Philippi

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Philippi
av Carl David af Wirsén
Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Philippi.


1.


Till denna stad vid krigstrumpeters klang,
Philippus macedoniern lade grunden,
Han, hvilkens son mod silfverprydd falang,
Höll vingad Nike vid sin stridshäst bunden

Här världshistorien fordom utslag fällt,
När Brutus återsåg i stridens våda
Den genius, hvilken sagt i nattligt tält:
Du skall på nytt mig vid Philippi skåda.

Den siste romarn här i dystert mod
Med eget svärd gjort slut på bittra öden,
Philippis fält har rykt af ädelt blod,
En väldig offerskörd här gjorde döden.

Här romerskt frihetssinne fick sin graf,
Det sjönk som offergärd åt Cæsars maner.
Allt hopp är ute, jordens klot är slaf
Åt kall Augustus och hans veteraner.

II.


Här ljöd en ton, ej gäll som tubans klang,
Ett bud om nåd, när Paulus kom på gästning,
Här värfvad blef en liten korsfalang
Midt under romarväldets stolta fästning.

En ringa hop, men full af himmelskt mod:
Den fromma Lydia, hvilken purpur säljer,
Men framför världens purpur Kristi blod
Till skrud, som inför himlen gäller, väljer,

En krets, som bär diakonissors dok,
Evodia, Syntyche – hvad stilla skara! –
Och Clemens, som »har namn i lifvets bok«,
Och Syzygos, som trotsar dödens fara!

Det rätta frihetssinnets fromma hopp
Här efter målet oförtrutet jagar,
Här segerskörd för ljuset spirar opp:
Ej Rom skall alltid skrifva världen lagar.

O korsfalang så ödmjuk, stark och from,
Du skall dig själf för Cæsars gunst ej skona.
Till dig aposteln, fängslad, skref från Rom:
»I ären, älskade, min fröjd och krona».