Lifflänningarne (Sehlstedt 1867)
| ← Till min nådiga tant i Stockholm |
|
Tal till rörliga Tullbevakningens hästar → |
Lifflänningarne.
(Under kriget mellan Ryssland och England 1855.)
petter pallura.
Stormarna rida på sjö och våg
Hösten är kommen och skyarna drypa,
Salt ha vi icke en endaste nypa:
Jag måste öfver till Sverge med råg.
Båten är skröplig, ja väl, men han vakar
Präktigt i Östersjöns svalkande dop.
Jurri! du tvekar och hufvudet skakar.
Tror du att kölen ej hänger ihop!
jurri mock.
Icke jag tvekar för båtens skull,
Beck kan man nog uti nätena smeta.
Fan är ju lös, det må du väl veta:
Sjön är, ty värr! utaf Engelsmän full!
Ingen tillit jag för Engelsmän hyser.
Bäst man i Sverge har handlat sig pank,
Kommer en Bulldogg och vädrar och fnyser —
Pang! och han skjuter vår skuta i sank.
petter pallura.
Jurri! jag vånde att skepp oeh befäl
Vore så många som sanden i hafvet,
Skulle på färden jag dränkas i qvafvet —
Bättre är våga än svälta ihjäl.
Något jag måste för vintern anstalta,
Jag mins i fjol hur förbannadt jag svalt.
Sitt du här hemma med småsten och salta,
Jag kan ej salta med annat än salt
jurri mock.
Feg var jag aldrig, men baxnas likväl
Komma den hiskliga flottan för nära.
Om du har lust — men jag, på min ära!
Har ingen lust att skjutas ihjäl.
Res om dig lyster, jag kan dig ej råda;
Engelsman träffar dig nog på din stråt.
Vill han — så fan i min lilla låda!
Vänder han ut-in på folk och på båt.
petter pallura.
Allt vill jag våga, långt förr än jag tigger.
jurri mock.
Akta dig! du kan bli tagen till slut.
petter pallura.
Engelsmans hvetbröd är bättre än knut.
jurri mock.
Tyst! har du glömt, hvar Siberien ligger?
petter pallura.
Jurri, farväl! jag hör vågorna skumma,
Yinden är god, den skall svalka min själ.
jurri ock.
Jag under tiden skall trösta din gumma!
Res uti Jumalas namn — farväl!
