Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber/Åtskillige Saker, som äro nyttige i Hushållet

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Hwad wid Bakning är at Observera.
Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber
av Cajsa Warg

Om åtskilliga Saker, som äro nyttige i et Hushåll
Några slags Färgningar.  →


[ 559 ]

Åtskillige saker, som äro nyttige i Hushållet.

At förwara Miöl för Mått.

Det säkraste sättet, at förwara miöl för måt, är, at hänga det uti säckar under taket, uti et rum derest wädret spelar, och ju högre ifrån golfwet, desto bättre det är; men i brist af det tilfället, så kan det förwaras i lårar eller tunnor, på det sättet, at et gammalt fint linnekläde bredes wäl öfwer miölet, så stort, at det sluter rätt intil bräddarna runt omkring, derofwanuppå lägges salt, som bredes öfwer klädet af et twär fingers högd, så nära intil brädden som det kan komma; men aktas, at ej saltet faller under: härwid observeras noga, at hwar gång något tages af miölet, så lyftes linnet med saltet up, miölet tages då jämt af, och linnet lägges sedan med saltet hel jämt uppå igen, hwilket ej bör förglömas.

At giöra Hafre-Gryn.

Hafran wannas först ganska wäl, sedan kokas up siö-watten, hwaruti hafran lägges, och låter det då hastigt koka up igen, men under kokningen omröres han ständigt til des kornen börja miukna, och bli uti ändarna lika som grodda el. utspruckna, då tages hafran up utur watnet och bredes ut på et bord, at han wäl kallnar; sedan torkas han antingen i ugnen eller på en kiölna, som giöres warm utan rök, derefter skrädes han wäl och males på wanligt sätt som korn-gryn; dock må qwarnen gå något lättare, så at såderna kunna wäl skiljas ifrån. [ 560 ]

At bleka Wäf på kort tid.

Wäfwen lägges uti Byksån, såsom han är kommen ifrån Linwäfwaren, och bykes i 2 dygn med siudhett watten både natt och dag: derefter lägges han ut på blekes-platsen i 4 dagar, och watnas alla dagar, om intet regn faller; sedan tages han up och lägges åter i byke-karet, då et groft lakan lägges öfwer honom, och hafwer tilreds en god del swarta rätickor, som äro wäl skalade och hackade, hwilka läggas derpå; sedan bykes han åter i 2 dygn med god björke-lut, och derefter tages rättickorna af, som förwaras til en annan gång när wäfwen skal bykas: då tages han up, sköljes och klappas ganska wäl wid siön, och lägges sedan ut på bleket igen, men wattnas flitigt, i synnerhet när starkt solskins-wäder infaller. Om tilfälle så är kunna nedsättas i marcken små pålar, med så stort rum uti den öfwersta ändan, at deri kan läggas runda trä-kaflar, som böra wara ganska wäl barkade och släta, på det wäfwen ej må fara illa, då hon så ofta til bykning skal uptagas: pålarna sättas midt emot hwarandra, något bredare än wäfwen är, men uti honom bör då wara sydda öglor, hwilka sättas öfwer de i marken nedslagne pålar, så at han kan ligga stilla på kaflarna. När wäfwen efter andra bykningen har legat 8 dagar på bleket, eller desse föreskrefne kaflor, så bykes han åter i 2 dygn, hwartil nyttjas då de förwarade rätickorne, som kokas i luten och lägges å nyo på et groft lakan öfwer wäfwen i stället, som åter kunna giömmas til nästa bykning; men wäfwen klappas [ 561 ]och sköljes åter igen wäl wid siön, och utsättes sedan på sitt rum. På detta sätt continueras, til des han blifwer til fullo bykt. Härwid gifwes ock wid handen, det aska af ormbunke-gräs är ganska god, så wäl til wäfwars bykning som til kläder, äfwen ock at deraf koka såpa och twål; den samlas på det sättet: En bakugn lägges full af gräset, sedan det först blifwit litet tort, derpå tändes eld, och när det då blifwer utfalnat, så sopas askan ut.

