Såsom Stabsmedicus wid Kongl. Swänska Armeen Doct. Samuel Skragge i erfarenhet kommit, at här hemma skulle wara utspritt, som hade de af honom för några åhr sedan i Kijla Sochn i Wesmanland wid Sahlberget upfundne Källor blifwit förswagade, sedan han genom ett widare kärile låtit omgifwa ådrarne, och deruti och så infattat en åder, som tilförende flöt utan för tunnan ; Så är han förorsakat sanningen til styrkio här med at förklara, at såsom han igenom åtskillige, åhr efter annat repeterade, [..], at samma åder war af lika halt och kraft med de andra, så höll han för skadeligit at låta henne fåfängt föbiiflyta, utau instängde henne med. At ådrarne i den öfra tunnan i förstone något högre sprungo, kom der af, at uti den nedrigöre Norra tunnan war i största ådren nederstött en lång gärdzgårdz stör, som giorde, at ådren, hwilken där ey fick sitt utlopp, regurgiterade til öfre tunnan, och sprang således desto starkare. Nu som hwar och en förståndig wäl wet, at sådane Mineral watn taga deras kraft diupt neder i jorden, och icke uppe i jordkanten, så kan han wäl see och sluta, at sådant Watnets starkare eller mindre språng upp i iorden intet kan göra något til den Mineraliske och Mediciniske kraften, som i watnet är, elliest skulle några bekante fontainer som taga deras ursprung utur träsk, hwarest intet alltid de bästa saker inkastas, wara det bästa hälsowatnet, efter de springa högre, än någon än i werlden bekant hälsokälla, kunnandes för det öfrige detta ogrundade rychtet dermed bäst wederläggias och aldeles förswinna, at desse Hälse-Källor ännu gifwa lika ymnigt watn, och behålla deras miniraliske kraft.
