Sång med positiv

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  En gammal man
Sång med positiv
av Erik Axel Karlfeldt
Svarta Rudolf  →
Ur diktsamlingen Flora och Bellona utgiven 1918.


En dam av ädel vandel
som står i tobakshandel,
hon sjunger mellan kaggarna i Ljunglöfs mörka bod:
Min vän är skön och god.
Han rider över gärdet
med sporrarna och svärdet;
melo, melo, melodikum, det spelar i mitt blod.
Jag vet hans vissa kosa,
då aftonen är när;
sitt hjärta och sin dosa
han till mitt altar bär.

Du ädla mö i handel,
jag är en man av vandel,
en första klassens sjökapten på London och Bordeaux,
där hajarna de slå.
När masten börjar vekna
och alla gastar blekna,
melo, melo, melodikum, då sjunger jag: låt gå!
Men landar jag vid Pekings tull,
vid Stockholms lugna sluss,
då kräver jag för hälsans skull
ett hjärta och en buss.

Den ädla damen svarar:
Bevars, bevars för karlar,
de tränga mina unga år, att väl jag sucka må,
som böljorna de gå.
Dock skall du ej förtvina,
du stolte man av Kina,
melo, melo, melodikum, din hugnad skall du få.
Jag är den unga rosen
som doftar frisk bland snus,
konstapeln och matrosen
de vädra kring mitt hus.

Hav tack, hav tack, min sköna,
din godhet vill jag löna,
ditt lov skall flyga seglens väg från Stockholm till Shanghai,
till neger och malaj.
Var vind jag mött i natten
som söker nordens vatten,
melo, melo, melodikum, skall sucka vid din kaj.
Så mötas vi bland dosorna
som blänka vid din knut,
mot aftonen, då rosorna
och lyktorna slå ut.