At koka Lin- och Blån-Garn.

Härfworna skakas hel lediga ut; men om det är fint garn, så sättes red-tråd uppå dem, och läggas mycket redigt uti en Så, derpå slås så mycket watten, at det wäl står öfwer, och låter dermed stå i twå dygn, då tages härfworne up hel redigt, den ena efter den andra, och utwrides alt watnet; sedan lägges först uti en stor järn-gryta eller kittel, hwarest garnet hafwer godt rum, 2 stora öpna tunnband i kors på botten, på det sättet, at ändarna stå öfwer kettilen, och derofwanuppå något utbredd halm på tunneband-korset, så at han skyler hela kittel-botten; då hafwes tilreds sållad god biörk-aska på et bord, hwaraf strös tunt på halmen, sedan upskakas härfworna hel redigt, den ena efter den andra, och sölas uti den sållade askan; lät då så mycket aska, som fäster sig derpå, blifwa qwarsittandes, och så fort de på detta sättet äro sölade, lägges de hwarftals i kittelen med något fett eller gammaltalg; men skulle ej garnet taga nog aska til sig, så kan litet strös emellan hwarfwen. När altsammans är sålunda nederlagt, slås kittelen så [ 562 ]full med watten, som han har koknings-rum, och watnet wäl står öfwer garnet; lät det sedan stå öfwer natten, och om morgonen hel bittida lägges eld under kittelen, at han jämt kokar; men garnet omföres som oftast på det sättet, at man håller uti ändarna på tunn-banden, som stå öfwer kittelen, och sålunda förer altsammans omkring: det bör ock noga efterses at det ej kokar tort, ty spädes som oftast uppå med watten. Märket, när det är fullkokadt, är, då en härfwa uplyftes, och det lika som glittrar eller blänker, så är det nog, hwilket ej lärer kunna ske, förän eftermiddagen, om icke det mycket bittida har begynt at koka; men när det märket wisar sig, så bäres kittelen med garnet til siön, sköljes mycket wäl rent, samt klappas litet med klappe-träd, men ej för hårdt, ty då far det illa; derefter lägges det uti liumt watten öfwer natten, sedan tages det up, wrides wäl, utskakas och uphänges til torkning. Men om man wil spara talg wid garns kokande, så lägges här och der emellan hwarfwen, i stället för talgen, tall-qwistar, som äro kådiga, hwilket giör samma nytta, förutan det, at garnet ock blifwer deraf segt. När tråd skal blekas, så kokas han först på samma sätt som garnet, och när han derefter legat i ljumt watten öfwer natten, så utsättes han på bogar i solen och wattnas flittigt, samt bykes ibland, så blifwer han snart hwit.

At twätta Spansk Ull.

Hälften watten och hälften urin kokas up, lägg litet i sänder af ullen uti en Så, och slå af det upkokade derpå så mycket, at det står wäl öfwer; [ 563 ]rör då sakta omkring ullen med en trä-spada, och när det är litet omrördt, så tages hon up och lägges uti en annan Så: koka sedan up det samma som ullen legat uti, men utspäd med samma blandning som förr är nämt, så at det blifwer tilräckeligit, och lägg annan ull uti den toma Sån igen: när det kokar up, så slå åter lika mycket deraf uppå henne, at det står wäl öfwer, och rör sakta litet omkring: derefter uptages den ullen och lägges til den första, och således continueras med så mycken ull, som man wil hafwa twättad; men observeras, at ej för mycken ull lägges uti Sån på en gång, när det kokade watnet slås derpå. När då altsammans är således ansat, så lägges litet i sänder uti et rissel, och sqwalpas rätt wäl i siön, til des hon är är ren; lät sedan watnet rinna ifrån och kramma litet derpå: bred sedan ullen ut på et rissel, som är giordt af flätade spröter, men i brist af sådant, så lägges hon på grofwa lakan at torka, när ullen är half-torr, så redes hon litet ut, så torkas hon fortare. När fin ull af Spanska Får, som ej klippas mera än en gång om året, behöfwes at rengiöras, och då twättas på föreskrefne sätt, så filtas hon ej tilhopa, utan blifwer lika redig och bra.

