Nordiska kämpa dater/Norriges Upfindelse

←  Ättartahl.

Nordiska kämpa dater av Eric Julius Biörner Norriges Upfindelse.

Rimen om Karl och Grym.  →

Norriges Upfindelse

Hwarmed ej allenast Norriges bebyggande, och huruledes Kongaätter hafwa begynts där och i andra Länder, samt hwarföre de äro kallade Skjölldungar, Budlingar, Bragningar, Odlingar, Wolsungar och Nislungar, af hwilka Konga familier äro härstamade; utan och det Nordiska Folckets första Ättfäder warda tilkjänna gifne.

FOrnjoter har hetat en Kong, han rådde för Jotland^[1], som ochså är kallat Finnland, samt (eller) Kwinnland^[2]; detta ligger östan för den Hafsbotnen^[3], som går til mötes wid Gandwik^[4], därest wi kallom Helsingabotn: Fornjoter åtte tre söner, en dera het Hler, den wi kallom Äge, den andra Loge, men den tredie Kare; hans son war Froste, Snös hin gamles fader, hwars son het Thore (Thorre). Han åtte twå söner, den ena het Norr, och den andra Gorr, men hans dotter het Goa. Thorre war en stor blod- eller offermann och afgudadyrkare, ty han höllt offer hwarje åhr wid medwintertiden, och kallade de det sama Thorres offer, så at ochså månaden feck däraf namn. Den tiden den wart en winter wid Thorres offer, at Goa kom oförwarandes bort, och for mann wäl til at leta hänne, men hon fanns ej. Därföre när sama månad led (til enda), lät Thorre fara til offers, och offra på det de måtte warda wißa, hwar Goa hade nederkommit. Detta offer kallade de Goas offer, men blefwo ändå icke heldre wißare om hänne. Tre wintrar senare, giorde ofwannämde bröder det löftet, at de skulle siälfwa leta hänne, och då skiftade de letandet således med hwarannan, at Norr skulle leta om utskjär och öyar, ty for han med skjep. Båda deße brödär wora mångmännta, och höllt Gorr sina skjep ut efter Hafsbotnen, samt widare til Ålands haf; sedan besåg han wida Swea skjären och alla öyar, som ligga i Östresiön. Efter detta for han i Gjötaskjären och dädan til Danmark, där han besåg alla öyar, och fann så igen sina fränder, som woro härstammade frå Hle (Hler) den gamla ur Hleßö, hållande än widare fram sin färd, utan at något spörja til sina syster. Men Norr hans broder bidde til des snjö lade sig öfwer hedarna, och godt skidföre giordes. Då for han af Kwinnland innan för Hafsbotnen, komande, med sit fölgje där, som de männ woro före dem, hwilka Lappar heta, och ligger den orten bak om Finnmarken; men som deßa Lappar wille banna eller förhindra dem öfwerfarten, ty wart däraf dem emellan en strid; doch hade Norr samt hans fölgjeslagare sådan kraft och trollskap, at deras owänner wordo till willdjur, så snart de hörde herropet eller stridsgnyet, och sågo de dragna swerden, ty lade altså Lapparna sig på flygten. Dådan for Norr wäster på Kiölen^[5] och war länge borta, utan at han eller fölgjet wiste af andra människor: de skuto djur och foglar sig till mats, farandes enteliga dit som watnen lutade til wäster sidan af fjällen, samt således widare utmed sama siöar, til dess de komo til hafwet. Där war före dem en stor fiärd såsom en hafsbotn tilseendes, hwaromkring stora bygder lågo samt wida dalar. Då gingo de däröfwer, såsom en eldslåga öfwer åkrar, och for Norr nu öfwer all denna fiärden, lade folket under sig, och satte sig til Kong öfwer de herader som lågo innan fiärds. Han dwaldes där om somaren til des det snjögade på hedarna, och då stämnde eller sökte han up efter den dalen, som geck i söder af fiärden, och är samma fiärd nu kallad Thrandhem. Somliga sina männ lät han fara den främra leden öfwer Möret, och lade så folket under sig hwar som han for; men när han kom söder öfwer fiället, som låg sunnan för Dalsbotnen, begaf han sig söder ut efter Dalen, till deß han kom til den stora siön, som af dem wart kallad Mjors. Då wände han sig wester ut på fiället, ty honom war sagt, at hans männ hade farit af med oseger för den Kongen som Sokne het. Altså kom mann i det herad, som af dem då kallades Waldres, och foro ytterligare dädan til hafs, komande där til en lång och trång fiärd, som nu heter Sogn. Där sammanträffade Norr och Sokne, och höllo sin emellan en stor strid, ty Sokne brydde sig ej om deras trollskap. Norr geck då hårt fram och skiftade han och Sokne hugg med hwarannan, med det lycktade så, at Sokne föll med många (alla) hans männ.

