Lappkodicillen

Lappkodicillen av Sverige och Danmark

Det svenska originalet av Lappkodicillen från 1751. Förvaras i Riksarkivet, Originaltraktater med främmande makter, SE/RA/25.3/1/42/B. Se även den norska texten.

Första Bihang eller Codecill till Gräntze Tractaten emellan Konunga Rikerne Swerige och Norge, Lappmännerne beträffande

På det att Lapparnes wanlige öfwerflyttningar, samt den derföre betalande leija och jurisdictionen öfwer de främmande Lappar under bemälte öfwerflyttnings tid, hädaneffter icke må gifwa någon anledning till oenighet och missförstånd, och man derjämte klarligen må kunna weta hwilka hädanefter såsom Swenske eller Norrske Lappar blifwa att anse, samt huruledes med dem uti alle tillfällen reciprocé skall omgås, hafwe de uti förestående Gränssetractat nämde och här under teknade Commissarier om wisse härtill hörande puncter förenadt Sig således, som följer:

§. 1.

Den sedan år 1742 och under denne GränsseCommissions tid de privative Swenske Lappar, på wisse ställen uti Norrlands Amt, pålagde nye Norrske Lappeskatt, och det derigenom införde städjandet af sommarland, samt dess öfwerlemnande till bemälte Swenske Lappar emot årlig skatts erläggande, skall afskaffas och uphöra, såsom stridande mot en del af de nedanstående betingade articlar, och bidragande till nye oriktigheter uti Lappwäsendet, hwaremot sådan inrättning som härnedanföre på sine ställen anföres skall sättjas i wärket.

§. 2.

Jngen Lapp må hädaneffter äga Skatte- eller Städjeland uti mera än ett Rike, på det all anledning till gemensamhet af undersåtare och land hädanefter må kunna undwikas.

§. 3.

Till underrättelse för närwarande tid betingas, att aldenstund från Börjefjäll till Bonnäsfjäll, det är, uti begynnelsen af Norlands Amt och för HelgeLands fögderi på den Norrske sidan, men för Ångermanlands och Uhmeå Lappmarker på Swenska sidan, fjällryggen till Gräns är faststäld, och man således på bägge sidor derigenom mistar de gamle skatteland och undersåtare, som man hitintils dersammastädes inöfwer fjällryggen har hafft; så skola de Lappar med deras familler, som nu för tiden hafwa skatteland derstädes på den Swenska sidan af Gränssen, anses för Swenske undersåtare och höra samma sida till, oaktadt af hwilkendera sidan de förut hafwa byxlat Landet och till hwilken sida de deraf betalt skatt, lika som äfwen de Lappar med deras familler, som nu warande tid hafwa gammalt byxel-Land på Norrske sidan af Gränssen dersammastädes, skola tillhöra Norrige.

§. 4.

J fall någon Lapp för nuwarande en befinnes hafwa ett på båda sidor af Gränsen liggande gammalt Swenskt eller Norrskt sommarskatteLand, det är ett sådant Land, hwaraf för år 1742 till Swerige eller Norrige skatt hafwer blifwit betald, då hafwe han frihet att wälja hwilken sidas undersåtare han hädanefter will wara, så framt han intet winterskatteLand på någondera sidan äger. Hafwer han winterskatteland på någondera sidan, den Swenska eller Norrska, tillhöre då den sidan på hwilkens territorio han sådant winterskatteland äger.

§. 5.

I fall någon Lapp på den sträckningen emellan Bonnäsfjäll och Halde, hwarest Koutokeino gräns begynnes, det är på den Norrske sidan för hela Saltens, Senjens och en del af Tromsöns Fögderier uti Norlands Amt, men på den Swenske sidan för hela Piteå och Luleå samt en del af Torneå Lappmarker, befinnes hafwa ett sådant sommarskatteland på Norrska sidan af Gränssen, hwaraf för år 1742 skatt till Norrige hafwer warit betald, men deremot att äga winterskatteland på Swenska sidan af Gränsen, då hafwe Han frihet att wälja antingen Han hädaneffter will wara Swensk eller Norrsk undersåte, då Han sedermera behåller det skatteland Han hafwer på samma sida om gränsen men mister det skatteland Han hafwer haft på den andra sidan om Gränsen.

