Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Nya Testamentets Politiska Musik i allmänhet, särdeles Europa

Från Wikisource, det fria biblioteket.

←  Instrumenterna hos fordna folkslag
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers

Första Samlingen om Musik och Instrumenter
Den Musik som närwarande tid träffas utom Europa  →


[ 48 ]

VI. Afdelningen, om Nya Testamentets Politiska Musik i allmenhet, särdeles i Europa.

§. 1.

Fördelning af wissa tidehwarf blifwer äfwen här nödig, så framt man skall kunna hämta någon redighet om de händelser och Musikaliska utöfningar, som af Historien i detta ämne äro hopsamlade. Romerska Monarchien, Kejsaredömets fördelning, Påwiska wäldets tiltagande, samt Reformations-tiden i Norden, gifwa oss derföre anledning til följande anmärkningar.

§. 2. Under de 4 första Sæculis, eller Romerska Kejsarenas odelta Regering, tyckes, at Musiken begynt komma i mera wärde hos de Romare, än den förut warit. De hade fordom af Grekerne lärt så wäl Musik, som andra wetenskaper, men som de trodde, at folkets sinnen skulle derigenom ledas til weklighet, samt, [ 49 ]at öfning i en sådan konst icke wäl skickade sig til den Romerska alfwarsamheten och tapperheten, så märktes hos dem länge något slags förakt för Musik i allmenhet, ehuru man likwäl funnit någre förnäme Romare, såsom: Appius Claudius, Gabinius, Lic. Graffus och flere wäl förfarne och öfwade på Sträng-spel; fast än sådant, ibland hederligt folk i Rom, lärer warit mycket sällsynt; men så war dock Musik wid Skåde-spel, och i Fält nog brukelig. Kejsar Nero hade i yngre åren lärt denna konsten, och derföre fattat så stort behag, at han ej allenast i sitt hof underhållit flere Musikanter, [1] utan ock, på mynt och målningar, låtit föreställa sin bild med Instrumenterna Lyra och Cithra. I hans tid, blef derföre Musiken ibland de öfningar, hwaruti de Romare begynte täfla med hwarandra om företräde, särdeles, wid de så kallade Neronia eller Skåde-spel. Kejsarene Galba, Wespasianus, Trajanus och Hadrianus, befordrade äfwen denna konsten; någre af dem [ 50 ]hedras ock för insigt deri, samt sägas gynnat dess idkare. [2] Under de följande Kejsare, blefwo flere namnkunige af Musik, särdeles i det 2:dra Sæculo, då åtskillige derom utgofwo wissa reglor för den tidens mäst brukeliga Lyror och Cithror. [3] Ibland de märkeligare wart Ptolomäus Pelusius bekant A. C. 150, både af Mathematik och Musik, samt säges bilagt den twist om Tonernas rätta proportion, som då hade warat öfwer 400 år, emellan Pythagore och Aristoxenis medhållare, eller Canonici och Harmonici. (jemför p. 35.) Han wisade, huru både förnuft och gehör fodrades til utrönande af samma wetenskap, ty som örat endast kunde döma om tonernas behaglighet, så fant han nödigt, med tilhjelp af Mathematisk uträkning, at söka deras förhållande sins emellan, och [ 51 ]derigenom befästade han sin grundsats. Man håller troligt, at han först träffat wärdet af Tertia Major, hwars rätta bruk likwäl ej, förr än i sednare tider, blef bekant. [4] Igenom 3 Harmoniska Böcker, har denna Ptolomäus lämnat oss wedermäle af sin kundskap. Uti Andra Hundra åratalet, då de Christne utstodo stora förföljelser, och Romerska Kejsare tillika beskrifwas, såsom af ringa härkomst, och utan smak för wetenskaper eller konster, tyckes, at utöfninq af Musik blifwit hindrad, eller kommit en tid i föragt, hwartil et nog förwilladt Regerings-sätt och inbördes oroligheter något måste bidragit. Men i 4. Sæculo, då Constantinus Magnus, såsom förste Christne Kejsare, förlade Residencet ifrån Rom til Constantinopel, tyckes, at Politistk eller werldslig Musik återkommit i wärde, och obehindrad wid wanlige tilfällen blifwit fortsatt: men så vet man dock icke af någre särdeles uptäkter, eller förbättringar, wid den tiden.

