Konung och adel/Till bilderna
| ← De fyra landsflyktiga |
|
Personregister → |
Till bilderna.
Porträttet af öfverste Hästesko, sid. 67, som ej förut torde vara bekant i Sverige, är taget efter en oljemålning, hvilken enligt meddelande af dr K. K. Meinander, Helsingfors, var utställd på en historisk porträttutställning där år 1893 och hvaraf en afbildning togs för Finska statens historiska museum. Någon upplysning om konstnären och nuvarande ägaren har ej kunnat erhållas.
Originalet till karikatyren öfver amiral Lilliehorn, sid. 41, är en etsning, antagligen af M. R. Heland.
Det kopparstick, föreställande operamaskeraden, som återgifvits sid. 105, bär inskriften “Gustav der Unerschrockene fällt von Meuchelmörders Hand auf der Redoute zu Stockholm den 16:ten Maerz 1792“ och är tillägnadt arfprinsen af Sachsen-Coburg-Saalfeld Franz Friedrich Anton af gravören Abraham Wolfgang Küfner, Nürnberg. Fastän sålunda af tyskt ursprung, har bilden valts, därför att den säkerligen skänker en riktigare föreställning både om själfva tilldragelsen och om miljön än t. ex. C. A. Dahlströms ofta reproducerade framställning af mordscenen i hans bekanta litograferade “Teckningar till Gustaf III:s historia“.
Reproduktionen af det engelska kopparsticket, sid. 113, hvaraf K. Biblioteket äger äfven ett koloreradt exemplar, har medtagits för att visa hur man i utlandet föreställde sig förloppet af mordet. Det redan den 20 juni 1792 i London publicerade bladet framställer Anckarström, maskerad och beväpnad med knif och pistol, aflossande den senare mot konungen, hvilken i likhet med de öfriga är iklädd ohistorisk fantasikostym.
Bland de tafrika porträtten i K. Biblioteket af Anckarström, hvilka torde utgöra den fullständigaste samling som finnes, har det sid. 145 återgifna valts, därför att det är nästan det enda, som hänför sig till tiden före hans vistelse i fängelset och skänker en föreställning om hans utseende sådant det af de samtida minnestecknarne skildrats. På alla bilderna efter hans häktning, bland hvilka flera och särskildt de, som återgifva honom på schavotten, ofta varit reproducerade, har han mer eller mindre långt skägg, och några ibland dem ha tydligen med afsikt gjorts anskrämliga för att öka deras afsättning hos den förvärfslystna publiken. Enligt meddelande af Gjörwell till P. Alströmer i augusti 1792 försåldes också massor särskildt af schavotteringsbilderna.
Det intressanta porträttet af Ribbing, sid. 193, målades af ej uppgifven konstnär antagligen under fängelsetiden och för hans moder. Det har sedan öfvergått till nuvarande ägarens gren af släkten Leijonhufvud, som genom giften är nära befryndad med Ribbings fädernesläkt friherrliga ätten Ribbing af Koberg.