Minne af vår första Nattvardsgång

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
[ 175 ]

MINNE af VÅR FÖRSTA NATTVARDSGÅNG.

Till en Ungdomsvän.

Mins du den dag, hvars helga ljus ur öster
Oss bar förklaringen af Herrans ord?
Då känslan närmade, vid englaröster,
        Sig först till Jesu Nattvardsbord?

Än hade ångrens heta tår ej fuktat
Vår friska kind: det godas engel än
Log i vår blick, liksom han aldrig fruktat
        Förlusten af sin barndomsvän.

Omkring Guds altar vi förbundet slöto,
Som syskonblommor vid en källas rand,
Och trones stjernor i dess spegel göto
        En återglans af hoppets land.

Guds andas flägt på bönens dufvovingar
I nådens himmel tog vår suck emot,
Och hviskade: ”Det offer, du mig bringar,
        Är hjertat, lagdt vid korsets fot.”

Vi hörde Jesu röst vid lifsens källa:
”O, låten Barnen komma fram till mig!”
Med sinnets ödmjukhet, o, Gud, hur’ sälla
        De späda famnades af dig!

[ 176 ]

I glorian kring törnekronan lyste
Ett evigt lif, när vi, med böjda knän,
I Jesu famn ett enda hjerta hyste,
        Och anden flög från jorden hän.

Mins du den dag? Än var han aldrig fjerran,
Fast skilda vi till Fadren återgå.
Förnyom våra löften inför Herran,
        Att der som barn vi råkas må!