§. 3. Efter Kejsaredömets fördelning, och wid början af 5 Sæculo, har Musiken i de Orientaliska Länder, särdeles i Egypten och Grekland, warit i bruk, både wid bröllop och andra högtideligheter. Konsten hade ock då sina Mästare, som genom nya uptäkter och [ 52 ]afhandlingar gjort sig bekanta. [5] Krigs-Musiken som ifrån äldsta tider blifwit bihehållen, hade äfwen då kommit i mera anseende ibland de fläste folkslag. Ehuru Orienten länge warit det ställe, som mäst upodlat denna wetenskap, finne wi dock at Musiken äfwen nu begynte ökas i Westerlanden, ty alt som Romerska Kyrkans anseende tiltog, blefwo ock dess inrättningar med Musik och andra Ceremonier mera lysande och utropade i de orter, som då hörde til Occidentaliska Kejsaredömet. Oagtat Barbariska Folkslag der en tid härjat och intagit Italien med flere länder, samt åtskillige Konunga-riken sedan upkommit, som afskuddat sig Kejsarewäldet, har dock Italien förnämligast, under namn af Kyrko-Stat, warit den ort, der Musiken i N. Test. tid mäst blifwit upöfwad, och derifrån är den i andra orter utspridd. Redan omkring A. C. 515, nämnes i Rom en Boethius för stora insigter både i Musik och Mathematik, samt upfinnare af de så kallade Cithrinchen. Han skall på Latin öfwersatt de gamla Grekers skrifter om Musiken, [6] [ 53 ]hwarigenom samma wetenskap, som således ifrån Grekeland först kommit til Rom, blifwit widare i Europa bekant; ty efter flere Auctorers mening, har det Musikaliska Studium, ifrån den tiden, med mera drift blifwit fortsatt, särdeles, sedan Påfwen Gregorius Magnus omkring A. C. 600, som på sitt ställe skall nämnas, märkeligen förbättrat Kyrko-Musik och sång. Men under desse tidewarf, måste dock de Norra orter i Europa icke wetat af annat, än en slät och enfaldig Musik, likasom Instrumenterna äfwen då i de fläste Länder tyckes warit ringa, samt utan mycken konst gjorde, och synes mäst bestått af Harpor och Cithror, fast än med flere förändringar, jemte Pipor, Lurar, Krumhorn, Trummor, o. s. w.

§. 4. Efter Påwiska wäldets utwidgande, kom sång och spelkonsten således i Europa än mera i anseende. Carolus Magnus, den förste Tyske Kejsare, har icke allenast warit stor älskare der af, utan ock, på flere sätt, befordrat kundskapen derom. In til hans tid skola endast 4 Musikaliska modi warit brukelige i Westerländerna, men igenom honom, blefwo 4 andra bekante. Ehuru flere Kejsare icke underlåto, at sedan än mera förbätra konsten, [7] . [ 54 ]och man äfwen finner åtskilliga andra berömmas för nya uptäkter i de följande hundra åratalen, har dock med Musikens utspridande i allmenhet mycket sent tillgått. Ty som Hedendomen i Norden icke så fort kunde utrotas, och den, wid deras offer och flere förrättningar, brukelige Wilda Musik först borde få et annat skick, så blir lätt at sluta, det grunden til Musikens upkomst i allmenhet måste sökas i Christna Lärans införande, hwarmed dock i någre orter längre på tiden utdrogs. [8] Häraf kommer, at man ej finner likhet i alla Riken med denna konstens utwidgande. Är därföre ej underligit, om Frankrike, England och andra orter, [9] förr än de längst Nordiske, kunna [ 55 ]framwisa sina Mästare. Wi gjöre endast den anmärkning, huru alt hwad Skaparen til timeligt behof, nöje och fördel i Naturen har nedlagt, igenom Christendom först blifwit satt i rätt bruk och wärde hos Europeiska folkslag, så at Wetenskaper, Slögder och Konster derigenom bekommit et bättre skick, samt til dess rätta ändamål, GUDs ära och Menniskans nytta, kunnat förkofras.

§. 5. I 10:de Sæculo, som ock de nästföljande, finner man derwid i allmänhet stora förbättringar. Hit intils hade Musikaliska kundskapen, ehuru många uptäkter derwid omtalas, ändock warit otilräcklig, ty såsom p. 39 är nämdt, sträckte den sig endast til någon inskränkt del, at åtskilja det Diatoniska, Chromatiska och Enharmoniska slägtet, och weta wissa toners proportion, men Composition och det som hörde til utförande af Musik, såsom tact, mensur m. m. war ännu obekant. Guido Aretinus [10] en Bened. Munk, som lefwat omkring A. C. 1024, war den, som icke allenast förbättrade [ 56 ]det Diatoniska slägtet, utan äfwen upfann sätt, at Componera fullstämmig Musik, och blir således billigt räknad ibland dem, som mäst bidragit til de sedan påföljande förändringar, hwaraf också samma wetenskap då fått namn af Musica antiqvo-moderna, i det ställe hon under den förutgående tid kallades antiqua. Han war den förste, som upfann de nu brukelige noter, dem han skal hafwa skrifwit i en fem radig ställning eller Scala, pentagrammum Musicum kallad, dock utan at tonernas längd eller drögsmål dermed beteknades. Til tonernas tecken antogos af honom dessa sex stafwelser: ut, re, mi, fa, sol, la, hwaraf wil synas, at han innom wår Octav icke erkänt flere än sex toner; men som han skall tillika beteknat dem med sju bokstäfwer: a, b, c, d, e, f och g, som utmärka sju särskildta toner, är nog osäkert, huru dermed warit beskaffadt. [11] I anledning af denna Guidos påfund, säger Baron Palmqwist i Wetensk. Ac. Handl. 1748, p. 165, at de Lärde uprättat sina Musikaliska Systemer, uti hwilka uträkningen öfwer tonernas förhållande på Monochorden, jemförelsen och förbättringen på de omnämde tre [ 57 ]slägten. samt Compositions reglorne woro säkra ämnen. Men härtil bidrogo, utom flere, [12] Joannes de Muris eller Muria, som G. Scottus kallar honom, annars nämnd Jean de Meurs: [13] Han förmenes först betjent sig af pentagrammum Musicum, och wist sättet, at med Noterna utmärka, icke allenast tonerna sielfwa, i anseende til deras intervaller, utan ock deras längd ellet tids förhållande. Man lärer icke dess mindre länge hafwa behåillit det äldre bruk med fyra rader och swarta Noter, innan det sednare och bättre kunde allmänt antagas. [14] Til de ofwannämde sex stafwelser, som Guido utwalde, har man sedan lagt stafwelsen Si, såsom den sjunde tons märke: hwaraf de som derefter lärde sjunga, sades solmisera. Således kunde omsider en likhet öfwer alt träffas med Musiken i Europa, så at, i stället de gamla spelt altid i en ton lika noter, (se p. 40) blefwo partier af åtskillig composition författade, [ 58 ]af den lätthet wunnits, at när Discanten nu håller på en enda Not, kan Basen hafwa 8 til 16, och twärt om; hwilket är det, som de Franska kalla contrepoints. [15]