At byka Ull til stoppning.

Tag så mycket ull som är nödigt, lägg henne på et rissel af sprötar giordt, och piska henne med släta käppar, til des hon blifwer redig och fri ifrån stickor och strå, som gemenligen plägar sitta uti henne: då hon är ren, så lägges uti et byke-kar eller Så små käppar i kors några hwarf, och sedan [ 564 ]ullen derpå; haf då tilreds kallgiord lut, hwilken är dagen förut satt af god aska och siöwatten, och bör wara så stark som ordinair byknings-lut: häll det klara af, och tag lika mycket wattn, som den klara luten, hwilket blandas tilsammans, sättes sedan på elden, och när hon kokar up, så slås det på ullen, samt låter luten genom tapphålet saktelig afrinna, och åter kokas up samt slås på ullen igen: således continueras 8 eller 9 timmar, och efter den tiden tages ullen up och lägges uti et stort rissel, sköljes och sqwalpas wäl i siön, sedan kramas hon litet, men ej för hårdt, så at det mästa watnet får afrinna, och derefter utbredes ullen på samma rissel hon warit piskad uppå, samt sättes i et warmt rum at torka. När ull på detta sätt är handterad, så är hon rätt god til stoppning, sedan hon blifwit kardad, då hon ej sticker sig ut. Härtil kan nyttias både lödja[1] och lamb-ull, som eljest är det sämsta til annat bruk.

NB. När man ej har tilgång af spröt-rissel, at piska ullen uppå, så utredes hon litet med händerna, och wid samma tilfälle utplåckas stickor och strå.

Kokad Ull til stoppning

Sedan ullen är piskad eller utredd, så kokas hon 2 timar med sådan lut, som i det nästföregående är upteknadt, hwilken ock blandas med hälften watten; men när ullen så länge har kokat, så lägges hon i rissel, sköljes och sqwalpas wäl i siön, samt derefter handteras på samma sätt, som den föregående, är ock äfwen lika god til stoppning och [ 565 ]sticker sig ej ut; men är litet mera beswärlig wid utredningen när hon skal kardas, och ej eller så hwit som den bykta.

At taga Pontacs-Fläckar utur Linkläder.

När linnet nyss fått fläckar af Pontac, och förr än det blifwer tort, så doppas det uti upkokad urin åtskilliga gånger och gnuggas wäl: skulle linnet ändå behålla någon rådna, sedan det derefter blifwer twättat med watten och såpa, så swaflas det på följande sätt: lägg stött swafwel på eld-kål, håll det wåta linnet deröfwer, och lät röken komma på fläcken, gnugga det sedan uti såplödren och håll det åter öfwer swafwel-röken, så går det bort; men skulle linnet länge legat och Pontacken wara inbiten, så är det säkraste medlet, at lägga det på bleke och stryk citron-saft derpå 2 eller 3 gånger om dagen, och hwar gång gnuggas wäl in; är det då starkt solskin, så kan det blekas ut på 3 eller 4 dagar.

At taga Bläck-Fläckar utur Linne.

Fläcken tages ut på följande sätt, förän det kommer i watten: wät fläcken rätt wäl med citron-saft, gnugga och håll honom för elden til des det torkar, wät honom åter med saften, gnugga och torka på samma sätt: således continueras til des han är borta.

At taga Råst-Fläckar utur Linkläder.

Kiöp på Apothequet Sal Acetosellæ,[2] giör råst-fläcken wäl wåt med siöwatten och strö litet af [ 566 ]ofwanskrifne pulfwer derpå; men när det bara litet legat, så dryp någre dråppar watten på pulfret, gnugga sakta och skölg det straxt rätt wäl, eljest går det hål.

At koka Såpa.

