Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Nya Testamentets Andeliga Sång och Musik i allmenhet

Från Wikisource, det fria biblioteket.

←  Första Samlingen
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers

Andra Samlingen om Kyrko-Musik
Kyrko-Musik och Sång i Swerige för äldre och sednare tider  →


[ 118 ]

Andra Samlingen
Om Kyrko-Musik.

I. Afdelningen, om Nya Testamentets Andeliga Sång och Musik i allmenhet.

§. 1.

At i Gamla Testamentets skrifter blifwit taladt och Propheteradt om Musik til GUDs lof, (såsom Ps. 18:50. 28:7. 68:26. 81:2. 87:7. 92:2. 95:2. 149:3. Esai. 12:5. 6. o. s. w.) tjenar oss til bewis af den Högstas wälbehag öfwer et andägtigt och rätt nyttjande af sång och spel i Christenheten. Dawid, som i sin tid innerligen gladdes, då han förut såg wad härlighet Nya testamentets folk skulle tilfalla, har såwäl genom sina egna Musikal. andagts öfningar, som förträffeliga anstalter om Musik under allmänna Gudstjensten, (jemför pag 9.) lemnat oss den största upmuntran at lofwa GUD för de många wälgärningar, som mennisko-slägtet blifwit bewiste, i synnerhet för det dyra återlösnings werkets fullbordan. Huru märkeligen upmanar han icke, såwäl de heliga (Ps. 30:5. 33:2, och 149:1.) som alt folk, (Ps. 67;4.) all land, (Ps. 66:4.) all werlden, (Ps. 96:2. 98:4.) alla hedningar, (Ps. [ 119 ]117:1.) ja, alt hwad anda hafwer, (Ps. 150:6.) icke allenast med rösten, utan ock med Musikal. Instrumenter, til at lofwa och prisa HERran. Wi finne tillika på flere ställen hos Dawid anmärkt, huru Änglar, Himlar, Sol och Måne ja alla skapade ting, hwar på sitt sätt förkunna GUDs pris. (Ps. 103:21. 148:1. m .m.) Job talar om morgonstjernors lof, (bok 38:7) och Esaias (Cap. 6:3.) berättar, huru Seraphim ropade til hwarandra Helig &c. &c. HERren Zebaoth: hela jorden är full med hans ära. Sådant kunde ej annat, än röra och böja Fädernas hiertan til inerlig längtan at få frambära HERrans lof. Hade nu Dawid och andra Trogna i Gamla Testamentet, så stor frögd öfwer den nåd och förmon, som den Christna Kyrkan igenom Mesie ankomst skulle wederfaras, huru mycket mera hafwe wi orsak at glädjas, som med andägtig sång och Musik, få instämma til Treenighetens Lof, öfwer det löftets fullbordan, hwarefter Fäderne i 4000 år hade wäntat.

§. 2. Anledning til Nya Testam. utöfning af sång och Musik finne wi förnämligast af GUDs befallningar, wåre plikter och Fädernes exempel [1]. Hwad HERren [ 120 ]fordom genom sina Propheter, särdeles Dawid, detta ämne talat, bör således, lämpadt til wåre tider, blifwa et säkert förswar emot alla wrånga inkast, hwarmed hatare af andelig sång och spel kunna oss oroa. Wår Frälsare sjelf har, under sin wandring, wid flere tillfällen, lemnat påminnelse om wår pligt at tacka och lofsjunga den Högsta; [2] dock, ehuru han i synnerhet lärde, at wi böra göra det i Andanom och sanningen, (Joh. 4:24.) finne wi likwäl af dess befallning: (Matt. 22:21.) at gifwa GUDi det GUDi tillhörer, huru wår anda, Själ, kropp och alla krafter, (hwarunder Ton-konsten och Musikaliske wetenskapen billigt må räknas,) böra upodlas och upoffras til Skaparens ära, och således de gåfwor, som oss blifwit förlänte, hwarken nedergräfwas eller missbrukas. Hade nu Musiken i Gamla Test. warit HERran behagelig, huru mycket mera måtte icke förstlingen af Nya Test. sång och musik wid Frälsarens födelse, som [ 121 ]anstältes af herdar, Änglar och Himmelska härskarar, warit den Högsta angenäm? (Luc. 2:13.) hwad styrka gifwer oss icke Zacharias, Maria, Simeon, Hanna och flere med sina härliga lofsånger? och huru märkeligen har icke Frälsaren sielf berättat sin doms ankomst skola ske med Basun, (Matth. 24:31.) och Apostlarne de dödas upståndelse wid GUDs Basuna ljud, (1. Corint. 15:52. 1. Thess. 4:16. &c.) samt liknelse wis beskrifwit den tilkommande himmelska glädjen under sång och Musik (Uppb. 4:1. 5: 8. 7:1O. 8:2. 12:10. 14:2. 18:22, och 19:1. o. s. w.), Huru talas icke om Mose och Lambsens sång i Herlighetens Rike? (Uppb. 15:3.) Hwad upmuntran lemnar ock derföre Apostlarne Församlingen på flere ställen, at här i Nådenes Rike siunga och spela til GUDs Lof [3]? Wi böra ju derföre högt werdera wår Christna Kyrko-sång och Musik, då den andägtigt inrättas efter sitt höga ändamål til HERrans ära och wår upbyggelse.