§. 6. Efter Reformations tiden, och sedan en stor del af Europa, genom Påfwiska wäldets minskning, bekommit en mera Christelig frihet, och åtskillige orter i andra wetenskaper kunde framwisa store Män, drögde icke länge, innan täflan upkom i flere Riken om Musikens befordran. Italien hade länge warit en plats, der lärdom och kundskap borde sökas; man finner derföre, at flere skickelige personer, likasom ifrån en Schola, i början derifrån äfwen utspridt Musiken öfwer Europa. Wid Academierne i Bologna, Werona, Brixen och flerestädes, hafwa månge blifwit namnkunige för insigt i konsten. [16] Roms heder fodrade, [ 59 ]at alla de inrättningar borde skyddas och förbättras, som kunde gjöra Påfwiske stolen lysande, hwaraf fölgt, at, äfwen in til sednare tider, månge ditrest, endast för at winna framsteg i Musiken. [17] I Tyska orter begynte Musiken, i medlet af 1500 åratalet, märkeligen tiltaga, så at den ock då wid Academierne derstädes offenteligen lärdes, hwarföre man ock wid den tiden finner många, som derföre blifwit berömde.[18] [ 60 ]I Frankrike, [19] Spanien, [20] Ängland, [21] Polen och flerestädes, kom ock Musiken nu i mera wärde. Såsom mycket bidragande härtil, må Boktryckerie-konsten nämnas, hälst [ 61 ]wetenskapen derigenom bättre kunde utspridas, sedan många Auctorer i detta ämne blefwo bekanta, hwilka gåfwo anledning til flere undersökningar om rätta grunderne och bästa utöfningen af konsten.

§. 7. Uti 17 Sæculo har Musiken i Europa ännu mera blifwit förbättrad, så at man då i alla orter träffar et större antal af konstens idkare. Italien tyckes wäl ännu behållit företräde, i anseende til sina många stora Mästare, [22] hwars Lärlingar äfwen annorstädes utspriddes; men så funnos ock nu åtskillige namnkunnige, som både i Tyskland [23] och flere Riken [ 62 ]upbragte Musiken, hwarföre ock någre då redan påstodo, at samma wetenskap stigit til sådan högd, at den ej längre kunde drifwas. [24] Åtskillige Musikaliske Academier woro ock nu utom Italien bekante, såsom Bryssel och Mecheln i Nederland, Academie Royale de Musiqve i Paris instiftad 1669. I Cambridge och Oxford i England, samt i flere orter höllos publique föreläsningar i Musiken, hwilken nu ansågs på många ställen för et nödwändigt studium, hälst som Kejsare, Konungar och Förstar derföre fattat et särdeles behag, [25] och [ 63 ]således war naturligt, at den wid de flästa Europeiska Hof kom i anseende. Fruentimmer hafwa så wäl i sednare som äldre tider, wisat särdeles färdighet i denna konsten och böra äfwen derföre hedras. [26] At många förändringar nu skedde wid Instrument-makeriet blir på sitt ställe nämnt. Det wore för widlöftigt at anföra dem alla, som detta tidehwarf genom utkomne arbeten gifwit Musiken större wärde; wi böre [ 64 ]dock ihogkomma Praetorius, Kircherus, Prints, Hammerschmied, Werckmeister m. fl. [27] som märkeligen dermedelst utwidgat kundskapen i de fläste Riken, och bidragit, at den omsider, ehuru sent, äfwen kommit til Swerige. Hwilka och hurudanna förbättringar Musiken i allmenhet wunnit ifrån ofwannämde Sæculi början, är en sak, som lemnas större kännare at sammanfatta. Baron Palmqmist har i Wet. Acad. Hand. 1748 p. 165 något derom anfört, och wisat, huru denne wetenskap genom flit, blifwit satt i det skick, at man nu för tiden förnämligast i composition binder sig wid 3 stylar: Kyrko- Theatral- och Cameral-stylen, (jemför p. 38) hwarunder alla andre inbegripas. Han berättar också, at icke något tjenligare medel funnits, til befordran af Musikens behaglighet, än, at sammansätta et [ 65 ]nytt slägte af det Diatoniska och Chromatiska, som blifwit kallat Genus Diatonico-Chromaticum, hwarefter Instrumenterna skulle inrättas, och hwarom Professor Euler i en sednare utgifwen afhandling widare förmäler. Men som Musik-idkare, oagtadt all flit, måste finna den swårighet uti sitt nya slägte, at då wissa toner stämma wäl tilsammans med somliga, swäfwa de åter med andra, så hafwa de sökt hjelpa denna olägenhet genom temperaturen, i det de bjudit til, at jämka alla eller någre toner innom en octav; och således är samma temperatur, et mål ännu, som nog sysselsätter många älskare af Musiken. [28] I öfrigt, säger Baron Palmqwist, är billigt, at denna konst får namn af wetenskap, efter den nu så blifwit uparbetad, at en stor del af det, som deruti förekommer, med skäl kan bewisas.

