Från Wikisource, det fria biblioteket.
| Publicerad i Havergals andaktsbok Morgonklockor, som gavs ut i en andra upplaga av Evangeliska fosterlandsstiftelsen 1882. |
O, att jag kunde älska Dig
Du som så högt har älskat mig,
O, att jag hölle, Herre kär,
Med allvar dina rätter här.
Du blodsbrudgumme hvit och röd,
Berör mig med din kärleksglöd.
Och låt din Ande lära mig
Att rätt af hjertat älska Dig!
Men vare det min tröst ändå,
Den tröst, som ensam kan bestå,
Ej det jag hafver älskat dig,
Men att Du, Herre, älskat mig!