Tag en fierdedels tunna god biörk-aska, och dertil 5 marker pått-aska, derpå slås 38 kannor siö-watn, hwarmed det sedan kokar i 4 timmar, då doppas en fiäder hastigt deruti, om fiedren då löper af, så är luten stark; men sker ej det, så bör hon koka längre, til des hon håller det profwet; då lyftes grytan af elden och ställes litet stilla, til des askan siunker, då slås et stop hwit kalk uti et annat käril, och derpå hälles all den klara luten, hwilken wäl öfwertäckes, så at ej kraften bortgår: lät henne sedan dermed stå tils andra dagen om morgonen, då all den klara luten hälles deraf igen, men slås litet af henne uti en kettil eller stor järn-gryta, som man wil koka såpan uti och dertil läggas 5 marker talg, sedan låter man det jämt koka; men röres och öses deruti ibland med en slef, och spädes på efter hand af den öfriga luten, til des altsammans är deruti, samt låter henne sedan koka, til des hon blifwer tjock som en tunn gröt, så är hon färdig.

At giöra Stärkelse.

Gröpa hwete och lägg det uti en Tina eller Så, slå derpå så mycket watten, at det står wäl öfwer, och lät det sedan stå 3 weckor, eller til des det blifwer rätt genomsyrat: då tages matkarna och den mögliga hinnan bort med halmsuddar, som [ 567 ]gemenligen plägar sätta sig ofwanuppå; derefter hälles warligen så mycket watten bort, som kan aflöpa, at ej det tiocka i botten upgrumlas; men när watnet är afhält, så tag litet i sänder af det tiocka och kramma det wäl emellan händerna öfwer et fint flor-sickt, som står på spiälor öfwer en fot-bunka, och medan det krammas, så öses litet friskt watten uppå efter hand, så länge något hwitt går utur kliet: då slås det utur sicktet och lägges deruti af samma slag, som på lika sätt handteras, och fortfares således så länge något är igen: sedan slås den stärkelsen som runnit genom flor-sicktet, tillika med det watnet som då är derpå, uti et eller flera wäl rengiorde tråg, och låter honom stå stilla til andra dagen, då watnet hälles sakta af, och med handen strykes lät bort uti et annat käril det rödaktiga, som lagt sig ofwanuppå; sedan slås friskt watten på stärkelsen igen, och han röres wäl up ifrån botten, så at det blifwer wäl samlat: fyll sedan tråget med watten, och lät honom åter stå til andra dagen, då watnet på samma sätt afhälles och friskt slås uppå, samt upröres på lika sätt som förr: således continueras til des watnet som afhälles är lika klart, som då det slogs derpå; men när det sidsta watnet är afslagit, så slås litet friskt uppå, allenast så mycket, at stärkelsen kan wäl upröras ifrån botten, hwilken då slås uti en duk, som är uphängd i alla 4 hörnen, så at han lutar midt uppå, och watnet kan wäl afrinna: när ingen ting mera deraf dryper, så stielpes stärkelsen på et bord at torka uti wädret, som är det bästa; ty är säkrast at utwälja den tiden på året om sommaren, när den starkaste hettan infaller. [ 568 ] Den rödaktiga stärkelsen, som blifwit struken uti et a part käril för sig sielf, handteras på samma sätt, och kan nyttjas at stärka cattuner eller brokuga bomulls-tyger med. När man wil giöra Puder af Stärkelse, så males han hel fin med en stötel uti en stor mortel, och sedan siktas genom puder sikter, som dertil äro giorda med öfwertäckelse, så dambas intet bort deraf.

Säkraste sättet, at giöra elak Talg klar och Wacker til Lius.