§ 8. Närwarande 18 Sæculum blifwer således ännu mera märkeligit i wår afhandling, ty sedan man så i den ena orten, som den andra, begynte täfla i utöfningen, hafwa de fläste Europeer gjort stora framsteg i konsten, hwartil [ 66 ]det i synnerhet har bidragit, at många skickelige ämnen warit i åtskillige länder wäl underhållne, samt genom resor til Italien och andra ortrer märkeligen fått upöfwas, jämte det, at, wid de fläste Hof, både Kongelige och Förstelige Capell med mera fördel blifwit inrättade. Man finner således i detta tide-hwarf snart et oräkneligt antal af konstens flitige idkare och lyckelige Componister, hwilka, ej allenast hwar och en i sin ort, gjort sig förtjente, utan ock genom utgifne arbeten annorstädes wunnit heder. Italien torde dock til äfwentyrs kunna upwisa de fläste. [29] Dess Musik har i allmenhet, til närwarande tid, blifwit ansedd såsom mycket angenäm, skulle dock, efter någras mening, wara långt ljufligare och mer intagande, om den wore mera naturlig och innehölle något, som plägar kallas cantabile, samt blef tillika mindre konstig, inbunden och swår. (30) Ängelska [30] [ 67 ]Musiken, skal wara mycket diup och sinrik, samt derigenom något skild från andra Nationers. Flere hafwa med fördel besökt deras Academier, och gjordt märkelige framsteg i denna wetenskap. [31] Franska Musiken är [ 68 ]merendels liflig, qwick, och muntrande. [32] Genom Opera-Concerter, och andra för konsten nyttige inrättningar, har samma Nation hunnit långt i utöfningen, och derigenom mycket kommit i rop. Spanien och Portugal [33] hafwa sin egen besynnerliga smak i Musik, som af kännare icke föraktas. Tyska Riket och dess Förstendömen [34] äro, för närwarande tid, de [ 69 ]orter, hwarest Musikalisk konst och öfning, efter hwart Hofs behag, mer och mindre är lysande. Denna Nation har altid behållit sin egen särdeles smak som äfwen wunnit andras bifall. Österrike, [35] Preussen, och Polen [36] äro icke hellet lottlöse af Virtuoser, utan hafwa länge täflat med andra Riken om företräde, likasom Krigs och Fält Musik i detta tidehwarf der, som annorstädes, märkeligen stigit. Rysssland, hwarest förut ej hördes någon behaglig Musik, har äfwen i sednare tider, särdeles under Kejsarinnan Elisabets Regering, blifwit der af bekant. [37] Holland [38] och [ 70 ]Danmark, [39] ehuru Nationerne i allmänhet ej skola vara mycket för Musik, hafwa ock gått långt i denna wetenskap. Turkiska Musiken behåller ännu sin besynnerliga art, at wara brummande och mindre angenäm [40]. Men mitt ändamål är icke, at beskrifwa huru hwar [ 71 ]Europeisk ort, förr eller sednare blifwit hedrad för sina uptäkter til konstens befordran, hwad märkeliga författningar, på et eller annat ställe, der til bidragit, o. s. w. min föresats blir, at wisa, huru Musiken i Swerige efter hand stigit til sin högd; men förut bör något nämnas i



