Kongl. Maj:ts commissariers tal, hållet i Norriges rikes storthing, den 21 october 1814
|
| (sidindex) |
Kongl. Maj:ts Commissariers Tal,
hållet i Norriges Rikes Storthing,
den 21 October 1814.
Christiania.
Trykt hos Chr. Gröndahl.
Gode Herrar och Norrske Män, President och samtlige Medlemmar af Norriges Rikes Storthing!
Wi hafve ej ett ögonblick welat upskjuta, Gode Herrar och Norrske Män! att för Eder offentligen få ådagalägga vår lifliga och oskrymtade glädje öfver det, af Eder, förlidne gårdag, fattade högtidliga beslut. Den har således inträdt, denna evigt minnesvärda dag, som skall sluta Nordens långa misshälligheter, och de öpna nya tidehvarf af frid, ära och sällhet. Norrmän och Swenskar hafwa sänkt de vapen, som de nyss rigtade mot hvarandras bröst, för att på Fjellens spets, som fordom tecknade fiendtliga gränser, resa en vård åt försoningen och det nya brödraförbundet. Der skola de afsvärja alla fördomarnes förvillelser, alla det förflutnas ömtåliga minnen, och lofva sig enighet i rådslag, enighet i farans stund, skonsamhet emot hvarannan, oböjlig kraft emot förtrycket. Derifrån skola de kungöra för verlden, att de ej eftersträfva någon annan ära, än att lefva sjelfständiga inom deras berg, och att Nordpolen och Havet på en gång är gränsen för deras område och för deras förhoppningar.
Det är således å Konungens vägnar, i Dess Sons och Sonsons namn, och i det gemensamma Fäderneslandets, som vi till Eder, Gode Herrar och Norrske Män! hembäre deras förenade tacksägelser. Må Försynen, som vakat öfver Norden, under alla de oblida öden, som öfvergått Europa, välsigna denna stund, då tvänne Folk, af samma stam, samma frihetsanda och samma nations-lynnen, gå, att, under en gemensam Konung, söka helgd för ömsesidiga rättigheter.
[ sida ]Wi hafwe af Edert beslut inhemtat, huru angeläget I sjelfwe ansen, att med skyndsamhet till pröfning och afgörande uptaga de af Konungen föreslagne förändringar i Grundlagen. Wi dele med Eder en lika föresats, att, utan ringaste uppehåll, befordra detta stora Werk till ett önskadt slut, så att ej mera något hinder må upskjuta Konungens, och Dess, efter Successions Ordningen af den 26 September 1810, blifvande efterträdares högtidliga erkännande. Wi äro derföre färdige, att, med den af Eder tillförordnade Comité, genast ingå i en närmare granskning af Constitutions Förslaget, och vi göra oss förvissade att, å Eder sida, liksom å Vår, intet ögonblick skall försummas, att trycka sista inseglet på båda Rikenas förening.
Då vill Konungen i Edert sköte nedlägga den Ed, som blifver Eder en borgen för Dess Regeringslära och tänkesätt. Då skolen I emottaga den Furste, som, kallad att en dag fortsätta sin Faders ömma omvårdnad för Scandinaviens Riken, redan ser sin ära med det urgamla Norriges ära förenad, och sin egen sällhet endast blifva en följd af den, Han för Eder kan bereda. Af Hans mun skolen J lära huru högt Han skattar ett Folk, som känner sitt värde, och vet att vårda sin frihet. I dessa tänkesätt upfostrar Han sin Son, som, med ett Nordiskt namn, skall helsa Eder på Nordens urgamla språk, och, af hoppets blickar omgifven, tolka Edra önskningar inför Sin Farfars Thron, och vid sin Faders sida.