förflutne tidehwarf, har således Kyrko-Musik i wåre Församlingar fritt och obehindrad, samt utan samwets twång fått utöfwas. Alt som Orgwerks konsten stigit, har ock antal af Orgwerk ökats samt, annan Instrumental Musik i Kyrkorna derefter blifwit lämpad och brukad, som i Orgwerks afhandlingen widare skall sägas. Wi hafwa redan i 9 Afdelningen anmärkt, huru Musiken i allmenhet tiltagit i 16 och 17 Sæculo så genom egne Landsmäns som hitkomne utlänningars bemödande. At ibland de förre, den redan nämde Joh. Columbus, O. Rudbek, H. J. Wallerius och någre andre, samt af Utlänningar, en Düben, Meibom och flere, [11] äfwen böra hedras för Kyrko-Musikens uphjelpande, tage wi för afgiordt; men utan at förminska den heder som tillkommer sednare tids befordrare af sådan Musik, hwarom äfwen något är nämdt, [12] må wi ytterligare [ 150 ]ihogkomma, at den redan omtalte Hof-Intend. och Capellmäst. Roman ej kan glömas för sit bemödande, at til Församlingens nöje och tienst samt många siälars upbyggelse, sammanfatta och utgifwa flere Musik. arbeten i Kyrko-stil, hwilka honom til beröm witna om stor insigt i konsten, och hedra dess minne. [13] Med alt [ 151 ]skäl, må han derföre kallas: Musices Sacræ in Svecia instaurator & restaurator, eller Swenska Kyrko-Musikens både upfinnare och förbättrare. At Orgwerks spelningen tillika med Vocal- och Instrumental-Musiken i Kyrkorne på detta Hundrade tal, dock förnämligast innom 50 år, blifwit bragt til nu warande högd, är lätt at finna; sådant wisar sig förnämligast i Stockholm och någre andre Städer, hwaräst konst och utöfning, genom förfarne Män hunnit utspridas, [14] utom det at ock i wissa Lands-Församlingar träffas wedermälen af denne wetenskapens förkofran. Wi hafwe redan nämnt [ 152 ]någre af forntidens Organister, som hwar i sina orter giort nytta; [15] men ege ock för närwarande tid den lyckan, at kunna täfla med utlänningar om Mästare, så i Orgwerks spelningen, som på andre Instrumenter. [16] Wi hafwe ock nu innom oss dem, som genom nyttige arbeten af Choral-böcker och dylikt, til befordran af wetenskapen, förtjena ihogkommas, [17] [ 153 ]så at nu mera allenast må önskas, at wår Andeliga Kyrko-Musik och sång, til den Högstas lof och Församlingens nytta, må ständigt kunna fortsättas med wälsignelse; [18] och at de, som dermed förämligast syslosättas, och der wid anwänt sin mästa tid, samt derföre böra njuta belöning, icke må sakna tillräckligt understöd, upmuntran och befordran, hwilket sednare ofta hittils warit et hinder til Musikens förkofran och utspridande; [19] men wi fortfare

  1. ↑ Om hedna tids Afguda tjenst i Swerige kan läsas v. Dalins Hist. 1 D. p. 157. &c men det är ock af samma dels p. 1. bekant, hwad mening han hyste om Sweriges ålder, då der föregifwes, at wid Frälsarens tid wåra Haf och Sjöar flödat 13 famnar högre än nu, och efter sådan slutsats föga land här kunnat wara bebodt i de första Sæculis.
  2. ↑ Härom kan widare läsas Bälters K. C. p. 150.
  3. ↑ Jemför v. Dalins Hist. 1. Del. p. 660.
  4. ↑ Se förut p. 131 och Bälters K. C. p. 8.
  5. ↑ Af gamle Instrumenter hwilka ännu ibland träffas såsom Monument, finner man, huru simpel inrättning warit både med Instrument-makeriet och Kyrko-Musiken. Någre öfwerlefwor af Munkarnas Notböcker, som på åtskillige ställen förwaras, wisa beskaffenheten af deras sång. Sådane äro skrifne med swarta noter på fyra sammanfogade rader, och haft namn af tetragrammum, hwilket warit från äldre tider i bruk, såsom p. 57 säges, och således bekant, förr än wårt nu allmänne pentagrammum antogs.