Efter detta for Norr til den fiärden, som sträcker sig i nordr af Sogn, och hade Sokne där haft sit wällde, som nu heter Soknedal. Därsamastädes dwaldes Norr länge, och kallas den orten nu Norresfiärd; så kom och då brodren Norr honom til mötes, men de hade ingendera något spordt til Goa. Norr hade lagt under sig allt det yttra landet, när han for sunnan, och skiftade deßa bröder länderna sin emellan så, at Norr innehade allt faste landet, men Norr skulle hafwa alla de öyar, emellan hwilka och fasta landet han kunde styra sit skjep. Och därefter for Norr til Uplanden och dit som nu heter Hedmark, däröfwer en Kong rådde, som het Rolf af Berge; han war Swade Jättes son nordan af Doffra (hwars fader het Asa Thor). Hrolf hade tagit bort af Kwinnland Goa Thors dotter, ty for han strax til mötes med Norr, och böd honom til enwige eller enstrid; de slogos länge, utan at någonderas wart sårader. Sedan förliktes de, och feck Norr Rolfs syster Hadda, men Rolf feck Goa. Dädan wände sig Norr tilbaka norder til det riket, som han hade under sig lagt; det sama kallade han Norrige, och rådde han för det riket så länge han lefde, äfwen så sönerna efter honom, men som de delte hela landet emellan sig, ty begynte och riken sedermera at så minskas, som Kongarna mera föröktes, och wordo så fördelta i Fylken.

Norr hafwer och warit kallad Sjökong, hans söner heto Häjter (Gäjter) och Bäjter, warande äfwen deßa Sjökongar samt öfwerdådiga männ. De anföllo nog de riken som Norrs söner åtte, och höllo med dem många strider, hafwande ömsa seger. Bäjter lade in i Thrandhem och herjade där, som nu heter Bäjtissiö eller Bäjtisstad; dädan innantil lät han draga sit skjep norder öfwer Åjskuredet (Åjskiwedet) därest nordan til Römdalarna sig sträcka. Han satte sig i öfra rumet af bakstamnen, och höllt om styrpinnan, tillägnandes sig således hela landet, som låg om bakbord, och äro där många bygder. Häjter (Gäjter) Gors son, war Sweide Sjökongs fader, hwars son het Halfdan hin Gamle, som åtte sonen Iwar Uplänginga Jarl, fader åt Osten Slumra, som hade en son benämd Rognwald Jarl den rike och rådwise. Denna Ronwald geck til lands med Harald Hårfagre etc.

Än en Berättelse, något åtskilld från den förra.

EN mann wid namn Fornjoter hade trenne sönner, af hwilka den första het Hler, den andra Loge, den tredje Kare, han war herre öfwer wädret, Loge öfwen elden, Hler öfwer hafwet. Kare war Jokuls fader, hwars son het Kong Snö, som åtte sonen Thorre och döttrarne Fönn, Drisa och Miöll. Thorr war en berömlig Kong, och rådde för Gotland, Kwinnland och Finnland; Kwinnarne offrade åt hononm, på det de måtte få gott skidföre, ty de hade sin lust af skidrännande. Detta offer skulle skie om medwinteren, hwar af sama månad feck sit namn. Thorrs barn woro tre, sönerna heto Nor och Gor, men dottren Goa; och som hon wart bortröfwad, ty anställte Thorr på den månad, som fölgde efter allmänna offermånaden, et offer åt sina Gudar, och wart så sama månad, som då begynte, kallad Goas månad. Nor och Gor lagade sig til at leta igen systren; Nor for til wästra sidan af Kjölen, och hade där stora strider, dräpande så Kongarna We, Wej, Hunding och Heming, hwar på han underlade sig hela landet alt til hafwet. Nor och Gor komo sedan tilsaman wid den fiärden som nu kallas Noresfiärd, dädan begaf Nor sig uppå fiället och widare til orten Ulfwamear, men sedan han farit öfwer Österdalarna och komit til Wermeland, fölgde han ut efter Sjön Wänern alt til hafssidan. Alla länder som jämte deßa orter til wäster lågo, dem lade Nor under sig, och kallas de nu Norrige. Wid medwinteren komo de til Hedmarken, där en Kong regerade, som het Hrolf af Berge, Jätten Swades son nordan af Doffre, men modren het Ashilld Kong Östens dotter, som lång tid hade rådt för Hedmarken. Denna Hrolf hade bortröfwat Goa och tagit hänne til hustru; men när hon feck weta sin broder Nors ankomst, for hon i fölgje af sin mann til honom. Hrolf gaf sig då under Nors wälde, som sedan af berörde sin systermann wart buden til gästabods, och feck så där hans syster Hodda, Swade Jättes dotter til hustru. Därifrån for han wäster ut til hafs, och mötte där sin broder Gor, som hade komit från Nordska hafwet, och i den färden underlagt sig alla bygda och obygda öyar; och sedan de sin emellan hade delt länderna, feck Nor hela fasta landet nordan frå Jättahemar, alt söder til Alfhem, och warder nu detta land kallat Norige; men Gor tilkomo alla öyar, dem han nordan från på wenstra sidan förbi seglade med skjepet Ellida.

Om Kong Röm Nors son och hans afkomare.

RÖmer war Kong Nors son, han tog rike efter sin fader och rådde öfwer Alfhem, eller hela det landet som är beläget emellan de åar, som där förbi flyta (nämligen Gjöta och Röma elfwarne). Kong Römer hade samdrycke eller gästabod om Julen hos Bergfinn Jätten Thoris (Thryms) son af Werma, och lägrade wid det sama hans syster Bergsida, som därefter födde tre söner, Alfbjörn, Brand och Alf, den Bergfinn hos sig upfostrade, och wart han Finnalfer kallad. Björn war hos sin moder och kallades Jättbjörn; Brand sende hon til Röm sin fader, men denne gaf honom Gudarna, och wart han då kallad Gudbrander. Kong Römer gaf honom sedan den dalen som heter Gudbrandsdal; Jättebjörn feck af honom Römedal, samt alt landet nordan för Wänern, och från Gjötaelf norder til Römaelf, hwilken ort då wart kallad Alfhem. Gudbrand Dala Kong war Ödleifs fader, hwars son war Kong Gudmund, fader åt Gudbrand, som ej wille låta kalla sig Kong, utan Jarl, fördy han wille wara den rikaste eller mägtigaste Jarl i Nordlanden. Hans son war Gejrmund Jarl, Rodgejrs Jarls fader, som åtte sonen Gudbrand, den mann berättat hwarken hafwa welat wara Kong ej eller Jarl, utan lät gifwa sig Herßenamn, men rådde doch för landet såsom Kong, warande i ingo orikare (eller mindre mägtig än andra Kongar). Hans ättmänn woro och efter honom Herßar, Jättebjörn hinn gamle war Kong Röms fader, hans son het Hroßßbjörn, fader åt Orm Skeljamola, hwars son war Knatte, som åtte sönerna Thorolf Galme och Ketil Röm. Thorolfs son war Helge Beßes fader, hwars son het Thormod Thorlögas fader, som war TunguOdds hustru. Finnalf hin gamle feck Swanhilda, som blef kallad Gullfiäder, hon war födder af Dag Dellings son, och Sola Mundilfares dotter. Deras son het Swan, eljest kallad Swan hin Röde, Siöfares fader, hans son war Ulf Alfs fader, hwars söner heto Ingemunder och Östen. Römer hin gamla feck sedermera Hillda Godröds (Gudbrands) hin gamles dotter, hwars fader war Kong Sölwe, som först uprögde de nu så kallade Solöyarna; men hans söner woro GUdröder, HÖder Haddinger och Hringer. Gudröder wart Kong efter sin fader, såsom och alla hans ättmän woro. Östen Illråde war hans s son, denne satte öfwer InThronderne sin hund til Konung, som Gör het, för det de hade dräpit Önund, den han satt där til landets förswar^[6]. Höder hade det rike som nu är kallat Hadaland, hans son war Hoddbrodder Rolfs fader, som åtte sonen Romunder Berserk, fadren för Hamund och Håke, samt Gunlöda, hon war Utstens och Instens moder. Hamund war Jarl på Hordaland, och åtte sönerna Hrof hin Swarte samt Hrof hin Hwite. Håke war Hrodgejrs fader och Hromunds farfader, hans son het Hake Berserk. Gunlöda war Hroks hin Swartes dotter, men Hromund Grips moder. Röms son Haddinger rådde öfwer Haddingadal och Thelamark, hans son war Haddinger, Haddings fader, hans son Hogne hin Röde. Efter honom togo tre Haddingar emot riket, och war hwardera Kong efter annan; Helge Haddinga Skate war hos endera. Kong Ring Röms son hade Ringariket och Waldres; han feck Wifil SjöKongs dotter, och war deras son Halfdan Gamla, som då han tog kongadömet, giorde et offer til den endan, at han skulle lefwa trehundrade åhr i sit kongadöme, lika som berättat är om Kong Snö hin Gamle; men han feck sådant Gudaswar, at han skulle ej längre lefwa, än en manns ålder, doch månde detta därwid skje, at i trehundrade åhr skulle inge oädel mann och kwinna wara i hans ätt. Han war en stor hermann och herjade wida öfwer Österwägen^[7] dräpande där Kong Sigtrygg i enwige. Han tog sig til hustru Alfnya (Almweig) Kong Ejwinders (Eymunds) dotter af Holmgård, men hwilken han hade nijo söner, och het den ena Thejngill, som war kallader MarTheingill, de andra woro Räfer, Gramer, Gylfwe, Hilmer, Jofur, Tygge, Skyle och Harre, Deße nijo skola hafwa warit jämngamla och så berömliga, at deras namn blifwit i alla wisa kwäden hållna för heders och konganamn. Doch är berättat, at ingendera åtte barn, och alla föllo i en strid. Ofwannämde kong Halfdan hade än med sina Drottning andra nijo söner, hwilka så heto: Hillder, Näfill, Aude, Skelfer, Dager, Brage, Budle, Lofde och Ejggar. Hillder, Eiggar och Lofde woro alla HerKongar; Aude, Budle och Näfill woro Sjökongar; Dager, Skelfer och Brage woro kongar i sina länder. Dager åtte Thora Drengamoder, och hade de nijo söner: het en Ole, den andre Amer, tredje Jofr, fiärde Arngrymer. Ole war Dags fader, hans son het Oleif, Rings fader, hwars son het Olof, Helges fader, Sigurd Hjorts farfader, hans dotter war Ragnhild Harald Hårfagers moder; och denna Haralds ätt war kallad Doglingar. Arngrim åtte Eiwora, och war Angantyr Berserk deras son. Brage gamle war kong på Waldres, han war Agnars fader, som åtte sonen Alf, Eriks fader, hwars dotter het Hillda, Halfdan sin milldes moder, som war Gudröds fader och Halfdan Swartes farfader, hwars son het Harald Hårfager; denne Haralds ätt heter Bragningar. Skelfwer war kong på Wors, hans son war Skjöllder, Erik den Fräknes^[8] fader, hwars söner woro Imal och Erik, som war Gidas fader, som åtte Harald Hårfager til mann; och äro deße kallade Skilwinga eller Skjölldinga ätten. Hilder war Hildebrands fader, Wigbrands farfader, Hildas och Herbrands farfarsfader, Herbrands son war Harald Grönske, Åsa Storrådas fader, hännes son het Halfdan Swarte, Harald Hårfagers fader; denne Haralds ätt het Hilldingar. Siggar war Siggejrs fader, som åtte Signya Kong Wolsungs dotter. Siggar war och Sigmunds fader, som åtte Hillda kong Griotgards dotter af Möre; hans son het Siggar Signyas fader, som lät hänga Hagbard; deße heto Siklinga ätten. Lofde war en stor kong, det herfolk som honom fölgde äro Lofdungar kallade; han herjade på Ridgotaland och wärt där kong, warande hans söner Skefill Sjökong, och Skyle Eydis fader, hans son Hialmther Ejlimes fader, Hjordisas farfader, hon war Sigurd Fafnisbanes moder, hwars dotter het Alslög, Sigurd Orm i ögas moder, som åtte dottren Alslög, Sigurd Hjorts dotter, hans dotter war Ragnhild Harald Hårfagers moder; deße Harald ättmänn kallas Lofdungar. Aude och Budle woro Sjökongar, och foro båda saman med deras her, komande därmed til Saxland, där de herjade wida, och lade under sig Walland samt Saxland, sättjande sig där wid landsstyrslen. Aude hade wällde, och war Frodes fader, Kars farfader, hwars dotter war Aulruna moder åt Östen, Ingmar hin Harres fader, som ätte sonen BrötAnund, hans son war Ingjald Illråde, Olof Trätäljes fader hwars son het Halfdan Hwitben, soneson Östen, Halfdan Milldes och Mattilles fader; hans son het Gudröder Jagtkong, Halfdan Swartes fader, men Harald Hårsfagers farfader; deße Haralds ättmann kallas Ödlingar. Skiölder het Odens, han war Asa Kongs son Fridleifs fader, Fridfrodes farfader, som ätte sonen Fridleif, och sonesonen Haward Handramme, han war Frodes fader, Wermunder Wittres farfader, hwars son het Olof Lillhugad, fader åt Dan den Storhugade, hans son war Frode Fridsame, soneson Fridleif, Frode Fräknes fader, som åtte soen Ingialld Starkaders foster, fader åt Hrårek Slungeboge, och Harald Hildetanns farfader. Haralds broder war Randwer, Sigurd Rings fader, och är på slikt ättartal til Harald Hårfager, som tilförende anfört är. Budle hade Saxland at regera, han war Attils fader Liensnes^[9] farfader, Budles farfarsfader, hwars söner heto Sorle och Gerle, Atle och Brynhilda Aslögs moder, warande denna kong Harald Hårfagers ätt kallad Budlingar. Kong Näfill war Hejmars fader, Ejnoks farfader och Hakes (Ratins) farfarsfader, hans son het Gjuke, fader åt Gunnar, Hogne, Godruna, Gudnya och Gullrand; deße hafwa namn af Nislunga ätt. Nu äro de kwinnor tälde eller upräknade, som först komo i kong Halfdan Gamles ätt; och då den första kwinnan kom i ätten, woro trehundrade åhr lidna från det offer, som Halfdan gjorde för sin och rikets ålder. Alfer hin gamle rådde för Alfhem, han war Alfgejrs fader och Gandalfs farfader, hwars dotter het Alfhillda, hon war Ragnar Lodbroks moder, som war fader åt Sigurd Orm i öga, hwars dotter het Aslöga, Sigurd Hjorts moder, som war Ragnhilldas fader, moder åt Harald Hårfager.

Harald hin Gamle, Walldar hin Milldes son, hwars fader het Roar, åtte Herwora Hejdreks dotter, och war Halfdan Snälle deras son, fader åt Iwar Widfadme, af hwilken Öda den Djuprika war födder; hänne ägde Hrörek Slungeboge, aflande med hänne sonen Harald Hilldetann. Sedan åtte Öda kong Radbard, och war deras son Randwer, fader åt Sigurd Ring, hwars son het Ragnar Lodbrok, Sigurds fader, och Aslögas farfader; hon war Sigurds moder, som åtte dottren Ragnhilda Harald Hårfagers moder. Han war den första enwålds kong öfwer Norige.

Gors Nores broder afföde.

GOrs söner woro Häjter, Bäjter, Mäjter och Gäjter; alla Sjökongar och wåldswärkare De antastade sin farbror Nors söner med många krig, och herjade på åtskilliga deras länder, doch hade de ömsa seger. Bäjter Sjökong lade in i Thrandhem med sit skjep Ellida, komande alt in til Bejtishaf, han tog sig läger där om sedan kallades Bejtissiö eller Beitistad; men skjepet lät han ställa på en släda, och satte sig siälf i högsta stamnen, hållande i roderpinnan, hwarpå han jämte uphißade segl, lät sig af båtsmännen dragas på det med snjö betäckta landet öfwer näset Askured (eljest Ellidaed och Eldned kallat) alt norder til Römedalar, och skjedde således at, i förmågo af det emellan deras fäder ingångna förbundet, hwarmed alla öyar och siösidor, emellan hwilka och fasta landet skjeppet Ellida kunde fara, skulle tilfalla GOrs slägt til ägendom, Bäjter på detta listiga sättet feck hela heradet, som låg å wenstra sidan om näset. Hans söner woro Glamer och Gylfwe, men Gors son Mäjter åtte sönerna Måwill och Mindil, hwilkens söner heto Eckil och Skeckil. Den hårde Gors son Häjter, war Swades fader, hans son het Halfdan gamle (en annan än Nores sonsonason) fader åt Iwar Upländiga Jarl, som åtte sonen Östen Glumra, Rognwald Möra och Römdala Jarls fader, som i sin lifstid kalldes den rika och wisa. etc.

Goas Thores dotters afkommander.

GOa Thores dotter, war Rolfs af Berge hustru, hans fader het Swade af Doffre, men modren het Ashild kong Östens dotter, som länge rådde för Hedmarken. GOas son war kong Sölwe, hans son kong Kön, men soneson Swina Bodwar, fader åt kong Thorer, hwars son het Örn Hyrna, Ans eller Unnars fader. Denne åtte twänne söner, Thorleif Hwalaskuf och Bifrukare. Throleifs son war Bodwar Snjöthruma, Thorleif Widlungs fader, hwars son het Bodwar Hwite, som i Harald Hårfagers tid for bort af Moß til Island, hans son war Thorsten, Halles af Gida fader, en förnäm manns på Island. Bifrukare Ans eller Unnars son, hade sonen Aslak, Ketil Hårdakares fadder, hwars dotter het Thora, Ulfljots moder, som war första Lagmann på Island.

Än et Ättartal frå Bure Odens Asakongs farfader.

BUre har hetat en kong, som rådde för Tyrkland, hans son war Burs, fader Odens Asakongs, fader Freyrs, fader Fiolnis, fader Swejgdis, fader Manlands, fader WIsburs, fader Domalds, fader Domars, fader Dyggwes den wi kallom Tryggwe, (han war) fader Dags, fader Agnes Skalkas bondes eller manns, fader Alreks, fader Ingwes, fader Jormfrodes, fader Ans hin gamles, den wi kallom Ann, som nijs åhr drack af horn för ålders skull, förr än han dödde. An war fader Ejgils Rammadolgs, fader Ottar Wendilkrakes, fader Adils af Upsala, hans son war Herleif, hans son war Hawar hin Handramme, hans son Frode, hans son Wermunder Wirre, hans dotter Olof, hon war Frode Fridsames moder, hans son Fridleif, hans son Frode Fräkne, hans son Halfdan, hans son Hroar, hans son Walldar den Millde, hans son Harald gamle, hans son Halfdan Snälle, hans son Iwar Widfadme, hans dotter Auda Djuprika, hännes son Randwer, hans son Sigurd Ring, hans son Ragnar Lodbrok, hans son Sigurd Orm i öga, hans dotter Aslög, hännes son Sigurd Hjort, hans dotter Ragnhild, hännes son Harald Hårfager etc.

Til Läsaren.

OM Fornjoters wår Nordiska Ättfaders barn och afföde, har mann här låt trycka twänne skrifter; den förra på Gjöta, tagen af en gamal handskrefwen bok i Kongl. Riks Antiquitets Archivo, som Flateijarbok kallad, innehåller Olof Tryggwasons Saga, den mann och jämfört med en lika lydande, tryckt i Skalholt på Island år 1689. Den senare, såsom i Archivo ej befintelig, har mann tagit af Torfæi Norrska Historia, och den samma på Swensko öfwersatt. Hwartill mann funnit nödigt, att tillägga hwad i berörde Archivi bok på Gjötiska finnes om Norrs afkomander, i lika måtto det Torfæus i berörde sin bok har om Gorrs och Goas ätt, hafwande mann wid altsaman behållit Torfæi Latinska version, doch efter handskrifterna här och där ändrad och förbättrad. Eljest är tilwetandes, at mäst alla Ättartal i deßa skriffter äro ofullkomliga, i det de utsluta många ledar; hwilket och offtanämde Torfæus tilstår, sökande således at några, i synnerhet de senare, genom andra skriffter ersättja, i sin Norrska Historiebok pp. 154. etc. 169. etc. 253. etc. Men af Fornjoter har lefwat långt förr, och ej wid den senare Odens ankomst, såsom Torfæus påstår, det hafwa twå wåra kjäcka Historieskrifware, Herrar Peringskiœld samt Willde påmint och bewisat; den förra i wår Frälsares Christi Slägtregister; den senare i Historia Sueciæ Pragmatica, ehuruwäl och deßa ej äro af enahanda mening. Sidst har mann tillagt et Ättartal, som ochså står i ofwannämde Flateijarbok, men befinnes så wida gå ifrån andra, at det utan til at åtskilja den förra och senare Oden, giör Burs til den senare Odens fader, som doch war Frialaf; äfwen få Freijr til denna Odens son, som doch war Inge; förutan at det föregifwer Adils i Upsala son wara Herleif Hawar hin Handrames fader, hwilka doch woro Danska kongar och af Skjölder Odens andra son härstammade. Om hwilket alt mann kan läsa Eddorna, i Sturlesons Företal och 5. Damisagan, samt Sämunder i Hyndluljod; deslikes Äre hin Frodes Schedæ, Sturlesons Yngliga Saga och Langfedgalet; Därtilmed Peringskiœlds Ättartal p. 8. och här p. 12.

1. Eljest Gotland eller Scandinavia.
2. Nu Kajanland, eljest allmänt Österbotn.
3. Botnhafwet, hwaraf Wester- Norr- och Österbotn hafwa sina namn.
4. Juwiken af hafwet til Medelpa, hwartil Helsingaland grentsar.
5. Eller Norrska fiällryggen, som sträcker sig ifrån Bohuslän och Wiken, alt norder ut öfwer Finmarken.
6. Om denna Östens hårdhet emot Thronderna, och huru Jämtland samt Helsingeland blifwit af dem åter uprögde och befolkade, kan man läsa Torfæi Hist. Norrig. T. 1. p. 172 och 342.
7. Torfæus förstår här med rätteliga Ryßland och Lifland, tillika med Norr- och Finnska Botnerna.
8. Torfæus sätter här emellan Erikßon Alrek, hans son Erik den Wisa, Alreks den Fräknes fader, så sonen Wikar, fader åt Wattnar, som åtte sönerne Hjall och Enjall (Imal) samt Erik som war etc.
9. Emellan Attil och Liense sätter Torfæus Wirser.