  1. Svetonius in vita Neronis, och Bonnet dans l'Histoire de la Musique, berätta åtskilligt om Nero, det säges at han ifrån Alexandria haft flere stora Mästare, som njutit ansenlig Sold, ibland hwilka Menecrates och Terpuus nämnas, såsom twå förträffelige Cither-spelare. Den sednare skall i synnerhet efter afton-måltiden ofta roat honom, och underwist i Sång-konsten. Redan den tiden, woro Musikanterne på det präktigaste klädde, och Instrumenterne inlagde med Guld, Perlemo och Elphenben.
  2. Ibland Kejsar Galbas Hof-Musikanter, nämnes Canus en konstrik Pipare, som blifwit wäl belönt. Wespasianus skal, efter Swetonii berättelse, sjelf lärt både Sång- och Spel-konst, samt utom andre, wisat stor frikostighet emot Tarpejus och Diodotus, som warit Mästare på Cithra. Under Kejsarene Traianus och Hadriauus, lefde Philosophen Plutarchus, som, jemte flere skrifter blef bekant af sitt Commentarium de Musica.
  3. Djonysius Halicarnassäus skal lefwat A. C. 118, och skrifwit många böcker om Musik. Mesomedes wid samma tid, war stor Poet och Cither-spelare. Geminus Comoedus säges warit Kejsar Aurelii Läromästare, och berömes mycket för Sång och Musik.
  4. Nemligen A. C. 1550, igenom Joseph Zarlinus Clodiensis ifrån Italien, som war Capellmästare hos hertigen af Wenedig, och för mycken insigt i Musiken blef namnkunnig.
  5. Musik-Lexicon nämner flere, som derföre blifwit hedrade. Agenor, en Grekisk Philosoph, af hwilken Agenoriska Secten är upkommen, säges också skrifwit om Musik.
  6. I Roms Collegii Bibliothek skall ännu förwaras flere desse Grekers Musikaliska skrifter, i et stort band tilsammans, nemligen: Aristides, Briennius, Plutarchus, Aristoteles, Callimachus, Aristoxenus Alipus, Protolomäus, Euclides, Nicomachus m. fl. hwilket der anses som en stor skatt
  7. I Österlandet berömmes Kejsar Theophilus i 9 Sæculo för den som skyddat Musiken, samt sjelf sammanfattat flere sånger för Grekiska Kyrkan. Kejsar Emanuel i 12 Sæculo, skall ock wisat mycken ynnest emot Samotherus Logotheta, hwilken då warit bekant af färdighet på Lyra och Cithra. Här wid erinras, huru märkeligen Musik och andra wetenskaper i Grekeland voro i sitt wärde, så länge Christna Kejsaredömet i Orient hade bestånd, men, sedan Turkarne intagit Constantinopel A. C. 1453, har i den härliga Orienten så Musik, som andre fria konster, icke widare funnit någon trefnad. der först sammanfattat sång med flere stämmor, likaså Osbernus, en Engelsk Bened. Munk och Præcentor i Canterburg, wid A. 1074, som utgifwit twå afhandlingar; de re musica och de vocum consonantis. Många dylika kunde för äldre tider upsökas.
  8. Redan i 6 Sæculo hade början skedt med Christendomens införande i England, Frankrike och några andra orter. Tyskland war en del Hedniskt til 9 Sæculum. Dannemark och Swerige kommo ännu sednare ur sitt mörker.
  9. I England nämnes Tunstanus eller Dunstaphus A. C. 940 för anwänd flit wid Musik, och säges
  10. Han skall warit från Italien, och Staden Aretio eller Arrezzo, och är derföre bekant både under namn af Guido och Aretinus.
  11. Ehuru Mattheson i sin Beschütste Orchestre p. 376 &c. icke särdeles hedrar Guido, i anseende til sednare tiders uptäkter, må man dock föreställa sig, at han icke utan möda framskaffat många nyheter, som ländt til Musikens förkofran. Kircherus och någre äldre Auctorer gifwa honom derföre billigt loford.
  12. Hermanus Contractus wid år 1050 har warit en bland de mäst namnkunnige af sång-konsten.
  13. Om honom ses widare i Musik-Lexicon p. 240 han säges der lefwat A. 1220, eller 200 år efter Guido, men andre utsätta dess tid omkring år 1300, och således 100 år sednare.
  14. Detta så kallade tetragrammum ellet fyra raders noter, finnes ock i Swenska mässboken Trykt i Stockholm 1548; är derföre troligt, at Munkarne behållit det samma för sången och Mässan, ehuru pentagrammum warit i bruk för Instrumenterna.
  15. Jemför Baron Holbergs Epistl. p. 187.
