Sida:Åström Svensk vattenrätt.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18

gånga. — — Nu är by af allmänning köpt, då äger han ej vitsord att värja mera än som han hafver med hägnad gripit och laga häfd å kommit.»

Innan vi emellertid öfvergå till frågan om vattenrättens innehåll, är det nödigt att framställa rättsreglerna angående s. k. frivatten samt allmän farled.

Båda dessa inrättningar i vattnet äro nämligen af den beskaffenhet, att de väsentligen inskränka de enskildas vattenrätt.

Föreskrifter om bådadera eller endera förekomma uti alla Svealagarna utom den äldre Västmannalagen.

Vi skola börja med Södermannalagen. Stadgandet härom (B. B, 20:5) lyder sålunda: »nu äger by å båda stränderna, då skall tridjungen af vattnet lös löpa; det skall vara vid hvilket land ägandena alle själfve vilja. — — — Nu mötas två byar i midströmmen. Lägge frivatten (forryme) så som båda åsämja. Bygga de å båda stränderna så att hvarken åkrar eller ängar spilles, hafve saklöst. Spilles åkrar eller ängar och vittne så synemän, göre då frivatten där och böte tre marker till treskiftes. Hvar och en som täpper rodarum för vägfarande män, böte tre marker. Nu säger en (rodarum) vara af nöden och annan ej, ligge det till 12 mäns vittnesbörd. Ledsund, som heter allmanna led, skall vara 10 alnar bredt. Båtaled 5 alnar. Hvar, som dem täpper, böte som sagdt är.»

Häraf framgår alltså, att i hvarje vattendrag skulle en tridjung af vattnet vara frivatten, vare sig i by eller emellan byar. Någon åtskillnad emellan större eller mindre vattendrag förefinnes icke.

Läget af frivattnet ägde jordägarne bestämma efter eget skön. Det kunde alltså förläggas vid ena eller andra stranden eller i vattendragets midt, oafsedt djupförhållandena.

Storleken af frivattnet var bestämd till »en tridjung af vattnet», hvarmed icke afsetts ⅓ af vattenmassan, utan ⅓ af vattendragets bredd. Alla gränser i vatten tänktes nämligen dragna öfver vattenytan.

Hela vattendraget kunde likväl öfverbyggas, om därigenom hvarken åkrar eller ångar skadades. Men om vid anställd syn utröntes, att åkrar eller ängar af dammbyggnad toge skada, blef icke paföljden att verket skulle utrifvas,