Jul-Kalender 1887/Stigells Bågskytt
| ← Ett stumt farväl. |
|
Minnet. → |
Stigells Bågskytt.
Bland skulpturverken på konstföreningens årsexposition
tilldrog sig herr Robert Stigells
Bågskytt en mer än vanlig uppmärksamhet, och
det, oaktadt den hade att täfla med ett så
framstående arbete som W. Vallgrens marmorstaty
„Eko“. Herr Stigells riktning har aldrig
gått åt det veka och sirliga; när han någon gång
försöker sig derpå, faller det vanligen illa ut.
Annat blir resultatet, då han får tag i något ämne,
i hvilket det gäller att ge uttryck åt en fulländad
muskelkraft. Det första arbete i denna riktning,
hvarmed han vann uppmärksamhet, var hans „Slungkastare“,
som för närvarande är uppstäld i Ateneums
vestibyl. Man fäste sig vid kompositionens
raskhet, uttryckets energi och käckheten att välja
ett ämne, som i och för sig ej hade någon „idé“,
afsedd att anslå publikens känsliga strängar och
sålunda gå det konstvärdiga omdömet i förväg.
Mellan denna Slungkastare och Bågskytten är emellertid ett ofantligt stort steg. Hvarje rörelse, hvarje linie hos den senare är friare och säkrare. Man ser att konstnären, på samma gång han blifvit mera herre öfver formen, äfven säkrare behandlar kompositionen hvilken är liksom gripen sekundlikt ur den verkliga rörelsen. Derigenom har konstverket blifvit fullt af lif och natur.
Det är ett svårt moment herr Stigell tagit sig för att återgifva: en man med venstra knäet stödd mot en klippa, afskjuter en pil nedåt, och allt hos honom ger tillkänna att rörelsen att spänna och rikta bågen varit blixtsnabb. Den svåra ställningen tar kroppens alla muskler i anspråk, men ger dem tillika tillfälle att utveckla all sin styrka och smidig het och derigenom vinna den skönhet, harmonin mellan medel och effekt framkallar.
Denna lyckligt funna samverkan af detaljerna till ett lefvande, spännande moment, är den förnämsta förtjensten hos Stigells Bågskytt. Den ger ät konstverket dess lif, den förenar de konstnärliga detaljerna till ett helt, fullt uttryck af konstnärens tanke, den adlar det dugtiga, energiska utförandet, hvilket derförutan skulle nedsjunka till hlott konstfärdighet af underordnad betydelse.
Herr Stigell blef med sin Bågskytt segrare i täflingcn om årets statspris. Detta erkännande var välförfjent, och vi kunna hoppas, att äfven framtida arbeten af herr Stigells hand skola ytterligare bekräfta detta.