  16. Franchinus Saforus Professor Musices i Brixen 1514, skal warit den, som tydligen förklarat Läran om de 12 Modis, hwilka en Boethius dock först updagat. Georg Fabricius, som flere år uppehölt sig i Italien för Musiken, och sedan förordnades til Rector wid Gymnasium i Meisen, hade, för sin insigt och flere utgifne arbeten, blifwit af Kejsar Maximil. II krönt til Poëta Laureatus, och i Adeligt stånd uphögd; han afled 1571. Ludwig Balbo från Wenedig 1578, Carl Berthus Capellmästare i Florents, Zarlinus Clodiensis hos hertigen af Wenedig, nämnd p. 5. Anders och Giowanni Gabrieli ifrån Wenedig m. fl. woro den tiden i rop för Composition. En Ferdinandus ifrån Flandern hade omkring år 1440 blifwit bekant, såsom både Philosoph, Poet och Musikus, samt ehuru han warit blind, deruti wisat stor färdighet.
  17. Påfwen Clemens VII skal i synnerhet warit en stor älskare af Musik; dess efterträdare hafwa också icke underlåtit at befordra samma wetenskap, hwarom åtskilligt kunde anmärkas.
  18. Ockenheim från Nederland har warit en stor Componist i 15 Sæculo. Bernhardus, af Tysk härkomst, blef 1472 i Wenedig känd för upfinning af Pedal. Senfli war Capell-mästare hos Hertigen af Beijern i Doct. Luthers tid, och lefde med honom i särdeles förtroende, likaså Josquinus Pratensis, eller Jodoculus de Pres ifrån Nederland, som blef Capell-mästaren hos Konung Ludwig XII i Frankrike, och bekom til slut af honom förläning. Han omtalas för sin Musikaliska insigt, och säges äfwen warit bekant med Luther, som lemnat honom et sådant loford: Josquinus är en mästare öfwer Noter, de måste gjöra hwad han will &c. Månge kunde ännu för denna tid nämnas, såsom Agricola i Magdeburg 1545, Glareanus 1547, och dess Lärling Herpol Domerus något der efter, som utförligen beskref de tolf modos. Lassus Orlandus Capell-mästare i Beijern omkring 1570, ansågs näst Jod. Pratensis, för den största Componist, likaså Knefelius ifrån Schlesien, Händel Capellmästare hos Biskopen i Olmuts 1586, Lindner Cantor i Nürnberg 1590, Dedekind Cantor i Lüneburg 1592, Gibelius ifrån Schlesien m. fl. hwilka gjort sig förtjente genom Musikens upöfwande i Tyska orterna. Nic. Selneccer, Theolog. Doctor i Leipzig, som dog 1592, hade ifråin sitt 12 år wisat en särdeles lust och färdighet på Instrumenter, hwarom kan läsas i Gleichens Dressdensch. Hof-Predig. Historie.
  19. Montonus, Capell-mästare hos Konung Franciscus I i Frankrike, har gjordt sig namnkunnig genom Noternes fördelning i löpande figur, och kom derföre i anseende hos Påfwen Leo. Faber i Paris wart bekant A. 1522 för nya uptäkter. Glaudimelus, en stor Componist, omkom i Paris 1572 på den blodiga Högtids-dagen. Simon Boijleau 1544, och Anton Bertrand 1578 från Fontanges berömmas för insigt i Musik, lika så Belardus för sin färdighet på Luta. o. s. w.
  20. Frans Salinas en Ränt-mästares Son från Burgos i Spanien, som på 10 året mistat sin son, men sedan i 20 år wistats i Italien, och der gjort stora framsteg i Musiken, blef Professor artis musicæ i Salamanca, och skal utgifwit sju böcker om Musik 1577.
  21. Ibland äldre Ängelska virtuoser nämner Kirkerus Gref Sommersett 1650, som upfunnit en 8 sträng. Giga.
  22. Ludw. Wiadana, en lärd Italienare tilskrifwes upfinning af General Bas 1605, och säges han warit den, som i synnerhet bragt både composition och utöfning på Instrumenter i bättre ordning. Efter honom kommo flere i rop, såsom Zuchinus Brixiensis 1602, Abaco från Werona, och Abbatino från Taferno 1638. Relzius Pausens, Cantor i Sorau 1640, Sabatinus Galeazzus 1650, Bontempus Chursachsisch Capell-mästare 1660, Corelli af Fusignano 1680 i Chür-Bäjersch tjenst, skal warit så stor Componist, at en Statue honom til ära blifwit upsatt i Petri Kyrka i Rom, med omskrift: Corelli Princeps Musicorum. Det är ej möjeligt, at kunna upräkna alla från Italien, som detta tidehwarf giort sig bekante genom Musikal. arbeten.
  23. Ibland denna tids Tyska Auctorer och namnkunnige Musici ihogkommes en Herbst Capel-mästare i Nürnberg 1643. Gengenbach Cantor i Zeits, Gretschmar, m. flere. Schein Direct. Musices i Leipzig 1640, Scheit Orgnist i Halle, och Schuts Capell-mäst. i Sachsen 1650, woro i sin tid hållne för bästa Componister i Tyskland.
  24. Joh. Conr. Dietericus i Antiq. Bibl. Vet. Test, 1671 , säger, at Musiken i Tyskland då redan täflade med Italiens om förträde, och tycktes honom ej kunna stiga högre.