[ 122 ]§. 3. De förste Christnas Gudstjenst war i början mycket inskränkt, särdeles så länge drögde, innan ständige Kyrkor kunde upbyggas, hwarföre ock de Trogna, som då måste utstå många förföljelser, woro nödsakade i enskilde hus, ofta i all tysthet och hemligt träda tilsammans, at förrätta sin Gudstjenst. [4] Innan Lärjungarne och Apostlarne på Pingestdagen fått den Helige Anda, woro de en tid i Templet, prisade och lofwade GUD, (Luc. 24:53.) men sedan gingo de ut kring hela Werlden at förkunna Ewangelii Lära. De fingo då icke nyttja andra beqwämligheter, än tid och omständighet medgåfwo, hwarföre, ock som dessutan, både hedniske mörker och Nådenes ljus i många orter länge woro blandade, så drog det nog långt ut på tiden i flere Länder, innan Christendomen kom til stadga. Olika begrep hos de förste Christna om sång och Musik, hindrade äfwen märkeligen dess utöfning. Någre höllo före, at Musiken i Gamla Testam. endast war en Mosaisk stadga, och såsom ibland andre förebilder räknad, borde uphöra wid Christi ankomst, ehuru så wäl Dawid som Salomo, Hiskias och flere derwid gjort de störste inrättningar, och tydligen säges i 2. Chrön, 29:25. at derom war HERrans bud genom des [ 123 ]Propheter. (Se not. 1.) Apostlarne underläto derföre icke, at upmuntra Församlingarne til et andeligt och GUDi behageligt spelande och sjungande (Eph. 5:19. Coloss. 3:16. Jac. 5:13.) [5], at låta alt ärliga och skickeliga tilgå, (1 Cor. 14:40) göra alt GUDi til ära, (1. Cor. 10:31) upbygga hwarandre, wara altid glade, pröfwa alt och behålla det godt är, (1. Thess. 5:11, 21.) offra GUDi Lofoffer, (Ebr. 13:15,) låta alt ske til förbättring (1. Cor. 14:26) o. s. w. Ja Paulus och Silas förglömde icke heller i fängelse at lofwa GUD med sång. (Apost. 16:25.) Fast nu häraf blir klart, at de förste Christne wid sine sammankomster med Andeliga Lofsånger förrättat sin Gudstjenst, tyckes dock kunna slutas, at de derwid i början endast nyttjat Dawids och någre andre af Fädernas Psalmer, til dess at Församlingen blifwit mera rotad och stadgad [6]. Troligt är tillika, at utom [ 124 ]Jerusalems Tempel, som något efter Christi tid behölt sina Musikaliske inrättningar, och äfwen wisse Musikaliska utöfningar, ingen annan Kyrko Musik på någon tid warit bekant. [7] Widare om de första Christnas Gudstjenst kan läsas i Dompr. Bälters Kyrko-Ceremonier. [8]

[ 125 ]§. 4. Om Kyrkmomusiken i de 3 Första Sæculis gjöres derföre sådan anmärkning, at den samma då warit såsom nyttig och upbyggelig ansedd, men ej kunnat allmänt wid Gudstjensten införas. Tio stora förföljelser som de Christna i alla orter då utstodo, hindrade denne tid Församlingen, så med Kyrkobygnader som stadgande af utwärtes Kyrko-Ceremonier, [9] ehuru icke desto mindre Christi bekännare alt mera tiltogo och förökades midt under de swåraste blodbad, ty wi wete, huru på desse 300 år eller under Hedniska Kejsare wäldet i Rom, Ewangelii Läras wisshet befästades genom flere Martyrers död. Det war således icke underligt, om många nyttige inrättningar måste upskjutas til påföljande tider, såsom mera fridsamme. Men at de trogne til enskilt andagt [ 126 ]öfwat Musik, och deruti warit wäl förfarne, behöfwa wi ej twifla.[10]

§. 5. I det 4 och 5 Sæculo, finne wi Församlingens tilstånd i utwärtes måtto mera roligt, hwilket särdeles må räknas ifrån Constantinus Magnus, den första Christne Kejsare, wid början af 300 åratalet, emedan han skyddade Christna Läran i alla sina Länder. Ifrån denna tid, begyntes med präktige Kyrko byggnader och andra prydeliga inrättningar i Församlingarne. [11] Häraf fölgde, at ock sångkonsten märkeligen begynte stiga, särdeles efter det stora mötet som hölts i Nicäa år 325, sedan med Kyrko-Diciplin och ordning wid Gudstjensten hade kommit til mera stadga, både i Öster- och Westerlandet, hwarest nu Kyrkostater efter orternas Politiska delning woro inrättade [12]. Ibland de förträffelige Lärare som [ 127 ]lefwat i 4 och 5 hundrade talet, hedras åtskillige för anwänd flit at förbättra sången. [13] Af sådane hade Latinska Kyrkan Ambrosius Biskop i Mejland 374, en stor älskare af Musik, som författade och införde i bruk åtskillige Andeliga sånger, samt Hilarius och Hieronymus hwilka äfwen dertil bidrogo. [14] Augustinus något derefter wart ock bekant af flere til [ 128 ]församlingens tjenst sammanskrifne Psalmer, och säges at sången i dess tid blifwit mera regelbunden. För Musiken hade han et särdeles behag, som dess skrifter märkeligen utwisa [15]. Ibland Grekiska Kyrkans Lärare wid denna tid, woro Gregorius Nazianzenus i Constantinopel, [16] och Basilius Biskop i Capadocia, som äfwen i sina skrifter [17] sätta mycket wärde på Andelig sång och Musik. Men härwid erindras, huru alt som sångkonsten begynte upöfwas, Lärarena funno nödigt at påmina om bibehållande af anständig alfwarsamhet dermed i Kyrkorne, och kunde således ej tålas, at weklig flyktighet ifrån Theatern der infördes, emedan man altid hade mera afseende på Själens uplyftande til GUD, än örats förnöjelse, hwadan ock åtskillige Kyrkans Fäder [ 129 ]högellgen förebrådde sådane, som mera agtade på ljudet, än ordens mening [18].

