Ravinen

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ravinen
av Carl David af Wirsén
"Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Ravinen.

Tullinge.

Vi sitta på en smal terass,
Därunder går ravinen,
I sommardag mot solens gass
Drar skogen för gardinen,
En yppig skog, som härlig står,
En labyrint bland ormbunkssnår
Djupt i ravinen porlar
En bäck, som smeksamt sorlar.

Det sorlet susar underbart,
Det svalkar själ och sinne,
Och vid den bäckens yra fart
Förrinner sorgens minne,
Och visan stiger opåmint
Ur vilda skogens labyrint
Och sjunger, glad i hagen,
I kapp med lilla vågen.

O skogsravin, jag minnas skall
Ditt bråddjup mellan träden!
O bäck, din ådras jämna svall
Till lif skall trolla kväden!
I hvardagssläp, i motgångsstrid
Vid detta minnes djupa frid
Upp diktens flöde porlar
Och lugnar, svalkar, sorlar.