  25. Kejsarene Carl V och VI, hade stort behag för Musik. Kejsar Leopold I skal lika så warit deruti wäl öfwad, och Componerat åtskilligt. Konung Ludwig XIV i Frankrike, betygade mycken nåd emot Capell-mästarn Lully, som han uphögde i Adeligt stånd och til största anseende. Churförsten Johan Georg II i Saxen, Hertig Fredrick II i Sachsen-Gotha, Landt-Gref. Ernst Ludwig i Hessen-Darmstadt, och många andre Förstelige personer hafwa tid efter annan särdeles befordrat denna wetenskapen. En Alexander Konung i Polen omtalas såsom ganska frikostig emot sina Hof-Musikanter. Man hade ännu många exempel at anföra af flere Kongl. Personers bewågenhet emot konstens idkare i sednare tider, men rummet tillåter ej widare derom.
  26. At Qwinnor i gl. Testamentets tid woro bekante af öfning i Spelkonsten, är nämnt pag. 8 och 32. Fordom kommo Qwinnor ifrån Syrien til Rom, som kallades Ambubajæ, hwilka spelade och sjöngo för betalning wid åtskillige tillfällen. De Romares Præficæ woro äfwen et slags Sångerskor wid begrafningar. Men ehuru denna Musik må anses, finne wi dock, at Fruentimmer i nya Testamentet i synnerhet förtjent loford, för erfarenhet i Sång och spel-konsten. Kejsar Constant. Magni moder Flawia Helena, och en Propertia i Bologna i Clemens VII tid, nämnas derföre med särdeles beröm. Anna de Parthenai Grefwinna af Marennes i Frankrike och Justina Wegeria i Italien, hedras i synnerhet i 16 Sæculo, likaledes Judit v. Wellerse i Gosslar, en blind Ester Elisab. Welkiers från Schweits 1685 och Bella Margherita i Dresden 1687. En Fröken Freudenberg ifrån Hessen omtalas i Kellners Gen. Bas. p. 29. At i flere Länder, närwarande tid, många Fruentimmer träffas, som gått wida i samma wetenskap, är en bekant sak. I Italien skal wara et Closter, deräst Fruentimmer allena utgöra en stor Orchester, och tractera de swåraste blås-Instrumenter.
  27. Michael Praetorius ifrån Thuringen, Capell-mästare i Brunschwig, har gjort sig minneswärd genom Syntagma Musicum som han i 4 Tomer utgaf 1619, jemte flere arbeten til konstens befordran. Kircherus af Fulda en Jesuit, och stor Mathematicus, utgaf 1649 sin Musurgiam, utom mycket annat i detta ämne. Casper Wolf. Prints ifrån Ö. Phalts, har sammanskrifwit flere Musik. werk, som upräknas i det nämde Mus. Lexicon. Likaså And. Hammerschmied ifrån Böhmen, 1640, Galil. Wincent Joh. Meursius, sama tid, och And. Werckmeister i Halberstadt omkring år 1700, utom månge andre, som förtjena heder för sina uptäkter.
  28. Härom kan ses Dan. Stråhles påfund, at finna Temperaturn i stämning för tonerne, med J. Faggots Trigonometriska uträkning: Wet. Acad. Hand. 1743 p. 281 &c. samt Hen. T. Scheffers Mathemat. jemförelse emellan Tonernes naturliga förhållande i Musiken. Acad. Hand. 1748 p. 56. At de Chromatiske toner utmärkas genom åtskillige teckn, är nogsamt bekant.
  29. Af Musik. Lexicon kan närmare underrättelse ernås om de mäst namnkunnige Italienska Componister, hwilka i Alphab. ordning der upräknas, intil år 1737, nemlig. Abaco, Albinoni, Alberti, Allegri, Ariosti, Battistini, Bononcini, Gentili, Mathei, Qwerini, med flere. Såsom bekant är, hafwa i sednare tider ännu et större antal blifwit kände af sine arbeten, såsom Benchini, Galluppi, Giminiani, Gowanni, Lampugnani, Menesini, Marcello, Montanaro, Pergolesi, Rutini, Sabatini, Sartini, Tartini, Zarro. o. s. w. hwilket wore för widlöftigt omständeligen anföra.
  30. Uti Baron Holbergs 3:ne Epistlar, finnas åtskillige anmärkningar om Musiken. Han hade sielf i Oxford, Amsterdam, Genua och flere städes öfwat sig deruti, och säges från ungdomen derföre haft lust, samt i åldren äfwen behållit samma tycke, men p. 341 göras dock några hårda slutsatser, e. g. at det är med Musiken såsom andra konster, hwilka mera slitas wid uppolering, än blifwa blanka. Han påstår der, at Musici i wåra tider bemöda sig, at de måtte borttaga den naturliga sötman, hwartil de fått wämjelse, och beflita sig om, at gjöra Musiken skorrande och wanskelig, m. m. han menar derföre, at samma konst, om så fortfares, snart går under. Uti dess förr åberopade 33 Epistel, som endast är en betraktelse om Musik, säger samma Auctor: at denna Wetenskap wid dess tid, (1748) innom 50 år undergått mycken förändring, men tror dock, at smaken är wanslägtad från sin naturliga sötma; at många Compositioner nu gjöras mera för konst, än angenämhet, mera för öfning, än at förnöja åhörare, så at det skall händt med Musik, säger han, som flere nymodiga skåde-spel, hwilka gammalt folk, hwars smak ej är förderfwad, icke kan anse utan wämjelse, o. s. w. hwilket alt i wår uplysta tid tyckes wara för mycket sagt.
