Huset Buddenbrook/Andra delen/Sjunde boken/Kapitel 7
| ← Kapitel 6 |
|
Kapitel 1 → |
VII.
Krig och stridsrop, inkvartering och beskäftighet! Preussiska officerare trampa parkettgolven i festvåningen i senator Buddenbrooks nya hus, kyssa värdinnan på hand och införas i klubben av Christian, som kommit tillbaka från Oeynhausen, under det i huset vid Mengstrasse mamsell Severin, Riekchen Severin, konsulinnans nya husmamsell, tillsammans med huspigan släpar en mängd madrasser in i »portalen», det gamla lusthuset, som är fullt av soldater.
Överallt tumult och vimmel, förvirring och spänning! Soldater marschera ut genom stadsportarna, nya rycka in och översvämma staden, äta, sova, fylla borgarnas öron med trumvirvlar trumpetsignaler och kommandorop och tåga åter bort. Kungliga prinsar mottagas högtidligt, genommarsch följer på genommarsch. Så stillhet och väntan.
Under senhösten och vintern komma trupperna segerrika tillbaka, bli åter inkvarterade och draga hem under jubelrop från borgarna, som känna en sten lyft från sitt hjärta. — Fred! Den korta händelserika freden av år 65.
Och mellan två krig leker lille Johann oberörd och fridfull sina barnsliga lekar vid springbrunnen i trädgården eller uppe på »altanen», som enkom för hans skull genom en liten pelarestrad blivit avskild från trappavsatsen i andra våningen …
Dessa lekar, vilkas djupsinne och tjusning ingen fullvuxen längre kan fatta, och till vilka icke behövs annat än tre kiselstenar eller en träbit, som kanske bär en maskros till hjälm, men i stället så mycket mer av denna rena, starka, kyska, ännu oförstörda och orädda fantasi, som tillhör den lyckliga ålder, då livet ännu skyggar tillbaka för att antasta oss, då ännu varken plikter eller skyldigheter våga lägga band på oss, då vi få se, höra, skratta, undra och drömma, utan att världen ännu fordrar några tjänster av oss, och utan att våra närmaste, som vi ju skulle vilja älska, ännu otåligt plåga oss med att leta efter tecken och förutsättningar till, att vi skickligt och väl skola kunna fullgöra dessa tjänster … Ack, det dröjer icke länge, förrän allting faller över oss med rå övermakt för att våldföra sig på oss, exercera oss, tänja ut oss, krympa ihop oss, fordärva oss …
Det hände stora ting, medan Hanno lekte. Kriget blossade upp, segern vacklade hit och dit och tillföll slutligen den ena parten, och Hanno Buddenbrooks fädernestad, som klokt hållit fast vid Preussen, blickade icke utan tillfredsställelse på det rika Frankfurt, som måste betala sin tro på Österrike med att upphöra att vara en fri stad.
Men genom en stor Frankfurterfirmas fallissement i juli omedelbart före vapenstilleståndets inträde, förlorade huset Johann Buddenbrook på ett bräde en rund summa av tjugutusen thaler.