§. 6. I 6 och 7 Saeculo blef sången widare förbättrad, särdeles sedan Gregorius Magnus år 590, hade emottagit Romerska Biskops wärdigheten, som efter någre år förwandlades til Påfwiskt wälde [19]. Om denne Gregorius säges, at han i Rom inrättade offentelige sång-Scholar, haft sielf insigt i Musik, samt efter wissa reglor låtit författa Choral-sång til allment bruk i Kyrkorne, som derföre blef kallad Gregorianska sången. Kircherus påstår: at man til denna tid i Latinska Kyrkan icke förstått gjöra åtskilnad på Tonernas (modorum) förändringar, och säger, at samma wetenskap då först der blifwit bekant. [20] At Musik i [ 130 ]Kyrkorne nu efter hand begynte brukas tyckes sannolikt kunna slutas af flere omständigheter; men Dompr. Bälter i Kyrk. Cerem. p. 367 håller [ 131 ]före, at den ej blifwit antagen wid offenteliga Gudstjensten, förr än efter 800 åratalet.[21]

§. 7. Wid 9 och 10 Sæculo, eller sedan Påwiska wäldet begynte synas, kom ej allenast Gudstjensten utan ock Ceremonier sång och Musik at blifwa mera lysande. Kejsar Carol. Magnus hade redan i sin tid, (något efter 800) låtit påbjuda, at alla församlingar skulle sjunga såsom i Rom. Han säges warit stor kännare af den tids Musik, och berättas på flere sätt upbragt både Politisk och Andelig eller Hof- och Kyrko-Musik, så at begge ifrån honom räkna et nytt tidehwarf. (Se p. 53.) Dock som Christenheten nu begynte erkänna den sielftagne Påfwiska myndigheten, jag menar underkasta sig mennisko stadgar och påbudne [ 132 ]widskeppeliga Ceremonier, så kom Ewangelii ljus i de Europeiska orter, der det tilförene klart brunnit, at alt mera förmörkas, så at Helgons tilbedjande, Aflats bref och Själa mässor sattes i bruk, hwarwid Roms anseende fordrade, för at än kraftigare förblinda de enfaldigare, at låta förrätta sång och Mässan på Latin, och således, icke allenast dermedelst införde största missbruk i Församlingarne, utan ock, igenom wälljudande Musik, som förnämligast bort upöfwas och utwidgas til den Högstas lof, gjorde Påfwiska inrättningar mer lysande; men sådant har dock icke fått förringa Musikens egna wärde, fast mera säges ännu, at i Catholska Kyrkor deras präktige Musik och sång icke utan andagts rörelser skall kunna afhöras. Wi böre således om denne ädla konst icke fatta andre tankar, än oss som Christna anstå, och efter alla af GUD oss förlänte gåfwor äro i sig sielf gode, må wi allenast förkasta missbruket deraf, men behålla och rätt nyttja hwad oss til upbyggelse och upmuntran tienar. På fläste ställen i Europa hade man äfwen wid denne tid Musik och sång i Kyrkorne. [22] I [ 133 ]Österlandet woro ock dermed flere inrättningar. Kejsar Theophilus nämnes redan i 9 Sæculo för den, som i synnerhet hade befordrat Sång och Musikens upöfwande i Grekiska Kyrkan, och skal, som Cedrenus berättar, sielf ofta spelat med i de allmänne sammankomster. [23]

§. 8. Uti 11 och följande Sæculis skedde ännu flere uptäkter i allmenhet, såsom p. 55 är anmärkt, och således har äfwen Kyrko-Musiken i desse tidehwarf mycket blifwit upöfwad, särdeles sedan konsten genom flere då namnkunnige personers bemödande, fått mera säkra grunder och Reglor. [24] Orgwerks [ 134 ]byggnader i Kyrkorne föres ock af någre til denne tid, som på sitt ställe skal sägas. Innan sådane woro bekante, nyttjades wid Gudstjensten allehanda Blås- och Slag-Instrumenter jemte så kallade Stränga-spel, särdeles Basuner, Trumpeter, Zinkor, Krumhorn, Harpor, Cithror o. s. w. efter hwart folkslags smak. Instrumental-Musiken i Kyrkor har dock i sednare tider blifwit alt mera lämpad i hwar ort, efter som konst och tycke undergådt förändring, ehuru någre Församlingar likwäl länge hindrat alla Instrumenters bruk wid Gudstjensten. [25]

§. 9. Efter reformatjons tiden har Kyrko-Musiken i synnerhet blifwit förbättrad, ty sedan både Gudstjenst sång och Ceremonier, äfwen [ 135 ]som sielfwa Christendomen, kommit i största missbruk, fordrades nödwändigt, at altsammans, til den Högstas ära och Församlingarnas upbyggelse, skulle åter sättas i rätt skick och ordning. GUDs mannen Luther, som så märkeligen utfört det stora Reformations werket i Tyskland, bör ock härwid ihogkommas för sitt bemödande, at underwisa Christenheten om Musikens förträfflighet, och wärde, samt dess rätta bruk och nytta i Församlingen. [26] Igenom [ 136 ]hans insigt i konsten och rådplägning med den tidens Musici, blefwo åtskillige Andelige sånger och melodier bekante, samt nyttjande af Kyrko-Musik lämpad och inskränkt til befordran af dess höga ändamål. [27] Sedermera hafwa [ 137 ]flere förfarne män derwid gjort förbättringar, alt som wetenskap och utöfning i allmenhet stigit. [28]

