Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Om Musikens beskaffenhet i Gl. Testamentet, särdeles bland GUDs Folk
← Om Musik i gemen |
|
Instrumenterna i Gamla Testamentet → |
II. Afdelningen om Musikens beskaffenhet i Gamla Testamentet, särdeles ibland GUDs Folk.
§. 1.
Ifrån Patriarkerna til Davids tid, tyckes Sång- och Spel-Konsten blifwit mera bekant. Kircherus påstår, at Egyptjerne warit de förste efter Floden, som bragt Musiken til något anseende, gjör ock den slutsats, som skulle Israels barn derifrån fört konsten. Job, som förmenes lefwat först i detta tide-hwarf, talar då redan om de ogudagtigas frögd på Harpor, Trummor och Pipor. (C. 21:12.) I Exod. 15:1. 20. nämnes Israeliternas Sång och Spel wid deras gång öfwer röda Hafwet, til bewis, at sådant då lände til den Högstas lof och tacksäjelse. Under deras 40 års wandring i öknen, der GUD på et besynnerligt sätt igenom Mosen förde och lärde sitt Folk, har Han äfwen märkeligen täkts underwisa dem om Musikens rätta bruk och ändamål. Wi läse i Num. 10:2. GUDs befallning til Mose, at gjöra twå Trummeter aſ Silfwer. Et olika blåsnings-sätt derpå skulle wid flere tilfällen iagt tagas; såsom då Menigheten borde samlas inför Wittnesbördsens Tabernakel, när de skulle til strids, woro glade, wid Högtider och Nymånader m. m. I Levit. 25:9. talas om en särdeles inrättning med Basuner. Tyckes således, at Musiken då utgjort en del af Ceremonialiska Gudstjensten, hwarwid Lewiterne woro utsedde at biträda. (Num. 3 och 18 Cap.)
§. 2. Under Josua och Domarena är samma sedwana bibehållen. Wid Jerichos intagande, (Jos. 6:20.) och Gideons seger öfwer de Midianiter, (Dom. B. 7:16.) hördes en stark Musik. Deboras, (Cap. 5:3.) Jephtas (Cap. 11:34.) och Simsons Historier, (Cap. 16:25.) intyga det samma. At Propheterna, i synnerhet uti Samuels tid, öfwat denna wetenskap, förtjenar wår upmärksamhet. (1 Sam. 19:20. 10:5.) Wid glada tilfällen hördes ock åtskillige spel. (Cap. 18:6. 2 Sam. 2: 14.) Någre hålla före, at de Lof-sånger, som til den Högstas pris då blifwit nyttjade, warit Moses, Deboras, Hannas och andre af Fädernes författade sånger; men ehuru der med må tilgått, finne wi dock tydligare bewis, at
§. 3. Musiken under Davids Regering begynte stiga til högre anseende. Han hade sjelf i yngre åren lärt spelkonsten, och äfwen derigenom gjort sig känd för Saul. (1 Sam. 16:18.) Sedan han blifwit Konung, wisar sig alt mera dess lust och omsorg, at bringa denna wetenskap til större utöfning. När GUDs Ark blef hämtad från Gibea, instälte sig David och hela Israels hus med allehanda Stränga-spel, med Harpor, Psaltare, Trummor, Bjällror och Cymbaler. (2 Sam. 6:5. 1 Chr. 13:8.) Då allmänna Gudstjensten sedan blifwit, efter HERrans befallning, inrättad på det sätt, som den samma en tid förblef, finne wi 2:ne särskilta författningar wid Musiken. 1:o Inför Arken i det nybygde Tabernaklet i Jerusalem, under Assaph och flere Sång-Mästares inseende. 2:o Inför det Mosaiska Tabernaklet på Högden i Gideon under Prästen Zadok, samt Heman och Jeduthuns upsigt. (Läs 1 Chrön. 15 och 16.) Ännu märkeligare berättas, (1 Chrön. 