Pansarbåtsvisan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pansarbåtsvisan
av Axel Engdahl
Ur Lennart Kjellgrens Visor på kvällskvisten, 1979. Wikipedia har en artikel om Axel Engdahl


Ville:

Säg, minnes du den allra första gång?
Säg, minnes du den allra första gång?
på pansarbåten
vid dragspelslåten
när du mej muntrade med dans och sång.

Serafia:

Augusti aldrig jag förglömma kan
Augusti aldrig jag förglömma kan
då du mej kösste
den trettifösste
ombord hos dej på saltan Ossian.

Sjömannens kärlek är som höstens vinn
Sjömannens kärlek är som höstens vinn
då hjärtat lessnar
och blomman vessnar,
men flickan bliver trogen i sitt sinn.

Ville:

På livets hav, ett skepp det gångar där
På livets hav, ett skepp det gångar där
för fulla segel,
dess akterspegel
så stolt förgyllanes skeppsnamnet bär.

Det namnet skrevet står uti mitt bröst.
Det namnet skrevet står uti mitt bröst.
Det vill jag viska
intill mitt sista
för vännen lilla med en ljuvlig röst.

Båda:

Och skeppets namn Kärleken är försann,
Och skeppets namn Kärleken är försann,
det största skepp som
på böljan farit,
på livets böljeflod, på Ossian.

(Da capo-kuplett)

Ville:

Förrän jag åter skiljas från dig må
Förrän jag åter skiljas från dig må
till din betänkning
som en bortskänkning
tag mot den här och sedan läs därpå.
(Lämnar Serafia en marknadskaramell.)

Serafia:

Kärlekens blomster giver jag min vän
Kärlekens blomster giver jag min vän
i gröna lunden,
den är förbunden
vid fåglars kvittrande i himmelen.