§. 6.

På det man må kunna weta hwilke äro Swenske eller Norrske undersåtare, skall det uti förestående 4^de och 5^te §.§. omrörde Lapparnes frie wal ske uti de committerades närwaro wid Rörläggningen, så snart som möijeligit är, utan hinder, låckande eller tubbande, mutors och skänkers gifwande eij heller medelst löfte af en lindrigare skatt, eller eljest på hwad sätt det wara må och af private jordägare eller andre på någondera sidan försökas kunde, utan komma de att äga ett aldeles fritt och otwunget wal.

§. 7.

De lappar som således hädanefter sedan denna convention är i wärket stäld, befinnas hafwa både sommar- och winter skatteland, eller allenast endera delen, nemligen, antingen sommar- eller winterskatteland på den Swenska sidan af Gränsen skola med deras famille, det är barn eller de som äro i barns ställe, såsom fosterbarn och slägtingar uti ett och samma matlag, likaledes tjenare och husman, anses för Swenske undersåtare. Det samma är ock att förstå om de Lappar med deras famille, som hafwa ett gammalt byxelLand på Norrske sidan af Gränssen, hwarmedelst man hädaneffter kan åtskilja hwilken Sidas undersåte Han är, sedan ingen Lapp får äga skatte- eller byxel Land på bägge sidor, eij heller annorlunda kunna komma dertill än som i denna Convention föreskrifwit står.

§. 8.

J fall någon Swensk Lapp giffter sig med en Norrsk Lappehustru, som uti Norrige har sitt eget skatteland eller flere Renar än Han, hafwe Han frihet, utan något hinder eller afgifft af dess egendom, att blifwa en Norrsk Lapp, då Han sig derom hos Swenske fogden anmäler och bewislig giör en sådan dess beskaffenhet, hwaruppå Fogden sedermera har att lemna Honom dess skriffteliga tillstånd till öfwerflyttningen, och detsamma uti upbördsboken att antekna, samt honom ifrån Swenske skatten att utesluta.

Således förhålles viceversa med en Norrsk Lapp uti lika tillfälle. Uti andre omständigheter följe hustrun mannen.

§. 9.

J fall en Lapp will öfwergifwa sitt Land och blifwa ett annat Rikes undersåte, förhålles med honom som med andra Swenske och Norrska undersåtare uti lika tillfällen, nemlⁿ Han betale tjonde och sjette penningen af hwad Han äger, till den sidan, hwarifrån Han will flytta, samt hafwe bewis med sig till den sidan dit han flytta will, att afgiften riktigt är erlagd, och undfådt tillstånd till afflyttningen.

§. 10.

Aldenstund Lapparne behöfwa Bägge Rikens Land, skall det dem efter gammal sedwane wara tillåtit höst och wår att flytta med deras Rhenhjordar öfwer Gränssen in uti ett annat Rike, och hädaneffter såsom tillförene lika med Landets undersåtare, undantagande på sådane ställen, som här nedanföre anföres, få betjena sig af Land och strand till underhåld för deras djur och sig sjelfwa, då de wanligen skola emottagas, beskyddas och hjelpas till rätta, äfwen uti Krigstider, hwilka uti Lappwäsendet aldeles ingen förändring skola göra, och aldramnist skola de främmande Lappar warda exponerade för plundring eller något slags twång eller öfwerwåld som Krigstiderne medbringa, utan altid blifwa såsom egne undersåtare ansedde och handterade på hwilken sida de då sig såsom främmande uppehålla.

§. 11.

Ingen Lapp som behöfwer att flytta med sine djur öfwer gränsen, må uti Krigstider begå någon fiendtelig gjerning. Beträdes Han dermed, förhålles icke med Honom effter Krigsbruk, utan Han straffes på lika sätt, som om Hans missgerning wore uti fredelig tid begången.

