I skogen (Fredin)
| ← I lugn och lä |
|
Midsommar → |
I skogen.
Linneorna dofta smekande
emellan mossa och sten,
och fåglarne kvittra lekande
och flaxa från gren till gren.
Och tallarnas stammar stå led vid led
därnere i speglande blått,
och vinden hvilar och oron med.
O det är ljufligt och godt
att slänga boken å sido ibland
och skynda ur kammarn ut
och kasta sig ned invid Dellens strand
att drömma en kort minut!
Så grön har skogen ej varit förut
och himmelen ej så blå!
De vingade tankarna flyga ut
på jublande färd — låt gå!
De flyga och söka jag vet nog hvem —
utöfver glittrande sjö —
de smyga sig in i den älskades hem:
min fagra, trotsiga mö!
I ögonens klara och rika glans
de sola sig för en stund,
de leka med lockarnas dunkla krans
och kyssa leende mund!
Se, lätt som en älfva hon dansar gladt
och ej en stängel blir böjd!
Hör, lyssna — i silfverklingande skratt
hon gjuter sin unga fröjd!
Men under löjena bor likväl
en vilja af härdadt stål,
som känner sin kraft, och en glödande själ
som sträfvar mot höga mål!