Men packen var ej sällan större. Vid Gurpe i Kräklingbo var den aldrig under 5 alnar och vid Skoby i Gammalgarn var den så stor, att det behöfdes tre karlar om den för att få den i stugan. I Fide, där den var af den smalare björkveden, var den ända till 7 alnar lång. Så lång var äfven »gräuepacken» vid Hangre i Gothem.
I Hangrebyn hafva vi att söka en af de allra ypperligaste härdarna för gammal gutnisk geisk — åldriga seder och vidskepelse. Den utgöres af gårdarna Hangre, Vaters, Suders och Nors och ligger i södra delen af Gothem långt från öfriga gårdar och allmän väg, en styf halfmil från kyrkan. I dessa gamla gårdar har ända till senaste tider mycket ålderdomligt left kvar, men, egendomligt nog, olikartadt för hvarje gård. I den gamla stenbyggningen vid Hangre hade man alltid under den kalla årstiden stora »gräuepackar», men särskildt »jaulapacken» var styft tilltagen. Den var så stor och grof, man nånsin kunde få den, 7 alnar lång och ända till 20 tum i tvärsnitt i storändan. Då den skulle i stugan, förmådde man ej bära in den, utan den rullades in med tre små packar till underlag, och när den skulle makas i spiseln, måste man hjälpa under med spakar. I Roma täflade man inom bidlagen om hvem som kunde få störst »gräupacke».
Då den var lång, stöddes den längst ut på golfvet af en låg pall. Sedan de gamla »liggspisarna» — spisar af två vinkelräta väggar med en spisstolpe af järn, som uppbar taket i det fjärde hörnet, samt låg härd — blifvit bortlagda, och härden höjts, har »packen» också afkortats. Nu är den aflagd, men de gamle vilja ännu gärna ha en större klump i julbrasan att »ställa veden mot».
På julaftonens eftermiddag, då man »ställt af med alla »orkor» (arbeten) till helgen, bars »packen» in. På några ställen skedde detta redan efter middagsmålet, på andra strax före kvällsmålet, som dagen till ära afåts kl. 6. Men med införandet af »packen» hade julen inträdt, och den viktiga ceremoni, med hvilken julen fördes in i stugan, kunde naturligtvis icke försiggå utan vidare.
I Roma hjälptes alla gårdens drängar, ibland ända till 4, åt att bära in packen, och då var det kalas med öl, bullar och brännvin. En liknande sed var i bruk i Martebo prästgård på 1740-talet enligt