Hoppa till innehållet

Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Musiken i Swerige i synnerhet, särdeles den Politiska, eller den i werdsligt bruk

Från Wikisource, det fria biblioteket.

←  Instrumenterna för närwarande tid
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers

Första Samlingen om Musik och Instrumenter
Andra Samlingen om Kyrko-Musik  →


[ 91 ]

IX. Afdelningen, om Musiken i Swerige i synnerhet, särdeles den Politiska, eller den i werdsligt bruk.

§. 1.

I Hedendomen har Musik icke mindre här än annorstädes, warit bekant wid åtskillige tilfällen, dock wida skild ifrån desse tiders bruk och smak. Fordom hafwa Spelmän warit i stort anseende i Norden, hade ock då frihet, at färdas i frid emellan Höfdingarne, hwilket androm för misstankar skull ej tilläts; hwarföre ock de, äfwen som wissa, hwilka reste i angelägna ärender, hade särskildt kläddrägt, för at bättre kunna igenkännas. [1] Wåre gamla Sagor nämna på flere ställen om forntidens Musik. [2] Wid Hedniska Offren [ 92 ]hördes spel af pipor, trummor, samt skri och sång, dels för at behaga Gudarne, dels ock, at förtaga offrets ljud, särdeles i den ohyggeliga tid, då menniskor ofta på sådant sätt omkommo. Krigs Musiken war ibland förfäderne nog slät och ringa. Lurar, eller som de då kallas Ludrar, Krumhorn, Trumpeter, Pukor och Trummor woro äldre tiders Instrumenter. Wid Härfärder, Bardalekar och fienteliga infall, blåstes af wissa dertil öfwade Luder-swänner; då talas ock om Hofwud Loddari (lif-Trumpetare). Wid Bröllop, Gillen, och andra Högtidligheter saknades icke dants och Sträng-Spel. Harpor, och Gigor med Säckpipor woro då i bruk. Skalde-qwäden hafwa märkeligen warit ansedde i Hedna tid, särdeles öfwer lyckelige härfärder, Segrar och rycktbare mäns bedrifter, hwarom äfwen söngs i Konunga Hof, hwarföre säges, at Poeter Skalder och Sångare, ingenstäds warit i så stor agt, som i Nordiska Länder. [3]

§. 2. Med Christna Lärans införande hade wårt Swerige, som andra Länder, til [ 93 ]seder skick och inrättningar, undergått mycken förändring, särdeles hwad Gudstjensten tilhörde, så at Kyrko-Musik och sång derifrån kunde efter hand begynna upöfwas, alt efter som antalet af Kyrkor ökades. Men sådant oagtadt, ses dock, at Musik i allmenhet den tiden warit nog ringa [4]. Sagorne berätta åtskilligt om blåsning til Hirdstämmor, til upbrott, til Skeps, til Möte, för Krigs-Hären m. m. på wanlige Instrumenter Ludrar, Krumhorn, Trumpeter, Bambu, Trummor, Bomme, Fidlor, Nyckelgigor, o. s. w. (5) [5] [ 94 ]hwarwid likwäl fodrats föga konst til spelning, innan wetenskap, smak och insigt hunnit upodlas. Någre hafwa orätt welat påbörda wåre förfäder, at, ehuru de wid dants och andre tilfällen haft behag för Musik, skola de likwäl under tiden wisat särdeles föragt emot Spelmän, men sådant kan icke räknas dem til last, ty hwad i gamla Lagar nämnes om Spelmän och lekare, bör icke förstås om andre, än sådane som struko Landet omkring, och med allehanda gyckleri jemte obehageligit spelande sökte bedraga eller tigga, såsom ännu sker i flere orter; [6] hwarföre äfwen litet eller intet gafs i böter om en sådan Spelman blifwit slagen eller dräpen; et bewis af den tidens Barbarie, grofwa smak och seder. [7] Deremot hafwa äfwen de gamla, wetat sätta wärde på Musik, och det så långt, at ock Konungar deruti låtit sina barn underwisas [8].

[ 95 ]§. 3. Wid Reformations tiden, eller under Konung Gustaf I och dess Söners Regering, begynte Musik, såsom andra wetenskaper komma i mera wärde. Konung Eric XIV hade i sin ungdom blifwit deri underwist och berömmes för insigt både i Musik och Composition [9]. Krigskonsten som förut war i swag belägenhet, blef som bekant är, i detta tidehwarf märkeligen hos oss förbätrad, hwarföre ock, sedan mera ordning blef med ständig krigsmagt, gjordes äfwen inrättning af wissa Fält Musikanter. [10] Under Konung Eric hade [ 96 ]Rytteriet både Pukor och Trumpeter [11]. Det anseende hwaruti Swenska Krigsmagten då sattes, witnar, at den måste warit försedd med alla de prydnader och Fält-Spel, som samtida folks Armeer då nyttjat. Wid Konung Erics kröning skulle Musikanterne hafwa gul drägt, och som många utlänningar då i Riket inkommo, måste Musiken, såsom andre Krönings anstalter warit förträfflig, åtminstone i Swerige owanlig, hwartil icke litet bidrog samma Konungs tycke för konsten. Fackeldants skal ock då alraförst blifwit anstäld wid Hofwet [12]. I allmenhet bibehöllos dock gamla seder i orterne at blåsa på Ludrar och horn, som äfwen skedde af qwinfolk [13]. Ibland Allmogen hafwa Säckpipor, Nyckelgigor och Sot-Harpor, Lång- och knafwer harpor då redan warit i bruk. [14] Uti Konung Johan III tid tyckes [ 97 ]Hof-Capellet kommit i anseende, särdeles som åtskillige utlänningar då upöfwat konsten, och den sedan i orterne utspridt. Man finner dertil nog anledning af dess Historia. Konung Sigismund hade med sig ifrån Polen egne Hof-Musikanter. [15] Konung Carl IX wisade äfwen nöje för Musik, och skall derföre låtit dagligen blåsa för sig i Trumpeter wid de då wanlige måltids-timmar kl. 10 f. m. och klockan 4 e. m. Wid dess krönings-resa til Upsala bygdes läktare wid Storkyrkan och Norrmalms torg för Musikanterna. [16] Han hade ock sitt Hof-Capell som wid wissa tilfällen upförde Musik; [17] hwaraf kan slutas, at Musikaliska wetenskapen då ansågs både oumbärlig och förnöjande.

