Söderfors

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Första bandet Samlade skrifter – Första bandet
av Carl Wilhelm Böttiger


[ 132 ]

Såg du, hur Dalaelfven sam
Med skum och dån ur skogen fram?
I hafvet snart han faller ut,

Men se, förut

Han gör besök på en minut

Vid Söderfors.


Två armar sträcker han kring ön,
Som brudlik står i klädning grön.
De höga silfverstammar då

I vågen blå

Sin stolta krona spegla få

Vid Söderfors.


Men mera vild blir elfven nu
Och bryter spegeln midt itu.
Till hafs, till hafs från brud han far,

Som pilen snar:

Han har ej tid att stadna qvar

Vid Söderfors.

[ 133 ]

I fradga hvit — så är hans sed —
Han bullrar, som han vore vred.
Hans täcka barn, de holmar små,

Så rädda stå,

När tunga hammarslagen gå

Vid Söderfors.


De mörka männer under jord —
Vulkani jättar högt i nord —
Vid härden stå med glödhet kropp,

Och sjömäns hopp

Blir smidt af hammarns raska lopp

Vid Söderfors.


Gick du i parkens middagsglans
Och band Linnéa till en krans
Och såg, hur kungligt elfven flöt

Och ur sitt sköt

Kring pelartempel bäckar göt

Vid Söderfors - - -


Då tänkte du: O den, som här
Fick bo med den man hade kär!
På näset skulle hyddan stå

Vid vågor blå:

Hur gladt, hur skönt att lefva få

Vid Söderfors!

[ 134 ]

Gick du en qväll i månens sken
Bland kyrkogårdens träd allen,
Du dröjde vid en kulle grön

Med stilla bön,

Och tänkte: döden sjelf är skön

Vid Söderfors!


Men träd med morgonsolen opp
En dag i tornets ljusa topp,
Och blicka fri kring dal och flod!

Känn, hur ditt blod

Får jernets kraft och örnens mod

Vid Söderfors!


Flyt stolt, flyt glad, du kungaelf!
I djupet snart dig störta sjelf!
Den blomsterbädd blir dig för trång;

Men flyg, min sång,

Och vittna, att jag var en gång

Vid Söderfors.

På Wikipedia finns en artikel om Söderfors.