25.) huru David updrog Assaph, Heman och Jeduthun, at haſwa öfwer-inseende wid Musiken. Under dem woro 288 Mästare, deras 24 söner inräknade, hwilka på allehanda spel och i HErrans sång wäl woro lärde; desse åter, blefwo genom lottning delade i 24 Classer eller Chorer, 12 i hwardera, och derjämte woro 4000 Lofsångare med Stränga-spel. (I Chrön. 23:5.) Huru desse på stora Högtider woro samlade, til at lofwa HERran, samt eljest alla dagar i weckan til et wisst antal woro tilstädes wid morgon- och afton-offren, är oss af Skriften bekant. En sådan härlig inrättning, som derföre (Psal. 81:5.) kallas en sed i Israel och Jacobs GUDs rätt, har således wisserligen warit den Högsta behaglig, och ibland GUDs Folk högt agtad. Hwad wittnar icke Davids Psaltare derom? Sjelfwa namnet i Grund-Texten intygar, at den blifwit sjungen efter regel-bundne Toner. [1] Huru mångfaldiga och synnerlige äro icke öfwerskrifterna på desse Psalmer, som wisa, at en del allenast blifwit sjungne, och andre tillika spelade? [2] Deraf inhämtas äfwen, hwilka Instrumenter härwid blifwit nyttjade, samt hwilka tilfällen dertil gifwit anledning. [3] Wid stora Högtider och eljest äro wissa Psalmer allmänt brukade, samt derefter förwarade wid sidan af Arken, tils de åter kommo at sjungas. [4]. Öfwerskriſten och innehållet af en del utmärker, at David derwid haft biträde af de stora Sång- eller Capell-Mästare Assaph, Heman och Jedu- thun. m. fl. [5] Inrättningen af desse Psalmers sjungande ymsom til skiftes eller i Chor-wis, [6] det lilla ordet Selas rätta uttydning, [7] m. m. förtjenar ock wår upmärksamhet, fast wi icke derom ega nog säker kundskap. Med Syrach (Cap. 47:10.) må wi dock säga: at David söng af alt hjerta, instiftade sångare, och lät dem sjunga sina söta wisor. [8] I öfrigt wete wi, at Klago-sånger den tiden icke warit obekante, (2 Sam. 1:17. 24.) likasom Sångare och Sångerskor wid glada tilfällen då hördes. (2 Sam. 19:35.)
§. 4. Salomos förbättringar wid denna konsten äro äfwen märkelige. Utom den Musik, som nämnes, (1 Kon. b. 1:39.) då han blef smord til Konung, dess 3000 ordspråk och 1005 wisor, (Cap. 4:32.) berättas på flere ställen, at han bibehölt sin Faders inrättningar, (2 Chrön. 8:14.) at han låtit gjöra Harpor och Psaltare af Ebenholts, (Almyggim,) som förr icke warit sedde. (1 Kon. 10:12, och 2 Chrön. 9:11.) Men tillika talas om en förträffelig Musik wid Templets inwigning, under Assaph, Heman och Jeduthun. [9] (2 Chrön. 5:12.) Der säges, at 120 Präster blåste på Trummeter, utom de många som spelade på Harpor, Psaltare och Cymbaler, samt at det war såsom en hade Trummetat, och som ena röst, til bewis, at der hördes en Harmonie, som icke utan stor konst och öfning warit möjelig, äfwen i wåra tider, ut i en liten Orchester med nog möda står at ernå [10] Hwarföre ock besynnerligen anmärkes, at Templet, wid denna wälljudande Musik, blef upfyldt med et moln af HERrans härlighet, såsom teckn, at denna förrättning warit Den Högsta behagelig. På flere ställen i Salomos tid berättas äfwen, huru Prästerna och Lewiterna spelade och tackade HERranom igenom Davids Psalmer. (2 Chrön. 7:6. m. fl.)
