Marseljäsen (Fredins översättning)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Drapa
Marseljäsen
av Claude Joseph Rouget de Lisle
Översättare: Edvard Fredin

ur Fredins Efterlemnade dikter från 1890
Den unga fången  →
Översättning av La Marseillaise. På Wikipedia finns en artikel om Marseljäsen.


[ 152 ]
Rouget de Lisle.


*

Marseljäsen.

Framåt, I barn af fosterlandet,
vår äras morgon lyser klar.
Emot oss fräckt förtryckarbandet
djärfs höja sina blodstandar.
Vårt öra re’n från fjärran lystrar
till soldateskens hemska larm,
som smyger skonlöst vid vår barm
att strypa mödrar, vif och systrar!
Gif akt, medborgare!
Slut leden, rot vid rot!

[ 153 ]

Framåt! om orent blod
än forsar kring vår fot!

Hvad vill då denna hord af trälar,
som piskas våra led emot?
Tror man sig kufva fria själar
med fängsel och med fjättrars hot?
Mitt folk! I forna dar de brände
på krökta ryggar skymfens sår.
Nu ingen tvinga oss förmår
i träldom åter och elände!
Gif akt, medborgare! etc.

Hvad? Skola främlingar befalla
och våra bygder stifta lag?
Och våra unga krafter falla
för fale soldenärers slag?
O, Gud! Om trälar skola böja
vår nacke under okets tvång!
Om nidingar ännu en gång
till våra härskare sig höja!
Gif akt, medborgare! etc.

[ 154 ]


Ve! er, tyranner! Ve! och bäfva!
Med fasa ser er an en värld!
Ve! er, menedare! Där sväfva
i rymden redan domsens svärd!
Ett folk i vapen står mot eder;
och stupar i sitt blod en man,
strax föder jorden då en ann’
och jämna tätna våra leder.
Gif akt, medborgare! etc.

Dock, skona denna arma skara,
som ej sitt ödes skam förstått!
Låt högsint glömska straffet vara,
som drabbar legohjonens brott.
Men slå till jorden utan skoning
de blodsmän, som dem drifva fram,
som skända, sölande i skam,
sin egen moders helga boning.
Gif akt, medborgare! etc.

O, kärlek, du, till fosterjorden,
sänk dina flammor i vår barm!

[ 155 ]

Kom frihet, segerengeln vorden,
och led oss du i stridens larm.
Inför all världen så vi bära
ett vittnesbörd om samnad makt:
och ovän, vi till fota lagt,
ser döende triumfens ära.
Gif akt, medborgare!
Slut leden, rot vid rot!
Framåt! om orent blod
än forsar kring vår fot!

1889.