[ 138 ]§. 10. Wid närwarande tid finne wi således denne ädla konst i sitt flor innom Christenheten. I Lutherska och Reformerta Församlingar nyttjas Kyrko-Musik och sång til upbyggelse och andagts rörelse, efter GUDS ords föreskrift och Fädernas Exempel; bör derföre såsom nyttig, nödig och uplifwande bibehållas, [ 139 ]rätt wårdas och i wärde hållas. At beskrifwa de olika inrättningar som träffas hos wåre trosförwanter och andra Christne i den delen, hörer ej til mitt ändamål; wore dock artigt, om kännare deraf, wille meddela underrättelse [29]. Catholska Församlingar sätta största wärde på sin Kyrko-Musik och sång: det är ock icke utan, at de gådt långt i konst och utöfning, särdeles innom Italien som deri öfwerträffar andra orter. [30]

En del af de Calwinianska, särdeles Presbyterianer, tillåta icke Instrumenters bruk i Kyrkorne, lika så Separatister och Qwäkare, Brownister och Independenter i [ 140 ]Ängland äro äfwen hatare deraf. [31] Deremot är Hernhutiske Secten mer än andre älskare af Musik, och säges derwid giort många wakra författningar. [32] I Grekiska och Ryska Kyrkor brukas ej Instrumental-Musik, men underhållas dock många sångare som i konsten gått långt. [33] Turkarne hafwa i sednare tider börjat införa någon slags Musik wid sin Gudstjenst, af Fleuter och Trummor, äfwen stränga-spel, ehuru sistnämde länge saknats i [ 141 ]deras Moscher efter Alcorans förbud. Judarne såsom kringspridde i alla Länder, måste ock nu mera hwarest de ega Synagogor umbära sådan Musik. At den Asiatiske, Afrikanske och Americanske Barbariska Musik icke här under kan begripas är tydligt, så wida den ej sker til den Högstas Lof, utan til deras afgudars heder. [34] I America finne wi likwäl Andelig Kyrko-Musik wid åtskilliga Christna Församlingar til GUDs ära, som i sednare tider blifwit der inrättad. [35] Nu följer widare