§. 4. Konung Gustaf Adolph och Drottning Christina, som på flere sätt bidrogo til Studiers och konsters befordran i Riket, böra äfwen ihogkommas för Musikens gynnande och uphielpande. Sedan åtskillige infödde genom [ 98 ]Utrikes resor, för lärdom och wetenskaper blifwit hos oss ryktbare, begynte äfwen Musiken i Landsorterne, genom sådane hemkomne resande, at alt mera upöfwas. [18] I Upsala börjades ock wid denna tid med Publique underwisningar i Musiken, som derigenom än mer kom i anseende, at åtskillige Professorer sökt dess förkofran. Igenom utöfning af samma konst, hafwa flere Lärde män i sednare tider wid denne Academie, lemnat hedrande efterdöme. [19] Krigs-Musiken blef ock under [ 99 ]samma Regering mycket förbättrad, särdeles sedan Swenska Armeën, under Tyska kriget, på flere sätt wunnit likhet med andra Nationers, och såsom på beständigare fot indelt, äfwen fått et större antal Fält-Musikanter, ibland hwilka, de så kallade Schallmej-blåsare må nämnas, som sedan til en tid bibehöllos. Wid hofwet, hade Musiken under Drottning Christinas Regering, märkeligen stigit, ty såsom konster och wetenskaper af henne gynnades, skall [ 100 ]hon ock wisat särdeles nöje, at wid sitt Hof-Capell göra nyttiga samt frikostige förbättringar, berättas ock haft mycket behag i de Concerter, som för henne på Hofwet upfördes. Utom flere, som då inkommo, war Marcus Mejbom ifrån Tönningen en stor Musikus och tillika lärd man; han skall i synnerhet uphielpt konsten, och anskaffat i Riket många nya Instrumenter. [20] Efter dess bortresa, antogs Anders Düben til Kongl. Hof-Capell-Mästare, hwilken ock förwärfwat sig et hedrande minne. [21] Kunde således ej annat ske, än at Musiken i allmenhet detta tidehwarf i Landsorterna, wid Bröllop, och andra högtidligheter skulle komma i mera bruk och wärde, när utöfningen deraf wid Hof och Academien war i flor och anseende. [ 101 ]

§. 5. Under Konungarne Carl X. XI. och XII Regering, ökades konsten ännu mera, särdeles som inrättning af Hof-Capell, Fäldt-Musik m. m. icke allenast bibehölts, utan ock utwidgades. I synnerhet märktes wid Academierna, at denne wetenskapen stigit, ty genom någre Lärdas bemödande, begynte nu åtskillige afhandlingar om Musiken at utgifwas, hwaraf togs anledning til närmare utrönande och uparbetning af wissa dess delar. [22] Under Konung [ 102 ]Carl XII långwarige Fälttog, tyckes wäl i allmenhet, at Cammar-Musiken måste hos oss saknat upmuntran och förkofran, såwida den icke med särdeles nöje och behaglighet under tryckande krigs-tider kunnat upöfwas, men, så är det bekant, huru Fält-Musiken då blifwit förbättrad, och at Commendering efter Trumslag då kommit i bruk. Wid Kongl. Lif-Gardet och andre Regementer, hafwa Schalmejor wid denna tid begynt afläggas, och andre mera behagelige Instrumenter anskaffas. [23]. De [ 103 ]wore artigt, om någon som eger kundskap i Militariske Historien, wille meddela närmare uplysning i detta ämne. Man må emedlertid taga för afgiordt, at Cammar- Chor- och Fält-Musik på en och samma tid i Swerige antagit et bättre skick, och mäst altid delat lika öden.

§. 6. Under Drottning Ulrica Eleonora och Konung Fredric I. begynte et nytt tidehwarf för Musiken, som satte denna wetenskap i mera dager, och tillika har gjort Nation heder igenom åtskillige ifrån Tyskland och andre orter hit inkomne ärfarne män, som dels på någon tid i Riket warit wistande, dels ock här blifwit bofaste, samt mer och mindre bidragit til konstens upodling [24]. Dessutom begynte ock [ 104 ]nu egne Landsmän, at innom oss blifwa namnkunnige för mera insigt och kundskap i Musik. [ 105 ]Utom andre, [25] ihogkommes en Roman, Capell-Mästare wid Kongl. Hofwet, som med alt skäl kan sägas upbragt Musiken i Swerige, och [ 106 ]derföre billigt räknas för den, som bidragit, at Nations smak, tycke och lust för konsten märkeligen blifwit förwandlad, så at man närwarande tid icke här wil eftergifwa utlänningar i det som denne wetenskapen tilhör. [26] De [ 107 ]allmänne Concerter och Opera, som under Konung Fredrics tid begynte i Stockholm at upföras, de förre på Riddarehuset, och de sednare på Bollhuset, hafwa jemte Kongl. Hof-Capellets öfningar, ländt honom til heder. Wid Academierne i Riket blef ock nu mera ordning med underwisning i Musiken, [27] någon förbättring deri giordes ock wid Gymnasierne, hwarifrån flere i Musik öfwade Studerande tid efter annan blifwit bekante, och äfwen någre [ 108 ]derigenom gjort lycka. [28] Ehuru månge, mera af egit nöje, än hopp at winna befordran, (för felande utwägar och upmuntran) gjort märkeligt framsteg i Wetenskapen.