§. 12.

Hwarest på Norrska sidan äro fredlyste skälfång och fogelduns samlande, som på Norrska kallas kobbeweide, Fugle- och dunvær, för hwilka wisse undersåtare årlig skatt betala, skall det under sådant straff, som Norrske Lagen för Norrska undersåtare stadgar, wara de Swenske Lapparne förbudit, att der bruka något skytteri eller att på annat sätt skada göra. På alle andre ställen blifwer dem sådant och alt annat skytteri och fiskeri lika med Norrske under såtare tillåtit. Äfwen njuta de Norrske Lappar en sådan frihet uti Lappmarken på den Swenska sidan.

§. 13.

De Swenska Lappar som wäl flytta öfwer Gränsen med deras djur in på Norrsk grund, men dock icke komma till hafwet eller fjordarne och derstädes något fiskeri eller skälskytteri bruka, betala uti Leija för hwart tjugonde djur som i deras följe är, stort eller litet, af bägge kjön, undantagandes de kalfwar som samma wår äro födde, hwilka icke räknas, en skilling Dansk eller en Swensk styfwer i kopparmynt, mera icke. Men bruka de fiskeri eller skälskytteri uti hafwet eller fjordarne på Norrske sidan betale då för hwart tjugonde djur dubbelt så mycket som ofwan är förmält, nemligen twå skilling Dansk eller twå Swenska styfwer i kopparmynt, samma års wårkalfwar oberäknade. Mera må af de Swänske Lappar icke tagas under hwad namn eller skjen det wara will, eij heller må de med något personligit arbete eller tjenstgörande beläggas.

§. 14.

De Norrske Lappar, som om hösten flytta med deras djur öfwer gränsen in på Swenska sidan betale för hwart tjugonde djur som de med sig hafwa, stort eller litet, af bägge könen, samme års wårkalfwar med inberäknade twå skilling dansk, eller twå styfwer Swenske i kopparmynt, aldenstund bemälte lappar derstädes den längsta tiden af året förblifwa och wårkalfwarne på den tiden samma underhåld som de andre djuren behöfwa. Wilja de tillika idka fiske och skytteri i Lappmarken, betale då dubbelt så mycket nemligen fyra styfwer i kopparmynt eller fyra skilling danske. Mera må af de Norrske kappar icke tagas, eij heller må de med något personligit arbete eller tjenstgörande beläggas, under hwad namn eller skjen det nämnas kan.

§. 15.

Uti hwart district, hwarest öfwerflyttande Lappar äro, skall förordnas en Lappelänsman och twänne nämdemän, som för deras öfwerflyttningar intet skola betala.

§. 16.

Lappelänsmannen och Nämdemännerne skola reciproce besörja, att de öfwerflyttande Lappar för deras djur njuta tillräckeligit underhåld, dock så att Lappen sjelf som för Landet skattar icke af främmande Lappar uttränges och lider brist. För den ordsaken skuld skola Lapparnes Länsman och nämdemän wäl känna beskaffenheten af skattelanden på deras sida, samt weta antal på de djur som den Lappen äger, hwilken skattar för landet, på det främmande Lappar, om så behöfwes och begäres, till beqwämlige ställen må kunna anwisas. Å ömse sidor skola de främmande Lappar noga akta sig att de icke under deras flyttningar göra Landets egne inwånare någon skada, hwarken winter eller sommar, på skog, åker och äng, Multebärs eller hjortron myror, eller något annat, wid laga plikt, och bör skadan ersättjas effter mätismansmanna ordom.

§. 17.