  1. Läs Lew. 25:9. Num. 10:2. 2. Sam. 6:5. 1. Chrön. 13: 15: 23: och 25. 2. Chrön. 5:12, 7:6. 15:14. 29:25. o. s. w. Wi hafwa redan wisat inrättningarne med Musiken i Gamla Test. dels såsom af GUD sielf genom Moses införde wid Lewitiske Gudstjensten, dels ock, såsom af honom sedan befalte, samt genom Propheterna och Dawid, Salomo och flere Konungar förbätrade. Se pag. 8. &c. &c.
  2. Matth. 26:30 och Marc. 14:26. berätta huru Frälsaren med sina Lärjungar sjungit Lofsången, som efter de Lärdas mening, warit det wanliga Halleluja, Ps. 113 med 118. (Se pag. 12.) Om det härliga Hosianna wid dess intog i Jerusalem läses i Matth. 21:9.
  3. I Swenska öfwersättningen af Nya Testamemtet, nämnes Sång och Musik på mer än 60 ställen, neml. Basun och Basuna 24 gångor. Harpor och Harpolekare 8 gångor. Piper och Pipare 6 gångor. Sjunga och spela Eph.19. Sjunga Psalmer och Lofsånger omtalas 9 gångor. Lofwa med sång 5 gångor. Sorge songer 7 gångor. Sångare nämnes i Upb. 18:22. o. s. w.
  4. I Ps. 65:2. tyckes ock derom wara Propheterat.
  5. I Jac. 5:13. heter det: är någor wid godt mod han siunge Psalmer, som nogare efter Grekiska texten Ψαλλέτω, är at spela på strängspel.
  6. Utom det, at Psaltaren nyttjades i ordning, woro wissa Psalmer mera i bruk, särdeles den 63 wid morgon och 141 wid afton-bönen. I Africanska Församlingen brukades den 22 Psalmen på Långfredagen, o. s. w. Denna sång war dock ganska enfaldig, och föga skild från ordenteligt tal, som Augustinus berättat; torde således haft likhet med wåre Recitativer.
  7. Dionysius Areopagita som förmenes hafwa lefwat i 1 Sæculo, utgifwit en afhandling de Hierarchia Coelesti & Eckleliastica, och säges warit Pauli Lärjunge, som nämnes i Apost. 17:34 påstår: at både Musik och sång wid dess tid warit bruklig i de Orientaliska Kyrkor, ehuru andre sådant neka. Plinius som lefde först i 2 Sæc. säger: at de Christna, wid sina sammankomster, allena siungit Psalmer Christo til ära. Det samma berättar sedan Tertulianus, Eusebius m. fl.
  8. Sättet at siunga war icke altid enahanda, stundom söng en enda person, under tiden hela menigheten, som war den äldsta sång och kallades Symphonia. Sedan eller i 4 Sæculo delades Församlingen i Chorer, som söngo til skiftes, hwilken sång feck namn af Antiphona och Responsoria, dock war ej owanligt, at en person söng första delen af wersen och alla instämde wid slutet. (Jemför Bälter K. Cerem. p. 365). Sådan sed at siunga Tron och wisse Psalmer til skiftes, har äfwen warit antagen i Swerige. I Skara Stift skal Biskop Swedberg förnyat samma inrättning, som doch sedan der kommit ur bruk. I Dal-Resan pag. 206 har jag anmärkt wid Elfdals församling såsom något sällsamt, at jag der hört män och qwinnor siunga en del Psalmer skiftewis. På någre ställen i Wermland skall sådant ock wara wanligt. (Se Psal. 67:7.)
  9. Wid slutet af 2 Sæculo, inwigdes först wissa hus (κυριακὰ) til de Christnas Gudstienst, hwaraf sedan Kyrkor upkommo, men desse woro släte bygnader, utan något anseende eller prydnad. Deras andagt förrättades med twagne och utsträkte händer emot öster, i den heliga skrifts läsande, med böner och siungande, men alt utan konst, hwarom, utom flere, må läsas i Hübners och Benzelii Kyrko Histor. Af de Trognas sammankomster nattetid under förföljelsen, hafwa ock någre då brukelige sånger fått namn Lucernates. Redan i 3 Sæculo förkastades all andelig sång af de så kallade Hierarchitæ. Se Ryzelii Orgw. inwig. Predikan tryckt 1733.
  10. Justinus Martyr som lefde A. C. 160, och Clemens Alexandrinus en Africanisk Kyrko-Lärare, 40 år sednare, gifwa dertil anledning i sina skrifter.
  11. Eljest påstås af någre, at allmänne Kyrkor i wissa orter redan warit bygde i 4 Sæculo, såsom i Arabien, Spanien, Skottland, i Paris och flerestädes i Gallien.
  12. Fast Öster och Westerlandet då hade sina särskilte Præfecturer, som innefattat 4 Primates eller Patriarker, nemligen öfwer Rom, Antiochien, Jerusalem och Alexandrien, bibehölts dock gemenskapen emellan den Grekiske och Latinska Kyrkan, til dess förändringen upkom, som förordsakade Påfwiska wäldets början, och bidrog til Grekiska Församlingens wanmagt och willfarelse.
  13. Romerska Biskopen Sylwester, säges år 330 hafwa i Mässan infört, Kyrie Eleeson. På Laodicenska mötet 361, blef stadgadt, huru emellan Läsningarne skulle sjungas. Flawianus Biskop i Antiochia 390. och Ignatius något förut i Alexandria, tilägnas begge upfinningen af Chor-sången. Redan i 2 hundratalet hade Sixtus förordnat wid Natwardens begående at siunga Helig! och en Gelasius 493 infört Halleluja i Mässan.
  14. Ambrosius skall först infört i Kyrkan de sånger som kallas Antiphonæ och Vigiliæ. En Biskop Syricius i Rom wid samma tid, säges med honom bidragit til sångens förbätring. Hilarius Biskop i Poitiers, omkring 354, har genom en utläggning öfwer Psalmerna wisat märkeligen hwad stort han fann i andelig Sång och Musik. Hieronymus ifrån Dalmatien, sist i 4 Sæculo, förmenes warit uphof dertil, at Horæ Canonicæ infördes i Kyrkorne, hwartil togs anledning af de på Nicäniska mötet utsatte offentelige bönestunder på 3, 6 och 9de timan, hwadan wåre wanlige bönestunder upkommit. I wår Psalmbok äro N:o 121, 180, 364 och 368 af Ambrosii, N:o 6 af Augustini, och N:o 192 af Hilarii sånger.
  15. Denne Augustinus som warit Biskop i Hippo och dog 430, säger på et ställe: Nihil ita proprie in terris repræsentat statum cælestis habitationis, ut alacritas laudantium Deum. Och annorstädes: Consuetudinem canendi probat Ecclesia, ut per Oblectamenta aurium infirmus animus ad affectum pietatis assurgat. Lib. X Confess. Cap. XXXIII.
  16. Nazianzeni utlåtelse förtjenar ock anföras: Cætere artes tantum muti præcones sunt Magnificentiæ Dei, sola vero Musica cantu & voce cum dicta tum facta Dei Celebrat.
  17. Basilius i Epist. til Gregorium frågar märkeligen: Quid beatius esse poterit, quam in terra tripudium Angelorum imitari?
  18. Jemför Domp. Bälters Kyrkl. Cerem. p.366, hwarest Augustini, Hieronymi, Chrysostomi och fleres witnesbörd derom åberopas. Kyrkoläraren Bernhardus talar ock i sednare tider om sådane, då han säger: de interiori dono cap. 51, Cantant ut placeant populo magis quam Deo.
  19. Denne Gregorius M. säges i Benzelii Kyrk. Hist. p. 220, warit den sidste som fört Apostolisk lefnad. Böner, (Litanier) och Genswar, (Antiphonæ) m. m. äro af honom förökade. Han skall dödt 604, och den andre Biskop i ordning efter honom, Bonifacius III, förmenes antagit Påfwisk myndighet. Wår nu brukelige Litania och N:o 125 i Psalmboken äro af Gregorii arbeten.
  20. I Latinska Kyrkan skola först 4 af de allmänne Musici Modi blifwit bekante, under namn af Dorius, Phrygius, Lydius och Mixolydius. Något derefter, eller under Kejsar Carol. Mag. tillades ännu 4, neml. Jonicus, Æolius, Hypojonicus och Hypoæolius, så at all Kyrkosång efter samma 8 Modos blef författad, på de fordna Hedniske Grekers maner, samt efter deras och andra folkslags sinnens art. Ty samma Modi hade långt förut warit bekante ibland Grekerna, (Se p. 39) och bekomit namn af åtskillige Folkslag, såsom Dorii, Phryges, Æoles, Lydi och Jones. Til desse 8 Kyrko-Toner kommo sedan ännu 4, så at antalet wart 12, hwilka blewo fördelade i 6 så kallade Authentæ och 6 Plagiales.
    Authentæ: Plagiales:
    Jonius. C. G. C. Hypojonicus. C. F. C.
    Dorius. D. A. D. Hypodorius. D. G. D.
    Phrygius. E. H. E. Hypophrygius. E. A. E.
    Lydius. F. C. F. Hypolydius F. B. F.
    Mixolydius. G. D. G. Hypo Mixolydius. G. C. G.
    Æolius A. E. A. Hypoæolius A. D. A.