[ 109 ] §. 7. Konung Adolph Fredrics Regering har så mycket mera warit angenäm för Musik idkare, och bidragit til konstens upodling, som högbemälte Konung med sin Gemål, nu warande Änke-Drottning Lowisa Ulrika, haft både lust och insigt i Musiken. De hafwa derföre icke allenast inkallat åtskillige i denna wetenskap wäl öfwade personer [29] [ 110 ]til Hof-Capellets förstärkning, samt införskrifwit med dryg bekostnad nya Musikalier och Instrumenter, utan ock, emot infödde Män som deruti giort lyckelige framsteg, wisat mycken Kongl. Nåd [30]. Hwartil icke litet bidrog, [ 111 ]at deras Majestäter en tid dageligen i stora Galleriet wid de offentelige Concerter som på Kongl. Slottet upfördes, sielfwe täktes deltaga, Konungen medelst accompagneringVioloncell och Drottningen på Clawcymbal. [31] Nation kunde således ej annat, än i allmenhet upmuntras til Musikens utwidgande, särdeles, som anledning och tilfälle gafs för Läregiriga, at då mera än förr deri erhålla underwisning och öfning. Den Italienska och Fransyska Operan, som på Bollhuset fortsatte, jemte Concerter på Riddarhuset bidrogo äwen til konstens utbredande. Hwarförutan flere högtidelige tilfällen wid Begrafningar, Kröning, Biläger, Barndop m. m. i Konung Adolph Fredrics tid, märkeligen wisade Hof-Capellets färdighet, som då hunnit til den högd, at kunna täfla med utlänningar, hwilket de som haft tilfälle höra flere Rikens Musik, [ 112 ]nogsamt måste tilstå. Ännu mera kom denne wetenskap i wärde, mot slutet af samma Konungs Regering, då åtskillige Rikets högre Ämbetsmän och Ståndspersoner, ej allenast enskilt höllo Musikaliska öfningar, utan ock, at mera upmuntra och förnöja allmenheten, på Riddare-huset i sällskap med någre konstens ständige idkare, upförde så kallade Cavailers Concerter, hwilka af kännare fått sitt wärde [32]. Wid de Allmänna Lärohusen, uppkom derföre nu större lust ibland Studerande, at jemte andra nyttige wetenskaper lägga sig på Musiken, för at derigenom kunna deltaga i de nöjen och behagligheter som denna konsten meddelar sine älskare, särdeles i de samfund som [ 113 ]lysa af insigt och öfning. [33] Wid Krigs eller Regements Musiken wisade sig flere förbätringar för samma tid, hwarom redan är nämt. (not. p. 102) De som hört Kongl. Lifgardes spel för 30 år sedan, och nu, finna snarast hwad förändringar derwid blifwit gjorda; wid en del andre Regementer förhåller sig lika. I Allmenhet kunde således ej annat ske, än at Musik i Städerne och Landsorterne detta tidehwarf skulle förbätras, då flere i Riket utspridde Elewer af wåre nya Mestare hwar på sit sätt sökte upodla konsten, särdeles der Orgwerks inrättning war, eller eljest någre Musici funno hemwist.

§. 8. Under wår Stora Konung Gustaf III, wäntar Musiken, såsom alla Wetenskaper och konster, ej allenast sitt mägtiga beskydd til ytterligare förkofring, utan ock, at så upmuntras, tiltaga och befästas, at [ 114 ]Fäderneslandet deraf altid winner fördel nytta och heder samt utlänningar öfwer sådant sättes i förundran. Det är icke allenast Musikidkares fägnad, at weta huru wår milda Konung samt begge deras Kongl. Högheter Hertigar. Carl och Fredric Adolph äro störste älskare och högsta gynnare för denna wetenskap; en hwar deltager ock i glädjebetygelse öfwer den nyttige inrättning af en Musikalisk Academie, som blifwit stiftad i Stockholm d. 8 Sept 1771, och med Kongl. Maj:ts höga och nådiga Stadfästelse försedd, [34] samt [ 115 ]öpnad d. 7 Decemb. f. år, under då warande Landtmarskalkens, Hofmarskal. Ridd. och Commend. Baron Axel G. Lejonhufwuds Präsidio, såsom Academiens första ordförande [35]. Hwad allmenheten häraf har at wänta, kan af grundreglorne inhämtas, emedlertid är säkert, at underwisnings werket i denna delen inom Kongl. Residencet blifwer förträffligt, och at i följe deraf, äfwen i Landsorterna, särdeles wid allmänna Lärosäten, bättre grund kan läggas til denne wetenskap, hälst enär nödige föreskrifter hinna utarbetas, och der gjöras [ 116 ]bekante, hwars saknad hittils mycket hindrat månge som i orterne önskat kunna lära Musik [36]. Ännu mera torde det bidraga at upmuntras när tilgång blifwer, af nödig Fond, och emploi af befordran, för dem som winlägga sig at hinna til färdighet [37]. Kongl. [ 117 ]Musikaliske Academiens offentelige Concerter på Riddarehuset, utwisa äfwen dess Ledmöters flit och möda, at uphielpa konsten, och göra den mer lysande ibland Landsmän. Åtskillige andre af wissa personer der anstälte Allmänna Concerter gifwa ock åhörare, särdeles kännare anledning, at eftersinna de lyckelige framsteg som redan äro gjorde, och hwad ännu bör wäntas. At eljest wittra samfund och sällskap, för egen öfning och nöje, samt til mera upodling af wetenskapen, äfwen på wissa tider och ställen upföra Concerter, wittnar at man redan i smak och lust gåt wida [38]. En Swensk Opera som på Kongl. befallning nu utarbetas lofwar ännu mera. Men wi slute med wåre anmärkningar om Politiske Musiken, och begynne

