Karl XII om Stanisław Leszczyński som ny polsk regent
|
| På Wikipedia finns en artikel om Stanisław I Leszczyński. På Wikipedia finns en artikel om Karl XII:s polska fälttåg. På Wikipedia finns en artikel om Warszawakonfederationen. |
WIj CARL med Gudz nåde, Sweriges, Giötes och Wändes Konung, Stor-Furste til Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Lifland, Carelen, Brehmen, Verden, Stettin-Pommern, Cassuben och Wenden; Furste till Rügen, Herre öfwer Ingermanland och Wissmar; Så och Pfaltz Grefwe wid Rhein i Beyern, till Gülich, Clewe och Bergen, Hertig etc. Giöre här med hwarjom och enom som det angår, men hälst och i synnerhet de Högwyrdige, Durchleuchtige, Hög- och Wälborne Ständer och Ridderskap, genom detta Wårt öpne Bref kunnigt och weterligit, at ifrån den första timan som Wij i Pohlen med wår Krigsmacht inkomme, oss icke derom angelägit warit, at hämnas det emot oss upwächte Kriget och ewiga Fridzbråttet, än icke mera at befrija Republiqven, på hwars wälfärd wår Rijkes säkerhet en stoor dehl beror, ifrån den Sachsiske Efterställningen och undertryckande; dhen Aldrahögste och wåre Wapn således wälsignadt, at wij åtskillige resor slagit Fienden utur Fältet, hwaraf Republiqwen af Pohlen någorlunda fått luft at repa sig, samt tijd och rådrum at uphielpa den på allehanda sätt forswagade frijhet; som hon och der till medelst Confœderationen i Hög-Pohlen en begynnelse giordt, och afsatt en så orättrådig Herre, som roten till all oenighet, och deremot uppå den wanlige Walplatzen wid Warschau walt den Durchleuchtigste Fursten Stanislaum Primum , hwilcken som en Konung af deras slächte honom Fädernes Landetz Lagh, Seder och Tungomål wäl bekant, och en fägna wara lärer, at handhafwa den sig anförtrodde Republiqven efter de föreskrefne Ordningar och Statuter, jämwäl beskydda Nationens anborne frijhet för undergång, af hwilken han sin uprinnelse hafwer. Och i betrachtande till de förträflige dygder och qualiteter som Wij hos denne Fursten försport, hafwe Wij fattat det säkra hopp, at han som en i Landet födder, lärer sökia sitt Fädernes Landz bästa och rätta Interesse, och dy icke allenast erkändt honom för en Konung, utan och tillsagt och anbudit honom wår wänskap, skydd och hielp emot alla dem så wäl ut- som innom-Rijkz, hwilka till äfwentyrs biuda till hans Thron at anfächta, eller å något sätt at angripa och meen och oroo tillskynda, och på det en god naborlig wänskap emellan Rijkerne Swerige och Pohlen så myckit närmare må förbunden blifwa, hafwe wij afsändt wåre Sänningebud, at utur Roten uphäfwa all twist och osämja, befästa och förnya den på ewige slutne Oliwiske Freden, och derhos uprätta och sluta, hwad som widare kan lända til bägge Rijkens förnöijelse, nytta och säkerhet Wij äre och derjämte i det fasta alfwarsamme upsåt, wår omswäfwande och flychtige Fiende, tillika med alle dess medhållare, så länge at förföllja, till des de aldeles kraftlöse och utrotade, deremot den Nye Konungen utan all fara och Republiqven satt i sitt förra Frijhetz Stånd. Och som wij nu äre lyckeligen komne till desse gräntzer, hwilcka medelst Fiendens flycht någorlunda i säkerhet satte, så lefwa wij i den säkra förtröstan, det de Ständer af denna Provintzen lära föllia de öfrigas berömlige Exempel, och med sine Fanor bijträda den hopen, hwilken sig Stanislaum J. till Konung och Herre utwalt, och derigenom sökia at förswara och bijbehålla sine Frijheter, Privilegier och Rättigheter. Wij wela förmoda at detta wårt goda råd lärer så mycket willigare af hwar och en emottagas, som de af sig sielfwa till sitt förra wilkor och säkerhet at komma, ingen annan utwäg lära see, de Sachsiske företagande endast och allena där hän syfta at den Lofl. Polniske Nationen än längre skall bucka sig under Fiendens odrägelige Ok, och detta härliga Landet igenom de sig dijt in trängde Barbarer i det ytersta förhärjat och ödelagt blifwa. Men som wij till förekommande af ett sådant onda äre sinnade wåre Wapn wijdare at nyttia och anwända, ty kalle wij medelst detta alle dem, hwilkom Fädernes Landetz frijhet om hiertat är, till detta förbundet, försäkre dem deremot wårt skydd och bijstånd, och att wij den samma för alt fientligit anfall och öfwerlast förswara, och ifrån dess Person godz och Egendom hwarjehanda wåld och beswär, efter yttersta förmågo afwäria wilja. Hwarmed då tillijka den författning giöras kan, at i framtijden Fienderne ey måge få hwarcken håg eller lägenhet med något Krijg de Pohlniske länder at anfalla. Men dem alle, hwilcka denna wår goda förmaning och benägenhet i wädret slå eller än wijdare wår wederdeloman wid hängia och framhärda uti sitt skadeliga företagande emot sitt egit Fädernes Land, dem wele alle handtera som wåra Fiender, och Förwillare af den Republiqven, hwilken wij at beskydda oss företagit, och altså dem med en sådan ijfwer och Efftertryck förföllja, som den Naturliga Lagen och Krigsmaneret med sig förer; men för än wij skrida till denne Extremiteten wele wij af de Loflige Ständer och samtl. Ridderskapet, hwilka sin undergång undfly willja härigenom anmodat hafwa, at dhe till oss, utan något drögzmåhl sin förklaring häröfwer insända. Till ytermera wisso hafwe wij detta med egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Insegel bekräfftat. Gifwit i Lägret etc.