    At beskrifwa de flere uptäkter, som sedan skedt denne wetenskapen, och efter wåre nu brukelige Clawers inrättning, anföra alla 24 Toners Modi och intervalla, är icke min sak. Historien om Semitoner, Noter, Signaturer m. m. fodrar större insigt och widlöftigare utförande, än af mig kan wäntas. At hwarje Clavis eller Sonus af de 12 som wi räkna til en Octaw, har twå föränderlige brytningar i Dur eller Moll, igenom sina naturliga 7 Chordæ 1a. 2a, 3a, 4a, 5a, 6a, och 7a som i synnerhet af Major och Minor utmärkas, är nu mera allment bekant.

  21. Redan i 5 Sæculo skedde Bröllops Ceremonier i Kyrkorne, och wid sådane tilfällen anstältes Musik. Wid begrafningar hördes ock den tiden klage-sångerskor. Se Hübners Kyrko Hist. p. 181. Af Ertman Neumeisters Geistliches Abel p. 68. bewises, at på mötet i Lerida i 6 Sæculo, Musik i Kyrkor och hemma i husen blifwit förbuden ifrån Septuagesima och til Påsk, samt i Adwentet, at Församlingen måtte bättre kunna bereda sig til de förestående Högtider. Någre påstå, at Påfwen Witalianus i Rom, i medlet af 7 Sæculo, alraförst infört Instrumental Musik wid Gudstjensten. Efter honom skall Leo II på 680 talet, såsom stor älskare af sång och Musik, derwid gort åtskillige förbättringar. Han hedras eljest mycket för sina andelige Sånger och Concerter.
  22. Abboten Notgerus af Schweits, säges författat åtskillige andelige sånger, dem Påfwen Nicolaus omkring år 860 tillåtit i Kyrkorne få nyttjas, han har ock Componerat N:o 163 och 164 af wåre psalmer. I Bälters Kyrk. Cer. p. 363 nämnes en Notgerus såsom upfinnare til de så kallade Sequentier, men föres til 13 Sæculo. Alt som Christendomen hant införas i Europeiska länder, må wi ock räkna början af andelig sång och musik. Jemför p. 54.
  23. Theophilus nämnes p. 53. Det säges äfwen, at han warit mycket bewågen och frikostig emot dem, som underwisat honom i Konsten. Eljest omtalas i 8 Sæculo, Cossma Damascenus och Theophanes, såsom de, hwilka wid Österländska Kyrkan förbätrat Choral-sången.
  24. Tunstanus i England, Guido Aretinus i Italien med flere som nämnas pag. 54, 55 och följande, hedrades äfwen för anwänd flit at förbätra Kyrko-Musiken. Deribland kommer ock Gerbertus Biskop i Reims, sedan Påfwe i Rom år 999 under namn af Sylwester II, samt Franciscus Walentinus och åtskillige andre i sednare tider. Igenom Kejsar Ottonis I. försorg i 10 Sæculo skola många nyttiga inrätningar skedt wid Gudstjensten i Tyskland, såsom det berättas i Benzelii Kyrko Hist. p. 265.
  25. Thomas Aquinas ifrån Callabrien, som lefde omkring år 1250 och författat uti wår Psalmb. N:o 157, berättar, at Församlingen (förmodeligen den enskilte, hwarunder han hörde,) då icke brukade någre Musikaliske Instrumenter såsom Cithror och Psaltare til GUDs lof, på det den icke skulle synas likna Judarne. Af sådant föregifwande, så ock deraf, som skulle Kyrko-Musik wara en Påfwisk inrättning, hafwa åtskillige hatare af konsten sedan tagit sig anledning at förkasta nyttjande af Musik i Kyrkorna hwarom widlöftigt afhandlas i Casper Ruets Widerlegte vorurtheile vom ursprunge der Kirchen Musik tr. 1750, så ock i Biskop Rhyzelii Orgwerks inwignings predik. 1733 p. 37. Om Vokal-Musik talar ock Lehman rätt wackert i sin Prediger Schatz Tom. 1. pag. 449 som alt tjenar til Musikens förswar.
  26. I sina Tisch-Reden p. 411, säger Doct. Luther. Jag har altid älskat Musiken; hwilken som kan denna konst, är af god böjelse, skicklig til all ting; men jag kan ej tola dem, som föragta Musiken, såsom Swermare giöra. Widare påstås: At näst GUDs ord, intet gifwes så priswärdt och berömligt, som Musiken, samt, at den som har ingen lust och smak derföre, och genom et så skönt underwerk icke blifwer rörd, måste wisserligen wara en grof och ohöflad Menniska, som ej är wärd höra angenäm Musik, utan åsna-skri. &c. &c. Den H. Anda (säger han) lofwar ock denna ädla konst, som sitt ämbetes werktyg, hwarigenom hjertat kan bewekas och röras. På annat ställe talar han om Mennisko-rösten, emot hwillen andra sånger, klang och ljud icke är at räkna; och säger: GUD har oss med sådan Musik benådat, wi kunne deruti icke fyllest förstå hans obegripliga godhet och wishet. Både Philosophi och lärda, hafwa