1.
Loven nu Herren för året, som svunnit,
Prisen hans makt och besjungen hans nåd.
Huru allt annat vi vanskligt ha funnit,
Han har dock alltid stått fast vid sitt råd.
2.
Han som en fader i allt mot oss handlat,
Trofast han ledt oss var hänsvunnen dag,
Bittraste sorg han till sötma förvandlat
Och vänt till godo de hårdaste slag.
3.
Han är densamme, vad årtal vi skriva,
Åren ej kunna försvaga hans makt.
Världar må grusas, men han skall förbliva
Sions för evigt oryggliga vakt.