  6. ↑ Domp. Bälter berättar märkel. i Kyrk. C. pag. 368, huru sången i Påfwiska tiden, fast Folket ej wiste hwad som söngs, ansågs nödwändig, såsom förtjenst til synda förlåtelse; han nämner ock, huru Latinsk och swensk sång sedan tåldes skiftewis i Kyrkorne. Latinska sången har uphört 1571 på landet, men i Städerne warit i bruk til 1614, då den samma genom en förbätrad handbok indrogs; ehuru ändock wid någre Domkyrkor, de Studerande Lördags eftermiddagar haft frihet til omkring år 1700, at nyttja Latinsk sång.
  7. ↑ Historien om wåre äldre sångböcker och den nu brukelige Psalmboken är omständeligen af Domp. Bälter anförd i 23 Cap. af K. Cerem. der anmärkes: at man i Påfwetiden wäl haft en och annan sång på Swenska, såsom O GUD wi lofwe Dig. En riker Man, och någre andre, men allenast til enskilt andagt. Den förste andelige sångbok tryktes här 1530, men innehölt allenast 15 sånger, som 1536 och 1553 ökades i nya uplagor. 1585 utkom en Sw. Psambok, hwilken flere gånger öfwersedd, åter omtryktes, särdeles 1610 1623 och 1643, samt nyttjades til des wår nu brukelige Psalmbok erhölls. At Prof-Psalmböker tryktes 1765 och 1767, samt en ny förbätring af wåre Psalmer är påtänkt, må här nämnas.
  8. ↑ Kongl. brefwet til Stats-Contoiret af den 23 Augustii 1697 angående belöning för Profess. Harald Wallerius för det han öfwersatt Psalmboken med noter, bestyrker detta.
  9. ↑ Härom berättas i Konung Gustaf I Hist. af Doct. Celsius D. pag. 242. och i v. Dalins Hist. 3. Del p. 115.
  10. ↑ Här tjenar hwad redan p. 135 af Doct. Luthers witnesbörd om Musik är anmärkt, lika så de äldre Kyrkolärares Augustini, Basilii, Hilarii m. fl. omdöme i samma ämne, Jemför p. 128.
  11. ↑ Se pag. 98 99 och 100.
  12. ↑ Om Orostanders och fleras arbeten läses pag. 102. Det är ej utan, at ju sådane afhandlingar i sin tid giort nytta, och bidragit til Kyrko-Musikens förbättring. Graweuren wid Kongl. Antiqwitets Archiwo i Stockholm Truls Arfwidson skal 1706 låtit trycka til prof någon öfwersättning af Dawids Psalmer på Noter efter Judisk Composition, hwarom berättas i Matthesons Musical. Patriot.
  13. ↑ Utom hwad p. 106 är anfört, bör ännu anmärkas, at wår Roman ej hade tycke för Theatralisk och Comisk Musik, men det mästa han satte och upförde war i Kyrko-stil. Han lade Swenska ord af Skriftens språk under den oförliknelige Hendels Krönings Anthems, och flere Mästares arbeten, dem han 1730 i flere aftelningar upförde på Riddare-huset i Stockholm, lika så gorde han med sine egna Anthems öfwer Bibliska Texter, hwilka äfwen til allmenhetens förundran, samt många Gudälskande siälars upbyggelse och nytta, blefwo offenteligen, ofta med 80 röster och Instrumenter, upförde. Han gorde ock Musik öfwer den 110 Dawids Psalm, under namn af Dixit, men wille icke derföre wara känd, utan satte för det samma: Musiken af Leo. Såsom Wet. Acad. Ledamot, upförde han detta Mästerstycke på Riddarhuset, i Acad. Ledamöters och en stor Samlings närwaro. Hans Oratoriæ och Drammata i Kyrko-stil, och Composition öfwer Dawids Psalmer och andra Bibliske språk med Musik, äro i mångas händer, och nyttjas med behaglighet. Hans arbete har således ej allenast i lifstiden, utan ock efter döden, warit et medel til många Menniskors andagts rörelser. Huru han egt färdighet på flere Instrumenter, kunnat imitera alla Natjoners smak i Musik, är redan nämdt p. 107, men, at han warit en lärd man, samt haft wördnad för Religion må icke förgätas. Aschetons betraktelse öfwer döds-sångs bätring tr. 1743, ifrån Ängelskan af honom öfwersatt, tienar til bewis af hans styrka i Språket.