mycket bemödat sig, at utforska detta underbara konstwerk, huru luften genom en så klen och ringa tungans rörelse, kan framgifwa så mångahanda ord, liud, sång och klang, de hafwa sökt, men ej förmått sådant utgrunda. Han bewisar ock: at Musik är en GUDs skatt och gåfwa, som fördrifwer diefwulen och giör folket roligt, man förgäter derwid wrede, högfärd och andra laster; gifwer derföre Musiken näst Theologien det högsta äreställe. Om dem som göra föragt ellet missbruk deraf, säger han: Djefwulen drifwer sådane mot deras natur, ty som den ädla gåfwan är lemnad oss til GUDs lof och ära, så blifwa de menniskor lika wanslägtade och oartade barn, som taga och röfwa den til fiendens tienst. På många flere ställen i Lutheri Encomio Musices, kunna läsas dylika wakra betraktelser, lika så i Georg Albrechts Hierarchia Oeconomia p. 279. &c.
  27. Emedan Musiken i Lutheri tid förestältes ungdomen i offentelige Lärohus, så wille han, at de framför alt skulle lära sig siunga och spela Andeliga sånger. Han wille wäl, at alla konster och wetenskaper skulle läras och öfwas af de Christna til all möjelig högd, men i synnerher såg han gärna, at Musiken blef wäl trakerad wid den offentelige Gudstjensten. Se VIII Tom. Jenens. p. 356. Han hade sielf öfwersatt Psaltaren på Noter, at siungas wid allmänna Gudstjensten och Nattwarden, i stället för de brukelige Gradualer och sequentier. (Se Bälters K. C. p. 366.) Genom biträde af Saxiska Capelmäst. Joh. Walther gorde han första Tyska Mässan bekant. Walther hade ock sammanskrifwit åtskilliga sånger, som berättas i Registret til Naumburgiska Psalmboken, äfwen N:o 412 ibland wåre Psalmer. Conr. Rumpf Capellmäst. hos Churförsten i Sachsen, och Genfli hos Hertigen af Bejern, (nämd p. 59.) hafwa begge warit i mycken bekantstap med Luther. Den sednare blef, i synnerhet för stor insigt i Musik, af honom hedrad, som deras brefwexling wisar: Rumpf åter, för biträde med Choral-sångens förbättring. Doct. Luther säges Sielf författat 39 Tyska Psalmer. Efter Högströms Psalmopoeographie p. 186 ege wi i wår Psalmbok 28 såsom des egne, 15 i öfwersättning och 4 af honom förbätrade. Prätorius i sitt Syntag. Mus. berättar, at när Walther en gång frågat Luther, huru han lärdt at författa så många wakra och lämpelige melodier på åtskillige Psalmer? skall han swarat leende, at han lärdt det af Wirgilius, som med sine versers och ords klang mångestädes uttrycker sielfwa sakerna, hwilka dermed föreställes. Wid Lutheri öfwersättning af Dawids Psalmer, må nämnas, at en Ambros. Lobwasser Professor i Königsberg, (jemf. p. 97.) något sednare företog sig et dylikt arbete, hwilka sånger i Tyska Reform. Kyrkan kommo i bruk. En Hans Sachse Capelm. i Nyrnberg, har ock författat månge andägtige sånger, deribland N:o 282 i wår Psalmbok.
  28. Rummet tillåter ej nämna dem alla; för äldre tider omtalas en Lossius som til stor nytta i Församlingen utgaf en förbätrad Psalmodia af tryck 1552. Christoph. Demantis Cantor i Meisen, först på 1600 talet, Joh. Cryger Direct. Musices i Berlin 1630, And. Hammarschmid i Böhmen, Henric Alberti i Köningsberg, Casper Prints, och M. Prätorius som författat N:o 352 i Psalmboken, med flere i samma Sæculo, hafwa blifwit bekante af sine arbeten om Kyrko-Musiken, samt Martin Colerus Capellmästare i Brunschwig af sin Passions andagt trykt 1648. En Pergolesi är i sednare tider der af namnkunnig. På 1700 talet kunde många upräknas, som bidragit til melodier och Kyrko-Musiks förbättring, hwaribland ihogkomas, de p. 64 och 68 redan nämde Werckmeister, Mattheson, Teleman &c. &c. som genom tryckte arbeten giort sig mycket förtjenta. Christian Witt Sachsisk Capelmästare utgaf 1715 Psalmodiam Sacram, Adam Erdman Mirus sin Musica Sacra 1715. o. s. w. I Lorens Mizlers, Neu eröffnete Musikal. Bibliothek tr. Leipzig 1739. och Musicalisch-Lexicon tr. i Chemnits 1737, fås widare underrättelse om dem som i detta ämne skrifwit. Härtil tjena äfwen Beyträge der Musique och Rousseaus Musikal. Lexicon. De nu lefwande månge store utländska virtuoser och Kyrko-Musikens befordrare, som träffas i fläste Riken i Europa, kunna ej af mig wänta den heder dem tilhör, men deras namn och minne blifwa dock ej med tiden förgätne.