Andra


  1. Se v. Stiernmans Präsidii tal 1758: om Wetenskapers tilstånd i Swerige i Hedna- och Påwetiden, samt Cancellie-Råd. Berchs anmärkningar i Allmänna Tidning. 1772. N:o 30.
  2. Sigurd berömmes som mästare på Harpa. Wilk. S. p. 46. Gester kunde på sin Harpa slå både Gunnars slag och Gudrunas konstiga grep. Björners Sago Flock 16:5. Isunger war öfwad på alla slags stränga spel. Wilk S. 202. Annorstädes talas om ramslag och damslag på Harpa, så at alt i huset måst rört sig, huru, de haft et slags dans Falda fyker. m. m. Björner påstår i sina Göth. Häfder p. 182: At de äldsta Göther utom Lands warit färdige på Mun-gigor, hwilka de kallat Gingra, och hänleder konsten ifrån oss. I Rimkrönikan läses ock på flere ställen om de Gamlas musik.
  3. Se v. Dalins Sw. Hist. 1sta D. p. 247. At qwinnor medan de arbetat, öfwat sig i Sång, omtalas i Heims K. T. II p. 340.
  4. Jemf. v. Dalins H. 1. D. p. 467. Huru de gamlas Musik låtit, är swårt säga, lika som nog osäkert blir, at lemna fullständig beskrifning på deras Instrumenter. Ludrar, Basuner och Trumpeter tages ofta för et och samma, men tyckes warit af olika inrättning. (se p.46) Drambu och Trumma måste warit enahanda. Bomme woro Pukor. Bombara och Trumpara, Puk- och Trumslagare. Bamba kallas ock ofta spel i gemen, men derunder förstods äfwen ibland Giga Fidla o. s. w. Se Verelii Index, och Stiernhielms förklaring på ordalist. wid Westg.Lagen. Lekare, (Lejkari) kallas den tiden i allmenhet Spelmän, men så finge de ock ofta namn af Instrumenterne, såsom Basunare, Fidlare, Pipare m. m. At Lekare slogo på Harpor, Gigor, Simfoni och Psalterium säges i Hialmters S. p. 15.
  5. Om sådan Krigs musik berättas i Nordlands Crönika p. 76, 385, 434. och Herwara S. p. 136, 171 m. m. Man gaf då här-rop, slog på sina sköldar, o. s. w.
  6. Se Solanders förtal til Kellners trogna underrättelse Om General Basen, och v. Dalins Hist. 1sta D. p. 281.
  7. I Westg. Lag. Barda (Såra) Balk. 7. Fl. och Östgöta Lag. Drapa Balk. 18 Fl. beskrifwes denne besynnerliga Rättegång. Konunga och Höfd. Styr. 3. Balk. 47. § bjuder äfwen at Löddara och Lekara, icke böra älskas och födas. Jemförs Ihres Gloss. p. 91. så är tydligt, at lekare i denne bemärkelse warit gycklare och Comoedianter.
  8. Se Stephani notæ in Sax. Grammat p. 86. Wid Nordiska Drottars måltider brukades ock Musik, sådan omtalas i Heims Kr. T. 1. pag. 521. På andre ställen särdeles hos de Franska hördes Pipor och Skallmejor wid hwar ny anrättning; saknas således ej bewis, at tafel-musik är nyttjad ifrån äldsta tider.
  9. Härom nämnes i v. Dalins Hist. 3die D. p. 701. Konung Eric har skrifwit 2 Discant stycken i fyra stämmor, med Latinske sånger: den ene: in Te Domine speravi &c. Den andre: Cor mundum crea in me, Deus &c. I Swenska Psalm-Boken under N:o 248 och 249. har man bewis, at han äfwen warit öfwad i Skalde konsten.
  10. I Konung Gustafs tid blåstes för Hären med Horn och Ludrar. Se v. Dalins Hist. 3 D. p. 54. Trumpetare woro redan i äldre tiden nyttjade, at framföra något wigtigt emellan stridande magter. När Christian Tyran anstälte Blodbadet i Stockholm, kundgjordes befallningen genom Trumpetare. At utblåsa krigs och frids declarationer, Riksdagar och andra högtidligheter är således uråldrigt bruk.
  11. Jemför v. Dalins Hist. 3 D. p. 589.
  12. Se äfwen härom v. Dalins H. 3 D. p. 534.
  13. Wid Nils Stures föragteliga intog i Stockholm 1566, hördes sådan Musik med Horn af qwinnor.
  14. Seden at spela in steken på Bond-bröllop är urminnes. Om de gamlas Bröllops seder, lek, spel och dans, berättas åtskilligt i v. Dalins Hist. 1 D. p. 285, likaså i C. W. Strangs afhandling om Prakten i Swerige. Violer äro i Norrland allenast bekante sedan förra hundratalet. I fläste orter bibehålles ännu ibland Allmogen någre af forntidens Instrumenter såsom Långspel, Harpor, Säckpipor, Fidlor m. m.
  15. Ibland Konung Sigismundi Musikanter, nämnes en Suca som tillika warit Präst, och säges omkommit i natt-skermyslerne på gatan i Stockholm 1593.
  16. Se v. Dalins Historia 3 D. p. 565. 646.