  31. I Ängland hafwa månge främmande Musici i sednare tider blifwit underwiste wid Academierna. Professorerne Goodeson i Oxford och en Pepusch äro mycket berömde. Där hafwa ock åtskillige Doctores i Musiken blifwit promowerade, ibland hwilka Georg Fr. Hendel ifrån Halle 1733 wart namnkunnig. En Benoni, Gren m. fl. samt den Swenska Roman uppehöllo sig på en tid i Ängland för Musiken. Huru årligen i S:t Pauls Kyrka hålles Musik til Präst-änkors och deras barns understöd, kan ses i Kalms Resa I Tom. p. 382. Prosten Tob. Biörk, som flere år wistats i London, har berättat mig, at Musiken i allmenhet hålles i wärde i Ängland. Sommar-nöjen tagas der i åtskillige Trägårdar, särdeles Wauxall och Rennila, som äro försedde med Lusthus, hwarest upföres vocal och Instrumental Musik. Wintertiden hålles der Comœdier, och i början af Fastlagen Redouter. Concerter och Baletter anställas ofta.
  32. Sebast. Brossard Capel-mästare i Strasburg, har utgifwit et Fransyskt Musik. Lexicon tr. i Paris. Charpentier som länge wistats i Italien, blef bekant som stor Componist. Campeon, Solo Violisten Ferrari, och månge andra kunde nämnas, som gjort sig förtjenta i Frankrike.
  33. Utom andra, ihogkommes den bekante Scallati i Spanien.
  34. Af Tyska Nation äro ganska många som gjort sig minneswärda af Musikens uphjelpande, såsom en Bach, Beijer, Graun, Fuchs, Graupner, Kegel, Hasse, Neidhardt och Joh. Georg Hoffman m. fl. Heinichen, Joh. Mattheson, och Georg Phil. Teleman böra i synnerhet ihogkommas för sina lärda arbeten. Lorens Mizler i Leipzig utgaf 1739 et Musikaliskt Bibliothek, såsom sammandrag af flere Auctorers skrifter.
  35. Frans Conti wart namnkunig 1703, såsom en berömlig Cammar-Componist. Joh. Cousser ifrån Presburg i Ungern, Bononcini, Boog, Bertaldi och flere räknas äfwen ibland Österrikets större Musik-idkare.
  36. Cryger Direct. Musices i Berlin hade redan 1630 warit bekant af sine arbeten. I sednare tider äro flere, som i Preusiska orter blifwit hedrade för Musik; en Benda i Berlin bör i synnerhet ihogkommas. Weracini, Cammar-Componist hos Konungen i Polen, war mycket i rop, och utgaf åtskillige Sonater, likaså Sylwius Weiss, med flere.
  37. Ryssland kan derföre ej framwisa någre namnkunnige Mästare i äldre tider, förrän Mandoni och flere nyligen der blifwit hedrade. Krigs musiken har wäl länge der warit upöfwad, men andre Instrumenter än Pukor, Trumpeter, o. s. w. woro ej wid Hofwet brukelige intil 1700 talet. Jemför Sw. Archiw. T. I. p. 18 om Legation til Moscau 1699. Om Tartariets musik kan läsas berättelsen om Ajuckiniska Calmuckiet, tr. 1744, p. 44, der nämnas Violer och mun-harpor, Harpor med 5 strängar. m. fl.
  38. En Locatelli har utom andra från Holland gjort sig minneswärd.
  39. I Köpenhamn må i synnerhet nämnas en Sarti.
  40. At Musiken i Turkiet icke blifwit förbättrad, kommer af förbud i Alcoran. I Albrechts Hierarchia Oeconomia p. 281 berättas, huru Konung Franciscus I i Frankrike i 16 Sæculo skänkt et Musikal: Instrument åt Sultan Soliman, som deröfwer i förstone förundrat sig, men sedan slog det sönder, af fruktan, at Turkarnas seder skulle derigenom förändras. Baron Rålambs beskrifning om 1657 års beskickning til Constantinopel omtalar den tidens Turkiska Musik p. 21. såsom sorl med allehanda spel, Harpor, Fedlor, Pipor, Trummor, och Pukor. At konsten sedan der föga stigit i behagelighet, är oss bekant. Ibland Turkiska Fruentimer, skola Harpor wara brukelige med flera tarmsträngar, hwilka i Musik-Lexicon kallas Salterio Turchesco, likaså anföres Colascione af 2 til 3 sträng. Trianglar, Clarinetter och flere klingande spel äro i sednare tider i Turkiet införde.