Nordiska kämpa dater/Företal
|
Redlige Läsare.
NÄr jag, under hwarjehanda sjukdomar och motgångor, påskyndades at til denna Sagoflocken, utarbeta Företalet, angående wårt Götiska Språks ålder, samt Nordiska Sagors kjännedom, då hände mig ljust lika öde med dem, som efter dagsätan, pläga ransaka Stjärnorna, at, sedan några wißa warit tagne i ögnasichte, de och af flera allestädes framlysande, warda oförmodeliga öfwerhopade. Ty sedan jag med möda hade fullendat berörde Företals förra del, gittade jag den senare näppliga til hälften likaledes trycka låta, innan så många saker, dem jag i hastighet borde upsöka, antekna, uttyda och bewisa, mig förekomo, at jag med förtret nödgades altsamman å sido lägga. Och detta så wäl därföre, at de således hopetals på hwarannan hängande och tilökande ämnen, upwäxte til et widlöftigt wärk, det jag doch, om GUD behagade mig tilräckelig hälsa samt krafter förunna, innan kårt, skall å daga lägga, med flera nöjsama anmärkningar, under öfwerskrift af Jnledning til wåra Yfwerboars Häfder, särdeles om Götiska Språkets förmån och Sagornas kiännedom; som och för den orsaken, at många förnäma och wettgiriga fornälskare, högeliga påyrkade själfwa Sagowärkets skyndeſama utkomst, menande Läsaren i medlertid worde sig nöijandes, at jag något anförde, som kunde orsaken til detta wärks tryckande, själfwa ålderdoms älskan, Sagornas trowärdighet samt Wärkets tidatal, antyda och bewisa.
Jag wil altså kårteliga detta utreda. Warande först til wetandes, at uphofsmann til detta Wärks tryckande, har warit Kongl. May:tz och Swea Rikets Högtbetrodde Mann, Råd, och Cancellie-Råd samt Förmann af Wetenskaps Societeten i Upsala, den Högwälborne Grefwen och Herren, Herr GUSTAF BONDE, som af Kongligt Bonda och Första blod, genom Kong Erik den 9de samt Folkungarna begrägdad, sannerliga af medfött ädle, ej allenast är Swea och Gjöta fornfrädens förträffliga älskare, utan och wid hwarjehanda lediga stunder, deras högst berömliga idkare. Warande altså wår tids rätta Atle, som de gamla Yfwerboars wetenskaps himel, å kraftiga axlar bärande, des twänne förnämsta delar, så i Gudars, Kongars och Hjältars Sagodater, som i deras Langfedga- och Ättartal skiftade, med särdeles idogt mannawett rätteliga och prydeliga wet afskildra. Denna Högbemälte Herre, säger jag, har närwarande Sagoflock tilänma welat, icke för sit nöjes skulle, det Han deßutan af handskrefne böker altid äger; ej eller ljust för wår skull, som ofta hålla wår wördiga ålderdoms dyrbara kwarlefwor för magstarka; utan i synnerhet för de utländskas gagn skull, som, af gamal berömlig wana, med de Grækiska berömliga fornälskare Delierna, wår Yfwerborna Haboldur tilbörliga hedrande, åstunda, wårt gamla Götemål rätteliga förstå, det de doch, utan Sagornas läsande, ej med grund gitta åstadkoma. Ty medan först, hwar och en som i de Scytho Celtiska Häfder någon insicht hafwer, måste bekjänna, at Götiska språket på wår Yfwerborna / Utlandiska och Scythiska Konga ö / Basilia kallad / är ibland alla det äldsta och renaste / såsom både af arilds eller urålders fräto / som och Utländingars bländo / allramäst förwarat; emedan Herrar och trälar / såto där i sin frihet / af fiända anfall sällan eller aldrig brydde / mindre af främande öfwermagt någonsin kufwade. Hwilket ok doch / så wäl Tyskar som Ängländare / måste erfara / särdeles af de Romare, som altid i högsta måtto sökte / ej allenast sina seder / utan och språk / jämte de öfwerwundnas förtryck / at inrota. Detta öde / såsom mångom androm äfwen allmänt / hade Tyskarna sannerliga måst undergå / om icke Romerska wäldets ödemål / Tysklands ringa åkerbruk / dess inwånares Barbari, och