Mitt sommarnöje (Sehlstedt 1876)
| ← Kung David |
|
En sommar i Mariefred → |
Mitt sommarnöje.
Vid Brunnsvikens strand
Och Barkarby-vägen
En stuga belägen
Mig tagit om hand.
Der vistas och bor jag,
I Brunnsviken ror jag
Och tjusas af skogar och blommande land.
Hör hvad det susar i gungande träden,
Der far en ekorre lättskrämd och skygg,
Böljande vaggar den mognande säden,
Löjan sig gassar på vågornas rygg.
Foglarnas qväden
Klinga gudomligt bland surrande mygg.
Mitt mosslupna tjäll
Bland tallkrönta bergen
Är ljusrödt till färgen,
Som Stockholms kastell.
Och blommor man satt der
På gröna rabatter,
Och tallstrunt jag andas från morgon till kväll.
Nyligt utflyttad jag skådar nyfiket
Hän öfver viken från bergets altan.
Der ser jag Stallgårdens värdshus, utskriket
Fordom, då man ej vid lyx var så van.
Der syns Kräftriket:
Kräftorna tar visst bror Schubert från stan.
Der skymtar en bit
Af stället vid Haga.
En skogsväg vi taga,
Så komma vi dit.
Dit går jag, der mår jag:
Af Ericson får jag
Förtjusande blommor från Orangeri't.
Kors, hvad den Ericson är bra för Haga,
Han gör i blommor och planterar trän.
Aldrig på honom man någon hört klaga,
Omtyckt och känd i alla rikets län.
Nu skall han draga
Långt bort till Wien, och Gud vet se'n hvarthän.
Der stranden vi se
Af Tivoli Villa:
Der mår man ej illa,
Ty der bor Cadier.
Jag det ej behöfver
Utbreda mig öfver,
Ni någon gång varit der sjelfva kanske.
Gästfrihet äfven härute han visar,
Ej blott bekanta och vänner han ser.
Andra figurer han rikligt bespisar,
Grymtande mammor med sköna manér.
Hundrade grisar
Har han dessutom, om ej han har fler.
Min väg är helt gin
Om Grönstedt jag söker
Och smuttar och röker
En sort som är fin.
På Berglund der går han
Och dalkarlar slår han
I gästerna, medan de dricka hans vin.
Solen går ned och min tankegång stannar,
Annars kanske blef min visa för lång.
Mönstrat jag har mina närmaste grannar,
Hoppas, att ej jag har gjort dem förfång,
Ingen mig bannar,
Derför att fler ej få rum i min sång.
Vid Brunnsvikens strand
Och Barkarby-vägen
En stuga belägen
Mig tagit om hand.
Der vistas och bor jag,
I Brunnsviken ror jag
Och tjusas af skogar och blommande land.
