Jesus, du mitt liv, min hälsa
|
| Översättning från tyska 1675. Nummer 152 i 1695 års psalmbok. Verserna 1 och 8 medtagna i Svensk söndagsskolsångbok 1908 som nr 42 under rubriken Jesu lidande. Nr 76 1937 års psalmbok och Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961. I den sistnämnda med endast den 8:de versen. På Wikipedia finns en artikel om Jesus, du mitt liv, min hälsa.. |
1695 års Psalmbok (nr 152)[redigera]
1. JEsu/ tu mitt lijf/ min hälsa/
JEsu tu äst för migh död:
Tu tigh vthgafst migh at frälsa/
I then diupste siäla-nödh:
Intet skal nu migh förderfwa/
Vtan lifwet skal jagh ärfwa.
Prijs och ähra ware tigh/
Herre JEsu/ innerlig!
2. Tu/ o JEsu! måst vthstånda
Häda ord/ spott/ håhn och spee/
Smälek/ hugg och mycken wånda/
Band och boijor/ ångst och wee/
Migh eländig at förlossa/
Diefwuls kädior sönderkrossa/
Prijs och ähra &c.
3. Tu lätst såra tigh och pina/
Och handtera jämmerlig:
Til at hela såren mina/
Och i roo försättia migh.
Ach! tu för min wälfärd sanna/
Sielf haar låtit tigh förbanna.
Prijs och ähra &c.
4. Swåra hafwer man tigh hädat/
Törnekrönter tu ock blef/
Medh stoor hädelse försmädat:
Hwad war som tigh ther til dref?
At tu måtte migh bekröna/
Medh tin ähre-krona skiöna.
Prijs och ähra &c.
5. Tu lätst tigh så ryckia/ draga/
Ifrån nödh at frija migh:
Lät tigh falskelig anklaga/
At jagh må boo säkerlig:
At jagh måtte tröstas åter/
Tröstlös tu tigh hängia låter.
Prijs och ähra &c.
6. Tu tigh hafwer sänckt i nöden/
Lidit alt medh tolamod.
Smakat ock then bittra döden/
Och för migh giordt saken godh.
At jagh måtte ledig tälias/
Wille tu så swåra qwälias.
Prijs och ähra &c.
7. Ödmiukheten tin haar botat
För min stålthetz öfwermod.
Tin dödh haar ock döden motat:
Min dödh warder migh nu godh.
Spott och håhn/ som tu månd bära/
Måste tiena migh til ähra.
Prijs och ähra &c.
8. Nu jagh tackar tigh af hierta/
JEsu/ för tin myckna nödh;
För tin såår och stora smärta;
För tin swåra bittra dödh;
För tin ångst then myckit swåre;
Thet tu ledst för synder wåre.
Prijs och ähra ware tigh/
HErre JEsu innerlig.
1695 års Psalmbok (nr 152) språkligt moderniserad[redigera]
1.
Jesu, du mitt lif, min helsa!
Jesu! du är för mig död;
Du dig utgaf, mig att frälsa,
i den djupsta själanöd.
Intet skall mig nu förderfwa,
utan lifwet skall jag ärfwa.
Pris och ära ware dig,
Herre Jesu! innerlig'.
2.
Du, o Jesu, måst utstånda
hädeord, spott, hån och spe,
smälek, hugg och mycken wånda,
band och bojor, ångst och we,
mig eländig att förlossa,
djefwuls kedjor sönderkrossa.
Pris och ära...
3.
Du lät såra dig och pina
och handtera jemmerlig',
till att hela såren mina
och i ro försätta mig.
Ack! du för min wälfärd sanna
sjelf har låtit dig förbanna.
Pris och ära...
4.
Swåra hafwer man dig hädat,
törnekrönter du ock blef,
med stor hädelse försmädad;
hwad war, som dig dertill dref?
Att du måtte mig bekröna
med din ärekrona sköna.
Pris och ära...
5.
Du lät dig så rycka, draga,
ifrån nöd att fria mig;
lät dig falskelig' anklaga,
att jag må bo säkerlig'.
Att jag måtte tröstas åter,
tröstlös du dig hänga låter.
Pris och ära...
6.
Du dig hafwer sänkt i nöden,
lidit allt med tålamod;
smakat ock den bittra döden,
och för mig gjort saken god.
Att jag måtte ledig täljas,
wille du så swåra qväljas.
Pris och ära...
7.
Ödmjukheten din har botat
för min stolhets öfwermod.
Din död har ock döden motat;
min död warder mig nu god.
Spott och hån, som du månd' bära,
måste tjena mig till ära.
Pris och ära...
8.
Nu jag tackar dig af hjertat,
Jesu! för din myckna nöd,
för din' sår och stora smärta,
för din swåra, bittra död,
för din ångst, den mycket swåra,
som du led för synder wåra.
Pris och ära...