  14. ↑ Olikhet emellan de gamlas och wår tids mer upöfwade och behagelige spelning på Orgor och andra Instrumenter, märkes bäst om man betragtar den method, som derwid ännu brukas i en del Städer och Lands-Kyrkor, af någre ännu lefwande åldrige Musici särdeles Organister, som lärdt konsten för 40 a 50 år sedan, af de då såsom förfarne ansedde män, och jemför sådant med den utöfning i wår tid höres af dem, som genom de nu bekante större Mästares handledning äro underwiste, så blifwer man snart warse en märkelig skillnad.
  15. ↑ Såsom i synnerhet en Kellner och Zellbell i Stockholm, Engelhardt i Upsala, Pape i Westerås, Knölke i Lindköping, med flere, Jemf. p.104.
  16. ↑ De redan nämde Kongl. Capellmästare Ferd. Zellbell och Henric Phil. Johnsen, hafwa deruti wisat sådan insigt och utöfning, at deras minne ibland alla Rikets Organister mäst ihogkommes. De öfrige Herrar som upodlat konsten i wår tid, ej betagit det beröm hwar för sig kunna wänta.
  17. ↑ Sedan de gamlas Tabellarur Notböcker begynt afläggas, hafwa åtskillige i sednare tider sammanskrifwit Choral böcker til Organisters tjenst, af hwilka Kellners, Zellbells, (se p. 105), Johnsens och någre fleres arbeten hedras. Hof-Secret. och Organisten i Lindköping Joh. Miklin, har 1760 erhållit Kongl. Priwilegium på en Choral-bok, den han sammanskrifwit, och ämnat låta trycka med gjuten Not-stil, men den utkomne Prof-Psalmbok och nödigt förlag til sådant tryck, har derwid gjort hinder. Härwid må nämnas, at det nya Stil-Not-tryck som Secret. Fougt här i Riket sökte få inrätta, men sedan försålde i London, äfwen bör räknas wårt tidhwarf til heder; det eger sina stora förmoner, och är mindre kostsamt än det i koppar och träd stuckne Not-tryck, som från längre tid tilbaka warit brukligt; skada at sådant tryck icke här blef fortsatt. Som mig är sagt, skall dylikt gjutet Not-stils tryck, utom det i London, endast träffas hos en Winter i Berlin och Breitkopff i Leipzig.
  18. ↑ Härwid må nämnas, at Prost. i Falun Olof Ekman i sine Sjönöds löfte 1 Del. 8. Cap har wisat, huru med oandeligt Musicerande, Gudagtigheten förhindras, och påstår derföre, at lofsånger och spel i Kyrkorna böra wara andelige både til sielfwa sakerna och ton.
  19. ↑ At Cantores och Orgnisters aflöningar i Riket äro merendels små, torde få erinras. Utom de större Församlingar innom Stockholm, och wid en del Domkyrkor, der Direct. Musices beställningen är förenad med Organist-Syslan, träffas de ställen hwarest Organister i Städerne endast hafwa 3 til 600 daler K:mt lön om året. Indelningen på Landet finnes nog olika. Der Klockare ämbetet blifwit sammanlagt, är den mera fördelagtig, men så kan i allmenhet sägas, at i fläste orter torde behöfwas någon förbättring och jämkning wid sine inkomster. När den, som från yngre åren til Församlingens tjenst, lagt sig winn om at lära sång och Musik, i framtiden fått en Organist eller dylik sysla, hwarwid tilräckeligt understöd saknas, och han derföre tillika måste söka annat näringssätt, hwarigenom dess förwärfwade kundskap och utöfning i Musik mer hindras än upöfwas, frågas: Om icke en sådan tycks sakna upmuntran, och Wetenskapen dermedelst snarare aftager än upodlas?
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Historisk_Afhandling_om_Musik_och_Instrumenter/Kyrko-Musik_och_Sång_i_Swerige_för_äldre_och_sednare_tider&oldid=412717”