  17. Torstenius är bekant ibland Konung Carl den IX Capellmästare. I Högströms Psalmog. p. 183. berättas, at han på Swenska öfwersatt Lobwassers andeliga songer, som warit ämnade ait brukas i Församlingarne.
  18. Ibland sådane må nämnas Jonas Columbus ifrån Munktorp i Westmanland, som war född 1586 och efter hemkomsten från utrikes resa 1613, antog at underwisa i Musik och Poesin wid Upsala Academie, han blef 1618 Græcæ Ling. Lector i Westerås och tillika Direct. Musices. På Consistorii, särdeles den namnkunnige Biskopen Joh. Rudbeks anmodan, reste han ytterligare til Tyska orter at anskaffa Instrumenter och Musicalier för samma Gymnasium, hwaraf der ännu finnes wedermäle. Han har således warit den, som i Westmanland mycket uphielpt Musiken. Inrättningen med publique underwisning i sång och musik af en Direct. Musices, har ock ifrån dess tid der warit bibehållen. Denne Jonas Columbus blef 1625 Poes. Professor i Upsala, men flyttade 1630 til Husby Pastorat i Dalarne. War Fader til Profess. Johan Columbus och den bekante Poeten Samuel Columbus.
  19. Sedan Prof. Jonas Columbus, på flere sätt i Upsala upöfwat konsten, finnes af Academiens Handlingar, at wid år 1630, någre af Konungens Capellister warit antagne til at underwisa i Musiken. Derefter nämnes en Carl Petri samt något sednare v. Bibliothec. Carl Wallin, och dernäst Professor Harald Wallerius, såsom Directores Musices; widare hafwa en Zellinger, Eric Burman och H. Chr. Engelhardt innehaft samma sysla, men tillika har dock altid en Professor warit Inspector Musices sedan Professor Olof Rudbecks tid, hwilken sysla Professor Doctor Carl Solander ock nu innehafwer. Utom Johan Columbus, And. Norcopensis, Harald Wallerius, Joh. A. Bellman, Petr. Elwius och flere Professorer, som för äldre tider nämnas såsom kännare af Musik, har jag underrättelse af Prosten i Orsa Mag. Tob. Westblad, som ock äger insigt i denna wetenskap, at i Termin 1726 &c. hölts i Upsala et Collegium Musicum under Professor Burmans inseende, hwarwid flere Professorer då biträdt, såsom Lars Arhenius, Johan Hermansson, Olof Steuch, Elias Frondin, Doctor Pet. Martin med flere, alla förswarlige wid sit Instrument; sådant må wisa i hwad wärde Musiken warit wid denne Academie ifrån längre tid tilbaka.
  20. Om denne Meibom kan widare läsas i Gottl. Stolles Hist. Litt. I Musik. Lexicon p. 219 säges, at han til slut kommit i onåd wid Hofwet för sitt hastiga sinne, reste sedan til Danmark, och derifrån blifwit Professor i Amsterdam, samt lefde til 1711. Har utom annat, öfwersatt de gamla Grekiske Musik-Auctorers Skrifter, med anmärkningar, som han dedicerat til Drottning Christina. m. m.
  21. Anders Düben inkom i Konung Gustaf Adolphs tid, omkring 1624, blef först Hof Organist, och erhölt sedan af Drottning Christina Kongl. Capell-Mästar wärdighet. Dess son Gustaf Düben som ock sedermera wart Kongl. Capell-Mästare, blef Stam-Fader för Greflige och Friherre ätten Düben. Slägten härstammar ifrån Saxen. Se p. Stiernmans Matrikel p. 57.
  22. Härwid må anföras någre i Upsala tid efter annan utkomne Acad. afhandlingar i Musiken, så många jag kunnat erhålla kundskap om, nemligen.
    Præsid.   Respond.
    And. Norcopensis: De Sono. 1674. Har. Wallerius.
    Har. Wallerius: Contin. de Modis. (Musicis) 1686. N. Rydelius.
      De Tactu Musico. 1698. O. Retzelius.
    J.A. Bellman: De Antiqua & medii Ævi Musica. 1706. G. J. Wallerius.
    D. Lundius: De Musica Hebræa Antiqua. 1707. S. Gestrinius.
    P. Elvius: De Proportione Harmonica P. I. 1715. E. Burman.
    J. Vallerius:  dito P. II. 1716.  
      De Instrumentis Musicis. 1717. O. Bergrot.
    E. Burman: De Triade Harmonica. 1727. T. Westblad.
      De Basso Fundamentali. 1728. Ant. Löfgrön.
      De Elementis Musices Planæ. 1728. E. Brunnelius.
    A. Celsius: De Horologiis Musico-Automatis. 1731. M. Asplind.
    L. Arhenius: De Primis Musicæ Inventoribus. 1729. J. Duræus.
    M. Asp: De septem Artibus Liberalibus. 1734
    som handlar i 8 § de Musica.
    P. Waldner.
    J. Hermansson: De usu Musices. 1735. Lud. F. Pape.