§. 5. Under de öfrige Konungarne, tyckes denna härliga inrättning mycket lidit, särdeles som Gudstjensten, efter de 10 slägters affall, icke kunde behålla sin förträffelighet, hwartil flere ogudagtige Konungar bidrogo, som efterfölgde Hedningarnas styggelse. Man ser dock under samma tid, at Musiken warit i bruk. I Abias regering nämnes om Trummeter. (2 Chrön. 13:14.) likaså under Konung Asa. (Cap. 15:14.) Josaphat förordnade om Sångare, som skulle lofwa i helig skrud. (Cap. 20.) Wid Joas Kröning hördes Musik i Templet på Blås-Instrument och Stränga-spel. (Cap. 23.) Men detta oagtadt, måste dock alt hafwa warit i oskick wid Konung Hiskie tid, ty han lät sätta Lewiterna i HERrans hus med Cymbaler, Psaltare och Harpor, såsom David det befalt, och säges tillika, med samma inrättning genom Assaphs och Davids digt hafwa lofwat HERran. (Cap. 29 och 30.) Fastän genom Manasse alt sådant medelst afguda-tjenst straxt kom i oordning, blef likwäl samma sed efter Davids bud åter på en tid i förnyadt bruk infördt af Konung Josias, (Cap. 35.) men kom dock snart mera at förfalla, wid Templets förstöring och Babyloniska fängelset under Konung Zedekie Regering. I detta tide-hwarf woro äfwen Sångare och Sångerskor brukelige, wid Sorgeliga tilfällen at sjunga Klago-wisor, intyga 2 Chrön. 35:25. Jer. 9:17. Amos 8:10. &c. Wi finne tillika flere bestraffningar af Propheterna emot Israel och Juda Folk, så för Musikens missbruk, som föragt af GUDs Nåde-wälgierningar. Jemför Es. 5:12. 23:16. Amos 5:23. 6:5. o. s. w.
§. 6. Under fångenskapen i Babel måste Israeliterna förwandla sin sång med Musik i Klagowisor, och hänga sina Harpor på pilträd. Psalm. 137:2. och Klagow. 5:14. uttrycker märkeligt deras saknad. At Chaldeerna den tiden, så wäl som andra folkslag, warit öfwade på flere Instrumenter, wisar Dan. 3:5. Basuner, Trummeter, Harpor, Gigor, Lutor, Psaltare och allehanda stränga-spel upräknas der, såsom til Politiskt bruk, och således wida skildt ifrån den härliga inrättning dermed ibland Guds folk. Hesekjel hotar eljest det stolta Tyrus, at Harpors ljud ej mera skulle der höras såsom någon den tidens stora förlust. (Cap. 26:13.)
§. 7. Efter återkomsten ifrån Babel, nämnas Sångarena af Assaphs barn 128, (Esr. 2:41.) men Sångare och Sångerskor tilsammans 245. såsom igenlefde i Israel. (Nehem. 7:67.) När derföre grundwalen lades til Jerusalems nya Tempe!, berättas, at Musikaliska inrättningen åter war bragt i sin ordning, och en förtrefflig Musik upfördes. (Esr. 3:10.) Wid samma Tempels inwigning omtalas en lika samling af Sångare och Spelmän med Cymbaler, Psaltare och Harpor; (Nehem. 