Maj

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
[ 65 ]

MAJ.

Du dröjer i fängelset än, då han nalkas?
Och slutar ditt sinne för Gudomens flägt?
O! ser du ej gossen, som dansar och skalkas
Så vänlig och skön i sin ljusblåa drägt?

Af sippor bekransas hans guldgula lockar;
Mild oskuldens själ i hans anlete bor;
Och rundt om hans vingar, i glädtiga flockar,
Sig svingar i jubel en sjungande chor.

I Norden, den höga, tänd upp till hans ära
Ett altar i qvällen, på klippornas höjd!
Må flammande eldar till himmelen bära
Vårt urgamla offer, vår nytända fröjd!

De töckniga qvalen med röken må fara
Bland seglande molnen förglesna och fly;
Och hjertat i klangrika toner förklara
Sin vaknande känsla, så majfrisk och ny!

O, möt honom glad med din sång och din cittra!
Musik är det himmelska språk, han förstår:
På fjärden, der vågorna stimmande glittra,
I lunden sin svarande harpa han slår.

Vid flöjternas ljud, till sitt slott af demanter
Gudinnan i sjögröna slöjan oss ber;
I blåklara snäckan med sifrade kanter,
Hon gungar så lätt, då sin älskling hon ser.

[ 66 ]

Sitt tempel Diana har öppnat, och kallar
De tappre att pröfva sitt glädtiga mod:
I skogarnas dunkel re’n jagthornet skallar
Och lofvar förfriskning i morgonens flod.

Hvad tusenfallt echo bland klipporna vaknar,
Som fröjdfullt upprepar dess krigiska sång!
Blott Flora än slumrar; fast Maj henne saknar,
Hon drommande hvilar i dvalan så lång.

Men gyllene facklan han sänker i dalen:
Då slår hon opp ögat så menlöst, och ser
Sin bild ner i källan; i skuggan af alen
Han kysser Huldinnan, som rodnande ler.

Och tusende stämmor i lunderna fira
De sällas förening vid fjärilars dans,
När Kärleken snart och Zephirerna vira
Kring ungdomens tinning sin rosiga krans.