    Utom flere afhandlingar som angå G. Testamentets Musik, m. m. hwilka woro för widlöftigt upräkna. I Westerås tryktes 1703 en liten tractat Compendium Musicum, sammanskrifwen til de studerandes tjenst af And. Arosiander då Rect. Cantus. I Lund utkom under Cancel. Råd. Lagerbrings Præsid. 1745 Dissert. de Musica Sacra af Jon. Ödman, flere torde ock der blifwit utgifne. I Åbo 1673 under T. Rudeen: De usu organorum in Templis af H. Munk. 1763 utgafs der: De usu Musices Morali af J. H. Mechelin under J. Bilmarks Præsidio. De öfrige som der utkommit, äro mig obekante.

  23. I Konung Carl XI tid erhöllo Regements Pukslagare och Trumpetare sina fördelagtige indelningar, på det, at de skulle kunna förse sig med mera kostsamma monderingar. Enl. Kongl. Resol. 1690, borde Adelsfanans Pukor altid förwaras i Kongl. kläde-Cammaren. Skallmejblåsare äro ock wid indelnings werket ihogkomne, men deras rum lärer sedan wara intagit af Pipare, hwilka dock i fredstider wid de fläste Regementerna indragas, då lönen för General förråds Cassan upbäres. I Carl XI tid hade Trumslagare allmänt namn af Tamburer. Wid Kongl. Lif-Gardet, har fält-musiken genom Riks-Rådet Gref Fersen, då han war Öfwerste, märkeligen blifwit förökad med Clarinetter, och den hos oss förr obekante Turkiska eller Janitschar-Musik, som består af särdeles inrättade Trummor och messing talrikar. Wid åtskillige andre Regementer är ock början gjord med dylik Fältmusiks anskaffande.
  24. Ibland dem som på någon tid wistades i Riket, må nämnas Frans H. Mejer, som war Capell-mästare 1725, men reste sedan til Hanower, blef der Hof-Organist, och säges warit god Componist. Carl F. Hurlebusch och Fortunat. Kellerii, som hwar efter andra woro Capell-Mästare wid Kongl. Hofwet men bägge åter bortreste, den förre til Holland, men den sednare til Tyska orter. Båda woro store Clawerister och bekante genom sine Compositioner. Hurlebusch utgaf sedan i Hamburg i kopparstick: Compositioni Musicali per il Cembalo, dedic. til Konung Fredric i Reg. 4:o. Det blefwe för widlöftigt at upräkna alla dem, som dels fölgde Konung Fredric in ifrån Hessen, dels ock förr eller sednare inkommo, deribland woro ock 10 Casselske Hautboister. Twå Italienare, Momuletti och Arnoldi, omtalas i synnerhet med beröm. Den förre reste åter bort, men den sednare, såsom stor sångare dog här. Baldincourt en Fransman war stor Fleutrawerist. Sucks och Scherer Waldthornister, begge ifrån Wien. o. s. w. Uti Matthesons Organist-Probe, berättas om v. Capell-Mästaren Gottfr. Bucholts Composition för år 1720 ifrån Stockholm, til bewis huru långt man då i Swerige kommit. Månge utlänningar, som här blifwit bofaste, hafwa dels genom färdighet på wissa Instrumenter gjort sig minneswärde, dels ock, medelst underwisning, i Landsorterne ökat infödde musikanters antal. Af sådane må nämnas Ernst F. Pape och en Wetter, hwilka omkring år 1706 fölgde RiksR. Gref Arw. Horn ifrån Tyska orter såsom Waldthornister. Den sednare förblef wid Kongl. Capellet, men Pape wart Organist i Westerås, och der tillika Rect. Musices samt bekant af sin flit med många lärlingar. J. F. Seliger wid Tyska Kyrkan i Stockholm, en Panick i Arboga, Knölke, i Lindköping, Lidner i Götheborg och flere af förra tiders Organister hafwa på sin ort gort nytta. En Witt, Directeur wid Kongl. Capellet under Romans frånwaro, har ock hedrat sin tid. Dess dotter som sedan blef Sångerska wid Hofwet och söng Solo wid bisättningen och begrafningen 1751, hade mycket angenäm röst. I början af Konung Fredrics tid woro här flere utlänningar som efter Tyska sättet spelte nästan alla Instrumenter lika, men sedan, begynte man ibland oss, at utwälja något wist til hufwud Instrument, och har såleds närwarande tid blifwit antagit at wälja et enda Instrument, för at derpå winna desto större färdighet.
  25. Af sådane hedras en Ferd. Sellbell (Rådmans Son i Upsala f. 1689) som 1717 emottog Organist syslan wid Stockholms Stor-Kyrka, haft många Elewer, utgifwit af tryck 1740 i 8:o Temperatura Tonorum, och sammanskrifwit en Choral bok til Organisters tjenst. Michael Zettrin Rector wid Triw. Scholan och tillika Organist i Riddarholmen, skall ägt Histor. Samlingar om Musiken, som dock efter dess död äro förskingrade. Dawid Kellner Organist i S:t Jacob, och äfwen Tysk klockspelare, som förut i Krigstjenst warit Capitain, hade 1732 på tyska utgifwit sin Treulicher Unterricht &c. &c. som 1739 af Jon. Londer blef öfwersatt och kallad: Trogen underrättelse om General Basen. Den första, och snart enda afhandling i detta ämne på wårt språk, som mycket bidragit til konstens kännedom. Huru en yngling på 7 året (den qwicka Organisten Henric Londicer i Maria) efter Kellners methode under Gudstjensten kunnat spela Orgorna i S:t Jacob, samt at en 9 års Fröken (Öfwerst. Freudenbergs dotter) förstått slå General Bas, förtjenar läsas i nämde afhandling.