urgamla frihet medels ödelefnad / ja / om icke enteliga de Franker mellankomit / hwilkas tungomål doch af Grækisk gemenskap nog utblandat / (därföre och de bekanta medelålders scribenter, ju af en obetänksam ålderdoms älsko / sökt at dessa, såsom Britannerna och flera / Europæer en Trojanisk härkomst påbörda) genom Kejsar Carl den Store / tog ibland Saxerna öfwerhanden / hwilka eljest / så wäl förr som sedermera / måste låta det Sclavoniska språket / få et stort inryme. Af denna underliga bländan hände altså / at ej allenast Grækiska (såsom mann i Scholorna talar) verborum præteritorum geminationes, samt infinitivorum terminationes, utan och många Sclavoniska ord / fingo / såsom hos utländska Göterna i Mæsien, altså och hos Tyskarna / burskap / och öfwa ännu hos dessa mästerliga sit wälde; Warande Neder-Saxernas språk / genom närmare belägenhet och handel med wåra Scandianer / nästan det endaste / som tämeliga wäl i de mästa orden behåller sit forna ädle med wårt Götiska / det jag i min öfwannämde Inledning hwarjestädes har bewisat / at först wara moder för det Isländska / genom de Norskas härkomst från wårt Gotaland och Kwenland / som af de inflyttade Veneders namn Finland kallades; sedan at det Isländska aldeles bör kallas Götiskt / både för des / i Sagorna befintliga / fullkomliga samanstämande med wårt gamla mål / äfwen wid Christendomstiden / hwilket å Runestenarna är ristat / som och för Islands mykna befolkande ifrån början af Swenskar och Götar. För hwilken nära skyll och wänskap samt förtroende / Isländarna äfwen i sina äldre och senare Lagar / hafwa låtit inflyta / at ej allenast den Isländiska Skald / som en Swea kong med okwädins och skymfade / han skulle för manndråp anses / utan och at Swenskarna skulle hafwa arfsrättighet där å landet / öfwer 10. åhr / skjönt den i tredje ätteleden tilkome. Til slika bewis komer och särdeles detta / at Swenskan än i dag hafwer fram för Danskan en ögonstickande större likhet / med så wäl den gamla som nyare Isländskan / det jag med denna Sagoflocks öfwersättning har nogsamt allom å daga lagt. Widare / emedan mann ofta förnumit / at de Utländska / hälst Tyska och Engelska häfdesökare / när de haft lusta til at weta Celtiska språkets grundredor / och således låtit trycka Orda Böker / hwarmedels de sökt wisa Götiska och Tyska samt Anglo-Saxoniska språkens öfwerensstämelse / därhos welat antyda det enas för det andra förmån / då hafwa de wäl många ord / undertiden och hela meningar / af Götska Sagor i Swerige trycka (ty i Danmark äro nästan inga sådana / förutan nyliga Are hin Frodes lilla Bok Schedæ kallad / utkomne) samt eljest hwarjehanda ord och meningar / äfwen af Danska Scribenter / merendels infällewis införde / fliteliga afskrifwit; men där hos öförsichteliga felat i deras rätta bemärkelser och uttydningar. Ju / därföre / at de flästa af bemälte tryckta Sagor äro så beskaffade / at deras / hälst Latinska / uttolkning / sällan uttrycker Götiska språkets rätta snille och must / warande den sama mera smakande af en alt för fri och prålachtig utläggning / än nätt och granlaga öfwersättning / samt således mindre tjenlig för dem / som själfwa språket sig bemägtiga wilja. Hwar til och detta komer / at när dessa utländska sökt upleta wissa ords och talesätts ursprung / då hafwa de tilgripit orichtiga Ledare eller Ordalistor / dem Wormius, Resenius och Verelius utgifwit / emedan de endels äro ofullkomliga / endels och af förseende nog felachtiga. Af alla dessa orsaker bewekter / har högbemälte Herre / til at äfwen i detta målet / befrämja den Lärda och wettgiriga hopens nögje / befalt mig / til at närwarande Sagoflock / både