Mä sjôl
| ← E gökvis |
|
Stôlliheta i vala → |
| Ur Räggler å paschaser, boka numra två, 1897 |
Ja vell int var strå äll kôrk,
int hö äll vesne bla,
i blåsten på sjön, i het å tôrk
ja vell vare mä sjôl ändá.
Å fäll kan dä händ, att ja dör,
å fäll kan dä händ, att för vinn ja far,
å fäll kan dä händ att e våg mä för
å tôrken den siste krafta tar.
Men tôrken må bränn mä å blåst på sjön
hantér mä varr än ja tôl,
når live mä släpper te sist ve dön,
så vell ja hôll fast i mä sjôl.