  26. Joh. Helmich Roman war född. 1694 (Hof Capellist. Son) dog 1758, har redan då han war 7 år spelat på Violin, blef Hof-Capellist 1710, reste 1714 til Ängland, underwistes af Hendel, Pepusch m. fl. blef efter hemkomsten 1721. v. Capell-Mästare och 1727 Ord. Reste åter 1735 til Ängland Frankrike och Italien, men hemkom 1737, feck Hof-Intendents fullmagt 1745. At han genom mycken flit och arbete bragt Musiken i Swerige til sin högd, och Kongl. Capellet med lång tids oförtruten möda til stor färdighet, derom hafwa wi än lefwande wittnen. Det mästa han Componerade war i Kyrkostil, som på sitt ställe längre fram skall nämnas. Begrafnings Musiken öfwer Drottning Ulr. Eleonora och Konung Fredric, Bilägers och krönings Musiken öfwer Kon. Ad. Fredrice äro af hans arbeten. Han lemnade efter sig många sköna Musik. werk i handskrift, hwaraf större delen skänktes til Åbo Academie. 12 af des Sonater äro ock stuckne i koppar. Af säker man har jag desse, såsom Romans egne ord, då han wid et särdeles tillfälle i Stockholm kommit at tala om Musiken: ”Med hjertelig fägnad ser jag denne konstens tilwäxt. Då jag 1720 upförde Krönings Musiken woro wi allenast 20 Musici och knapt någon fants i Collegierne, som kunde biträda, utan måste förskrifwas från Gymnasierne; nu äro wi långt öfwer 100 och alla innom Stockholm” &c. Roman skall ock tänkt på inrättning af et Seminarium Musicum, hwilket, som mycket annat, blef lemnadt wårt tidehwarf at befordra. Han förstod ej allenast sielf tractera de fläste Instrumenter, utan ock Componera för alla slag, som nu är sällsynt. Han har ock imiterat alla Nationer i Europa, eller sökt härma deras Musik, til och med den Grekiska och Latinska. Om denne hedersman må widare läsas Kongl. Secr. Sahlstedts åminnelse tal tr. 1767. som hölts på Riddarehuset 9 år efter dess död, då honom til ära upfördes Sorge-Musik af dess wänner och Landsmän.
  27. Upsala Academie har som sagt är, det första Musik. Capell. Åbo inrättningen räknas något sednare. I Lund der Musik för äldste tider warit bekant, kom ej til stadga med sådant Capell förrän 1746, hwaröfwer en Direct. Musices blef förordnad 1750 med 200 Dlr. S:mts lön, hwartil 1770 ökades ännu 100 dlr. S:mt.
  28. Ibland sådane war Joh. Agrell af Östgötha Nation, som först 1722 lemnade Upsala, och då Prins Maximilian af Hessen (Konung Fredrics broder, som war stor kännare af Musik), antogs til dess Cammar-Musikus, och sedan i många år warit Directeur Musices i Nürnberg , erkänd för en af de större Componister i Tyskland, hwarom flere dess tryckta arbeten intyga, wåre Landsmän til fägnad. Utan at förringa någon Nations heder, anmärkes, at ibland Ostrogothi, merendels altid funnits i Upsala et större antal Musik idkare och konstens älskare, än af andre Landskaper, likasom närwarande tid i Stockholm, wid publique syslor, flere sådane Landsmän träffas, som för insigt och färdighet i konsten berömmas. Besynnerligit är ock, at ingenstädes i Riket gifs det antal Orgwerk i Lands-Kyrkor, som i Lindköpings stift, som på sitt ställe skall nämnas. Hwar förutan underwisning i Musik, och et talrikt antal Lärlingar wid samma Gymnasii Capell, altid ländt orten til heder. Westmanlands och Dala Nation har eljest en tid warit mycket hugade för Musik. Westrogothi och Sudermanni hafwa icke heller welat gifwa andre efter; och af de öfrige Landskaper, har äfwen ofta funnits skicklige ämnen, hwaraf Academiens Capell ymsom tagit sina ledamöter. At i sednare tider ibland wåre Lärde funnits, och ännu träffas älskare och gynnare af Musik, må tjena til upmuntran; utan at nämna de afledne, ihogkommes Cancel. Råd. v. Ihre, Past. Primar. wid Stor-Kyrkan i Stockholm Doct. Herweghr, Professor Solander, Hof och flere wittre män, som i yngre år lärdt Musik, och derwid ännu förklara nöje. Flere af Rikets Prostar och andre som bekläda Präst syslor, skulle ock kunna upräknas til Musikens förswar.
  29. Konung Adolph Fredric hade med sig egit Hof-Capell, som sedan förenades med wårt Swenska. Ibland dem som 1743 inkommo war Hen. Ph. Johnsen, Hof-Musicus, blef Clawerist wid Kongl. Capellet, och 1745 organist i S:t Clara, erhöll 1763 Capellmäst. Fullmagt at föra Direcktion öfwer Musiken wid Frans. Comœdien. Utgaf 1753, 24 Oder stuckne i koppar, har under utarbetning et werk om Composition, m. m. och hedras såsom Läromästare af mer än 30 Organister innom Riket, andre Elewer at förtiga. Af de öfrige som i Konung Adolph Fredrics tid hitkommo, kunde nämnas Concert-Mästaren Ant. Perichon, de käcka Hautboist och Bason-spelare Bülow och Zander, Trumpet. Beritz och Fredric, Violisten Effer, en Gutenschwager, Schiernicow, m. fl. men sådant blefwe för widlöftigt. Man erinrar allenast, at ibland åtstillige Italienare som i samma Konungs tid blifwit hit förskrifne, Frans Anton Uttini, nu warande Hof-Capellmästare, mycket förbättrat Nations smak i Musik, hwarom hans Opera il Re Pastore, dess Clawer Sonater med flere arbeten, tjena til bewis. Af Sångare, har en Croze blifwit hedrad, emedan han märkeligen upöfwat och förbätradt Sångkonsten. Någre store Sångerskor samma tid wid Kongl Capellet, kunde ock här ihogkommas, såsom: Mademoiss. Galliotti, Beccaroni. Madam. Woerster och Kejser &c. hwilka wunnit allmenhetens loford. At ej nämna en Fru Olin, Hof-Secr. Lalin och flere som närwarande tid äro bekante af Sångkonsten, wore försumligt, likasom en Ohl wid Holl. Reform. Kyrkan, bekant wid Swenska Theatren af en Opera Syrinx. Men den högaktning jag dem och andra nu ibland oss lefwande stora Musici bör bewisa, förbjuder mig at tolka deras beröm, hwilket efterkommande ej lära förgäta.
  30. Efter Roman wart dess Lärling Peter Brandt Kongl. Hof-Capellmästare, och deltog i samma Concerter, erhölt afsked 1756. Wår allmänt kände Ferdin. Zellbell, (Son af Organisten Zellbell) Capellmästare och Organist wid Stor-Kyrkan samt Directeur wid Musik. Acad. Informations werk, som niutit underwisning i Composition af Teleman i Hamburg, Componerat åtskilligt, warit någon tid i Pettersburg, upfört der en Opera på Zarinnans Elisabets namnsdag, samt upöfwat månge Elewer, är ock ibland dem, som min förbindelse wägrar, at här gifwa sitt tilbörliga beröm. At upräkna alla infödde som i wår tid genom naturlig böjelse och öfning hunnit wida på något wist Instrument, torde anses onödigt, Fleutraverist. Simson, Violisterne Weström, Ferling och flere böra dock ihogkommas.