å Swensko / som och å Latin uttolka / på det i synnerhet de utländska Häfdesökare, måge / utan fruchtan för wanliga fel samt hinder / i sina berömliga arbeten desto lättare fortfara / och de Yfwerborna Göters Språk / til des grund / egenteliga förstå. Jag har altså lydt denna nådiga och ljufwa Herrens befallning / efterkomande ej det / som jag eljest mig siälfwan lemnad / wärkeliga hade kunnat / utan det de hisliga motgångs wågor / någonsin welat mig tillåta. Därföre hafwa och så mina förtryckte sinnen / esomoftast til wäga bragt en ojämn och bruten skrifart[1]; warande doch försäkrad / mig hafwa så ansat / ej allenast Swenska uttolkningen (skjönt jag däri fornälskarom til tjenst / efter Stiernhielms och Verelii berömliga sedwana / ofta inmängt en hoper gamla / doch mustiga ord och kårta talesätt / som ej utan widlöftigt ordaswek låtit sig uttydas; och skjönt de i förstone kunna för hastiga Läsare wara hinderliga / doch / om de själfwa meningen någorlunda eftersinna / med förmodeligit gagn snart begripeliga) utan och den Latinska uttolkningen därjämte så inrättat / at / ehuru jag däri merendels granneliga fölgt Götiska hufwudspråket / ingen / utan den okunniga och afwundsjuka hopen / warder nekande / at / eho detta språk ernar sig bemägtiga / han doch med detta arbetets hjälp / skjönt det såsom andras / äfwen granlagaste människors / ej är utan fel / skall kunna mycket redigare / än härtils är skjett / i sit upsåt fortfara.
Hwad nu gamla Häfders idkande angår / så är ju / efter Th. Bartholini utsago / klart / at wi dödeliga människor ärom så sinnade / at oss mera är om hjärtat at weta / hwad den flygtiga åldren kastar oss bak om ryggen / än det wi håppoms skola skje; ty emedan detta senare är ej mindre owist än fruchtsamt / så narrar det och oss med et owist håpp; men det förra är ej allenast wist / utan lånar ochså heder af den förbigångna åldren. Altså tilegnom wi gjärna helgade rum så mycken wördnad / som de bära ålderdoms anseende til; och uti Lundar tyckom wi om gamla trän / ej endast för deras anseende / utan ålderdoms dyrkan skull / och detta ju med rätta. Ty alt det förbigångna dragom wi oss til efterdöme / på det wi / efter hwarje deras öde / mågom inrätta wårt / när wi jämförom begge twå. Men de tilkomande ting styggoms wi wid / i det de med en owiss utgång / tilskynda et osäkert wahl och håpp. Det forna (har då / efter allmänt tycke) et särdeles wärde / (äfwen däraf) at ehwad i wårt goda är äldre / det hålles och för härligare; Ty har och den odalborna dygden hos wissa nationer, som blifwit hos efterkomarne fortsatt/ genom medfödt ädle/ förfäders upretande härliga dater och efterdömen/ högt öfwade råd och dåd/ samt således merendels wunnit en alt härligare och waracktigare fortplantning/ så mycket uträttat hos de förnämsta folkslagen/ jag menar så wäl hos wåra/ med namn och gagn ädla/ Ättländingar/ Yfwerborna Scyther och Phryger/ som eljest hos de frägdefulla Ægyptier/ at de skattat det för en särdeles ära/ til at både prisas/ och med sinnerika twister kunna bewisas/ hafwa warit äldre ättmänn/ wisdoms idkare och herskare. Och at denna ofgamla arfdygden samt hedren/ blifwit förberörde wåra ättborna urfäder af Ægytierna/ såsom öfwertygade friwilligt tilerkjänd/ det betyga så äldre som nyare scribenter. Man läse M. P. Catonis, Herodoti och Trogi hos Justinum witnesbörder/ jämförde med Orphei, Homeri, Hesiodi, Platonis, Diodori Sic, &c. utsagor om wåra Yfwerborna och Ättländiska Geter/ Thracer &c. hwilkas namn wara tagne af högboren Ätt/ och Drakar eller Hjältar/ wåra wittberömda Herrar Rudbeckar i sina Atlantiska wärk hafwa nogsamt bewisat. Eljest har ochså den lärda/ då för tiden warande/ Biskopen i Wexiœ Doct. Nicolaus Ragvaldi i en nätt oration på Baselska mötet/ med allas nögje påyrkat wåra Swears och Götars urgamla heders rättighet jämför widare här pp. 20. 