Före än någon Lapp, Swensk eller Norrsk, med sine djur flyttar öfwer Gränssen, skall Han för sin egen LappeLänsman och Nämdeman angifwa antalet på de djur som i Hans följe äro, det är så wäl på Hans egne, som på Hans barns, tjenares och husmäns, samt Leijan till bemälte Länsman lefwerera emot bewis så wäl på angifwandet, som för leijan. Äfwen skall Han då straxt angifwa sig om Han will idka fiske och skytteri, hwareffter leijan kommer att proportioneras och betalas, samt på angifwelsen och bewiset att anteknas. Med detta ofwannämde bewis passerar Han sedan utan hinder och widare tilltal fram och tillbaka.

§. 18.

Förr än LappeLänsmännerne med deras Lappar flytta öfwer gränssen, skola de tillställa den andra sidans LappeLänsman en af dem och nämdemännerne underskrefwen specificerad förtekning på de skatteLappar och djur af deras district som samma år wilja flytta öfwer gränsen, då de tillika leijan till bemälte Lappelänsman lefwerera emot bewis på förbemälte förtekning och betalning. J brist af Lappelänsman, som bemälte förtekning och betalning af den främmande sidan kan emottaga, skall den eller de som leijan tillkommer, afsända en fullmägtig, som på ett så beqwämligit ställe som möijeligit är, skall uppehålla sig, nemligen uti närmast intill gränsen liggande Lappesockn på Swenske sidan, och på den Norrske sidan uti en af de närmaste innanfjordar och på fasta landet.

§. 19.

Lapparne skola, om det åstundas, hwart år en gång för alla och icke oftare på den sidans territorio som leijan tillhörer, för bemälte sidas Lappelänsman, eller hwem ägaren af Leijan dertill skriffteligen committerar, wara förpliktade att framwisa alla de djur, som uti deras följe äro, och att låta räkna desamma till bewis på riktigheten af deras angifwande. Neka de sådant eller bemälte personer med ord eller gerning illa bemöta, böte en Swensk allenast för sin motsträfwighet, Tålf daler silfwermynt, och en Norrsk Lapp Fyra Riksdaler danske, hälfften till bemälte oförrättade personer och den andre hälfften till Konungen. För hwar gång sådan förseelse sker, fördubblas straffet. Förgriper Lappen sig på bemelte personer widare, än att det till simpel upstudsighet kan räknas, straffes han dessutom derföre efter lagen.

§. 20.

J fall någon Lapp, Swensk eller Norrsk, befinnes hafwa falskeligen angifwit antalet på sine djur, så att han hafwer tjugu djur flere eller deröfwer, än han anmält, betale han för hwart tjugonde djur uti hela flocken, twänne gånger så mycket som ofwan förmält är. Beträdes han andre gången med sådan oriktighet, betale dubbelt så mycket som förste gången. Tredje gången dubbelt så mycket som andre gången och så widare, så att straffet för hwar gång fördubblas, hwaraf angifwaren tager hälften och andre hälften tillfäller den som Leijan tillhörer. Då ingen annan angifware är, behåller ägaren af Leijan altsammans.

§. 21.

J fall Lappelänsmännerne eller nämdemannen befinnas hafwa colluderat med Lapparne uti deras oriktiga angifwande eller deras egen förtekning förfalskat och något innehållit af den leija som de upburit plikte förste gången tre gånger så mycket som wederbörande derigenom blifwit eller kunnat blifwa beswekne, hälfften till angifwaren och andre hälften till den eller dem som Leijan tillhörer.

Andre gången sättes de ifrån deras Ämbete och straffes såsom tjufwar.

§. 22.

