Hvadan kommer det sig?
| ← Hvar fins det landet? |
|
Mitt hem → |
Hvadan kommer det sig?
När lycklig i vårliga stunder och nöjd
Jag njuter af lifvet och helsar med fröjd
Små lärkor, som drilla i himmelens höjd
Och liljekonvaljer i lunden, som dofta;
När glad jag mig fröjdar i vännernas lag,
När säll efter mödans välsignade dag
Jag hvilar i skötet af hemmets behag —
Hvi smyger en tär sig i ögat så ofta?
Jag vet ej; men alltid det tyckes mig da
Som fjärran en klockeklang hördes, och så
Der ljöde en psalm med de orden:
“Ja gråt, ty all verdenes väg skall det gå,
Det vissnar som gräset och varder till strå;
Förgänglig är glädjen på jorden.“
Bing, bang,
Bing, bang!
“Gråt!
Förgänglig är glädjen på jorden."
När dyster i hågen jag skådar på nytt,
Hur jorden sin fägring i svepning förbytt
När lunderna gulnat och foglarne flytt
Och solen sig döljer i dimmor försvunnen;
När Jobsbud komma om sorger och död
Och kinden förbleknar, som gladde mig röd,
Och modet vill svika vid vacklande stöd —
Hvi smyger sig ofta ett löje kring munnen?
Jag vet ej; men alltid det tyckes mig då
Som fjerran en harpoklang hördes, och så
Der ljöde en hymn med de orden:
“Ja le, ty all verldenes väg skall det gå,
Det vissnar som gräset och varder till strå;
Förgänglig år sorgen på jorden.“
Kling, klang,
Kling, klang!
“Le!
Förgänglig är sorgen på jorden.“