26. J så måtto säger Cicero: de gamla witnesbörder pläga öfwermåttan wärderas/ wid en tings bewisande/ warande och ganska nögsama at höra. Ja/ Macrobius: om wi hafwom Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/22 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/23 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/24 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/25 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/26 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/27 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/28 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/29 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/30 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/31 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/32 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/33 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/34 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/35 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/36 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/37 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/38 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/39 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/40 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/41 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/42 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/43 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/44 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/45 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/46 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/47 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/48 Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/49 frägd; däribland och Christendomens uråldriga inkomst i Norden, samt Götarnas forna herfärder, warda bewisade och förklarade. Innehållet af denna Skrift, har Professor Kohl i Hamburg inryckt i sina Berichten von gelahrten sachen,
detta åhr p. 694.
- De förnämsta hastfel, förutan dem, som wid wärkets enda äro antekande, böra således rättas.
- I Företalet, blad. 15. wid slutet, läs, p. 16. eljest widlöft. blad. 14. wid slutet l. han wil dem hafwa. bl. 16. i början l. förutan det des Sagor, ej. bl. 20. rad 7. 8. läs, bemälte Gudinna Goas namn, hafwa dyrkat Jorden.|bl. 27. r. 18. l. Waltar af Wast. rad. 42. warda Skryrmnir nämde.
- Norriges Upfind. bl. 2. rad. 25. läs, hwarannan, at Norr skulle leta til lands, men Gorr skulle. bl. 14. r. 16. läs, hans son war Heitir, Swade siö Kongs fader. Geitirs söner woro.
- Fridthjofs S. bl. 25. i början, läs, Östom. bl. 37. r. 22. läs, en sjöjs.
- Alfs S. bl. 1. r. 18. läs, Röms soneson. bl. 27. r. 10. läs, jorden hniga. bl. 28. r. 24. läs, det ler jag åt. bl. 39. r. 9. läs, sungit har jag här för.
- Sorles S. bl. 41. r. 28. läs, wände sig.
- Halfdan Öst. S. bl. 47. r. 36. läs, trälborne pigob.
- Samsons S. bl. 8. r. 23. läs, för sidobrast, hufwudsmycke. bl. 9. r. 8. läs, blifwande Kongs dottren åter. bl. 10. r. 25. läs, Kona i Samsons fötter bl. 11. r. 4. läs, mantel, hufwudsmycke.
- Ans S. bl. 35. r. 21. läs, en långt större och äldre.
- ↑ Altså har jag och måst underhiälpas / med det hugprydiga samt kwicka manna ämnets Herr Jacob Wibiörnssons Latinska / doch af mig öfwersedda / uttolkning på några Sagor om Hrolf Krake, Fridthiof Fräkne, Als Kjämpar, Halfdan Branafostre, Sorle Starke och An Bågeswängare.