När man ej är säker at talgen är fri från miöl, eller eljest ser illa ut, af mögel, så skrapas han först wäl ren utan uppå, styckas sedan sönder i små stycken, hwarefter han lägges uti en stor gryta eller kittel, hwarest han har ganska godt rum: slå strax dertil, ungefärligen, en kanna wattn, eller något mera, til hwarje lispund Talg, medan han ännu är kall: Lät honom dermed stå på en swag kåleld, at litet koka; men observera noga, at ingen eld ligger utomkring grytan, rör emedlertid flitigt i talgen med en trästicka: När han då blifwit wäl smält, silas han genom hårsil, uti kitlar, låter honom sedan deruti stå, til dess han wäl stelnat: Då är han ren til stöpning. När Talg på detta sättet blifwit omskird, så kan man få wackra ljus, fast han warit aldrig så ful förut; Ty, at slå watnet uti Talgen, medan han ännu är osmält, har mindre fara med sig, än at slå watten uti, sedan han blifwit warm; och talgen blifwer ändock lika god, om icke bättre, hwilket egen ärfarenhet wisat.[3] [ 569 ]

På hwad sätt Silfwer hålles blankt.

Kiöp på Apotheqvet bränt hjort-horn och brända får-ben, som stötas mycket fina, sedan doppas en gammal försliten serviette deruti, hwarmed silfret gnides; men derwid observeras, at ju oftare servietten här til brukas, ju blankare blifwer silfret; ty bör en sådan serviette, som dertil nyttjas, mycket wäl förwaras för något smuts, fast han ser swart ut, och så snart han blifwer brukad, lägges han tilhopa, samt omswepes med något annat gammalt linne utomkring. Härwid påminnes ock, at förän silfwer gnides med denna serviette, så bör det wara rent, tort och ganska fritt ifrån wax och talg, som lätt plägar hända blifwit sittjande på ljusstakar. När silfwer twättas, bör dertil ej brukas såpa eller twål; ty då blifwer det deraf rödt, utan allenast twättas uti hett watten med en line- eller ylle-lapp, och sedan torkas mycket wäl.

At twätta Silfwer Spetsar eller Galoner.

De kokas först uti en såp-lödder af Venedisk twål och siö-watten, i et förtent käril, och wispas något under kokningen; då de en stund dermed kokat, så giöres en ny lödder af samma slag, hwaruti de läggas och kokas å nyo samt wispas; sedan lägges de emellan rena dukar, och manglas tils de få glants.

At twätta Sidentyg.

Tyget bredes slätt ut på et bord, och bestrykes hel tunt öfwer med honung på rätsidan, och derefter helt tunt med Tysk såpa; sedan tages grof sand, [ 570 ]som är wäl skiölgd och hel torr, hwilken sållas hel tunt öfwer tyget, och dermed gnides det med flata handen, som bör följa tråden efter längden, på en led ifrån den ena kanten til den andra, och icke gnida fram eller tilbaka: således gnides det mer eller mindre, alt som tyget är smutsigt til; sedan sköljes det ganska wäl uti siön, til des man ser watnet rinna hel klart derifrån; men ingalunda bör det wridas, utan bara lägga det slätt och krama watnet derutur, samt sedan låta det litet hänga uppe, så at watnet får draga sig til ändarna, hwilket då kramas utur dem; sedan manglas det uti rena lakan, tils det blifwer mäst tort, så kan det uphängas, at det aldeles torkar, då är det färdigt. När tyg på detta sättet twättas, så behåller det sina färgor; men wid tunna tyger och band, som kunna brukas på båda sidor; observeras, at de bestrykas och gnidas först på en sida och sedan på den andra, samt förfares med dem på lika sätt.

Dito på annat sätt.

Tyget sprättas sönder at inga sömmar äro derpå, sedan läggas 2 lika stycken tilhopa med rät-sidorna inwända emot hwarandra; derefter wätes mangel-kaflan, och tyget rullas helt slätt och hårdt derpå, sedan slås som oftast deröfwer en såplöder, som är giord af Venedisk twål och sommar-ljumt watn, samt manglas på detta sättet, til des tyget blifwer rent; men skulle några fläckar wara derpå, som ej gå bort, så bredes tyget helt slätt ut på et bord, och fläckarna twättas då bort med en Flanells-lapp, som doppas i samma slags såp-lödder [ 571 ]och dermed gnides: när då tyget blifwer helt rent, så sköljes det helt wäl uti siön, til des all såp-löddren är därutur; derpå kokas lopp-frö i watten, til dess det går sönder och limmar sig, då det blandas ut med rent watten och sedan med litet hwit honing, hwaruti doppas en linne-lapp, med hwilken försökes om det blifwer för styft, så utspädes det med mera watten; derefter doppas det twättade tyget deruti, och manglas sedan uti rena lakan, tils det blifwer helt tort, men observeras äfwen wid den manglingen, at 2 lika stycken lägges tilhopa med rät-sidorna inwända.