  31. Då warande Hof-Musikus Johnsen hade den nåden, at på befalning 1753 i Dec. få handleda hennes Maj:t Drottningen i General Bas, hwaruti Hon innom 3 månader erhölt den största färdighet. Af sådant upmuntrade, hafwa ock någre Swenska fruentimer både i Stockholm och annorstädes sedan gort wackre framsteg i Clawer spelning.
  32. Understår mig at här nämna RiksRådet Gref Horn, General Fr. Wrangel, General Höpken, Öfwerste v. Qwanten och Commerce Råd. Alströmer, utom flere herrar af Ridderskapet och Adelen, som deltagit i sådane öfningar, och dermedelst gifwit dylike Concerter störste anseende. Rummet tillåter ej anföra de öfrige Musici af Ståndspersoner, icke eller alla dem i Landsorterne, som närwarande tid lagt sig winning om, för eget nöje at upöfwa Musiken. Ibland sådane, är Assess. och Bruks-Patron Hen. Bratt på Rotneros i Wermland, som både hos sig och annorstädes som oftast anställer Concerter. Kyrkoherd. Magister Lars Schult i Nosaby wid Christianstad, som eger mycken insigt i Musiken. Prosten i Floo Mag. Thore Odelius, som haft stora samlingar och är känd af Musik. Öfning, andre at förtiga.
  33. Jag får tillika här gjöra den erinran, om icke ungdom genom åtskillige föreställningar, och dagelig erfarenhet i allmenhet kunde upmuntras til mera lust och tycke för Musiken. e. g. At många genom insigt deri gjordt sin lycka, wunnit hederliga bekantskaper, haft bättre efter fördelagtige Conditioner, och ofta, fått derföre syslor o. s. w. Hans Excel. Gref Horn såsom älskare af denne wetenskap, har i Östergötland dertil lemnat nog anledning, i det han, til Tryserum och Hannäs Församlingar, kallat til Pastor Rect. Schol. Mag. Eric Duraeus, til Capellan Mag. Atterbom, samt til Hofpräst på Fogelwik, Mag. Regner, alla käcka Musici. Flere sådane Exempel at förtiga.
  34. Kongl. Sw. Academiens grundreglor äro afdelte i 7 Capitel. 1. Berättar: Om dess inrättning i gemen, som har til ämne alt hwad til Musik. Wetenskapen hörer, så wäl Composition, som Execution, tillika med Skalde-konsten, såsom til vocal-Musik nödig: Theorien om Orgwerks och alla andra Musik. Instrumenters förfärdigande, pröfning af nya Mus. arbeten som ingifwas: at af infödd ungdom utsöka tjenlige ämnen som på Acad. bekostnad underwisas i Composition, Sång, och på Instrumenter: genom Prämier upmuntra och til Acad. framsteg befordra så dem, som andre, hwilka wunnit kunskap och färdighet i Musik: och genom tryck utfärda sådane Reglor och principier som kunna lända allmenheten och Musik älskare til handledande så i Theorie som i Practique. 2. Cap. Angår dem som utgöra detta Samhälle: at wälja ledamöter af Musik kännare m. m. 3. Cap. Om ordförande som ombytes hwart halft år. 4. Cap. Om Ledamöters och Musik. kännares göromål: at de förre åligger Componera ny Musik och genomse hwad andre ingifwa: föreskrifwa tjenligaste sätt til underwisnings werket, förhöra Lärlingar och Elewer o. s. w. Af de sednare utses 12 til Oeconomer at med Ledamöterna besörja om Acad. Hushållning, som ock ombytas hwart halft år. 5. Cap. om Directeurens och Syslomännens göromål, af hwilka Directeur och Concert Mästare blifwa ständige, men Läromästare antagas efter behof. 6 Cap. Om Secreteraren, Camereraren och Archivariens förrättningar. 7. Cap. handlar om underwisnings werket och Acad. Promotioner. Indelnig göres i 3 divisioner: Compostition, Vocal och Instrumental, som hwardera ega 3 grader: Lärlings- Elewe och Virtuos grader.
  35. Efter Baron Lejonhufwud, blef först Commerce-Råd. Ahlströmer wald til ordförande, och sedan Präs. Gref Düben. Informations werket under wisse Herrars inseende enligit Reglorne är nu begynt, efter derom i Tidningarne skedd kundgörelse.
  36. Ehuru man i andre wetenskaper hos oss sett flere arbeten utgifwas til underwisning och rättelse för nybegynnare, måste man dock hittils i allmenhet sakna handledning på modersmålet om Musik- och Sångkonsten, hwarföre ock så wid Gymnasier och Scholar som eljest, mycken swårighet warit för Lärare och ungdom, at utöfwa denne wetenskap, särdeles som man icke haft någon bok til rättelse, utom den (p. 102) nämde Orostanders lilla tractat på Latin, som warit både ofullkomlig och sällsynt, samt Kellners afhandl. om Gen. Bas, som ej warit för alla lämpelig.
  37. Wid Academierna läres Musiken af der til förordnade Direct Music. under Professorers inseende, således förwaltas nu underwisningen i Upsala af Nils Lizelius, i Lund af Fred. Kraus och i Åbo af Carl P. Lenning, som tillika innehafwa Organist Syslor wid Dom-Kyrkorne, emedan Lönerna äro så swaga, at eljest en Rector Musices icke kunde hafwa sin bergning. Wid de öfrige Lärosäten, äro ock merendels Rec. Musices, hwilka öfwa i Sång och Musik, såsom: i Lindköping Hof-Secreterarn Joh. Miklin (hwilken nu har mot 40 lärlingar af de Studerande som idka Musik). I Clara Direct. Joh. Ewerhart. I Strengnäs Direct. Axel Er. Melin, som nu fått Transport til Westerås, efter afledne Direct Swen Romberg. I Götheborg Informerar Cantor wid Dom-Kyrkan Carl Bånge i Musiken. I Calmar Direct. Hans Björkman. I Carlstad Direct. Gabr. Gertner, wid Gefle Gymnasium Organisten Amnelius o. s. w. Wid Academierne äro eljest någre små Stipendier til belöning för Capellisterne, men högst af 30 til 60 Dlr. S:mt. som icke kunna särdeles tjena til upmuntran. Socknegångar äro wid en del Gymnasier anslagne til Musik-idkares understöd, men ganska olika. I Lindköping äro 20 små så kallade Spelsoknar i Termin, i Westerås 2: dock så, at flere deri få delar.
  38. At et lysandc Sällskap i Stockholm under Namn af Utile dulci, på märkeligit sätt, wissa tider genom Musikal. öfningar söker upodla konst och wetenskap, är bekant, och derföre får ihogkommas.