Movitz vik mössan högt öfver öra,
Glänta på ditt hvita tält,
Trumslagarn ren hörs pinnarna röra,
Ditt Corpralskap ren sig stält,
Aftonrodnan sprider ren sin flamma,
Vägarna damma,
Posterna glamma,
Krögarne stamma
Redan;
Krigs-signalen längsen smält.
|
| * * *
|
Tältet insveps i mörker och dimma,
Af Canoners eld och dam;
Stolt inom röken skyllrande glimma
Mörkblå leder fältet fram;
Än af trummans hvirflar nejden gungar;
Än elden ljungar,
Än kulan slungar,
Än Fröjas ungar,
Hej ja!
Skala bergen kring som lam.
|
| * * * [ 238 ]
|
Bussarna stoja, hör du ej skriket
Af en svärm i svett och harm,
Som där kring Mörsarn trängas i diket,
Och uplyfta arm mot arm?
Se på deras ögon, morska, tända,
Hur de stå spända,
Uff! när de vända,
Mörsarn på ända,
Movitz!
Hviner kulan blank och varm.
|
| * * *
|
Klang! vakna Movitz, Cheferna ropa,
Framför Bataljonerna;
Fyrkanten redan drages tilhopa,
Och ren lyftas hattarna;
Chorum in i skogens kamrar skallar,
Ekar och tallar,
Diken och vallar,
Alt återskallar,
Echo.
Vakna Movitz; Klang! Hurra!
|
| * * *
|
Vakna, se Soln i molnena skrider,
Luften svalnar mer och mer;
Koxa dit åt där vägen sig vrider,
Där du hjulen damma ser;
[ 239 ]
Se hvad sköna skarar, ystra, lätta,
Snörda och nätta;
Ögat nu mätta,
Där är den rätta
Venus,
Från Olympen kastad ner.
|
| * * *
|
Ser du två röda hjul hur de rulla
I det späda gröna gräs;
Där inom skärmen prägtigt vår Ulla
Gungar i sin öpna Chaise;
Fålen, loddrig, frustar och sig höjer,
Än hufvud böjer,
Än sig förnöjer,
Än slår och flöjer
Fålen,
Öfver dälder, kärr och näs.
|
| * * *
|
Skynda dig Movitz dit ned til skjulen,
Til din Ulla varm och skön;
Kullstjelpt är Chaisen, där trilla hjulen
Bort med hela Åkarlön.
Ren kring luntan Hymens Facklor brinna;
Men blott besinna,
Härnäst at finna,
Slik en Gudinna,
Movitz!
Trotsar Gudars list och bön.
|