At twätta hwita Handskar.

De Engelska handskarna, som äro släta utanpå, men icke de Franska, hwilka se ut som twätt-handskar, kunna på följande sätt twättas. Om fingrarna på handskarna äro öpna, så lämnas de som de äro; men hafwa de blifwit upskurne, så sömmas de igen, och en handske i sänder lägges slätt ut på et bord; då wispas til hwart par en äggehwita til skum, hwaruti doppas en ren Flanels-klut, och handsken gnides dermed först på den ena sidan, til des alt smudset är borta, och sedan likaledes på den andra: då dåppas en linne-lapp uti rent watn, hwarmed handsken litet gnides, men ej med för mycket wått, så at det deraf gulnar; derefter hänges handsken up at torka, och när de blifwit wäl torra, så drages de ut emellan händerna, och litet gnuggas til des de blifwa hwita öfwer alt: då läggas de emellan rent papper och manglas, tils de blifwa helt släta och få glants. [ 572 ]

At twätta hwit Flor och Blonder.

Stryk floret helt slätt med et stryk-järn, lägg det sedan helt jämt emellan et tunt linn-kläde, den ena rimsan uppå den andra, och bredewid hwarandra, i fall det skulle blifwa för tiockt, om det är mycket flor: när altsammans således är inlagt uti klädet, så tråcklas klädet rundt omkring, twärt igenom samt öfwer alt med fin trå, så tätt, at ej floret kommer at rubbas; derefter kokas det med tilräckeligit siöwatn, at det står wäl öfwer, uti et förtent käril, hwarest det har godt rum, med så mycket Tysk såpa, som giör en god lödder, och när det dermed kokat ungefär halfannan timma, så hälles den löddren bort och göres en ny på samma sätt, samt låter det åter koka inemot en timma: derefter slås den såp-löddren bort och annat rent upkokat watn slås derpå, då det straxt uptages, kramas litet, och ömsas således i 3 eller 4 kalla watn; sedan blifwer det liggande 5 eller 6 dagar, men ömsas hwar dag rent watn, så at såpan blifwer wäl utdragen: då tages det up och sköljes i friskt watn, som warligen utkramas, och sedan uphänges at torka i wädret: när det då blifwer wäl tort, så tages tråckel-tråden helt nätt bort, så at ej floret rifwes eller skadas, hwilket derefter tages utur klädet; sedan stärkes floret på det sättet: stryk stärkelse på händerna, som ej är för hård och lagom blå, klappa floret dermed til des det blifwer lagom stryk-tort, då det sedan strykes på afwoga sidan, med et hett stryk-järn. Om det är sådant flor, som är utklipt, så jemkas det sedan helt nätt [ 573 ]med en sax i sina uddar, derest det har blifwit rubbat.

På samma sätt kunna blonder[4] twättas, men de få intet klippas.

At twätta nya Trå-Spetsar.

