O Gud, din himmel gråter
| ← Den blomstertid nu kommer |
|
Du mänskors Fader → |
| Psalm 395 i 1819 års psalmbok av Johan Olof Wallin. På Wikipedia finns en artikel om O Gud, din himmel gråter. |
I långvarig våta.
395. O Gud! din himmel gråter
Wid jordens svåra skuld.
Till dig vi vände åter:
O Fader! var oss huld!
Wår fröjd du låtit sänkas
Uti en syndaflod:
O! må vår synd ock dränkas
I Jesu dyra blod!
.2. Du vändt i olycksflöden
Din nådes öfverflöd.
Ack! utom denna nöden
Wi glömt vår själanöd.
O Gud! till ånger förda,
Wi se vårt öfverdåd!
Till bot Ooh bättring rörda,
Wi bedje dig om nåd.
3. Du vill oss ej fördärfva
Med straffets hand. O Gud!
Men dig ett folk förvärfva,
Som håller dina bud.
Ja! när det öfvergifver
Sin synd och hör din röst,
Det fröjd i himlen blifver,
Och uppå jorden tröst.
4. Så vilje vi ej sörja
För grödans spillda hopp,
Men nu med allvar börja.
Ett bättre lefnadslopp;
Wårt kall med trohet sköta
Och minnas hvad du sagt.
Och sedan trygge möta
Hvad helst du förelagt.
5. Hvad helst du ger och tager,
Är du dem trognom blid,
Och dem ej undandrager
Din hand i nödens tid.
O Gud! ditt namn vi prisa
Och trösta på din nåd.
När nöden gjort oss visa,
Så kommer hjelp och råd.