  29. På flere orter är nu brukeligt, at utom den wanlige Musik wid Gudstjensten, wissa tider i Kyrkorne upföres Andelig sång och Musik. I Maria Kyrka i Lübek har en så kallad Abend-Musik ifrån längre tid tillbaks blifwit hållen, hwarom kan läsas Casp. Ruets von der heutigen Kirche Musik p. 44. I London anställes ock wissa tillfällen Musik i S:t Pauls Kyrka, då medlen insamlas til fattige Präst-Änkors och deras barns understöd. Om samma inrättning ses Prof. Kalms Americ. Resa 1. D. p. 382. På någre ställen i Ewangeliska Församlingar, gå Nattwards gäster efter undfångit bröd omkring Altaret at emottaga winet. Men icke sådant kan sägas hafwa afseende på ordet dants, som nämnes i Psal. 87:7. 149:3.
  30. I Spanien höres Musik och Mässor om aftnarne för döda, berättar Herr Osbek i sin Resa p. 20. Om inrättningarne i allmenhet i Italien och andra orter af Catholske Kyrkans Sång och Musik, skulle mycket kunna anmärkas särdeles om den präktige Långfredags Choral-sång i Rom, men sådant fordrar särskilt afhandling af den, som deruti eger större insikt.
  31. Ibland sådane, woro Henriciani som swärmade i 11 Sæculo, lika så Zwinglius och And Carlstadius. Jemf. Rhyzelii Org. p. 14 och 37. Huru Calwinianerne med flere förkasta all Kyrko-Musik, föreställer Bakius i sin Commentarius öfwer Psaltaren.
  32. Ruets von Wirkung der Kirche Musik p. 40 nämner åtskilligt om Hernhutiska Kyrkans Musik, särdeles huru Gref Zinzendorff wisat mycken hog at upodla konsten. Jemför hwad p. 77 är anfört om Musiken i Hernhut. Clostret Bethlehem i Amerika.
  33. I Pettersburg hörde jag 1760 i Kejsarinnans Elisabets Slots-Capell Vocal-Musik wid Gudstjensten, men kunde på något afstånd icke annat märka, än deribland woro Instrumenter, ehuru ljudets behaglighet endast kom af de många sångares angenäma röster, som der, dels ensamt, dels Chorwis instämde. Jemför p. 69. Om Grekiska och Ryska Kyrkans sång och Ceremonier må läsas en 1767 i Upsala tr. Underrättelse.
  34. I Orientalische Kirchen-Staat tr. i Gotha 1699, beskrifwes flere hedniska orters Gudstjenst, äfwen åtskillige af Grekiske Kyrkans Ceremonier. Abysinerne säges hafwa Kyrko-Musik, bestående af Pukor, skaller och Trummor med klockor, hwarpå de slå under sången, hoppa, springa och klappa händerne o. s. w. Jemför p. 74, så ock Herr Osbeks resa p. 180.
  35. Kongl. Öfwer Hofp. Doctor Wrangel nu Prost i Sala, som flere år wistades i America, har täkts meddela mig någon underrättelse om Kyrko-Musiken der i landet. Utom hwad på sitt ställe skall sägas om orgwerken, anmärkes, at Instrumental-Musik är mycket i bruk i America i de Tyska Lutherska Kyrkor wid Festiviteter. Ängelska Episcopal Kyrkan, egde der innom sig för 20 år tilbakas den uslaste sång och Musik, men för 8 år sedan, börjades i den delen et nytt tidehwarf genom en Francis Hopkisons åtgärd, som med mycken berömlig flit inrättade sång-Schola i Philadelphia, under biträde af en Lajen, hwilka läto trycka Notböcker, hwarefter innan kort, de förnämsta af bägge könen lärde at sjunga HErrans lof. Derefter byggdes Orgmerk i de twå Äng. Episcopal. Kyrkor, (Christi och Petri kallade) och höres nu der på stora Högtids dagar de wakraste Arier sjungas, jemte en alt mera tiltagande Musik. Af all Vocal-Musik i America skal den i Anababtistiska klostret Ephrata wara besynnerligast och ofta åstadkoma mycken rörelse. Stiftaren, den så kallade Fader Fridsam, säges der til inwenterat et slags noter, som ingen utom detta Samfund förstår, äro dock jemte deras Psalmer trykte i Ephrata. Härom kan läsas i Prost. Acrelii beskrifning om America p. 440 och 480. Doct. Wrangel berättar äfwen, at Lutherska Psalmboken är öfwersatt på Ängelska och trykt i Ny York, samt sjunges med sina wanlige toner. Om Ängland säger Herr Doctorn, at sången i den Episcopala Kyrkan ännu är i slätt tilstånd, men deremot den wakraste man wil höra innom Methodisternas Kyrkor. Episcopal Kyrkan och den Presbyterianska nyttja Konung Dawids Psalmer öfwersatte på wers; den förre den nya af Tate och Bradaj, som räknas för et mästerstycke, men den sednare af Doctor Watses wersion. Methodisterne hafwa egne Psalmer af wacker Composition, de mäste af en Carl Wesslei och Maddin.