Rester av primitiv religion bland Värmlands finnbefolkning/Förord
|
Inledning → |
Förord.
Under sommaren 1920 genomströvade författaren av föreliggande arbete de flesta av Värmlands socknar, i vilka befolkning av finsk härstamning är bosatt, i akt och mening att samla material till en religionshistorisk licentiatavhandling över i dessa bygder ännu kvarlevande övertro av finskt ursprung. Resultatet av detta arbete, som av flera orsaker var förenat med ej ringa svårigheter, blev enligt sakkunnigas uppfattning av den betydenhet, att det samlade materialet ansågs böra genom publicering göras tillgängligt för vidare undersökning av fackmännen inom denna vetenskapsgren.
Ett försök att i en bearbetning av stoffet uppvisa här föreliggande primitivt religiösa företeelsers rent finska karaktär och ursprung visade sig emellertid vara ogenomförbart utan en grundlig förtrogenhet med hithörande litteratur på det ugro-finska språkområdet, vilken förutsättning författaren tyvärr ej besitter.
Under sådana förhållanden har det uppslag, som givits förf. av prof. Martin P:son Nilsson i Lund, vilken genomgått materialet och vitsordat dess rikhaltighet och värde, nämligen att utarbeta avhandlingen i form av en jämförelse mellan de inom Värmlands finnområde konstaterade primitiva religionsföreställningarna med motsvarande företeelser inom de rent svenska områdena, blivit en med tacksamhet emottagen anvisning till stoffets vetenskapliga bearbetning, oberoende av dess sammanhang med urfinsk folktro. Prof. Martin P:son Nilsson har i sitt förslag utgått ifrån den överensstämmelse, som här måste förefinnas, dels på grund av de för de flesta primitiva folk gemensamma föreställningarna, dels på grund av ömsesidigt utbyte mellan svenskar och finnar före invandringen till Sverige samt mellan de invandrade finnarna och den svenska befolkningen efter invandringen och dels slutli- gen genom för båda gemensamma påverkningar från främmande håll. Enligt den ärade förslagställaren skulle sålunda den föreslagna jämförelsen utgöra en bearbetning av materialet efter en linje såsom förarbete för en bearbetning efter den andra linjen av en fackman på det ugro-finska området av hithörande forskning. Hans förmodan, att i varje fall vad som blir övrigt, sedan motsvarigheterna mellan detta material och de uppgifter rörande svensk folktro, som äro att finna i den på området tillgängliga litteraturen, uppvisats, icke är åtminstone kvantitativt så synnerligen betydande, har också vid den föreslagna och verkställda undersökningen fullkomligt bekräftats.
Av det material från det värmländska finnområdet, som här framlägges, utgöres alltså det ojämförligt mesta av det primärstoff som förf. samlat genom att i respektive orter inhämta muntliga uppgifter av initierade och vederhäftiga sagesmän, vilkas namn och boningsort angivas å annat ställe i sammanhang med övriga källuppgifter. I de fall, där inga särskilda hänvisningar till källor eller uppgifter rörande förekomstort lämnas, är framställningen hämtad ur primärmaterialet och gäller då inom det utforskade området mera allmänt gängse föreställningar och bruk; ifråga om mera egenartade eller lokalt bestämda uppgifter angivas respektive orter eller sagesmän. I övrigt hänvisas såväl när det gäller den övriga delen av huvudstoffet som rörande de jämförande uppgifterna till vederbörande handskrivna eller tryckta litteratur. Såväl huvudstoffet som det svenska jämförelsematerialet äro inarbetade i själva texten; noterna innehålla i fråga om dessa endast källhänvisningar, och i de fall, där motsvarigheterna i de jämförda uppgifterna äro fullständiga, inskränkes jämförelsen i fråga om jämförelsematerialet till en sådan hänvisning; allt övrigt jämförelsematerial upptages i noterna såsom paralleller från andra områden.
I fråga om framställningens ordning och gång har det för vinnandet av ett organiskt sammanhang i stoffets behandling synts förf. lämpligt att efter en inledande översikt över de ursprungliga överensstämmelser, de ömsesidiga utbyten och de gemensamma påverkningar och lån utifrån, som kunna ligga till grund för de likheter, vilka avhandlingen går ut på att uppvisa, vid upptagandet av själva ämnets behandling utgå från människans betraktelse av sig själv såsom grunden och utgångspunkten för den urprimitiva s. k. preanimistiska eller zoistiska världsbetraktelsen. Efter en beskrivning av människan som mytiskt naturväsen och behandling av alla härmed sammanhängande föreställningar samt en uppvisning av de zoistiska och animistiska stadierna i människans betraktelse av sig själv övergår framställningen till en behandling av övriga naturföremål och elementer ur samma synpunkter, i första rummet de som tillhöra människans närmaste omgivning och därefter himmelens och atmosfärens föremål och krafter. Härpå redogöres för de magiska handlingarna: de makter, som i dessa tagas i anspråk och de olika metoder, vilka komma till användning, och slutligen nämnas några exempel på framstående trollkarlar inom det område undersökningen gäller.
Hela denna undersökning får i överensstämmelse med avhandlingens uppgift formen av en jämförelse mellan den övertro och magi inom Värmlands finska område, som varit föremål för författarens forskningsarbete, samt motsvarande företeelser inom svenskt område.
Det är mig synnerligen kärt att i detta sammanhang få tillfälle att tacka alla dem, som på olika sätt medverkat till utförandet och fullbordandet av detta arbete: först och främst professorerna Martin P:son Nilsson och Edgar Reuterskiöld, docenten Efr. Briem samt intendenterna N. E. Hammarstedt och N. Keyland, vilka alla granskat materialet och givit värdefulla uppslag och råd ifråga om bearbetningen, docenten C. W. von Sydow, vilken i egenskap av vetenskapsman på folkloristikens område genomsett avhandlingen och bedömt den ur denna synpunkt, godsägaren E. Rylander i Fryksände, som icke blott bekostade resan genom Fryksdalens och översta Älvdalens finnsocknar utan även själv medföljde och som ciceron ställde sin grundliga förtrogenhet med denna för här ifrågavarande undersökning betydelsefullaste del av Värmlands finnbygd till mitt förfogande, samt slutligen de många nämnda och onämnda, vilka genom skriftliga och muntliga meddelanden lämnat sitt bidrag till materialinsamlingen.
N. Ullerud, Deje, den 28 juni 1924.