Lär mig, du skog, att vissna glad

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lär mig, du skog, att vissna glad
av Adam Oehlenschläger
Originalet Lær mig, o Skov, at visne glad från 1813. Översatt 1879 av Emilia Ahnfelt-Laurin. Här i en version från 1937 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Lär mig, du skog, att vissna glad.


1.
Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
2.
Lär mig, du fåglars glada tåg,
att draga hän med fröjdfull håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
från köld och töcken länder.
3.
Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt:
min själ skall ock få vingar.
4.
O Jesu Krist, som ur din grav
stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida,
giv mig ditt liv, att även jag
må efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida.