[ 1 ]

Norra Skåne.

N:r 201894

Lördagen den 17 Februari

Tidningen utkommer hvarje helgfri tisdags, torsdags och Lördags morgon. Pris å byrån för helt år 4 kronor, tre fjerdedels år 3 kr., halft år 2 kr. ett fjerdedels år1 kr. samt för en månad 50 öre; på posten tillkommer vanligt postarvode.

Redaktör och ansvarig utgivare: J Fagerström
Engelholm, tryckt å Norra Skånes tryckeri 1894.

Annonser inlemnas å norra Skånes byrå i Fröken Maria Fagerströms gård, senast kl. 4 e. m. dagen före tidningens utgifvande. Annonspris 10 öre pr finstilsrad. Ingen annons intages under 30 öre.

Jernvägsturer.

Landskrona--Engelholms Jernväg.

Från och med den 1 Okt. 1893
gå tåg sålunda:

	P.Gt N:o 5 f.m.	G.Pt N:o 7 f.m.	Snt N:o 51 e.m.	Blt. N:o 3 e.m.
Från Engelholm	6,0	9,20	3,0	7,30
i Åstorp	6,21	10,0	3,24	8,0
från d:o	6,23	10,25	3,34	8,5
Billesholms grufva	6,40	10,43	3,50	8,25
från d:o	6,55	10,50	4,0	8,32
Landskrona	8,30	11,43	5,10	9,35

	Prstt N:o 4 f.m.	Sot. N:o 52 f.m.	Gst N:o 8 e.m.	Blt. N:o 6 e.m.
Från Landskrona	6,20	12,0	2,0	5,45
i Billesholms grufva	7,25	12,50	4,30	6,55
från d:o	7,31	1,0	4,45	7,0
i Åstorp	7,52	1,16	5,14	7,20
från d:o	7,55	1,17	5,35	7,30
Engelholm	8,20	1,40	6,15	8,0

Skåne-Hallands jernväg.

Tågtider från den 1 Okt. 1893.

Afgår från Engelholm till Helsingborg kl. 5,5 ,10 9,5 f.m. samt 12.15 2,59 och 7.21 e. m.
Ank. till Helsingborg kl. 6.20, 7.55, 10.15 f.m. samt 2,5 4,2 8,30 och 10 e. m.
Afgår från Helsingborg kl. 6,35 och 8,50 f.m. 12,30, 2,39, 5,50, 8,36 och 10,30 e. m.
Ank. till Engelholm från Helsingborg kl. 7,33 och 10,35 f.m. samt 1,50 3,50, 7,21 och 12,25 e.m,
Afgår från Engelholm till Halmstad kl. 7,36 f.m. samt 1,55 4,0 7,24 och 12,30 e. m.
Ank. till Engelholm från Halmstad kl. 5,0 10 f.m. samt 2,55 5,30 och 7,18 e. m.

Landskrona -- Köpenhamn.

Ångbåt afgår dagligen tillsvidare:

från	Landskrona	kl.	9 f.m.
,,	Köpenhamn	,,	3 e.m.

Närmare upplysningar meddelas i

Aug. Heyl & C:is

Ångbåtsexpedition Landskrona.

OBS. Gods ombesörjes införtulladt och vidaresändt billigt af

Aug. Heyl & C:is

Minneslista

Postkontoret hålles öppet söckendagar från kl. 8,30 f.m. till 5,30 e.m.; sön- och helgdagar från kl. 8,30 till 10 f.m. och från kl. 2 till 3,30 e.m.

Post utdelas alla söckendagar kl. 9,15 f.m. samt 2,30 e.m.; sön- och helgdagar kl. 2,30 e.m.

Breflådorna tömmas; den vid Barnekows kl. 9,30 f.m. och 3,30 e.m.; den vid Gjuteriet kl. 9,30, 12 f.m., och 6 e.m. den vid Jeppsons hus anbragta kl. 4,45 7 och 11, f.m. samt kl. 1,15 och 6,45 e.m.

Pastorsexpeditionen hålles från Oktober månads början öppen Tisdagar och Fredagar kl 10-1. f.m.

Sparbanken är öppen hvarje Lördag kl. 3--5 e.m.

Skånes Enskilda Bank är öppen hvarje dag kl. 10 f.m. - 1 e.m.

Borgmästaren träffas hvarje dag kl. 9-10 f.m.

Kronolänsmanskontoret (C. G. Trägårdh) i skomakare J. Möllers gård nedanför Stortorget öppet hvarje söckendag kl. 8- half 10 f.m.

Drätselkammarkontoret kl. 10-12 f.m.

Brandelsexpeditionen kl. 10-12 f.m.

Telefon- och Telegrafstationen hålles öppen hvarje dag kl. 7 f.m. - 9 e.m. till 1 Okt.

Godsexpeditionen är öppen från kl. 7 f.m. - 7 e.m.

Provinicialläkaren d:r Landgren träffas hvarje dag kl. 10-12 f.m.

D:r Nylander träffas säkrast kl. 8 - half tolf f.m. och 3-4 e.m.

Dr Wendt träffas säkrast kl. 8-9 f.m. och 2-3 e.m.

Dr Thulin träffas säkrast half 9-11 f.m. 5-6 e.m.

Veterinär G. A. Gäfvert mottager sjukbesök i sin bostad, Friherrinnan Barnekows gård, hvarje tid på dagen.

Stadsbiblioteket är öppet hvarje Lördag kl. 12-1.

Skjuts afgår hvarje helgfri Tisdag och Torsdag från Munka Ljungby kl. 9 f.m. och från Engelholm kl. 8.15 e.m., medtagande passagerare och gods.

Veterinär E. O. Kullberg träffas alla tider på dagen.

Lasarettskontoret (syssloman N. Olsson) öppet hvarje dag kl. 9-12 f.m. och 2-5 e.m.

Köttbesigtningsbyrån öppen hvarje Tisdag, Torsdag och Lördag kl. 7-10 f.m.

Varmbadhuset hålles öppet hvarje helgfri onsdag och lördag från kl. 10 f.m. till 9 e.m.

Doktor P. THULIN

meddelar elektricitetsbehandling, sjukgymnastik och massage. Bostad: Bagare Franckes nya hus, 1 tr. upp.

Träffas säkrast half 9 - 11 f. m.

Veterinärläkare

G. A. Gäfvert

mottager fortfarande som hittills sjukbud hvarje tid på dygnet, säkrast hemma kl. 9-10 f.m.

Bostad: Friherrinnan Barnekows gård nära min förra bostad.

Offentligt diskussionsmöte

anordnar logen Starkhet i Godtemplaresalen härstädes Söndagen den 18 dennes kl. half 5 e. m., hvartill allmänheten inbjudes. Diskussionsämnena blifva:

1:o) Om lämpligheten af inlemnandet av en petition till hrr Stadsfullmäktige om krogarnes stängning från Lördag; afton till Måndags morgon;

2:o) Frågan. Är det endast missbruket och icke bruket af rusdrycker som bör motarbetas.

Alla nykterhetsvänner såväl som motståndare till nykterheten äro välkomna.

OBS! Logemötet tager sin början kl. 3 e. m.

Kommiterade.

Aktieägarne

uti Engelholms Hamnbyggnadsbolag kallas till allmän Bolagsstämma å Engelholms Rådhus måndagen den 26 Februari 1894 kl. 2 e. m. för att höras och besluta i frågor som då kunna förekomma, samt taga del af revisionsberättelsen för sistl. år.

Delegare torde vid stämman medhafva och förete sina innehafvande aktiebref.

Engelholm den 22 Januari 1894.

Å styrelsens vägnar:

J. P. Killberg.

Nyhet!

För dem som önska ega en Litograferad karta öfver staden Engelholm i lämpligt format som väggkarta (³/₁₀₀₀ dels skala) tillkännagifves, att då någon sådan karta aldrig förut funnits att tillgå, undertecknad är betänkt på att utgifva en sådan, under loppet af Maj månad. Arbetet som blifver noggrannt utfördt och utgifves i fint Litografi och färgtryck kommer att betinga ett pris af endast 4 kronor pr Exemplar.

Subskriptionslistor å nämnda arbete finnes att tillgå i herr J. P. Killbergs & Sons Bokhandel och å Norra Skånes kontor samt utsändes genom bud.

Engelholm i Februari 1894.

S. Sjöstedt

Tillkännagifvande.

De personer, hvilka intressera sig för anläggning af en Jernväg mellan Engelholm och Ljungaskog, öfver Munka Ljungby och Rösjöholm behagade sammanträda i Engelholm å Hotell Thor Måndagen den 26 Februari kl. 11 f. m. för att öfverlägga och besluta angående frågor rörande nämnda företag.

Helsingborg och Engelholm den 9 Februari 1894.

P. Olsson.	J. Dunker.
M. Sommelius.	M. Rosenörn-Lehn.
W. Wester.	D. v. Ahlefeld.
C. Nylander.	C. H. Bergman.
C. Wendt.	J. P. Kullberg.
Aug. Persson.	Karl O. Hansson.
Brandsvig	Carlsbo,
Askelund,	J. Andersson,
Ljungagården	Kroppåkra

Herrar Stadsfullmäktige

kallas att sammanträda i Skånes Enskilda Banks lokal lördagen den 17 innevarande månad kl. 6 e. m. för behandling af följande ärenden:

Drätselkammarens yttrande angående herr J. P. Kullbergs motion om efterskänkande tills vidare till Engelholms Brunns- och Badanstalt af arrende för det område som blifvit åt anstalten af Kungl. Maj:t upplåtet.
Gatuförvaltningens utlåtande angående herr C. G. Hedemarks motion om anläggande af gångbana längs jernvägsgatan.
Val af 3 ledamöter och 2 suppleanter i årets bevillningsberedning.

Engelholm den 15 Februari 1894.

C. Nylander

J. Fagerström

Uppbörd.

Andra terminen af kyrkoherde Trägårdhs i Höja lön, uppbäres i Skörpinge skola med Skörpinge by Lördagen den 24 dennes kl. 2 e. m.

Mardal den 15 Februari 1894.

P. Svensson.

Hos ALBERT OHLSON

(Garnboden vid Stortorget) emottages fortfarande för undertecknad Ull och stickylle till kardning, spinning och tvinning äfvensom till väfvning kostymtyger, klädningstyger, filtar och filtsjalar m. m. och kunna äfven få bytas med Ull.

All slags stampning, beredning, pressning samt färgning emottages och utföres allt med största omsorg på kortaste tid.

Obs! Den emottagning jag i mera än 20 års tid haft i f. d. färgare Berghs lokal har från och med detta års början upphört för min räkning.

Gamle Stamp i Februari 1894:

Oskar Malmberg.

OBS!!!

Alla som hafva förfallna skulder till underteknad uppmanas vänligen att desamma inbetala inom denna månads utgång; i motsatt fall blifva de på laglig väg indrifna.

Engelholm den 8 Februari 1894.

Th. Nilsson.

Auktion å Egendom

Lördagen den 24 Februari kl. 11 f. m. låta sterbhusegare efter Janne Persson i Tranarp försälja deras egande hemman, hvartill hör cirka 52 tunnland första klassen lermylla på mergelbotten, dränerad och i god växtkraft, särdeles solida och tillräckliga åbyggnader och vacker trädgård. Goda betalningsvillkor.

Mardal i Februari 1894.

Nils Persson.

Nu utkommit

SVERIGES RIKES LAG

jemte förordningar och stadganden som utkommit till början af 1894.

Utgifven af

W. Uppström.

pris häftad 4: 50, inbunden 5: 50 uti

J. P. Killbergs & Sons Bokhandel.

Utbjudes hyra

En vacker våning vid Storgatan midt emot Spritbolaget, bestående af 3 rum och stort kök, veranda och alla beqvämligheter, är att hyra, från den 1 April. Reflekterande vände sig till Norra Skåne.

Raps- och linfrökakor

hos

N. C. Granstedts Eftert.

C. G. WETTERLING.

(f. d. Bergs färgeri) Engelholm,

emottager Vadmal till Stampning, Färgning och alla slags Beredningar.

Hel- och Halfylletyger till Filtning, Ruggning och Pressning.

Ylle-, Bomulls- och Lingarner färgas i vackra och äkta färger.

Kostymer, Öfverrockar och Kappor till Kemisk Tvätt och Omfärgning.

(OBS.! Plaggen behöva ej söndersprättas)

Klädningar omfärgas i vackra och äkta färger.

För öfrigt utföras allt hvad till yrket hörer och garanteras ett utmärkt arbete till billiga priser.

ULL och STICKYLLE emottages till Spinning, Kardning samt Tvinning.

Vackert garn utbytes mot Ull och Stickylle med tillägg af Spinnlön.

Försäljer Strump-, Stick och Väfgarner, Ylleflock, Täckvadd m. m. til platsens billigaste priser. Hvarje post spinnes särskildt då så önskas.

C. G. Wetterling

f.d. Berghs färgeri, Engelholm.

Bot för engelska sjukan!

Gör uppoffringar för barnen, och Ni ger dem ett helt lifs hälsa!

Pastorskan Anna Hägglöfs, Myssjö,

sedan 32 år välbekanta och välbepröfvade

Universal-Smörjelse,

till yttre bruk för alla arter af

Engelska sjukan, Ris, Skerfven, Torsk, Ältan, Skabb, Klåda, Sårnader,
Utslag, Skrofler, Svaga, Krokiga ben, Oformligt hufvud,
Dålig mage, Snedvridna fötter, höfter och ryggrad. Skrik, Brytningar samt
samt Allmän svaghet hos barn;
äfvensom åt äldre för Värk, Hudutslag, Rygg-,
Höft- och Bensjukdomar m. m.

Denna smörjning som består af 24 serskilda delar, är ingen humbug.

Den har i otaliga fall återgifvit helsa och krafter åt små och stora.

Alla barn, äfven de synbart friska, böra smörjas dermed.

Finnes för alla åldrar, från 1 månads barn, ständigt på lager hos undertecknad och sändes mot postförskott efterkraf eller förut insänd liqvid.

Pris för ask med fullständiga tillbehör: 2:25 under och 3 kronor för öfver 6 år.

Ålder och symptom böra uppgifvas.

Nämn denna tidning!

Vilhelm Sköld, Östersund

Härmed tillkännagifves

att jag denna dag öfverlåtit min Manufaktur- och Kappaffär till min dotter Anna, och, med vördsamt tack för mig visadt förtoende under den långa tid jag innehaft affären, vågar jag hoppas att fortfarande samma förtroende och välvilja måtte komma min efterträdare till del.

Engelholm den 1 Februari 1894.

Johanna Fagerström

Åberopande ofvanstående får jag härmed för allmänheten tillkännagifva att jag denna dag öfvertagit min moders Manufaktur- och Kappaffär för att under firma: Johanna Fagerströms Efterföljare fortfarande bedrifva densamma på oförändradt sätt.

Inneslutande mig i ärade kunders och allmänhetens benägna hågkomst vill jag utlofva samma goda varor och reela behandling som hittills och blifva priserna alltid de lägsta som någonstädes noteras.

Engelholm den 1 Februari 1894.

Anna Fagerström

TILL AMERIKA

endast 8 dagars sjöresa från Helsingborg, Malmö eller Köpenhamn till Newyork. Passagerare befordras hvarje Tisdag och Torsdag från Helsingborg, Malmö och Köpenhamn med

American-Linjen och Beaver-Linjen

Närmare upplysningar meddelas gratis och portofritt af

Olof Persson, agent.
Norra Strandgatan 10-12, Helsingborg,
J.P. Beck, agent, Förslöf.

Joachim Prahl, generalagent,
Nyhamn 49, Köpenhamn, K.

Hedins Hampfröextrakt

af vilket den 1 Januari 1894 sålts nära

25,000

paket är nu kändt och erkändt såsom ett utmärkt läkemedel.

Därom vittna de talrika erkännandena som alltjämt komma detsamma till del af personer, hvilka lidit av lungsot och andra bröstsjukdomar samt magkatarr och blåskatarr och med utmärkt resultat användt detta extrakt.

För svaga och kraftlösa personer är det ett alldeles ypperligt medel då det genom sin läkande invärkan på bröst och mage återger hela organismen kraft och spänstighet.

Extraktet som är framställt i form af ett ångprepareradt pulver, innehålla högre hampfröhalt än den af lektor Waldenström förordade satsen.

Tillse att hvarje paket är försedt med provisor J. L. Hedins sigill och min firma.

Pris för paket 75 öre. Säljes hos de flesta bokhandlare m. fl. i riket.

Minst två paket sändas af undertecknad mot postförskott eller efterkraf.

Nämn denne tidning!

Vilhelm Sköld, Östersund. [ 2 ]

Kyrkounderrättelser.

Engelholm.

Högmessa 2:dra Söndagen i Fastan kl. 10 f. m.

Födde:

Arbetaren Anders Anderssons son Albert. Arbetaren Vilhelm Eriksons son Hilmer William.

Döde:

Pigan Maria Kristiansdotter 73 år.

Vigde:

Gjutaren Joh. Adolf Eskilsson och Anna Andersson. Lokomotivputsaren And. Gustaf Andersson och Anna Kristina Ekenberg. Eldaren Otto Edvin Johansson och Alma Andersson.

Munka Ljungby.

Högmessa 2:dra Söndagen i fastan kl 2 e. m.

Kommunionsförhör och anteckning till Nattvardsgång efter slutad högmessa.

Födde:

Hemmansegaren Nanne Dahls son Oskar Alder i Aggarp.

Munksjö

Pappers Bruks

tillverkningar

af Papp och Papper

säljas billigt hos

Oscar Mohlin.

(F. d Carl Hjalmar Agardhs affär.)

Engelholm.

Genarps andelssockerfabrik är nu enligt privat meddelande till “Norra Skåne” att betrakta som en afgjord sak. Der som öfverallt, hvarest dylika företag påtänkas, har man haft att kämpa mot stora svårigheter icke minst det motstånd som de pennlngestarka bolagen rest genom tidningsartiklar och andra påtryckningar. Man står just nu i begrepp att göra upp affär med den tyska maskinfirman, som på afbetalning under 10 år uppsätter maskineriet till ett värde af 579.000 kronor. Företaget är då fullt betryggadt, när blott de som å förut utsända listor tecknat sig för aktier och jord för betodling, öfverflytta denna teckning på de nu i dagarne utsända listorna. 400,000 kronor behöfves som minimikapital. Konstituerande bolagsstämma kommer att hållas någon af de första dagarne i Mars. Aktieägarne erhålla 8 proc. och af vinstresten få betodlarne 1/3. Fabriken kommer att läggas vid Höjeå på Toppeladugårds egor.

Vid kommunalstämma i Starby den 14 utsågos till ledamöter i bevillningsberedningen landtbrukare Magnus Nilsson och Olof Svensson i Starby. Suppleanter blefvo handlande Johannes Månsson och landtbrukaren Gustaf Andersson i Starby.

Efter stämmans slut hölls sammanträde rörande anläggning af ett andelsmejeri och blef det fråga om huruvida kommunen skulle förena sig med Höja om en dylik anläggning. Beslutet blef att Starby skulle ensamt anlägga ett andelsmejeri inom socknen. Till kommitterade för byggandet utsågos följande 7 personer: kommunalordföranden, landtingsmannen Johannes Nilsson, handl. Johannes Månsson, kommunalnämdsordföranden Olof Svensson, landtbrukare H. F. Jensen och Karl Malmros Ugglarp, Gustaf Andersson och Karl Svensson i Starby.

Sammanträde om andelsmejeri hölls i torsdags i Höja kommunalrum under hr Ludv. Jönssons ordförandeskap. Efter en liflig diskussion framställdes proposition huruvida man ville inom kommunen anlägga ett dylikt mejeri, hvilken fråga besvarades med nej. Deremot beslöts att välja 4 kommitterade att med Enkefru Jönsson uppgöra överenskommelse rörande vilkoren för mjölkens levererande och skulle derefter ett nytt sammanträde hållas nästa måndag kl. 9 f. m.

Till kommitterade valdes: hr Ludvig Jönsson Skörpinge, N. P. Nilsson Afvarp, Pettersson Höjagården och Magnus Persson Mardal.

Andelsrörelsen. I Höja hölls i torsdags sammanträde för teckning till den blifvande andelsfabriken. Cirka 200 tunnland betareal tecknades strax.

För försök till våldtägt har förre husaren Nils Petter Ek från Qvidinge i Torsdags blifvit häktad, t. f. länsman Strömberg i Åby samt införpassad till kronohäktet i Engelholm för att afbida ransakning vid Norra Åsbo Häradsrätt.

Täflingsskisserna till Carl X Gustafs staty, ha som tidningarne meddelat, nu en veckas tid varit utstälda till allmänt skärskådande i nationalmuseum i Stockholm och olika omdömen om den ena och andras konstvärde ha uttalats. Som man sett ha af prisdomarne Prins Eugen och Professor Georg von Rosen dragit sig tillbaka samma skäl, nemligen det att skisserna utstälts innan de underkastats pröfning hvartill Grefve von Rosen fogat det skälet att täflingen bort vara allmän och ej inskränkt till några få konstnärer.

Allmänheten torde redan hafva fällt sitt utslag och det gläder oss att finna att den med erkännande af de förtjenster som tillkomma hvarje särskild af de utstälda skisserna gifvit priset åt Börjesons af historisk trohet och sann konstnärlig uppfattning preglade mästerverk. Om detta yttrar en konstförståndig domare i Sydsv. DagbL under märket D. F.

Der publiken skockats tätats och beundrat mest har varit framför Börjesons Karl X Gustaf. Och som en stor fransk kritiker sagt: när ett konstverk är så stort, att det icke endast tvingar kännaren utan äfven massan till beundran då — ja, då först har det segrat.

Och Börjesons skiss till Karl X Gustaf har segrat på det sättet. Bland hufvudstadens artister råder väl näppeligen mer än en mening och den stora publiken har underligt nog för en gång instämt.

Också har Börjeson hittills aldrig frambragt någonting mer karakteristiskt storslaget. Det är Karl X Gustaf lifs lefvande — det är mer än så: det är en hel epok som går igen.

Der sitter kungen på sin starka groft bygda springare med det dragna svärdet tvärt öfver hästmanken och skådar ut öfver Stora Bält. “Nu broder Fredrik”, tänker han, “nu skola vi talas vid på ren svenska”. Och med sjelfmedveten, nästan trotsig blick ser han sina truppar, pröfvade i mot och med, i den klara Februarimorgonen — likt mörka moln glida fram i fjerran öfver den snötäckta isen. En man för sig, en kärnkarl, som aldrig ryggade, när faran mötte — det var hvad Tionde Gustaf var, och det är äfven detta han är på Börjesons magnifika skiss. Lugn, säker kraft, mod som aldrig sviker, det är hvad som kommer att prägla denna ryttarstaty — en bild af kungen, en afbild af hela vårt folk under svåra och stormiga tider.

Inkast hafva nog äfven gjorts mot Börjesons statyskiss. Man har med rätta talat om den svaga bakdelen i förhållande till det väldiga, sensulla främre partiet på hästen, man har äfven påvisat att den kunglige ryttarn förefaller väl liten i förhållande till hästen — detta kan jag dock icke gå in på. Säkert är att de felaktigheter, som finnas — en liten lustig sådan är, att konstnären lagt kungens klinga under tyglarna mycket lätt kunna undanrödjas, och Malmö skall i så fall erhålla ett monumentalt konstverk, som hufvudstaden skulle med skäl kunna afundas den skånska metropolen.

Kronoombud. Domänintendenten M. Borgström har förordnats att för k. m:t och kronan föra talan vid det sammanträde inför N. Åsbo häradsrätt den 1 Mars d. å. till hvilket k. m:t och kronan m. fl. parter instämts för att deltaga i val af särskild nämd bestämmande af den ersättning Skåne—Smålands jernvägsaktiebolag kan blifva skyldigt utgifva för exproprierad jord och af järnvägsanläggningen förosakad skada och intrång.

Arbetareträdgårdar i Malmö. Malmö planteringsföreningar ha i dagarne beslutat att göra hemställan till stadens drätselkammare om upplåtandet af 6 och ett halft tunnland åker vid Pildammarne i södra stadsdefen för anordnande af s. k. koloni- eller arbetareträdgårdar. Enligt en redan af stadsträdgårdsmästaren uppgjord plan skulle detta fält indelas i små lotter af omkring 800 qvadratfot, genomskäras af vägar och gångar samt förses med vaktstuga och vaktare. De små lotterna eller kolonierna, 350 till antalet, skulle sedan mot en årlig arrendeafgift af 5 à 10 kr. upplåtas till dem åt arbetarebefolkningen och de mindre bemedlade i allmänhet, som finna nöje i att på lediga stunder egna sig åt trädgårdskötsel och plantering.

Om förslaget, för hvilket man i Malmö är mycket intresserad, kommer till utförande, blir Malmö den första svenska stad, som får dylika trädgårdar. Meningen är att, om, såsom man hoppas, de små lotterna tagas i bruk af amatörträdgårdsmästare bland arbetarebefolkningen, anlägga en koloniträdgård äfven i östra stadsdelen.

Kronprinsessan vistas för närvarande i Rom. Genom en algerisk tidning spreds för några veckor sedan det ryktet, att h. k. h. skulle vid oasen Biskra i södra Algeriet tillbringa en del af vintern. Detta rykte, återgifvet af en mängd svenska tidningar är fullkomligt ogrundadt — säger N. D. A. — och härrör sig helt naturligt deraf, att vid jultiden anlände dit förutvarande diplomatiske agenten i Alexandria, kammarherren grefve Carlo von Landberg-Hallberger med familj för att der tillbringa vintermånaderna. Som grefve Landberg under vår kronprinsessas föregående vistelse i Egypten i allt och allo till följd af sin innehafvande befattning var stäld till hennes förfogande, så förklaras härigenom helt enkelt denna den algeriska pressens missuppfattning.

Om icke någon ändring till följd af läkarnes råd eger rum, kommer vår kronprinsessa antagligen att tillbringa vintermånaderna i den grekiska arkipelagen.

Konungen och drottningen samt kronprinsen med sina båda äldsta söner jemte uppvaktningar afreste i måndags kl 7,30 e. m. till Kristiania med extratåg. Å centralstationen i Stockholm hade ett mycket stort antal personer infunnit sig före afresan. Sålunda såg man prinsarna Carl och Eugen samt enkehertiginnan af Dalarne, prinsen och prinsessan Bernadotte, statsministern Boström och ministern för utrikesärendena grefve Lewenhaupt, talmännen för riksdagens båda kamrar, samtliga medlemmar af statsrådet, generalen grefve Lagerberg, landshöfdingen Themptander, öfverståthållaren friherre Tamm, ett stort antal ledamöter af riksdagens båda kamrar, medlemmar af generalitetet, högre militära och civila embetsmän samt herrar och damer tillhörande hofvet m. fl.

Drottningen gick stödd vid prins Carls arm, direkt ur väntsalongen in i den kungliga vagnen. Konungen uppehöll sig deremot en stund å perrongen och samtalade med flere af de afskedstagande. Då tåget sattes i rörelse, höjde överståthållaren ett “lefve deras majestäter!”, som åtföljdes af ett fyrfaldigt hurra.

— Från Kristiania telegraferas: De kungliga personerna hitkommo i går klockan 11 förmiddagen och åkte i täckta vagnar till slottet. De helsades med kraftiga hurrarop. Vädret är utmärkt vackert.

Om representationsförslaget innehåller Stockholms Dagblad för i torsdags en längre artikel hvarur vi taga oss friheten anföra nedanstående:

Hufvudfrågan är, om den föreslagna grundlagsändringen, hör till dem som kunna kallas nödiga och nyttiga.

Nödvändigheten har man från början velat bevisa genom allehanda funderingar öfver riksdagsmannaantalets snabba och obegränsade tillväxt. Än har det hetat, att ingen plenisal slutligen skulle räcka till för kamrarnes ledamöter; än har det sagts, att Sveriges folk till slut icke skulle kunna anskaffa så många aktade och erfarna riksdagsmän som komme att erfordras; än har det talats om faran af ett omåttligt mångvälde. Men ingen har kunnat förklara, hvarför det enda botemedlet mot sådana olägenheter skulle just vara en fixering för all framtid af riksdagsmännens antal. Flera förslag hafva framlagts, som med bibehållande af nuvarande riksdagsordnings grundtanke, en viss proportion mellan folkmängd och representanter, aflägsnat alla praktiskt nämnvärda olägenheter af en allt för hastig förökning.

Sedermera har man hittat på, att förändringen skulle vara nödvändig för att stäfja radikalismens tillväxt inom Andra kammaren, och tvifvelsutan har just detta argument vunnit en stor del af de tveksamma. Men äfven om detta behof vore framkalladt af någon öfverhängande fara skulle det naturligtvis hafva lika kraftig eller ännu kraftigare fyllts genom de motförslag, som i främsta rummet begränsat tillväxten af de större städernas representantantal. Ingen lär nämligen vilja påstå, att radikalismen hotar från våra smärre städer; men det är dessa som efter det nu föreliggande förslaget småningom få träda tillbaka för de snabbare tillväxande storstäderna.

Allra märkligast är dock, att man alldeles sluter ögonen till för det obestridliga faktum, att radikalismen gör sig gällande äfven i många af dessa landsbygdens valkretsar, åt hvilka man vill bebehålla deras nuvarande maktställning. Den dagen kan nog komma, då landtmannaradikalismen varder farligare än den i städerna.

Riksdagen, Stockholm den 15. Bevillningsutskottets tullafdelning har beslutat afstyrka samtliga motioner om ändring i tulltaxan.

Vidare har utskottet tillstyrkt hr Dahns motion om skrifvelse till k. m:t med begäran om inrättande af en frilagerstation.

— Första kammaren har den 14 med 107 röster mot 23 antagit det hvilande grundlagsändringsförslaget om fixering af riksdagsmännens antal.

Kommunala rösträtten på landet. Lagutskottet har tillstyrkt hr O. Ericksons i Bjersby motion med förslag till ändrad lydelse af 11 par. af förordningen af 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet. Beslutet fattades med 9 röster mot 5.

Motionen föreslår den förändring i nämnda paragraf, att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden eller i något fall för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande.

Dubbelsjelfmord. Ett dubbelsjelfmord begicks i tisdags afton å Djurgårdsbrunns värdshus af ett ungt par, som efter att ha superat tillsammans beröfvade sig lifvet medels intagande af cyankalium. Den unge mannen har befunnits vara en 25-årig med. studerande vid namn Claes Sandberg. Qvinnans identitet är ännu ej utrönt, hon tyckes hafva varit vid samma ålder.

Störtvågens offer. Om fröken Ellen Markmans sorgliga vådadöd skrifver i brefkort från Lysekel till G. H. T.

Den omkomna telegrafisten fröken Ellen Markman begaf sig i söndags i sällskap med folkskolelärarinnan fröken Löfberg vid middagstiden ut till Stångehufvud för att se på bränningarna, hvilka efter fem dagars oafbruten storm voro mer än vanligt storartade. Alla, som besökt Stångehufvuds promenader, erinra sig säkerligen de två små fyrhusen, som stå ytterst på branten af berget. Det ver just der, olyckan timade.

Vid sidan af fyren leda några trappsteg ned till de af hafvet blankslipade hällarne, hvilka vid godt väder ligga flere fot öfver vattenytan och sommartiden flitigt besökas af badgästerna. Nu var platsen deremot allt utom säker för de väldiga vågor, som bröto sig mot bergväggen.

Fröken M. gick oaktadt sin väninnas varning allt längre ned lifligt intresserad af det vackra vågsvallet, som kokade och sjöd vid hennes fötter. Plötsligt vräkte sig en väldig våg upp mot berghällen. Den unga flickan sökte rädda sig upp till en högre afsats, men för sent! Vågen brusade fram — några hjertslitande skri… och den olyckliga drogs ned i den skummande bränningen.

Vid fröken Löfbergs rop på hjelp tillstädeskom en arbetare, som händelsevis uppehöll sig i närheten: men att bringa hjelp från land var ej möjligt. Fröken M. syntes under tiden ofvan vattnet, oförtrutet men förgäfves kämpande för lifvet.

Slutligen kom en segelbåt med två man uti inom hörhåll för dem, som stodo på stranden och ropade. Båtkarlarna skyndade fortast möjligt — med fara lör egna lif — till stället samt lyckades draga den förolyckade upp i båten. Svaga lifstycken lära då visat sig hvarför en första behandling genast af båtbesättningen egnades fröken M., innan båten hann närmaste landningsplats, uten utan synbart resultat. I ett segel bars nu den antagligen redan döda skyndsamt till sin bostad i Kyrkvik, der d:r Landelius otördröjligen infann sig och lemnade den drunknade all den behandling, som omständigheterna bjödo. Allt var dock förgäfves. Lifvet hade redan flytt.

Den beklagliga olyckshändelsen har försänkt hela vårt samhälle i sorg. Alla känna det djupaste deltagande. Den så plötsligt bortryckta hade under sin fleråriga tjenstetid här på platsen vunnit allmänhetens odelade sympatier samt den närmaste vänkretsens aktning och tillgifvenhet. Fröken M sörjes närmast af syskon, boende i Malmö.

Falbs kritiska dagar och stormen. Egendomligt nog inföll den värsta ovädersdagen precist midt emellan två af Falb såsom kritiska utmärkta dagar: den 5 och den 20 Februari, under det att ingenting af honom förutsagts om Måndagen, som ju ingick med den värsta storm, som på länge rasat i vida trakter af Europa.

Sjelfmordsförsök, vittnande om ovanlig viljekraft, gjordes i Fredags afton vid 7-tiden å Kristianstads jernvägsstation, omtalar N. Sk. P:n. Tillfälliga åskådare fingo då se en 30-års karl af arbetsklassen kasta sig på banan framför det igångsatta Sölvesborgståget. Han sköts åt sidan af lokomotivets fångare en gång, men rusade ånyo framför tåget hvars hastighet ännu var obetydlig, och slungades åter undan. Då försökte han komma in under vagnarne, för att krossas under hjulen. Men tåget stannade och tillskyndande personer togo hand om sjelfmordskandidaten.

Efter en kort stund slet han sig lös från sina vaktare och sprang utåt jernvägsbron, han störtade sig i kanalen strax invid bron. Flere personer ilade efter, och en bland dessa, stationskarlen O. Ståhl, vid Sölvesborgsbanan, hoppade efter i vattnet för att draga upp karlen.

En förtviflad strid upppstod, i det själfmordskandidaten sökte dränka sin räddare. Sedan emellertid flera personer hunnit fram, bragte man karlen på det torra igen. Han igenkändes nu för att vara arbetskarlen Ola Andersson, senast arbetande hos Köpmannabolaget. A. blef omedelbart afförd till sin bostad och läkare eftersändes. På tillfrågan af denne, om A. tänkt beröfva sig lifvet, svarade han: “Ja, det var just meningen”.

Följande natt hölls vakt öfver honom. Frampå Lördags förmidag föll han i formligt raseri, hvarunder han ville döda sig med en dolk. Med anledning deraf måste A. skickas till lasarettet, der han f. n. befinner sig.

Hans hyresvärd meddelar, att Andersson under flera dagar varit besynnerlig till lynnet samt vistats i hemmet under ständigt grubbel.

Riksdagskrönika.

VI.

Den 14 Februari.

Första kammaren har i dag på f. m. debatterat och afgjort k. prop. om inskränkning i städernas representationsrätt. Andra kammaren har förhandlat de tre första hufvudtitlarne. I qväll har Första kammaren de tre hufvudtitlarne före.

Mot förmodan gaf det grundlagsenligt hvilande förslaget om inskränkning i städernas representationsrätt anledning till en längre debatt inom F. k.; man trodde att frågan skulle ha varit utdebatterad. Den hade nu emellertid i afgörandets stund blifvit brännande; ej minst genom revanchegnistorna, som sprakat ut från A. k. Emellertid debatten i sin helhet var ju “en strid mellan land och stad.”

Nio representanter talade för förslagets antagande, det vill säga för inskränkningen; åtta mot. De nio representanterna representerade landsbygd; sju bland de åtta (undantaget var hr Hugo Tamm å Fånö) representera stad. De nio voro: frih. Klinkowströw, hr Helander, Säve, Sandberg, Carl Nyström, Ölander, Wennerberg, Gust. Berg och Blomberg. De åtta: hr Törnebladh, Forsell, Wieselgren, Annerstedt, Oskar Almgren. Walldén, Hugo Tamm och Frinckel.

Invändningarne för och mot voro de förut ofta hörda. Å ena sidan, att det vore orättvist, landtkommunerna skulle ha 3 á 4 ggr, ja, — jemförda med de mindre tillhopaslagna stadskommunerna — till och med 6 á 7 ggr mindre representationsrätt än städerna. Och det vore på tid att hejda den frambrytande stadsradikalismen. Förslaget var i öfrigt lätt och varsamt; städerna skulle ändå få 2 och en half gång större rätt än landtkommunerna. Å andra sidan att den bortdöende städs- och landsbygdsantagonismen skulle genom förslagets antagande väckas till lif. Stadsradikalismen hejdades (af) ej genom förslaget; det framkallade deremot ett utprägladt landtmannaintresse — något som F. k. aldrig varit villig att främja.

Förslaget antogs med 107 röster mot 23.

Andra kammaren gick genom de tre hufvudtitlarne i lugn och ro; många ord spildes ej. Första hufvudtiteln gick man med vördnad förbi. Under andra hufvudtiteln anmäldes, att statsutskottet ej var färdigt med utlåtandet angående indragning af krigshofrätten. Hr Hedin uttalade önskvärdheten, att frågan rörande omarbetning af gällande lagstiftning angående ersättning åt oskyldigt häktade måtte tagas i öfvervägande, och hr J. Olsson från Stockholm ville ha anslaget till nya lagbyrån nedsatt från 25,000 till 20.000 kronor. Han fick 59 röster på sin sida; mot 138.

Ej ett jota sades om tredje hufvudtiteln.

Den 15 Februari.

Utom de tre hufvudtitlarne i båda kamrarne, afgjordes i F. k — utom representationsfrågan — äfven ett par andra hvilande grundlagsfrågor.

Kammaren godkände den föreslagna indragningen i riksdagsordningen, att nytt riksdagsmannaval skall anställas, om valsedlar till större antal än hälften förklarats ogiltiga.

Vidare angående urtima riksdagssammanträde, att tiden bestämmes till efter 7:de och inom 20:de dagen från den då kallelsen kungjorts i allmänna tidningarne.

Likaledes den ändring i riksdagsordningen, att valen till riksbanks- och riksgäldsfullmägtige förrättas för tre år i sänder och att två årligen omväljas. Nödvändigheten af ändring från ett till tre år påpekades; erfarenheten hade visat. att personer tvekat att åtaga sig ofvan nämnda befattningar, emedan de riskerande att bli af med hvad de hade och sedermera — icke blefvo omvalda. Omvalen hvartannat år bibehålla kontinuiteten.

Likaledes ändring i regeringsformen om rekvisitionslag. Genom denna ändring erhåller kooungen “vid befaradt angrepp” reqvisitionsrätt i långt större omfång än nu är lagstadgadt för krigsmaktens behof. Kommer emellertid an på, huruvida andra kammaren står fast vid sitt förra beslut.

Eo sista hvilande grundlagsfråga blef utslagen, och torde den röna samma öde i andra kammaren. Nämligen föslaget, att riksdagen skulle börja redan den 8:de Januari. Finansministern uttalade samma betänkligheter som förra året mot förslaget, dessa betänkligheter grundade sig på att det skulle vara svårt, om ej omöjligt, att till den i förslaget upptagna tiden få statsverkspropositionen färdig. Ett godt sätt att förkorta riksdagens samvaro skulle — framhölls det — vara att förkorta påskferierna och att utskotten arbetade utan n några ferier alls. Af ej ringa vigt skulle äfven vara, att förslag och framställningar ej framkomma till riksdagens så sent som nu plägar vara fallet.

Rättegångs- och Polissaker.

Domen af generalkonsul Berg. F. generalkonsul C. O. Berg dömdes af Stockholms rådstufvurätt för vårdslöshet mot borgenärer till 2 månaders och för försumlig bokföring i sin egenskap af ledamot i styrelsen för Svanbäcks boktryckeriaktiebolag till likaledes 2 månaders fängelse.

Svea hofrätt har stadfäst domen i förre, men frikänt Berg i senare fallet.

Från brödralanden.

Finland.

Isfält i drift. Från Helsingfors tel. den 15: I tisdags natt satta sig isen i rörelse utåt hafvet med början vid Nykyrko socken på finska sidan och söderut från Ingermanland till ett omfång af 100 verst. Enligt uppgift befunno sig på isen öfver 100 fiskare med hästar och redskap. Räddningsförsök äro vidtagna. Huru många personer som omkommit känner man ej.

Utrikes.

Orkanen i måndags. Hamburg den 13. Enligt hvad nu blifvit upplyst omkommo under gårdagens orkan här i Hamburg 12 menniskor. 80 tak och 65 skorstenar nedblåste.

[ 3 ]

Landtbrukarens spalt.

Af P. J

Hönsgården.

Höns borde alla på landsbygden ega. Hönsskötseln kan gifva mycket god inkomst, och om allmän, skulle den blifva af stor betydelse för landet i sin helhet. Men hönsen skola då skötas rationellt, och det första villkoren derför är att inrätta en hönsgård. Att hafva hönsen i bur i ladugården medför många olägenheter, bland andra att nötkreaturen blifva oroade; få hönsen dertill springa lösa bland kreaturen, så mycket förkastligare. Detta gäller lika mycket om gårdsplanen och trädgården såsom hönsgård.

Hönshuset skall ligga på en vacker, fri plats. En yta af 4 och en half fots längd och 1 och en half fots bredd behöfs för hvarje höna. Husets vägghöjd bör vara 6 fot. Fönstren sättas så högt som möjligt. Golfvet göres helst af cement; det bör slutta åt sidorna och förses med rännor som medelst rör mynna ut på bakgården. Cementgolf äro lättare att rengöra, qvarhålla fuktighet mindre och utestänga råttor bättre än trägolf. Blifva de kalla om vintern, så hjelpes detta genom att beströ dem med torfstybb, sand, aska o. d., hvilka ämnen blandas med något kalk; allrabästa ströet är gammalt kalkbruk. Huset skall vara försedt med ventiler, och fönstren skola kunna öppnas. Byggnadsmaterialet kan vara bräder, då väggar oh tak kalkrappas invändigt, men helst tegel. Dubbla brädväggar med backelse o. d. emellan som fyllning äro ej bra, emedan ohyra då samlas. Taket täckes med asfaltpapp, och utsprång böra finnas.

Sittplatserna böra anbringas 3 fot från golfvet som utgöres af 1 och en fjerdedels tums rundt virke. Sittställningarnas längd bör vara 10 fot med minst 1 och en fjerdedels fots afstånd mellan hvarje stång; de böra ha sin plats midt i huset. Alla stängerna böra sitta lika högt, ty annars oro hönsen hvarandra under sträfvan att komma upp till den högsta stången. Äggrederna anbringas på bakväggen och sidoväggarne. Cement- och smörtunnor kunna användas dertill, och de kunna äfven utgöra liggplatser för hönsen. Sådana små tunnor böra under vår och sommar utsättas i det fria under ett träd eller en buske på ett afsides ställe, ty hönsen lägga gerna äggen der. Anordningarne böra gerna vara sådana, att hönsen så mycket som möjligt kunna lefva i det fria och äfven sjelfva skaffa sig föda. Den tunna, som användts för äggläggningen kan begagnas till rum för hönan och kycklingarne. Den ställes då på ett lugnt ställe inom hönsgården och omgifves med stängseltråd. Naturligtvis skola sådana tunnor vara afskurna på midten, ställas med botten uppåt och vara på sidan närmast marken försedda med en tillräckligt stor öppning.

Mat- och vattenbehållare skola finnas inom hönshuset, ty fodret bör aldrig strös på golfvet. Dessa kärl böra helst vara af galvaniseradt jern; äro de af trä, måste rengöringen vara desto noggrannare, ty eljest uppstår syra.

På hönsgården böra öfvertäckta platser åstadkommas och under dem lägges and, aska o. d. för hönsen att röra sig i; vanligen göra de sig sjelfva tillfälle att rensa fjädrarne, men regn och frost kunna göra marken otjenlig derför. Om vintern strös inne med halm, hackelse eller, om sådant finnes, färsk tång, barkaffall o. d., hvilket gifver hönsen tillfälle till god rörelse, då de icke kunna vistas ute.

Fodret bör äfven utgöras af rotfrukter och sådant grönfoder som kan förvaras under vintern; dermed besparas ett mål med säd om dagen. Kokt potatis är ett utmärkt foder, så äfven hästkött och kokt fisk. Köksaffall, slagteriaffall o. d. besparar mycket annat och dyrare foder.

Erfarne hönsskötare anse eldning i hönshuset skadlig, emedan hönsen deraf blifva ömtåliga; i stället förordas att djurvärme ledes från stall eller ladugård, om så kan anordnas.

För äggproduktionen väljas helst följande raser: Italiensk, Leghord, (Livorno), Spansk, Minorka eller Andalusisk. För köttprodukten eller inkomst af kycklingar väljas deremot de franska raserna: La Fléche och Houdan eller den engelska Dorkingrasen. Men den senare rasens kycklingar äro svåruppfödda. De förstnämnda raserna lemna äfven mycket ägg.

Den ras man valt skall förbättras genom urval. Att kasta om från ras till ras är dyrbart och vållar tidsutdrägt, innan en för lokalen god stam vinnes. Som ligghöns böra hållas Brahma, Plymouht eller Cochin China.

Export af såväl ägg som slagthöns har mycken framtid. Danmarks äggutförsel (mest till England och Förenta staterna) är fyra miljoner tjog, i värde tre och en half million kronor. Denna inkomst är hufvudsakligen de små landtbrukarnes, och utvecklingen till detta lysande ekonomiska resultat daterar sig från endast femton år tillbaka, då Danmarks äggutförsel var tjugofem tusen tjog.

Fjäderfäskötseln kan sålunda vara en god tillökning af ett lands hjelpkällor. Och då tiderna äro dåliga, böra medel, som årligen kunna inbringa ett folk flera millioner kronor, icke underskattas.

Storm.

Rim à la Beppo — Sommelius.

Genom dukla fönsterruter
Hör jag vinden, hur han tjuter
Likt en hungrande

Hop af vilda djur, som anar
Farans närhet; ilsket spanar
Öfver fälten, sina manar
Skaka rytande.

Arme vandrare, som nöden
Tvingat ur sitt bo, hvad öden
Går du ej emot! —

Projektiler genomsusa
Luften; hejdlöst fram de rusar
Kunna sätta (ej de krusa)
Gränser för din fot.

Hvaren, som i lä kan komma,
Skyndar sig och nästan tomma
Synas gatorna. —

Fruktande ej mer för pesten
Än herr Storm, objudne gästen,
Skirande mot sina nästen
Jaga foglarna.

Som de vore himlaborna
Hafvets vågor sig upptorna
Emot skyarna

Stackars sjömän! skutan bräcklig
Ger ej säkerhet tillräcklig;
Många få en död förskräcklig
Uti böljorna.

Tacksam, menska bör du vara.
Om i storm du slipper fara
Ur din kammare.

Om — när elementen rasa,
Sprida död, elände, fasa —
Du kan lugn framför din brasa
Sitta njutande.

J. W. H.

Smörkärnor för handkraft.

Den mycket använda holsteinska kärnan har förhållandevis ganska ringa afverkningsförmåga och tager i anspråk jemförelsevis mycken kraft. Kärningen är derför ett mycket tidsödande och ansträngande arbete.

Behofvet af en reform har ock gjort sig alltmera gällande. Många försök till frambringandet af bättre kärnor hafva misslyckats. En massa uppfinningar inom detta område hafva gjorts i Amerika och England. Ensamt i Amerika har under åren 1880—92 uttagits 2,250 patent å smörkärnor.

De s. k. rullkärnorna, som nu allmännast begagnas, äro rörliga kring en axel. Kärningen utföres genom de stötar och skakningar och den friktion grädden underkastas vid kärnans rotering.

En amerikansk kärna (en rullkärna) består af en rektangulär trälåda och kärnar smöret genom de stötar emot kärnans väggar och hörn, som grädden utsättes för under kärnans rotation. Den för afverkning i denna kärna, af den allmänna storleken, lämpligaste gräddmängden är 40 kilo en tredjedel af rymden. Mot denna kärna kan anmärkas, att den ej arbetar gräddan med samma kraft som den holsteinska, hvadan längre tid åtgår och att kärnan måste stannas någon gång under kärningen, äfven bidragande att förlänga kärningstiden. Dess fördelar äro att den förbrukar ytterst ringa kraft, är lätt att rengöra, utför ett godt arbete, och är synnerligen prisbillig. Denna kärna är typen för den i Amerika för närvarande mest använda.

Den i England mest omtyckta handkärnan, Viktoriakärnan, liksom föregående en rullkärna, utgöres af en kring tvenne axeldelar roterande tunna; vingar eller slagar finnas icke. Kärningsbarbetet sker dermed, att grädden under tunnans rörelse, hvilken sker i linie med tunnans längd och hvarför locket fästes med gummipackning och skrufvar, slungas från den ena bottnen till den andra. Kärnan i minsta storleken rymmer 40 liter, lämpligare kärningsmängden är 16 liter. Grädden utsättes för en kraftig arbetning, hvarför smörbildningen sker på något kortare tid än medels föregående kärna; den fullständigare arbetningen med denna kärna visar sig i mindre fetthalt hos kärnmjölken. Kärnan har äfven i öfrigt ett större företräde än nyssnämnda amerikanska framför handkärnor med rörliga slagar. Kärnans konstrktion gör nämligen rengöringen och smörupptagningen beqvämare. Kärnan är dertill lättgående och enkelt skött. Den tillverkas i storlekar om 40, 60 och 80 liters rymd för kärning af 19, 27 och 36 kr. Särskildt för smörtillverkning i liten skala och för hushållsbehof bör denna kärna få vidsträckt användning.

Skif- eller discuskärnan är den senaste och intressantaste nyheten på detta område. Särskildt i England, der den frambragts, har den väckt mycket uppseende. Kärnans anmärkningsvärdaste del är en i dess midt, hos den i Sverige försökta kärnans storlek 18 cm från bottnen, fästad cirkelrund skifva (33 cm i diamter) som sättes i rörelse medels en vef och sålunda bearbetar grädden. Kärnan har ej lock, men en tapp för kärnmjölkens aflägsnande. Öfver skifvan finnes en trätunna som upptager den under rotationen slungade grädden, som under skifvans hastiga gång 360—420 hvarf i minuten) uppstår, dels genom den cirkulation gräddmassan härmed underkastas dels och i synnerhet genom att skifvan successivt rycker med sig grädden och med stor kraft kastar den mot rännan och mot kärnans gafvel.

Denna gräddens rörelse och bearbetning är vida mera intensiv än den i våra vanliga med slagor försedda kärnor och måste vara orsaken till att smörbildningen kan se på den ofantligt korta tid af 5—10 minuter. I England tillskrifves kärnan gifva smör på 5 minuter men vid de i Sverige utförda försöken har en tid af 8—10 minuter åtgått.

Discuskärnan är användbar för såväl färsk, osyrad som syrad grädde. Men grädden bör ej vara allt för koncentrerad. Den gräddmängd som kärnas, bör ej öfverstiga 8 à 9 liter, om kärnan är af ofvannämnda storlek. Mindre qvantiteter än så kunna troligen afkärnas med än större fördel, enär rörelsen blir kraftigare och tiden för smörbildningen förkortad. I alla kärnor inverkar gräddens tjocklek på kärningstiden och kärnmjölkens fetthalt. Så äfven i fråga om discuskärnan, för hvilken en koncentration hos grädden af 12 proc. icke bör öfverstigas. Bäst har det visat sig vara, att gräddtjockleken inskränkes än mer eller till 14 proc. Rörande skifvans hastighet är det viktigt, att denna är den i det föregående nämda. För denna hastighet skall vefven kringföras 60—70 hvarf i minuten, något som är ett för styft arbete för en qvinna, äfven när kärningsmägnden varit blott 8 liter. Gräddens temperatur vid kärningen bör vara högre än vanligt eller 15—17 grader Celsius, om kärningstiden skall kunna inskränkas till 5 minuter. Det smör, skifkärnan lemnar, har god konsistens och är äfven i öfrigt till fulllo godt. Dock har det äfven anmärkts, att smörbildningen ofta ej försiggår fullt jemt.

Kärnans framstående egenskaper äro, att den är lätt att sköta, att smöret bildas på ovanligt kort tid, att detta blir fullgodt, att kärnkonstruktionen är sådan, att kärningsprocessens gång kan hvarje ögonblick under arbetet kontrolleras, något som ingen annan handkärna möjliggör i samma grad samt att de skadliga gaser som kunna finnas i kärnan, ega fritt aflopp o. s. v. Deremot har kärnan det emot sig, att den förhållandevis till gräddmängden tarfvar alltför stor kraft och att den icke är lika prisbillig som rullkärnorna.

I sitt nuvarande skick torde den som handkärna egna sig bäst för smågårdar och i landthushållen, mindre för större gräddmängder. Den tillverkas för handkraft i flere storlekar med en eller flere skifvor på samma axel, äfven för maskinkraft. Drifven med ångkraft och för gräddmängder om hundratals liter kan den blifva af stor betydelse för de större mejerierna, der sålunda kunde sparas mycket både arbete och tid. P. J.

Drägtreformen.

Den ryktbare engelske målaren Valter Crane har blifvit interviewad beträffande utsigterna för en estetisk mera tillfredsställande drägt än vår nuvarande. Walter Crane, den socialistiske svärmaren, är som bekant en förträfflig konstnär men rätt excentrisk. Hvad han sade om klädedrägten gäller naturligen företrädesvis engelska förhållanden.

Han påpekade det historiska faktum, som i synnerhet hvad männens beträffar, betecknar en demokratisering, hvilken åsyftar att göra alla lätta till utseendet, så vidt detta öfver hufvud taget är möjligt, men han anser, att man hunnit till gränsen af enformighet och att det finnes vissa ansatser till en mera individuel behandling af drägtfrågan samt dessutom en viss tendens, som går ut på att låta drägten motsvara personens sysselsättning. Officerarne ha lättast för att följa denna tendens, om de upphöra att gå civilt klädda och i stället använda sin uniform. Men äfven citymännen, säger han, tyckas vara en smula utledsna vid den nuvarande fula och enformiga drägten. I sina hem i förstäderna kläda de sig annorlunda och beqvämare, emedan de på detta sätt komma i öfverensstämmelse med omgifningarna. Och det svåraste hinder för en drägtreform är att folk äro rädda för att vara “annorlunda än andra”. Så ser man ock att till rekreation börjar användas både smakfullare och ändamålsenligare drägter, såsom till jagt, rodd, idrott, gymnastik, velocipedridt och dylikt.

Arbetarne, säger han, visa sig något mera individuela i sin drägt, bland annat genom att använda bälte samt igenknäppta ärmar, hvilka medföra en smula omvexling.

Med afseende å qvinnodrägterna erkänner han, att de erbjuda mera omvexling. För den dagliga drägten anser han tendens gå i riktning af större enkelhet. Och för öfrigt anser att qvinnodrägten nu mer än förr åsyftar det naturliga, nemligen att framhålla i st. f. att vanställa kroppsformen. Som en egendomlighet anför han, att under det att Paris beherskar qvinnomodet, är det London som beherskar herrmodet.

Då han tillfrågades, hvilken historisk period han föredrager, svarade han: Trettonhundratalet, emedan man af klimatiska orsaker ej kan förorda det skönaste, den grekiska drägten.

Jag tror ej, sade han, att någon förändring kommer att ske på annat sätt än genom en gradvis skeende ändring i allmänhetens känsla. Jag tror, att vi kommit till lägsta punkten af enformighet och att den samma kommer att vika för större individualism i drägt, då menniskorna börja tänka litet sjelfständigare i dessa frågor och ej helt och hållet låta tyrannisera sig af dagens mod och industriens befallning — ty dessa båda gå hand i hand. Håret har ständigt spelat en viss roll i kostymen, men den nuvarande hårklippningen passar ej för alla hufvuden och är att beklaga såsom ett nytt offer åt konventionalismen. Och tänk så på skodonen; hur mycket beqvämare och vackrare skulle det ej vara om de samma blefve skurna efter fotens form.

Kläder, hvilka äro utan stoppning och fiskben, passa vida bättre till figuren och äro mycket beqvämare än de nuvarande kläderna. Norfolkjackar, som säges vara en modern skräddareuppfinning, utgör ett steg i den goda riktningen, och jag tycker om cyklistkostymen med knäbyxorna. De egenskaper, hvilka skulle försona oss med rocken och västen, har man ej bibehållit; deremot nog deras fula konturer. Jag kan ej vara ense med dem, hvilka beteckna sträfvandet efter skönhet i drägt såsom en svaghet hos qvinna och man. Hvad beträffa manshattarna så föredrager jag den mjuka filthatten med breda brätten, såvida man begär skydd mot solen; annars är mössan vackrast.

Detta är således Walter Cranes åsigt, men om fabrikanter, skräddare och syetablissemant dela den samma, det blir nog en helt annan sak. Och dessa är det väl, som blifva de bestämmande.

Smörnoteringarne.

Smörnoteringen i Köpenhamn.

Den 15 Februari

Tendensen stilla.

Grosshandelssocietetens smörnoteringar.

1:sta	klassens	90—92
2:dra	″	84—88
allt pr 100 skålp. netto.

Malmö smörhandlares noteringar

1:sta	klass	exportsmör	1: 84,
2:dra	d:o	d:o	1: 72 — 1: 78,
allt pr kilo.

Hufvudmännen

i Munka Ljungby sparbank kallas till årssammanträde å vanligt ställe. Onsdagen den 28 dennes kl. 1 e. m. för behandling af de ärenden, hvarom i § 18 omförmäles. Ordföranden

Omjustering

af mått, måttstockar, vigter och vågar

i Båstad den 20	dennes
i V. Karup den 21	″
i Torekow den 22	″
Vestra Karup den 15 Februari 1894.

N. C. Borgquist.
Justerarei distr. 20.

Auktion

å fastighet

Onsdagen den 28 dennes kl. 11 f. m. låta sterbhusdelegarne efter Peter Persson i Rebbelsberga försälja deras egende hemman en fjerdedels mant. n:o 5, hvartill hörer cirka 43 tunnland jord ler- och svartmylla dränerad och i god växtkraft, goda och tillräckliga åbyggnader, vacker trädgård ligger utmed allmänna vägen mellan Engelholm och M. Ljungby; goda betalningsvilkor.

Mardal i Februari 1894. Nils Persson.

Önskas hyra.

Två rum med kök önskas hyra den 1:ste April. Anvisning å denna tidnings kontor.

Mc Cormicks

Slåtter-

och Skördemaskiner

äro de förnämsta i sitt slag.

Mc Cormics fabrik levererar nära nog hälften af alla säd- och grässkärande maskiner som användas på jordklotet.

Agent för Engelholm och omnejd är Inspektor S. Svensson, Kulltorp, pr Engelholm.

[ 4 ]

Hos Tippu Tip.

En örebroare, agronomen K. Petersén har för någon tid sedan under en vistelse i Zanzibar gjort bekantskap med den bekante slafjägaren och elfenbenshandlaren Tippu Tip, hvilkens inflytande sträcker sig tvärs genom Afrika ända ned till Kongo, och hvilkens välvilja andra svenska afrikaresande förut åtnjutit. Herr Petersén skrifver till N.A. om Tippu Tip bl. a. följande:

Han tycks vara omkring 50 år, är medelstor och kraftigt bygd, något korpulent och har ett godmodigt, rundt ansigte, omgifvet af grått helskägg. Hans hudfärg är mörkbrun, hans anletsdrag likna mer negrernes än arabernas, hvarför han torde ha mer af de förres än de senares blod i sina ådror. Emellertid lefver han och kläder sig i likhet med alla rika Zanzibar-araber. I umgänget förefaller han godmodig och gemytlig, och man har svårt att föreställa sig, att man har den verldsbekante slafjägaren framför sig. Rör sig samtalet om något som intresserar honom, märker man, att han är en ovaligt intelligent och begåfvad menniska. Han lär fordom ha varit slaf och såsom bärare gjort långa resor till det inre. När han sedan blef fri, började han att på egen hand föra karavaner.

En sådan karavananförares inflytande är stundom ganska stort, och det dröjde ej länge, förrän han blef en af de mäktigaste. Han har förtjenat ofantliga summor på handeln med elfenben och slafvar och på att uthyra bärare. Han har nu agenter på de vigtigaste punkterna i Öst- och Central-Afrika, hvarigenom hans inflytande sträcker sig ända till Kongo. Dessa agenter utgöras till en del af hans många söner. Genom dem kan han utöfva mera inflytande på händelsernas gång i Eqvatorial Afrika än någon annan. I Zanzibar eger han ett halft dussin af de största stenhusen. Talet om att han ej vågade komma dit är endast nonsens, hvilket bäst bevisas deraf, att han verkligen kom, efter att ha måst marschera genom tyskarnes områden och oaktadt engelsmännen nu äro de egentlige herrarne i Zanzibar. han torde för närvarande vara den störste slafjägare, som finnes.

Jag träffade honom i Zanzibar vid mitt andra besök der; han hade då nyligen kommit från det inre. När han fick veta, att jag vars svensk frågade han mig efter hrr Gleerup och Vester, hvaröfver han blef mycket glad. Sedan måste jag berätta, hvad jag visste om deras senare lefnadsöden, hvilket mycket intresserade honom. Han påstod, att desse mine landsmän voro de bästa europeer han någonsin träffat. Han bad mig att icke lemna Zanzibar utan att besökt honom, hvilken uppmaning jag också efterkom. Han bodde i ett af de största husen i staden; jag tror att han sålt det för 60,000 rupees (en rupee = 1 kr. 50 öre.

Det var inredt med en viss lyx, men det bästa var dock hans vapensamling. Han visade mig bland annat flere gevär, som han fått af europeer och som i afseende på utstyrseln voro det styfvaste jag sett i den vägen. Det är icke många europeer som kunna skryta med att vara i besittning af en sådan samling gevär. Dessutom hade han praktfulla, med guld och silfver beslagna dolkar och svärd.

Han sade sig ha för afsigt att snart besöka Europa men grufvade sig för kölden.

I främsta rummet ville han besöka ”sultanerna” i de större landen. Paris, London och Berlin ville han i alla händelser se. Om det ej vore allt för långt till Stockholm, skulle han resa dit och besöka Vester. Jag sade honom, att man på vagnar, som gå af sig sjelfva, kunde komma från Berlin till Stockholm på två dagar. Han menade då, att han skulle resa dit. Om jernvägen hade han hört talas, men hoppades bara, att den icke komme till Afrika, ty då vore det troligen slut med hans geschäft.

Tippu Tips harem lär vara något non plus ultra. Hela huset vimlar af svarta och bruna skönheter, men det var bara ”fruarne” af andra och tredje ordningen.

De mera ljushyade får nog endast gubben sjelf se. Den ”frun”, som serverade oss kaffet, var en af de vackraste negrinnor jag sett. Hon var rasande söt, der hon stod och gjorde grimaser åt mig bakom sin herres rygg. Ja, tänk, mina damer, att jag verkligen har mod att kalla en negress rasande söt. Det finna ni kanhända löjligt. Men att det icke är så, kan hvar och en, som varit här och har sinne för det vackra, intyga.

Man och qvinna — en liten jemförelse.

I en engelsk tidskrift läses nyligen följande betraktelser, hilka wisserligen icke klinga synnerligen artigt mot det täcka könet, men som dock i månget afseende äro riktiga:

Mannen är en person med fasta wanor — qwinnan lämpar sig efter omständigheterna.

En man försöker icke att slå i en spik, förrän han fått tag i en hammare. En qwinna dröjer icke att anwända en eldtång, klacken på sin sko eller ryggen på borsten.

Mannen anser det alldeles nödwändigt att hafwa en korkskruf för att slå up en butelj. Qwinnan försöker utdraga korken med saxen, knifwen eller en skoknäppare. Går det ej att få ut densamma, så blir den inskjuten, ty hufwudsaken är ju i alla fall, att man får ur buteljen, hwad som finnes deri.

Mannen anser en rakknif wara till endast för ett ändamål. Qwinnan hyser en högre tanke om dess anwändbarhet. Hon begagnar den att formera blyertspennor och att skära liktornar med, och detta hemliga missbruk kommer naturligtwis den äkta mannen att swärja öfwer allt hwad rakknifwar och deras fabrikanter heter.

Då en man skrifwer, måste allt wara på wisst sätt — penna, bläck och papper måste wara precis så eller så, familjen ålägges at wara tyst och wågar knappast tänka. Qwinnan söker upp åt sig ett oskrifwet papper, ett löst skrifboksblad eller halfsidan af ett gammalt kuwert. Hon hwässer blyertspennan med saxen, lägger papperet på en gammal atlas och drager något underlag under, rör sig fram och tillbaka med stolen och nedskrifwer, under det hon emellanåt sjunger, sina tankar på papperet. Det stör henne icke, att barnen strax bredwid högt repetera sin multiplikationstabell eller öfwa sig med skalor och att köksan är i rummet sysselsatt med hushållsgöromål.

Han gormar och larmar, om läskpapperet icke är till hands. Hon blåser bläcket torrt med munnen, swänger papperet fram och tillbaka i luften eller håller det öfwer lampglaset, tills det blir brunt och är nära att fatta eld.

Om bläcket är för tjockt eller för tunnt gör han det så dåligt att det blir nästan oanwändbart. Hon skrapar lugnt ur hörnen så mycket att pennan kan taga till sig litet deraf, och så kan episteln afslutas.

Mannen nedlägger utan betänkande ett bref i breflådan. Qwinnan läser först igenom adressen ännu en gång och ser efter, att förseglingen är säker, och till sist låter hon det med “eftertryck” glida ned genom öppningen.

För mannen betyder ett “adjö”, att samtalet är afslutadt och att man skall skiljas. För qwinnan är samma ord början till ett nytt kapitel.

En qwinna håller styckena af ett sönderslaget föremål ofta med wemod emot hwarandra. Mannen lägger dem åt sidan och glömmer det, som icke kan göras ogjordt.

Qwinnan läser alltid först slutet af en bok, och börjar städse en anteckningsbok samtidigt på flere ställen. Mannen går i båda fallen i tur och ordning.

En mans bref slutar med underskriften, ett qwinligt bref med postskriptum. (Norrk. T.)

Ett tragiskt hjeltedåd utfördes nyligen på Atlantiska hafwet. En holländskt ångare “Amsterdam” mötte på sin wäg till Newyork 14 januari en amerikansk fiskarskonert “Maggle C. Well”. Den låg och högg på sjöarna. I riggen hängde besättningen fastsurrad, och på en maststump wajade stjernbaneret med unionsmärket wändt nedåt — en signal, utwisande att manskap och skepp äro i nöd. Kaptenen på “Amsterdam” sammankallade sitt folk och förklarade med några ord, att om någon friwilligt wille söka rädda det nödställda manskapet, så kunde han anmäla sig. Det modiga skeppsfolket lät icke kaptenen wänta länge. Förste styrmanenn och 6 man af besättningen förklarade sig williga att wåga försöket. Det blåste en hwinande storm. Wågorna höjde och sänkte sig med hela sin kraft, men det lyckades dock att få en räddningsbåt utsatt.

De sju modige männen grepo till årorna och sökte ro hän till det sjunkande skeppet. Då kom en wäldig wåg, som lyfte den lilla båten upp på toppen; då den åter sjönk ned i wågdalen kantrade den. Alla kommo i wattnet. Man kastade ut linor till de förolyckade. Det lyckades blott en af dem att få fast deri och bli förd ombord. De andra drunknade. Såwäl från ångaren som från skonerten hade man warit ögonwittne till kantringen, och man kan tänka sig det i master och rår fastbundna manskapets känslor, då det såg sina räddares lif utan nytta offras i de sjudande wågorna.

En ny uppsättning af män ombord på ångaren erbjöd sig genast att gå ut i en annan båt, men kaptenen förklarade, djupt skakad, att han icke tordes åtaga sig answaret för att flere menniskolif offrades. Amsterdam ångade under flere timmar rundt om skonerten, i det hopp att wädret skulle bli bättre. Men det war icke möjligt att bringa någon hjelp, och då en rasande snöstorm till sist helt och hållet dolde skonerten, måste kaptenen lemna dem åt sitt öde.

Bewis nog. Han:

— Hwad bewis har jag på att du werkligen älskar mig?

Hon:

— Bewis! Dansade jag inte med dig på senaste balen?

— Jo, men det anser jag inte som något bewis att du älskar mig.

— Jo, det skulle du göra, om du wiste hur illa du dansar.

Inför rätta. Domaren.

— Ni är anklagad för att ha öfwerfallit denne man.

Den tilltalade:

— Jag erkänner mig skyldig, herr domare, men jag har en god ursäkt. Jag tilltalade honom höfligt tre gånger, men han swarade mig inte.

— Ja, men mannen är ju döfstum.

— Nå, hwarför sa' han inte det då?

En dräng och en ryktare

båda nyktra och ogifta kunna erhålla plats hos Gustaf Andersson
Boarp, pr Lyckåker.

Äkta spanska

VINER

från Lacave Y C:a, Svenska Bärviner hos

N. C. Granstedts Eftertr.

Lacave y C:a

äkta spanska viner. Tokayer & Meneser (sjukviner)

hos

N. C. Granstedts Eftertr.

MARGARIN

hos

N. C. Granstedts Eftertr.

Äkta rysk

Caffetillsättning

hos

N. C. Granstedts Eftertr.

Hårmedel,

Högdals berömda och mycket brukade, har efter mångårig erfarenhet visat sig vara det bästa hittills kända medel mot kalhet, mjäll och hårets affallande.

Rengör och fäster håret! Borttager mjäll! Oumbärligt för dem som vilja sköta sitt hår väl! Säljes å kr. 2: 50 pr flaska hos de flästa bok- och parfymhandlare, rakstugor, m fl. i riket.

Sändes mot postförskott äfven direkt af undertecknad, som innehar partiförsäljningen

Vilhelm Sköld, Östersund.

Åt gamla och unga män

rekommenderas på det ifrigaste den prisbelönta, nyligen i ny, tillökad upplaga utkomna skriften af medicinalrådet d:r Müller rörande

rubbningar i nerv- och sexualsystemet

äfvensom detsammas radikala botande.

Pris incl. insändande i kuvert 1 kr. i frimärken

Eduard Bendt,, Braunschwaig.

Prima

Solros- & Rapskakor

säljes billigt af

Oscar Mohlin.

(f. d. Carl Hj. Agardhs affär)

Prima, Prima

Messina Apelsiner

och

Citroner

hos

Oscar Mohlin.

(f. d. Carl Hj. Agardh.)

*Stockumla Stilton*	OST
*Nerikes Stilton*
*Roquefort*
*Smålands Prest-* och
*Östgöta söt*

hos

Oscar Mohlin.

(f. d. Carl Hj. Agardhs affär)

Prima Timotej

uppköpes till högst gällande priser af

Oscar Mohlin.

Lifförsäkrings-Aktie-Bolaget

VICTORIA

STOCKHOLM

Försäkringstagarne erhålla tre fjerdedelar af vinsten, som utdelas antingen årligen eller efter 15 år (vinstklass) och derefter årligen,

Engelholm:	Veterinärl. *O. E. Kullberg,*
	Kantor *Elof Westmark*.

(G. 10211.

Skandinaviska Kreatursförsäkringsbolaget

i Stockholm.

Häst- och Nötkreatursförsäkring.

Försäkringssumma:

öfver 12,000,000 kronor.

Premiedebitering qvartalsvis.

Premiebetalning vid kronouppbörden.

Bolaget meddelar äfven mass-skadeförsäkring af nötkreatur.

SYDSVENSKA KONSTINDUSTRILOTTERIET

i Lund

med 3,000 vinster, värda 100,000 kr.,

fördelade på tre klasser,

utfalla alla högre vinster, tillsamman värda

34,600 kr., i

anvisningar å 310――3,000 kr.,

gällande som betalningsmedel till lotteriet

för efterbeställning af värdeföremål,

genom detsamma.

Hufvudkollektör i Engelholm:

Handtverksföreningen.

underkollektörer:	Red. *J. Fagerström,*
″	Hr. *L. J. Lundsten.*

Brand- och Lifförsäkrings-Aktiebolaget

SVEA

i

Göteborg

meddelar

Brandförsäkring, dels på viss tid och dels på all framtid,

Lifförsäkring, af hvars vinst försäkringstagarne äro delaktige,

samt

Lifränte- o. Kapitalförsäkring.

Agent i Båstad:

August Tiliander.

Agent i Engelholm:

Disp. Robert Kallenberg

Medagent:

Hr. Johan Hallberg,

Kontor: Storgatan № 59.

(Nord. A.-B. 2,100)

THULE

Stockholm.

1892	:	Aktieegarnes utdelning.	kr.	24,000
″	:	De lifförsäkrades vinst:	″	152,437

Agent i Engelholm godsexpeditör

V. Bjerke.

Brand- och Lifförsäkrings-Aktiebolaget

Skåne

Grund- och garantifonder

12,000 kronor.

Brandförsäkring dels på viss tid, dels för all framtid samt hushyreförsäkring.

Lifförsäkring på lifstid m. fl. med andel i vinsten utan höjda premier, pensions-, lifränte- m. fl. försäkringar

meddelas i Engelholm och dess omnejd genom Aug. Lundgren

Realisation!

Till följe affärens öfverlåtande den 1 Mars realiseras mitt välsorterade jernvarulager under Februari mycket billigt.

Engelholm den 2 Februari 1894.

J. Svensson.

Till salu

Stadsfastighet,

särdeles välbelägen vid storgatan i Engelholm med trädgård intill Rönneån och innehållande, bland andra byggnader, tvenne boningshus med 3 lägenheter, hvardera å 3 rum och kök, försäljes före den 1 april under taxeringsvärdet genom Stadsfiskalen Louis de Flon.

Ett vågspel

av David Christie Murray

Sida 21 — 24

[ 3 ]

“Min faster har delgifvit er mina sorgliga nyheter”, började hon, och jag svarade med en nick. Hennes nästa ord hade så när kommit mig att tappa andan. “Jag är så glad öfver att ni kom hit, och om ni ej hade gjort, så skulle jag hafva tagit mig friheten skicka efter eder. Ni är en man med mod och erfarenhet, kapten Fyffe, och jag önskar be er om råd och hjälp”.

Jag svarade att jag med glädje skulle stå till tjenst så mycket i min förmåga stode, men jag var rädd att visa, huru angelägen jag var att bli till nytta för henne, och jag tyckte att mitt svar ljöd kärft och motvilligt.

“Tack!” sade hon enkelt. Jag kunde se, huru hennes stora ögon lyste, där hon satt i halfdunklet, och de tycktes ej för ett ögonblick lemna mitt ansikte. “Jag hörde eder just nu säga att mr Brunow talat om berättelsen för er. Visade han er detta?”

Hon tog fram ett stycke papper från sin klädningsbarm, och jag tog det ur hennes hand. Jag sade henne att jag hade sett det förut och lemnade det tillbaka.

“Utan detta”, fortsatte hon, “skulle jag icke tro på mr Brunows påstående; men jag har jemfört det med gamla bref från min fader, och jag tviflar på, att det är skrifvet med hans hand. Nu, kapten Fyffe”, hon ansträngde sig för att se ut affärsmessig och alldaglig i sitt sätt under hela denna interview, och min vördnad och aktning för henne steg högre för hvarje ögonblick, “nu, kapten Fyffe, vill jag fråga er, om ni anser det vara något att göra? Jag ävnder mig till er — jag säger det öppet — emedan ni redan gjort min familj en ovärdelig tjänst. Det är ett dåligt sätt att tacka er genom att pålägga er nya bekymmer”.

“Om jag gjort något att rädda eder från sorg eller bekymmer, miss Rossano”, svarade jag, “så kan jag ej begära en bättre belöning än att få återupprepa

[ 4 ]

på min tjenst”. Hade hon varit en annan, än den qvinna hon var, skulle hon hafva antagit mina ord, hvilka jag visste vara uttalade med likgiltighet och förbehållsamhet, såsom en blot ytlig komplimang, utan värde. Men jag visste, att hon ännu icke misstagit sig i sin aktning för denna redlighets dygd. Den är isynnerhet hennes egen och den probersten, medels hvilken ett ärligt hjerta pröfvar alla andra.

“Tack!” svarade hon enkelt.

Jag omtalade för henne, att det denna dag var jämt fyra veckor sedan jag först hörde talas om saken, och att jag sedan dess ganska mycket öfvervägt densamma. Jag tog fram en groft tecknad karta öfver landet, visade på vägarne, utmärkte de platser hvarest vakter voro utstälda o. s. v. samt meddelade henne mina beräkningar för en eventuel genomresa. Från Itzia beräknade jag, att man kunde hinna öfver gränsen på ungefär nio timmar, om man hade goda ridhästar. På den tiden fanns ingen telegrafledning i denna trakt, och jag visade, att om man hade en timmes försprång, man sannolikt skulle undkomma. Jag lade vikt vid betydelsen af den sympatiska betjenten, och hon lyssnade med hopknäpta händer och återhållen andedräkt, till hvarje ord jag talade.

“Har ni redan tänkt på allt detta?” frågade hon, när jag sagt allt, hvad jag då hade att säga.

“Jag har tänkt på föga annat”, svarade jag. “Men nu måste jag säga er, att allt detta vill kosta pänningar”.

“Det kunna vi tillse”, sade fru Rollinson, hvilken var nästan lika mycket intresserad som hennes niece. Hon visade detta på ett annat sätt; ty, medan miss Rossano hade lyssnat utan att säga ett ord, hade den gamla frun varit full af sprittningar och utrop.

“Jag måste kunna säga den man, hvilkens bistånd jag påräknar, att grefvens släktingar äro rika,

[ 4 ]

och att de skola belöna honom hederligt. Jag bör äfven kunna lofva honom en oberoende ställning för lifstiden”.

“Ni må lofva honom, hvad helst det står i min makt att gifva honom”, utbrast miss Rossano. “Om jag kunde skaffa min fader friheten, ville jag uppoffra hvartenda öre jag eger i verlden.”

“Mannen är en vanlig soldat, inföll jag. Han har mat och kläder och några kopparslantar dagligen till litet öl och tobak. För en sådan person vore en pension af ett pund i veckan ett paradis. Det beror mycket på hans omständigheter. Är han lös och ledig, bör jag kunna försäkra mig om honom. Är han gift och har familj, så faller det sig svårare. Bäst är att ej hoppas för mycket. Om ni tillåter mig, skall jag försökka och jag skall ej lemna något medel opröfadt. ” “Huru skall jag kunna tacka eder?” utropade miss Rossano.

“Jag skall bli belönad om jag lyckas, min fröken!” svarade jag.

Hon förstod mig icke då, men jag sade henne efteråt, hvad min mening hade varit. Jag tänkte, att om jag kunde återföra hennes fader, skulle jag med skäl kunna säga henne, att jag förvärfvat mig rättighet att förklara det jag ej kände någon högre äregirighet än att få lefva och dö för henne. Och detta var blott saning, ehuru jag ännu icke sammanträffat med henne mer än två gånger. Jag tror att kärlek, som uppstår vid första sammanträffandet är vida allmännare än folk anar. Om detta var fallet med en så nykter och hårdnackad person som jag, hvilken tillbrakt alla mina mandomsår i rå och tumlande krigstjenst, hvad skall ej då fallet vara med romantiska och öfverspända personer, hvilka af naturen äro mera böjda härför?

[ 3 ]

“Ni kommer att utsätta er första stora faror, kapten Fyffe”, svarade hennes Nåd.

“Det har varit min vana att utsätta mig för så få faror som möjligt”, svarade jag.

“Jag vet knappast om vi hafva rättighet bedja er att åtaga eder ett sådant vågspel”, fortfor hon.

“Jag har ej väntat att bli ombedd, fru Rollinson. Jag är frivillig.”

“Gif oss åtminstone en vink om hvad ni ämnar företaga er”, yrkade Hennes Nåd. “Förvissa oss om att ni ej skall störta er i olycka.”

“Det tjenar till intet att uppgöra någon plan förrän jag är på stället”, svarade jag, “och hvad olyckan vidkommer, så skall jag ej möta någon som jag ej kan undvika”.

“Jag litar fullkomligt på kapten Fyffe”, sade miss Rossano. “Hvad pengar angår”, sade hon, i det hon vände sig till mig, “så bekymra er ej därom. Vill ni besöka min bankir i morgon?”

“Jag skulle föredraga att afresa redan i afton”, svarade jag. “Jag har nog pengar för de första behofven, och jag ämnar först fara till Wien. Säg mig eder bankirs namn, så vill jag söka reda på hans agent der. Och nu, adjö miss Rossano! Jag kan ej lofva, att det skall lyckas mig, men jag skall göra hvad jag kan”.

Hon sade sig vara säker derpå, och sedan hon uppgifvit sin bankirs namn, och jag nedtecknat det, var jag glad, att fru Rollinsons närvaro gjorde, att vi kunde skiljas endast som vanligt.

Jag anropade den första hyrvagn jag påträffade och åkte ut till min bostad. Där tog jag mitt pass och for till utrikesministeriet, hvarest jag, genom tillmötesgående af en gammal skolkamrat, fick det visê utan tidsutdräkt, och sedan tillbaka hem och började packa.