Då någon twistighet yppas emellan Lappar från en och samma sida, antingen angående deras öfwerflyttningar och stället hwarest de under deras öfwerflyttnings tid prætendera att uppehålla sig, eller om bortkomne Renar, slagsmål, små skuldfordringar, som icke stiga öfwer tålf daler Silfwermynt eller fyra Riksdaler Danske, alle arfskifften effter de afdöde, eller andre små saker, Lappewäsendet in specie och Lapparnes sedwanor beträffande, skola sådane saker, då de icke kunna förlikas, af samma sidas Lappelänsman och Hans twänne nämdemän straxt afgöras, och så framt wederbörande till häradsrätten icke wilja wädja, dersammastädes exequeras, utan afseende på hwilkens territorio factum är passerat eller saken påtald. Men äro sådane saker emellan parter af åtskild nation, eller emellan en Swensk och Norrsk Lapp, då tillkommer, utan hänseende till jus territorii, kärandens Länsman och nämdemän att straxt deruti döma, och domen, då deremot eij appelleras, att exequera, dock således att rätten tillika med twänne Nämdemän ifrån Swarandens sida besättes, och att Länsmannen å samma sida, såsom dess förswar och ombud skall wara berättigad att wara tillstädes, om så åstundas, altsammans utan betalning för bemälte betjente uti bägge fallen. När en af parterne med denne Lapperätts förrättning är missnögd och med saken will gå widare, skall appellationen ske till den Häradsrätt eller Bögderätt hwarest factum är begångit, eller i fall af arfskiften, der den döde i Lifstiden hänhördt.

§. 23.

Alle andre saker emellan Lappar antingen af en och samma nation eller af olika nation höra till de wanlige Bögde eller Häradsrätter, samt angifwas, dömas och, i fall de icke till högre rätt instämmas, dersammastädes exequeras, alt på det territorio hwarest gerningen är skedd allenast med den åtskilnad, som i nästföregående §. är anfördt, nemligen att då en af parterne är en främmande undersåte eller factum på en främmande undersåte eller dess egendom begångit, skall uti Rätten tagas twänne Nämdemän ifrån den främmande sidan, hwilka på alt sätt skola hafwa samma anseende, rätt och myndighet, som de öfrige nämdemännen, och skall den främmande LappeLänsmannen wara berättigad att derwid wara tillstädes såsom förswar och fullmägtig för den parten som är af samma sida. När bewisligit är att berörde twänne främmande nämdeman äro lagligen tillsagde till bisittjare uti en sådan Rätt, och de dock icke infinna sig, kan i deras ställe twänne andre förnuftige och ärlige lappar ifrån samma sida antagas. Kunna sådane icke erhållas, förblifwer det wid den wanlige Nämden, och skall då dommen på stället afkunnas, och acten deröfwer gifwas wederbörande som äro tillstädes ifrån den främmande sidan, antingen Lappelänsmannen eller nämdemännerne, uti wittnens närwaro eller emot deras bevis, utan betalning; på det man på samma sida kan weta huru Rätten handhafwes. Förser sig någon domare emot någon af de uti denna convention föreskrefne stadgar, hafwe han förbrutit sitt Ämbete.

§. 24.

Wederbörande ifrån den främmande sidan, så wäl parter som wittnen, skola när de lagligen äro kallade och stämde wara pliktige att möta för denne combinerade Rätt och swara till saken eller att aflägga deras wittnesmål. Comparerar den Swarande icke, eij låter dess oumgängeliga förfall och hinder wid rätten, till samma tid han instämd är, anmäla, och bewisa, och dock bewisligit finnes att Han lagligen är stämd, förfares lika fult med saken, som om han wärkeligen wore tillstädes, då efter klagomålet eller stämningen och de förewarande bewis domen afsäges och exequeras'. Kan Swaranden wid nästföljande ting bewisligit göra dess förfall både att icke sjelf hafwa kunnat infinna sig, eij heller kunnat detsamma Rätten kundgöra å den dag han sjelf wid rätten comparera bordt; så får saken åter uptagas och afdömas. Men uteblifwa wittnen ifrån första tinget, och saken utom dem eij kan uplysas; då får saken upskjutas till nästa ting, och plikte wittne som förfallelöst uteblifwit tre daler Silfwermynt eller en Riksdaler Dansk för uteblifwandet, till den Crona hwilkens undersåte det {{rättelse|är|är.

§. 25.

Jngen execution eller utpantning, undantagandes efter de domar som Lapperätten enligit 22. §. äger att afsäga och exequera, må uti någon främmande Lapps bo företagas, så framt icke skriftelig dom upwises och bewis för den utmätte betalningen till den Lappen uti hwilkens bo executionen eller utpantningen företages, genast på stället aflefwereras. Förser sig någon häremot straffes som för wåldswärkan.