Sömma et linne-kläde helt slätt omkring et hyflat bräde; stryk sedan Tysk såpa på den ena sidan, så tiockt, at när spetsarna lägges derpå, de då sitta fast, hwilken läggning sker på det sättet, at de wikas wid ändarna på brädet fram och tilbaka, så at den ena spets-raden ligger bredewid den andra; ej är det nödigt, at härtil hafwa et långt bräde, när det är mycket spetsar; sedan de således äro helt slätt utlagda, så bestrykas de åter med Tysk såpa, och derofwanuppå lägges et kläde, som sömmas helt stint fast på sidorna och ändarna af brädet; derefter twättas med warmt watn, som öses uppå som oftast, och gnides med flata handen eller en swamp, så länge til des at ingen såp-lödder mera blifwer, och watnet är lika klart, som när det slås deröfwer, så at de blifwa wäl fria ifrån såp-lödder: då slås derpå något watn, hwaruti blandas litet okokad blå stärkelse, och låter brädet sedan stå ute i wädret, tils det blifwer wäl tort, då klädet som warit sömat öfwer dem tages bort, spetsarna tages derifrån, och strykes helt släta med et warmt stärk-järn. När spetsar på detta sätt twättas, så se de ut som nya och fara icke illa i twättningen. De kunna blekas på samma sätt, när man wil låta dem 8 dagar stå ute i wädret; men då blifwa de qwarsittande under det klädet som blifwit [ 574 ]öfwer dem sömmat, dock slås wattn öfwer 2 gånger om dagen, när det är starkt solskins-wäder. NB. Spetsar, som man på det sättet wil twätta: böra ej sömmas fast wid kammar- eller nättelduk, utan allenast tråcklas derwid med små styng, på det de så mycket lättare kunna fråntagas då de behöfwa at twättas.

At taga Bläck-Fläckar utur Sidentyg.

Köp på Apothequet Spiritus Vitrioli, gjut deraf litet på fläcken och gnugga honom dermed rätt wäl, til des bläcket sig fördelar: då twättas straxt med kalt watten bort bläck och Vitriolen, til des intet mera synes än rent wått. Om det dröjes för länge innan det twättas med watn, så går det hål efter Vitriolen.

At sammansätta sönderslagit Porcellain.

Wispa en äggehwita rätt wäl, och tag deraf et thee-skedblad, rör deruti osläkt kalk, och när det ser ut som et löst gelee, så är det riktigt: stryk det på det sönderslagna, med en fiäder eller knif, och håll begge styckena tilhopa något litet, til des det wäl fäster sig: man måste härwid ej wara långsam, ty om det ej i hast blifwer påstrukit, så går det ej mera an, och för samma orsak skul bör ej mera deraf blandas til på en gång, än det i största hast kan strykas uppå: på det sättet sättes det ena stycket efter det andra tilsammans; sedan låter man kärillet några dagar stå at torka, så håller det at deruti hafwa både warmt och kalt, om allenast den osläkta kalcken har warit riktig och kärillet ej [ 575 ] blifwit wått sedan det blef sönderslagit, så kunna både äkta och oäkta porcellainer på det sättet blifwa tilhopa satte.

At sammansätta sönderslagna Glas.

Tag en njupa smått sönderskurit husbloss, och lät det öfwer natten stå at blötas uti en jungfru bränwin; doppa en ny ler-kruka uti watn, och lägg det blöta husblåsset deruti tillika med bränwinet, och ännu en jungfru bränwin dertil, koka det på sakta eld, til des ej mera är qwar, än som det öfwertäcker krukbotn: doppa då en fiäder deruti och stryk det på söndriga glaset: passa det nätt tilsammans, håll styckena wäl tilhopa, så at det wäl fäster, och lät sedan några dagar stå at wäl torka. På samma sätt kan ock porceallin sättas tilhopa; men det kan ej brukas at hafwa några warma wåt-waror uti.

At giöra Bläck.

Man stöter helt fint 6 lod gall-äplen, 4 lod vitriol och 2 lod gummi, hwilket blandas tilhopa och lägges uti en bouteille eller flaska, samt slås et och halft qwarter ätticka derpå: dermed bör det stå några dagar uti et warmt rum, då sedan slås dertil litet ljumt watn, men ej för mycket at det blifwer blekt, så är det färdigt.

  1. Se SAOB: lödja
  2. Ett kaliumsalt som kan framställas bl.a. av ängssyra, Rumex acetosa, som innehåller oxalsyra.
  3. Se även förbättrat råd i bihanget.
  4. Spetsar av råsilke, se SAOB: blond sbst. 1