12:27.) det nämnes äfwen, at de återkomne Sångare hade då sina hemwist i byar omkring Jerusalem. Nehemias förtäljer widare, huru han bestälte twå stora Tack-Chorar, förnyade Dawids och Salomos bud om Sången, samt i öfrigt på alt sätt åter uprättade den Lewitiska Gudstjensten. Dessa inrättningar blefwo wäl til en del bibehållne, de öfrige 600 åren in til Christi tid; men undergingo dock många förändringar. Judas Maccabeus säges (1 Macc. 4:54) med Sånger, Pipor, Harpor och Cymbaler hafwa uprättat offret, sedan Hedningarne, under Antiochus, Konungen i Syrien, hade oskärat Helgedomen genom Afguderi. Wi finne eljest af den H. Skrift, huru desse, så wäl som andre härlige författningar ibland Judarne, ju närmare det led til deras undergång, alt mera aftogo och förföllo, så at, wid Jerusalems förstöring, 70 år efter Frälsarens födelse, både Gudstjenst och Mosaiska stadgar woro bortblandade, hwarom äfwen Josephus som då lefwat, i sin Judiska Historia märkeligen berättar. Men förrän wi lemna denna Musik bör något anföras i
- ↑ Psaltare kallas i allmänhet Sephær Tehillim, men Rabbinerne hafwa dragit ihop det sednare ordet til Tillim. Efter bokstafwen blir således rätta öfwersättningen Lofsångs-Bok. Grekiska namnen äro hos de 70 uttolkare ψαλμοὶ, Psalmoi, och i Nya Test. βίβλος ψαλμῶν, Biblos Psalmoon, Psalm-boken, Luc. 20:42. Apostl. G. 1:20, af ordet ψάλλευ, sjunga Psalmer, och tillika spela, häraf kommer ock ψαλτήριον Psaltare, et Instrument, hwarpå Psalmer spelades. Se widare Starkes Företal til Psaltaren.
- ↑ Någre hafwa til öfwerskrift Mismor en kort sång, af Samar afskära. (Es. 5:6.) Altså är Samir en sång, som med afdelt och regel-bunden röst, efter Musikaliska toner sjunges, hwarunder också spelas på Instrumenter. Schir war efter någons mening en wisa, som allenast blef sjungen. (Se Ps. 27:45.) I Ps. 73 står ensamt Mismor. Begge orden Mismor och Schir finnas ock ofta tilsammans. (Se Ps. 30. 75. 87. 92.) Twärtom står Schir Mismor i Psal. 48, 66, 88, 108. til bewis, at Musiken stundom först begyntes med Instrumenter, stundom åter först med Sång; o. s. widare efter Starkes gifne anledning.
- ↑ En del tyckas endast warit författade at sjungas wid Stränga-Spel, Neghinoth, såsom Psalmen 4, 54, 55, 61 och 67. Någre wid 8 Strängar, Scheminith, nemligen den 6 och 12; på 10 strängar, Asor Psalm. 33, På 6 strängar Schoschannim, Ps. 45. o. s. w. efter uttolkarenas olika mening. Andre woro Psalmer at föresjunga, nemligen den 11, 13, 14, 18. och följande. I Psalm. 7:1. står Schiggajon af Schagha, erravit, aberravit, och kallas derföre Carmen erraticum, en Psalm, som David sjungit under sin flygt med mycken ångest. Någre föregifwa, at det beteknat et Instrument, eller en sorgelig Musik. Psalmerne 8, 81 och 84 woro at föresjungas på Gittith; om det warit et Instument eller en särdeles sång, är ock mycket owist. Någre påstå, at namnet är tagit af Gath, Win-präss, efter denna sång warit bruklig i Win-andene: andre mena, at David författat samma Psalm i Staden Gath, m. m. Utom dess, förekomma öfwer-skrifter: Ymsom i Chorenom, Machhalath. Ps. 53. I högre Choren, Hammaaloth, såsom den 120 och följande med 134, som förmenes fått namn af de 15 Trapp-steg, hwilka woro til GUDs hus, eller at Lewiterne sjungit dem på uphögda rum med hög röst. m. m. Se widare Starks Företal til Psaltaren, och J. Strickers Diſſ. de Titulis Psalmorum Davidis. Ups. 1718.