§. 26.

Rymmer någon Lapp, för begången Lifssak öfwer det Rikets Gränsor hwarest gerningen är begången, förhålles med honom som med andre Swenske eller Norrske undersåtare uti like fall.

§. 27.

Alle Lappesaker skola på slätt och ostämplat papper afhandlas och beskrifwas, då en främmande Lapp i saken är interesserad.

§. 28.

Jnbyggarne uti Utzjocki, som nu genom Gränssens förening äro blefne privative Swenske undersåtare, skola på alt sätt handeln beträffande, så wäl med landets producter, som med de waror som bringas till landet, blifwa behandlade lika med de Kongl. Norrske undersåtarena der i landet, och lika med dem tillgodo njuta så wäl den närwarande, som den hädanefter till utgifwande octroy och annan handels inrättning så att hwad de till Norrske köpmannen öfwerbringa skall dem efter octroyen blifwa betalt, och likaledes efter octroys priset uplåtit, hwad de sig tillhandla wilja; men dock skall Compagniet ej wara förbundet att gifwa desse Swenske undersåtare den credit, som det i wisse tillfällen, i följe af Octroyen, böra gifwa de Norrske.

§. 29.

Alle wederbörande Kongl. Betjente å både sidor, särdeles LandsHöfdingar och Amtmännerne, skola fliteligen efterforska huruledes de främmande Lappar blifwa medhandlade och troligen besörja att dem wederfares hwad rätt är och de efter denne Convention böra njuta. J lika måtto skola de, när de landet igenomresa och på Ämbetes wägnar besöka, tidigt låta samma Lappar weta på hwilken tid och ställe de komma uti deras granskap, på det de i fall de hafwa något att klaga, personligen hos dem måge kunna infinna sig och deras åliggande andraga.

§. 30.

Ändteligen finner man nödigt att härwid förklara, det desse här ofwanföre stipulerade öfwerflyttningar med de deraf dependerande inrättningar, ingalunda således äro att förstå, som skulle konungaRikerne Swerige eller Norrige derigenom någon jurisdiction eller annan rättighet, af hwad namn den wara må, in öfwer gränssen i det andra Riket tillerkännas, men allenast såsom en tolerance och reciproque fogelighet, hwilken icke wäl kan umbäras, så framt annars lapparne på båda sidor skola blifwa wid magt, och in politicis hållas uti tillbörlig skick och ordning. Altså blifwer den uti den uprättade Gränsetractaten öfwerenskomne GränsseLinea, så wäl i anseende till Lapparne och deras districter, som i öfrigit beträffande de andre Swenska och Norrske undersåtare och deras districter aldeles wid sin fulla kraft, så att hwar kan tidsens ålder, wederbörande betjenters och undersåtares försummelse, collusioner och ingrep eller någon häfd och bruk inöfwer samma gränts, den blifwe så gammal, samt af hwad art och beskaffenhet den wara må, häruti någon förändring skall eller kan göra, men hwart Rike skall hädanefter på sin sida om ofwannämde gränsor allena och utan intrång wara berättigat att utöfwa och behålla alla regalia och jura Majestatis så wäl uti andelige som werldslige saker.

Detta bihang till Gränsetractaten skall uti alle sine puncter wara af samma kraft, som ofwanberörde Gränsetractat sjelf, aldeles såsom den ord ifrån ord deruti wore införd.

Till yttermera wisso äro häraf twänne exemplar författade, som af Bägge deras Kongl: Maij^tts Kongl. Maij^tts befullmägtigade Gränse Commissarier äro underteknade och med deras wanlige signeten bekräftade, som skedde i Strömstad år effter Christi födelse det EttTusende Sjuhundrade Femtionde Första den 21. September2. October.

J: Mauritz kowström [sigill]

J. Mangelsen [sigill]