Jag är främling, jag är en pilgrim
|
| Engelska originaltexten av Mary Stanley Bunce Dana-Shindler. Carl Olof Rosenius har bearbetat översättningen. I sångboken Hemlandssånger 1891 är alla sju verserna publicerade under rubriken Hoppet. Hemlängtan., som nr 443. I andra sångböcker är verserna 2-4 ej medtagna. På Wikipedia finns en artikel om Jag är främling, jag är en pilgrim. |
Tros-Sånger, 1916.[redigera]
| ← Jag hör till himlens fria barn |
|
Herren är min herde → |
| Femte upplagan |
208
Jag är främling, jag är en pilgrim,
Blott en afton, blott en afton bor jag här.
Med fötter skodda, ur träldomsbandet
Jag går att finna det goda landet.
Jag är främling, jag är en pilgrim,
Blott en afton :,: bor jag här.
2 Till det landet mitt öga blickar;
Evigt strålar, evigt strålar solen där.
Där gråter ingen, där slutar nöden,
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Till Guds Kanaan mitt öga blickar,
Evigt strålar :,: solen där.
3 Nådens Ande oss saligt hugnar
Med en försmak, med en försmak av hans ro.
Ej syndens surdeg vi vilja smaka;
Till vägs vi hasta, se ej tillbaka.
Lammets måltid vi snart få fira
I en evig, :,: evig ro.
4 Hulde Herde, din nåd vi prisa,
Följ och led oss, följ och led oss alltid Du!
Så att vi ila städs Dig till möte,
Till dess vi vila uti ditt sköte.
Hulde Herde, din nåd vi prisa,
Följ och led oss :,: alltid Du!
Hemlandssånger, 1891[redigera]
1.
Jag är främling, jag är en pilgrim;
Blott en afton, blott en afton bor jag här.
Gör mig ej hinder, ty jag vill följa
Guds folk till strids genom ök'n och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim;
Blott en afton, blott en afton bor jag här.
2.
Resemåltid i hast jag tager,
Som en jagad, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad om min länder,
Har wandringsstafwen i mina händer.
Resemåltid i hast jag tager
Som ett ilbud, som ett ilbud, stannar ej.
3.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
Mig beseglat, mig beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer will snaka,
Till wägs jag hastar, ser ej till baka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
Mig beseglat, mig beseglat, jag är hans.
4.
Lammets måltid mig saligt hugnar
Som en försmak, blott en försmak af hans ro,
Med fötter skodda ur träldomsbandet
Jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mig der skall hugna
I en ewig, i en ewig, ewig ro.
5.
Till det land mitt öga blickar;
Evigt strålar, evigt strålar solen där.
I främlingslandet är mörkt och farligt;
Där går jag vilse och stapplar snarligt.
Till Guds Kanaan mitt öga blickar;
Evigt strålar, evigt strålar solen där.
6.
Jorden har ej den ro jag söker,
Nej jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden,
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
Nej jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
7.
Hulde herde, blott ett jag beder;
Följ och led mig, följ och led mig alltid du,
Så att jag ilar städs' dig till möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
hulde herde, blott ett jag beder:
Följ och led mig, följ och led mig alltid du!