- ↑ Åtskillige Kyrko-Lärare hafwa upgifwit följande ordning wid Israelitiska Lof-sången. På I:sta dagen i weckan söngs den 24 Psalmen, II:dra dagen den 48, III. 82, IV. 94, V. 81 och VI. den 93 Psalmen. Wid dageliga Bränne-offren om morgon den 105, efter middagen 96 och afton 106 Psalmen: På Sabbathen den 92 och flere. I Nymånader och andra Fäster 113 med 118 Psalmerne. Wid de stora Högtider war altid starkare sång och Musik. I Påska Högtiden sjöngs det stora Halleluja, och hördes i 7 dagar sång och spel. I Pingest Helgen spelades 3 gånger wid Spis- och Tack-offren, wid Fäst-offret samt det wanliga Afton-offret. Under Löfhyddo Högtiden wart på lika sätt speladt och sjungit, då hela Menigheten ropade Hosianna. Wid andra särdeles tilfällen äro åtskillige Psalmer författade och sjungne, såsom wid erhållne segrar den 46 och 48, i Landsflygtighet den 42, wid infallande sjukdomar den 39. o. s. w.
- ↑ Psalmerne 39, 62 och 77, woro at föresjungas af Jeduthun. Den 50, 73 til och med 83 kallas en Psalm Assaphs, den 88 Hemans, 89 Ethans, 90 Moses, 72 och 127 Salomos, samt den 42 med 49, 84 med 88, woro Psalmer at föresjungas Korah barn, som stodo under de stora Sångmästarenas upsigt. Ordet Lammenazeachh i Grund-Texten, förmena någre endast utwisa, hwilka sånger blifwit lemnade åt Capell-mästarena at upföras i Musik, men 2 Chrön. 29:30 och flere ställen wittna, at ock desse Mästare (Menazeachh) warit författare til en del. Om Assaphs, Hemans och Ethans härkomst se 1 Chrön. 6:33, 39. &c. Widare kan läsas Starkes Företal til Psaltaren.
- ↑ Såsom redan är nämnt ymsom i Choren, Machhalath Ps. 53. i Högre Choren, Hammaaloth Ps. 120. Hwarwid erindras, at som desse Psalmer af öfwerskrifterna tyckes blifwit sjungne på uphögda ställen, torde wi kunna sluta, at Läcktare-byggnad, til Musiks upförande i Kyrkor, derifrån leder sin början. Ju högre en sådan Läcktare bygges, ju mer befordras wälljudandet. I Fahlu nya Kyrka, bygd 1644, finnas 2 små Läcktare öfwerst under hwalfwet, som berättas til sådant bruk blifwit inrättade. Se Ihrmans Christina Kyrkas Minne p. 23
- ↑ Ordet Sela har til sin bemärkelse af Skriftenes Uttolkare blifwit mycket olika anfördt. Någre hänleda det af Hebreiska Salal, såsom et teckn til hiertats uplyftande; andre giöra det lika betydande med Amen, det är wisserliga sant. Någre anse det för et förundrans och utrops ord, eller en erindran för Musikanten at pausera, stadna och litet hålla up med sin sång eller spel. o. s. w. Jemför widare Siljeströms Diss. Philol. 1734. under Prof. Asp. Wi wete ock, at Halleluja, Lofwer HERran, som på flere ställen wid öfwersättningen är bibehållit, warit et märkeligt uttryck af Davids frögd och glädje.
- ↑ Widare om Davids Psalmer, deras anseende och wärde, förträfflighet, antal, fördelning och hopsamlingen deraf, kan läsas: Lefwernes beskrifningar öfwer de H. G. Män, som skrifwit Gamla Testam. böcker, trykt i Upsala 1770.
- ↑ Efter någre Lärdas mening, skal Ethan och Jeduthun warit en och samma, som de föregifwa, efter det sednare namnet allenast warit bekant, ifrån den tid Arken blef förd til Davids stad. (Jemför 1 Chrön. 15:19. 25:1.)
- ↑ Se härom Prosten Th. Odhelii Tal wid Orgwärks inwigningen i Flo Kyrka, trykt 1765.